Tisdagstrion - Döden

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om döden, uppmaningen är att berätta om böcker där döden spelar en stor roll. 

Intet liv av Nina Bouraoui handlar om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

I Den sista läsaren av David Toscana skildras Mexicos fragmenterade historia och förtrycket under olika härskare. Romanen handlar om bibliotekarien, tillika byns sista läsare, Lucio och hans son Remigio. Remigio hittar en dag en ung, död flicka i sin brunn. När han berättar detta för fadern inleder denne ett sökande efter en förklaring - i böckernas värld. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Tomas Tranströmers diktning gestaltar allt mellan himmel och jord, i hög grad även döden. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll. 

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

Läsning pågår - Alla måste söderut

Alla måste söderut av Marie Lundström har legat lång tid i kö i min spelare, äntligen dags att börja lyssna. Romanen handlar om Eva, vars pappa hastigt avlider på sovrumsgolvet hemma i Luleå. Allt går i kras, vem är Eva nu? Trots handlingen en bok som både roar och berör så här inledningsvis, återkommer med mer tankar så småningom. 

En smakbit ur Kejsarens ansikte

Återigen söndag och dags att dela en smakbit ur en bok i utmaningen En smakebit på söndag, numera arrangerad av Mias bokhörna. Den här veckan har handlat om OS och bloggen. Jag har tittat så mkt som möjligt på alla grenar, när jag inte jobbat. Övrig tid har jag ägnat mig åt att fixa i ordning bloggen efter ett kodfel och i samband med det läst massor av inlägg om allt roligt vi gjorde i början av bloggandet. 

Idag delar jag ett avsnitt ur Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en smakbit där man kan ta del av en beskrivning av Hadrianus Villa. På  Kulturkollo konfererar Ulrica, Anna och jag om boken idag, kika gärna in för att se vad vi tyckte om den.  

"Villan är stor som en by, en stad; den är ett eget rike. Att gå från ena änden till den andra tar honom mer än en halv timme. Han villar omedelbart bort sig, men det spelar ingen roll; han går och går. Det stora badhusets välvda tak höjer sig över de andra byggnaderna, det liknar ingenting han sett tidigare. Mellan byggnaderna finns trädgårdar med skuggiga pelargångar, sångfåglar i burar, porlande fontäner, pelare dekorerade med målade vinrankor. Och här och där öppnar sig utsikten mot kullarna längre bort – alldeles nära; höga och gröna."

Kallet

I min bokhylla finns flera mycket uppskattade böcker av Anneli Jordahl, kanske favoriten är debutromanen från 2009 om Ellen Key, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), som i år är aktuell igen utifrån att det är 100 år sedan Ellen Key avled. Historisk är även romanen Augustenbad en sommar, som handlar om gäster på en kurort. En annan favorit är Låt inte den här staden plåga livet ur dig Mona, en fängslande skildring av fattiga kvinnors livsvillkor i början av 60-talet. Augustprisnominerade Björnjägarens döttrar, från 2023, är en överväldigande mustig och ohämmad roman om de sju vilda systrarna Leskinen, som växer upp med en kuvad mor och en dominant far. Efter föräldrarnas död flyttar de till vildmarken och lever ett hårt och våldsamt liv. 

Den nya romanen Kallet bygger på författarens familjehistoria och utspelar sig nära den norska gränsen under andra världskriget. Människorna som bor i trakten kring fjällpensionatet vid jämtska Stora Blåsjön hade aldrig reflekterat över gränsen innan den tyska ockupationen av grannlandet, nu tvingas de begränsa sin rörlighet och oroa sig för brist på varor och en eventuell attack på det egna landet. Ödemarkssamariten och flerbarnsmamman Karolina, som tidigare hjälpt människor med mindre blessyrer och förlossningar, samarbetar nu med doktor Hummel i strävan att ta hand om, gömma och vidaretransportera flyktingar. Ofta är människorna som lyckats fly både illa skadade och utsvultna. Hummel riskerar livet för att smuggla motståndsrörelsens skrifter över gränsen samtidigt som han ser tillbaka på vänskapen med upptäcktsresanden, tillika Hitlerfantasten, Sven Hedin. Den tredje huvudpersonen, norrmannen och kollaboratören Henry Rinnan, väljer att arbeta för Gestapo och fängslar, torterar och dödar sina landsmän. 

Handlingen i romanen ligger mig varmt om hjärtat eftersom även min pappa, tillsammans med bland annat författarinnan Sigge Stark, smugglade flyktingar över gränsen under kriget. Kanske är det dock detta som får läsningen av Kallet att kännas lite "blek", jag blir inte så engagerad i handlingen eller huvudpersonerna som jag förväntat mig. Dessutom är personerna lite väl endimensionella och onyanserat gestaltade, framför allt Rinnan. Romanens styrka är alla de små detaljerna, skildringen av vardagslivet i gränstrakten och gestaltningen av en tidsperiod när man alltid var tvungen att vara på sin vakt. 

KALLET
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts (2026)

Läsning pågår - Kim Jiyoung, född 1982

Äntligen dags att börja läsa Kim Jiyoung, född 1982 av sydkoreanska Cho Nam-Joo. Första reaktionen är att språket är rätt stolpigt, med en del oväntade liknelser. Andra reaktionen är att temat med galen kvinna påminner om det i Vegetarianen av Han Kang. Sammantaget en lovande inledning, motståndet i språket vänjer jag mig vid.