Tisdagstrion - Skåne

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om Skåne, och jag har letat lite i mina gömmor efter författare från/böcker som utspelar sig i Skåne. 

Victoria Benedictsson föddes, som Victoria Bruzelius, år 1850 i byn Domme i Skåne, och hon växte upp i ett lantbrukarhem. Victoria visade tidigt prov på konstnärlig talang och ville studera konst. Fadern lovade henne detta, men löftet infriades inte. I besvikelsen häröver, och för att komma bort från föräldrarnas inflytande, gifte Victoria sig vid 21 års ålder med den då 49-årige postmästaren Christian Benedictsson i Hörby. Han var änkling och Victoria blev styvmor till fem barn. Äktenskapet blev mycket olyckligt, Victoria avskydde sitt liv som gift, hon led av samvetskval och depressioner. Arbetet på postkontoret gav henne dock en viss frist och möjlighet att skriva ned sina funderingar. I sin dagbok fick hon utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Under pseudonymen "Ernst Ahlgren" publicerades senare hennes verk.

Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan som helst vill läsa romaner till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Victorias egentliga genombrott och hon anses vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare.

Efter att ha lyssnat på Lina Wolff på Bokmässan var jag medveten om att Liken vi begravde bygger på en djupt tragisk, skrämmande händelse - mordet på flickan Helen i författarens hemstad. Handlingen i romanen berättas av tonårstjejen Jolly som, tillsammans med systern Peggy, bor hos fostermor och fosterfar på en skruttig gård fylld av bilskrot utanför Hörby, i ett samhälle fyllt av ”pervon, pedofiler och ålahuven”. I trakten sker det fruktansvärda att ett par tvillingflickor rövas bort och återfinns döda med tydliga skador av tortyr och sexuella övergrepp. Detta kommer att påverka invånarna för all framtid. Peggys fosterfar var dock redan sedan tidigare ett svin, han bedrar sin fru och plågar djur. Fostermor är inledningsvis tuktad och passiv, men förändras till oigenkännlighet efter att fosterfar kört ihjäl sig. När fostermor blivit av med sitt kräk till make skaffar hon sig en älskarinna, som flyttar in på gården. Dessutom utökas familjen med två chilenska flyktingar, två män som efter en nedstigning i helvetet råkat hamna i Skåne. Fostermor förändras och blir en slags hämnande ängel, som ger sig efter de pedofiler och våldtäktsmän hon kommer åt. Det blir några lik att begrava på gården. Och över allt svävar anden efter den olycksaliga, självmördade författarinnan.

Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Hur författaren lyckas med detta övergår min förmåga att förstå och beskriva, jag kan bara sammanfatta genom att säga att detta är sanslöst bra litteratur. 

I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren Kristian Lundberg i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden. Här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite "annorlunda", samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

En smakbit ur Trollskärvan

Söndag igen och dags för en ny smakbit i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Den här veckan har sannolikt varit den värsta jobbmässigt under hela min karriär. Just nu funderar jag över hur länge jag själv ska stå ut i en verksamhet som leds av människor som inte bryr sig om annat än egen makt. Jag försöker skingra tankarna med trädgårdsarbete och läsning så klart. 

Trollskärvan av Torborg Nedreaas är den första delen i trilogin om flickan Herdis, en fängslande och upprörande uppväxtskildring som utkom första gången 1950. För Trollskärvan mottog Nedreaas det allra första Kritikerpriset 1950. Första och sista citatdelen handlar om Herdis och hennes föräldrar, medan mittendelen består av en vidrig mans tankar om flickor/kvinnor.

"Nu kunde allt ha blivit bra, modern pratade glatt och varmt och kärleksfullt, hon hade glömt allt. Herdis gick tyst med handen i hennes och visste inte vad hon skulle göra med allt som for runt i henne. Hon var som två Herdisar. Den ena längtade efter att förtvivlat kasta sig i sin mors famn och ta emot alla ömhetsbetygelser och bara glädja sig inför julaftonen. Den andra kämpade med något ouppklarat som inte kunde öppna sig för någon glädje av något slag och som gjorde ont i halsen."

"Det är något rörande med dessa småflickor, jag hyser en sorglig ömhet för dem. De är alla födda av kvinnor, en äcklig process. Men de växer upp i en märklig kort period av skönhet, rena som blommor, man kan känna en längtan efter att lyfta upp och lukta på dem. De doftar rent och sött. Några korta år varar det, sedan är det slut. De blir orena. Det luktar om dem. Det luktar av alla kvinnor."

"Som så ofta förr gick det över. Men ändå inte som förr. Och det stormande försoningsdramat som hon fruktade och hatade eftersom det gjorde henne så ensam, det startade inte den här gången. Föräldrarna var hövliga mot varandra, nästan vördnadsfulla. Herdis längtade efter att de skulle kyssa och omfamna varandra och glömma henne – hellre det."

Öster om Eden

Öster om Eden av John Steinbeck är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan som 20-åring. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Lee. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga delar av mina värderingar.

I höst ska en ny dramatisering av Öster om Eden visas på Netflix, så därför tänker jag nu ägna mig åt att läsa boken igen. Det ska bli härligt att återigen följa familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen.

Sos - Aino Trosell

 

Att få en bok utan förväntan på motprestation värmer vissa dagar lite extra. Romanen Sos av Aino Trosell handlar om den växande grupp människor som lever i samhällets utkanter, den grupp som numera ofta faller genom ett skyddsnät, vars hål växer okontrollerat. Och den handlar om de människor som kämpar för att kunna hjälpa, de som ofta tvingas ta strid mot de egna systemen för att få göra det som behövs. Dagens hjälpare är i hög grad drabbade av etisk stress, de vet vad deras klienter behöver, men hjälpen finns inte längre. Sos är författarens 30:de bok och den knyter fint an till debutromanen Socialsvängen från 1978. Tack för boken!

Bloggen 18 år

Idag för 18 år sedan startade jag för första gången en blogg, dessutom en blogg med ett mkt speciellt syfte: att läsa alla Nobelpristagare i litteratur. Då hade jag ingen aning om att bloggosfären stod inför en explosionsartad utveckling, att förlag och Bokmässan skulle vilja samarbeta med oss bokbloggare och att jag skulle hitta en så stor grupp likasinnade bokstollar, som jag idag ser som nära vänner. Inget blev riktigt som jag trodde, i stället för att stillsamt dokumentera mina tankar om böcker i en privat läsdagbok, kastades jag in i ett socialt sammanhang med digitala event och mässor, läsretreat och andra träffar. Så otroligt oväntat och otippat och alldeles fantastiskt! Dock med följden att alla Nobelpristagare ännu inte är lästa ... :D