Tisdagstrion - Kristen tro

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "kristen tro", ett tema som låter mig plocka fram några av de allra bästa böckerna i bokhyllan.

I Jerusalem av Selma Lagerlöf berättar författaren om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra, och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord. En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaka gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem.

Jerusalem är en fantastisk roman som innehåller alla de starka känslor jag förknippar med Selmas Lagerlöfs berättande. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett väl utfört arbete.

De två första böckerna om Bricken (Sågverksungen och Bricken på Svartvik) av Vibeke Olsson handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Ökenbrevet av Göran Tunström är Jesu egen berättelse om sitt liv. Under 40 dagar vistas Jesus i öknen och sätts på prov av djävulen. Under denna tid ser Jesus tillbaka på sitt liv och berättar om sin uppväxt i jag-form. Det är en mänsklig Jesus vi möter i Tunströms bok, han är en människa som älskar livet. Han är en människa som, liksom vi alla, blir till i mötet med andra. Jesus berättar om sin uppväxt, om sin längtan efter en mors värme och om relationen till kusinen Johannes (Döparen). Genomgående i boken brottas Jesus med sin mänsklighet och sin gudomlighet. Han bankar "på den tunna vägg som skiljer mig från det gudomliga. Mitt under bankandet tycker jag mig höra ett svar, så fort jag upphör tystnar det också därifrån".

Denna berättelse om Jesus är en av de finaste jag läst. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. Här kan man lära känna Guds son.

Läser just nu - Bittert, amore

Även jag måste naturligtvis läsa en deckare i påsk, men eftersom jag inte gillar att blir skrämd har jag valt en bok som beskrivs som charmig snarare än läskig, Bittert, amore av Carina Burman. Jag inser att jag ramlat in i bok två utan att ha läst första, men det verkar funka ändå. Boken handlar om deckarrecensenten Florrie Granat, som efter en återhämtningsresa till Rom blivit kvar i staden, och nu löser mordgåtor i bästa Agatha Christie-stilen. Hittills har inte så mkt hänt, men jag märker redan att jag gillar författarens 50-talsspråk. 

Det sjön ser

Susanne Hugosson, uppvuxen i Västerbottens inland och med en stark förankring i landsbygden, debuterade som författare 2026 med Det sjön ser. Och vilken debut! 

1965 anländer den nyutbildade prästen Eskil till byn Bisterleden och får bo i den av byn ägda gamla lillstugan. Han blir väl mottagen och omtyckt för sina predikningar och för att han har vett att låta byns ledande kvinnor sköta sitt. Särskilt varmt välkomnad blir han av bonden George och en vänskap som räcker hela livet växer fram. Nyprästen har lätt både att prata och att lyssna och trots epitetet "ny" blir han en accepterad och uppskattad del av byn. 

Huvudperson i romanen är själva byn Bisterliden, tillsammans med den näraliggande sjön, som är central för livet i byn. Den som är uppvuxen på landsbygden känner omedelbart igen det långsamma tempot, i bästa fall gemenskapen i byn, och nyfikenheten på nästan. I en by som Bisterliden har alla sin givna plats och förändringar sker mycket sakta. Där jag växte upp tog det åtskilliga generationer att bli en del av gemenskapen, vilket möjligen är orsaken till att jag inte längre bor där. Ett av de inslag i romanen jag uppskattar mest är att sjön getts en egen röst, det är en finurligt sätt att låta "någon" kommentera handlingen. 

"Jag har sett så många människor komma hit till byn och också lämna denna by att jag tappat räkningen. Jag sörjer när de far men jag välkomnar också de nya som kommer och min stora blöta kropp har sett både kärlek, födsel och död." 

Sammantaget är Det sjön ser en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Jag lyssnade på romanen i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel, vilket rekommenderas för den som gillar att lyssna. 

DET SJÖN SER
Författare: Susanne Hugosson
Förlag: Historiska Media (2026)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Läsning pågår - Den dagen Nils Vik dog

Sakta, sakta läser jag historien om Nils Viks sista dag i livet, en dag då han för sista gången reser med färjan han kört varje dag. Med på resan är den älskade hunden Luna, som avled för många år sedan. Under resan besöker Nils de platser han färdats till i hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga - både döda och levande. Den här texten är outsägligt vemodig och vacker. 

Tisdagstrion - Böcker om böcker

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "böcker och böcker", ett välbekant, mycket intressant tema. 

Mitt första val är en bok jag läste för länge sedan och därefter om och om igen. Få böcker är bättre än Den oändliga historien av Michael Ende. Bastian är en mobbad pojke, som en dag stjäl en bok från ett antikvariat och börjar läsa. Genom läsandet av Den oändliga historien vävs hans egen liv in i landet Fantásiens öde. Som i alla sagor finns här många bottnar och det är en bok som speglar människans existentiella villkor.

Guernseys litteratur- och potatisskals-pajssällskap av Mary Ann Shaffer handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Under den tyska ockupationen av kanalöarna samlas en grupp människor mer eller mindre frivilligt och bildar ett lässällskap. På olika sätt hämtar de kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker.

Emma Bovary i Madame Bovary av Gustave Flaubert flyr tristessen i vardagen och försöker fylla ett inre tomrum med romantisk litteratur. Idag anses läsning vara viktigt, nyttigt och bra på alla sätt och vis men i Emmas samtid sågs kvinnors romanläsning inte med blida ögon. Man var orolig att kvinnorna skulle börja missköta sina plikter mot familjen och man oroade sig också över att innehållet i texterna skulle kunna uppmuntra kvinnor till frigörelse eller överdriven romantisk läggning.