Den oduglige

Tomas Bannerhed tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2011 med sin underbara roman Korparna. På bloggen utsåg jag Korparna till årets finaste läsupplevelse och det är en berättelse jag ännu bär med mig. Unikt med Korparna är språket, författaren berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert. Den oduglige är författarens tredje roman och i den återvänder han till barndomens Småland, till en miljö han känner utan och innan, och skriver fram en person som engagerar och väcker ömhet. 

Tos-Einar, som han kallas, är en särling som bor hemma hos mamma trots att han sedan länge är vuxen. Einar har svårt med ögonkontakt och svårt att snabbt finna orden när han blir tilltalad. Men huvudet är det egentligen inget fel på, han är en fena på huvudräkning och duktig på att fotografera och skriva dikter. Han bara tänker lite annorlunda och har svårt att se bortanför sina egna önskningar och behov. Han längtar efter närhet, särskilt efter närhet till en kvinna. Trots att han skött sitt jobb exemplariskt har Einar har förlorat sitt arbete på sågen och sörjer detta. Han ägnar sin tid åt att fotografera den natur han har omkring sig och börjar så småningom, på mammas uppmaning, att cykla omkring i bygden för att sälja tulpanlökar. Livet förändras när en systerdotter flyttar in och mamman upptäcker en knöl i bröstet. 

"Han hämtade Pentaxen och satte dit mellanringen för att komma så nära det bara gick. Ställde sig på knä och fick in skärpan på löjtnantshjärtanas ljusröda blommor som hängde i långa prydliga rader, var och en liksom fästad med en tråd vid den bågböjda stjälken. Vartenda litet blomhjärta var så fulländat som något kunde bli, och med en rödvitfärgad droppe undertill som såg ut att vilja släppa taget när som helst."

Liksom i föregångaren Korparna är det språket som gör läsning av Den oduglige till något utöver det vanliga. Den poetiska skildringen av naturen får mina ögon att tåras, genom författarens ord förnimmer jag nya nyanser och detaljer. Texten glimrar, glittrar och fladdrar och får mig att läsa en del stycken om och om igen. Därutöver uppslukas jag av ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. Tidigt i romanen står det klart för läsaren att något hänt Einar, detta påverkar läsningen och ger extra puls åt en berättelse som är långsamt och omsorgsfullt berättad. Den oduglige påminner i både handling och läsupplevelse om Fåglarna av Tarjei Vesaas, vilket kanske är den finaste komplimang man kan ge Tomas Bannerhed.

DEN ODUGLIGE

Författare: Tomas Bannerhed

Förlag: Norstedts (2026)

Månadssammanfattning - oktober 2026

I oktober borde jag ju hunnit läsa mkt eftersom jag gick i pension, men tiden fylldes av annat. Jag läste ett par böcker av författare som ingår i Svenska Akademiens Nobelkommitté (Vera och Målarens döttrar). Vera var ett oerhört positivt första möte med ny författare, Målarens döttrar en underbar omläsning. Vidare läste jag en bok som jag trodde skulle nomineras till Augustpriset (Den oduglige) och en som blev nominerad (Inkokt ruda) där jag nog ändå tycker att mitt val var bättre. Dessutom läste jag en underbar kortroman som utspelar sig i Paris under 2:a världskriget (Ett helt liv) och en barn- och ungdomsbok som blev förbjuden i skolan i en grannkommun (Kort kjol).

Den oduglige - Tomas Bannerhed

Kort kjol - Christina Wahldén 

Vera - Anne Swärd

Målarens döttrar - Anna-Karin Palm

Inkokt ruda - Klas Östergren

Ett helt liv - Timothée de Fombelle

Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 4

Romaner: 5

Böcker skrivna av kvinnor: 3

Böcker skrivna av män: 3

Nya författare: 3

Omläsning: 1

Barn- och ungdom: 1

Länder: 2 (Sverige, Frankrike)

Tema: Augustpriset, Nobelkommittén 

Månadens bästa: Som vanligt svårt att utse en bok som är bäst, trots att omläsningar, i detta fall Målarens döttrar, inte får "delta". Jag tyckte oerhört mkt om kortromanen Ett helt liv och ska faktiskt läsa den igen snart. Men Den oduglige av Tomas Bannerhed är helt enkelt underbar, smärtsam och vacker och därmed månadens bästa!

Tisdagstrion - Bakverk

I dagens Tisdagstrio hos Mina skrivna ord fick jag leta både i minnet och i bloggen för att hitta några böcker som innehåller bakverk. Men till slut fick jag i alla fall ihop ngt.

Det är väl rätt givet att jag här passar på att ta med en av mina favoritförfattare - och favoritkaraktärer -  i dagens Tisdagstrio. Kristina Sandbergs trilogi om Maj,  Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris handlar om en ung, osäker hemmafru vars vardag handlar om hushållsarbete och matlagning i alla dess former. Jag skulle gärna smaska i min hennes kakor. Sammanfattningsvis är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Författarens styrka ligger i att hon skapar en karaktär som verkligen berör, trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltas hon konsekvent med empati, förståelse och värme. Maj blir på detta sätt en karaktär jag aldrig glömmer.

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

Ungdomens bröd av Heinrich Böll handlar om den unge Walter, som växer upp i ett samhälle som ligger i ruiner efter andra världskriget. Det är en tid fylld av skam över krigshändelserna, men också en tid av kraftig tillväxt och ett gyllene tillfälle för den som kan ta för sig av det välstånd som växer fram. Walter har haft många olika yrken, trots sin unga ålder, men egentligen inte intresserat sig för något. En dag träffar han en ung kvinna och blir häftigt förälskad. Författaren använder sig av ett rikt symbolspråk. Brödet finns med både konkret och symboliskt genom hela boken och ges en närmast magisk egenskap. Under efterkrigstidens fattigdom längtade Walter efter bröd, bröd, bröd. I romanens nutid har Walter ett rejält sparkapital och stora möjligheter till konsumtion. Men han tycks inte bli mätt av bröd allena. Och detta står klart för honom då han drabbas av kärleken. Denna kärlek gestaltas som en mirakulös kraft och räddningen för de tomma, hungrande människorna.

Läsning pågår - John och John

 

Möjligen kommer Douglas Stuart att tilldelas Bookerpriset för John och John och boken har lockat sedan jag först såg den. Hos förlaget kan man läsa: "Douglas Stuart har skrivit en gripande familjesaga om hemligheter och livslögner, precis som genombrottet Shuggie Bain är John och John en omvälvande läsupplevelse, signerad en av vår tids stora berättare." Jag har faktiskt inte ens läst Shuggie Bain som jag fått för mig är en alltför jobbig eländesskildring (kan ha fel). Hoppas jag kommer att gilla John-boken.

En smakbit ur Nattsäsong

Redan söndag igen och slut på en vecka som även den innehöll ett oändligt långt tandläkarbesök. I eftermiddag ska vi gå på mongolisk restaurang för att fira familjens pappa, det ser jag fram emot. 

Eftersom det är söndag är det dags för en smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Nattsäsong av Karolina Ramqvist är en av årets - välförtjänt - Augustnominerade romaner. Här kommer en liten smakbit ur ett avsnitt där huvudpersonen funderar kring sin kommande teaterroll.

"Så groteskt att en femtioåring skulle göra Cho-Cho-San och så dumt att se det som något radikalt, att låta en medelålders kvinna spela den unga konkubinen. Jag hade förstått att det sågs som kittlande, som något lite förtjusande pikant, att den som var gift med teatern skulle göra horan.

Hade jag inte hört någon uttrycka det så.

Det var idiotiskt, nästan förödmjukande. Ändå hade jag tackat ja helt utan vidare, och jag undrade om jag var så till den grad tacksam över att ens komma i fråga för att bli utvald. Att jag ännu ansågs besitta något tillräckligt lockande och intressant."