Julens läsning - Ingvild H Rishøi

Julens läsning är redan fixad, jag har hört så mkt positivt om Ingvild H Rishøi att jag var tvungen att skaffa några av hennes böcker. Dessutom är de små böckerna i danskt band så fina, och det medföljer ett kort med framsidans bild som man kan ha som bokmärke. Jag uppskattar verkligen det där lilla extra. Författaren får mycket positiva omdömen och hon har prisats för sin förmåga att gestalta barns inre, jag längtar efter att läsa dessa. Har ni läst ngt av författaren?

Artemisia Gentileschi

Under de senaste åren har jag läst en del konsthistoria i populärversion och särskilt fastnat för vissa konstnärer och deras verk. Här kommer en liten presentation av en av dem, kanske den vars öde engagerar och upprör mest.

Självporträtt som kvinnlig martyr

Artemisia Gentileschi var en av de första kvinnliga konstnärerna under 1600-talet och likt många andra kvinnor inom konst- och litteraturvärlden blev hon bortglömd och återupptäckt först på 1900-talet. Artemisia Gentileschis målningar tillskrevs under lång tid felaktigt manliga konstnärer, bland annat hennes far. Idag anses hon dock vara en av de främsta målarna i sin generation, hon verkade under ung- och högbarocken. Många av Artemisia Gentileschis målningar skildrar starka kvinnor från myter, allegorier och Bibeln. Hon var känd för att skildra kvinnofiguren med stor naturalism och för sin skicklighet att gestalta dramatiska scener.

Artemisia Gentileschi föddes i Rom 1593 och förlorade tidigt sin mor. Fadern Orazio Gentileschi var konstnär och dottern fick tidigt följa med till hans ateljé och lära sig att använda färg, penslar och dukar. Konsten blev tidigt hennes passion, men möjligheterna att slå sig fram som kvinnlig konstnär var i hennes samtid närmast obefintliga. Artemisia Gentileschi fick gå i lära hos sin far, de samarbetade med hans verk och hon tränade sig genom att kopiera samtidens stora artister. Hennes far var en efterföljare till konstnären Caravaggio, genom honom kom Artemisia Gentileschi i kontakt med barockens dramatik och de stiltypiska starka kontrasterna mellan ljus och skugga.

I faderns ateljé gick Artemisia Gentileschi även i lära hos konstnären Agostino Tassi. När hon var nitton år gammal våldtogs hon av Tassi, vilket ledde till en sju månader lång förnedrande rättegång bestående av anklagelser om promiskuitet, ingående gynekologiska undersökningar och tortyr med tumskruvar för att säkerställa att hon talade sanning. Tassi blev slutligen dömd för våldtäkt, men fick bara ett års fängelsestraff. Det var i den här situationen hon målade ett av sina mest berömda verk: Judit och Holofernes (ett vanligt samtida motiv, som Artemisia Gentileschi dock gestaltade med mer realism och brutalitet än exempelvis Caravaggio). 

Judit och Holofernes 

Efter rättegången tvingades Artemisia Gentileschi att gifta sig. Hon och maken flyttade 1615 till Florens, där Artemisia Gentileschi som första kvinna blev antagen till stadens konstakademi och firade stora framgångar. Hennes mecenat var då Cosimo II de' Medici.

Den heliga Katarina av Alexandria 

Omkring 60 av målningar som tillskrivs Artemisia Gentileschi finns bevarade. 2020 förvärvade Nationalmuseum i Stockholm målningen Den heliga Katarina av Alexandria, jag vill verkligen åka dit och uppleva den.

Tisdagstrion: Röda omslag

 

Dags för Tisdagstrion; den här veckan är temat röda omslag. Jag fick leta lite i mina hyllor innan jag hittade tre som passade.  

Vi av Kim Thúy gestaltar livet i exil och skapandet av en ny identitet. Vi heter den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern, som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar i hemlandet. Flykten är mycket riskabel och farofylld, människor dör under den fasansfulla båtresan, skräcken bosätter sig i människorna. I det nya landet Kanada kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris. Liksom i författarens tidigare romaner får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Här finns inte en uns av sentimentalitet, däremot oerhört starka känslor. Författarens texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. 

I Ungdomens bröd av Heinrich Böll växer den unge Walter upp i ett samhälle som ligger i ruiner efter andra världskriget. Det är en tid fylld av skam över krigshändelserna, men också en tid av kraftig tillväxt och ett gyllene tillfälle för den som kan ta för sig av det välstånd som växer fram. Walter har haft många olika yrken trots sin unga ålder, men egentligen inte intresserat sig för något. Nu arbetar han som tvättmaskinsreparatör och är förlovad med chefens dotter. Så en dag träffar han en ung kvinna och blir häftigt förälskad. I kortromanen (knappt 120 sidor) skildrar författaren vardagen i efterkrigstidens Tyskland på ett lågmält sätt i en text fylld av symbolik. Heinrich Böll är en Nobelprisförfattare som verkligen är värd att uppmärksammas och läsas.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling utspelar sig under sensommaren 1955 i Kambodja, under några händelsefulla veckor inför parlamentsvalet. Sar, mannen som senare ska blir känd som Pol Pot, arbetar för oppositionspartiet, men även i hemlighet för en kommunistisk revolution. Sar är trolovad med den oerhört vackra Somaly och behöver vinna valet för att få gifta sig med henne. Ett dramatiskt triangeldrama inleds när även Sars politiske motståndare börjar intressera sig för Somaly.

Händelser och beslut som fattas i denna överhettade situation leder så småningom fram till folkmordet 20 år senare. Sång till den storm som ska komma är en fantastisk, fängslande roman om begär, makt och politik, som nominerades till Augustpriset 2012.

Läsning pågår - Kärlek på svenska

Ibland är det verkligen svårt att slita sig från böcker som man inte alls tänkt läsa. Jag skulle ju bara kika lite i Kärlek på svenska av Marit Kapla, men blev alldeles tagen av mötet med så många människor som berättar om sina upplevelser av kärlek, förälskelse, svek, passion och förluster. Helt fantastisk. Som poesi, fast bättre.

Kulturkanon - Edith Södergran

En av de allra bästa inslagen i vår kulturkanon är lyrikern Edith Södergran. Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år. Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925 i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk. Möjligen kan man också tillägga att hon i vårt östra grannland sannolikt anses vara finsk.

"Triumf att finnas till ..."

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft,

en ensam värld inom miljoner världar,

en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror

och höra nattens tysta flod

och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol,

jag vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska,

kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro

som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?

Tid - du mörderska - vik ifrån mig!

Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen

och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.