Kristian Lundberg

Jag nås idag av den mycket ledsamma nyheten att Kristian Lundberg avlidit - alldeles för tidigt. Första gången jag uppmärksammade författaren var han med i Babel och berättade om sin uppväxt. Något hos honom gjorde mig omedelbart nyfiken och jag beslutade mig för att läsa både Yarden och Och allt ska vara kärlek. 

I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden. Här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite "annorlunda", samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

Efter framgångarna med Yarden blev Kristian Lundberg osäker på om han verkligen berättat den historia han ville berätta. Därför skrev han en sorts fortsättning, eller snarare en parallellberättelse, Och allt skall vara kärlek. Som titeln antyder fokuserar här författaren på det viktigaste i livet, berättelsen om kärleken, den kärlek han utelämnade i sin första bok.

Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Genom hela boken brottas författaren med att vara sanningsenlig och med frågan om det han skriver egentligen betyder något. För min del kan jag definitivt svara ja på frågan om texten har någon betydelse, den hade djup betydelse för mig.

Hela boken är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera fina avsnitt på var och varannan sida.

"Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg genom välfärdssamtiden och jag kunde med min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare." (sid 106)

"Vad är väl kärlek? Ett slags ensamhet kanske, en ensamhet man delar med andra." (sidan 119)

"Det hela är mycket enkelt. Det jag berättar om förenar oss. Det skiljer oss också åt. En människa skall inte vara ägd. En människa är inte bara en ansamling muskler upphängda i en kropp. En människa är också sitt minne, den framtid som skall komma. Och nu är det vad som sker. Jag minns. Raderar. Återskapar. Och det som är bottensatsen i just denna berättelse är det enklaste av allt: att älska och bli älskad. Det är också det omöjliga." (sid 154)

Sammantaget är både Yarden och Och allt skall vara kärlek mycket angelägen läsning ur ett samhällsperspektiv och ren läsnjutning ur ett individuellt perspektiv. Tack Kristian, jag önskar dig verkligen frid.

Världsbokdagen 2022

Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

Barabbas

Det är långfredag och jag har ägnat dagen åt att tänka på händelserna på Golgata för många år sedan, samtidigt som jag grävt och planterat i min trädgård. Därför vill jag dela en gammal recension av den bok som är viktigast av alla för mig, Barabbas av Pär Lagerkvist. 

Jag har läst Barabbas många gånger och varje gång blir jag lika berörd. Orsaken till detta ligger naturligtvis både hos Pär Lagerkvist och hos mig. Lagerkvist brottades med sin längtan efter en Gudstro hela sitt liv. Det temat märks i olika hög grad i alla hans texter. Läs gärna mina recensioner av Bödeln, Samlade dikter, Sibyllan, Dvärgen. Till skillnad från Lagerkvist har jag funnit ro i min tro, men jag har inte nått dit utan kamp. Därför engagerar Lagerkvists texter mig mer än det mesta jag läser. Mitt äldsta exemplar av Barabbas är från 1955, det är en gåva från min far till min mor. Jag tror att även pappa brottades en del med Gud. Nu har jag läst den nyaste utgåvan, den oerhört vackra boken med omslag av Moa Schulman.

Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Och ofta blir han avvisad. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig.

Pär Lagerkvist gestaltar människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför på ett mycket inlevelsefullt sätt. Barabbas lockas av det mystiska goda, men hans handlingar vittnar om hur svårt det är att förändras. Han vill väl, men gör fel. Det gör ont att läsa om alla hans försök att närma sig de kristna, hans försök att förstå det helt obegripliga budskapet om kärlek.

Språket är briljant i sin enkelhet. Barabbas är en kort bok utan utsmyckningar, delvis skriven på talspråk. Att läsa boken är lätt, att förstå det existentiella innehållet kräver en motiverad läsare.

En smakbit ur Spegeln och ljuset

Redan söndag igen och dags att hänga på utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Även denna vecka har varit mycket intensiv, nu ser jag fram emot ett par lite lugnare veckor i samband med påsken. Det blir nog ingen påskkrim i år har fullt upp med tre pågående böcker.

Nu har jag läst c:a 100 sidor av Spegeln och ljuset, den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels historia om Thomas Cromwell m fl. Anne Boleyn har sedan tidigare mist huvudet och kungen har gift sig med den väna Jane Seymour. 

Av Hans Holbein den yngre - own photo, Public Domain

Intrigerandet och striderna vid hovet fortsätter. Flera tronpretendenter oroar och ännu pågår strider med kyrkan i Rom. Cromwell adlas och hans bostad  Austin Friars växer.

"Nu börjar Austin Friars te sig som en hög ädlings hus, med fasad upplyst av burspråksfönster och dess lilla trädgårdsplätt på väg att växa ut med odlingar och fruktträd. Han har köpt upp de landbitar som omger den, några från munkarna, några från de italienska köpmän som är hans vänner och bor i kvarteret. Han äger grannskapet och i sina kistor - i en valnötskista med lagerkransar, i en rustkammare högre än Charles Brandon - förvarar han de lagfarter där det delas, värderas och namnges."

Romanen är fantastiskt, framför allt språket är enastående!

Som pesten

Pandemin har äntligen blivit lite mindre påtaglig i mitt liv och därför ger jag mig nu i kast med tegelstenen Som pesten av danska Hanne-Vibeke Holst. Författaren brukar skriva spännande och engagerande om aktuella teman, så jag har ganska höga förväntningar. Hittills har jag lyssnat ett par timmar på ljudboken i uppläsning av Gunilla Leining och känner mig nyfiken på hur pandemitemat kommer att utvecklas. Än så länge har några grisar och ett par personer smittats. Det jag däremot inte var beredd på var att delar av romanen utspelar sig i Ukraina och tyvärr känner vi ju nu alltför väl till en del ukrainska städer. Hanne-Vibeke Holst har en närmast kuslig förmåga att välja teman och platser som kommer att bli aktuella i framtiden. 

Återkommer med mer om boken när jag läst/lyssnat färdigt.

SOM PESTEN
Författare: Hanne-Vibeke Holst

Översättare: Margareta Järnebrand

Förlag: Albert Bonniers (2018) Storytel (2020)

Köp: Adlibris, Bokus