torsdag 31 maj 2018

TBT och omläsning av Andarnas hus

Att läsa om en favoritroman är alltid riskabelt och kanske är det ännu mer vanskligt att lyssna på den som ljudbok. Men när det gäller Andarnas hus av Isabel Allende kan man vara lugn. Jag lyssnade på den i uppläsning av Gunilla Nyroos på Storytel och kan bara slå fast att detta fortfarande är en av de bästa romaner jag någonsin läst. Som återblick denna torsdag kommer här min recension från 2010.

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:
"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." 
Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:
"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." 
Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.
ANDARNAS HUS
Författare: Isabel Allende
Översättare: Lena Anér Melin
Uppläsare: Gunilla Nyroos (Storytel)
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

onsdag 30 maj 2018

Min Kandre-samling



Hittills har jag bara läst Quinnan och Dr Dreuf och en liten bit in i I ett annat land. Jag ska läsa den så sakta jag kan för den är helt underbar.

tisdag 29 maj 2018

Elefanten

"Elefanten" av Alexandr Kuprin från 1907 utgavs för första gången på svenska i novellsamlingen Ur Gogols kappa. Den handlar om en liten flicka som är mycket sjuk, närmast apatisk. Hon har inte längre några önskningar och stiger inte ur sängen, men föräldrarna ger inte upp utan fortsätter att försöka hitta något som intresserar dottern. En natt har flickan en dröm och dagen därpå säger hon till sin pappa att hon önskar sig en elefant. Detta är ju inte det lättaste att få till, men för en omtänksam pappa är inget omöjligt.

"Elefanten" är en söt, naiv berättelse om kärleksfulla föräldrar och en flicka som inte nöjer sig med annat än äkta vara. Novellen har getts ut i bilderboksversion på många olika språk.

Novellen ingår i läsutmaningen Läs en novell III med temat en novell där någon är sjuk.


UR GOGOLS KAPPA
Författare: Fjodor Dostojevskij m fl
Översättare: Karolina Letino, Robert Leijon
Förlag: Ordfront (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

måndag 28 maj 2018

Tematrio - Mens, missfall och aborter


Det är internationella mensdagen idag, men Google hade inte någon doodle om detta :D Här på bloggen ska dagen dock uppmärksammas med ett blodigt tema. Berätta om tre böcker vari man kan läsa om mens, missfall eller aborter. Det finns faktiskt fler än man kan tänka sig.

1. Först den mest självklara. Ja, jag har mens, hurså? av Clara Henry är oerhört rolig och förmedlar viktig information både om praktikaliteter och attityder. Jag köpte den till 12-åriga dottern och tycker att det är en bok för alla tjejer. Och för alla killar.

2. Carrie av Stephen King har jag faktiskt både sett som film och läst. Det är en hemsk historia om en flicka som växer upp hos en fanatiskt religiös mamma och mobbas i skolan. Men hon tar hämnd ...

3. Det finns massor av skildringar av hur fattiga kvinnor försökt göra abort med galgar och virknålar, den senaste jag läste var Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Harare, Zimbabwe.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 27 maj 2018

Min mamma



En dag som denna gör sig saknaden efter mamma påmind lite extra. Egentligen finns den där alltid, men jag har lärt mig leva med den. Och framför den stora sorgen ställer sig tacksamhet och glädje över att jag ändå fick ha min mamma så länge, särskilt de tio sista åren var viktiga för oss.

Min mamma växte upp i en familj som till en början hade rätt gott ställt (det är min morfars företag som stensatt vägarna i Mölndal) för att därefter förlora allt p g a sjukdom. Detta präglade min mammas liv, hon var alltid sparsam och försiktig med pengar. Penningbristen gjorde också att min mamma inte fick ta studenten, men hon var den första i sin familj som tog realen, det var viktigt för henne. Därefter valde hon att gå Frälsningsarméns officersskola och reste runt i Sverige som evangelist. Det var fattigt och kämpigt. Sedan träffade hon min pappa och bildade familj. Tidigt gav mamma mig böcker och uppmuntrade mig att läsa och jobba hårt i skolan. Hon var glad när jag tog studenten och hade nog då inte en tanke på att jag senare i livet även skulle ta en masterexamen.

Mamma var ofta stolt över mig och visade det tydligt efter att jag fått barn. Det finaste hon sa till mig var att jag var en bra mamma. Samtidigt var det nog tungt för henne att påminnas om allt hon inte hade haft möjlighet att ge mig. Mamma arbetade hårt när jag var liten för att försörja mig och min sjuklige pappa. Hon hade lite tid och ork för en liten unge som behövde sin mamma.

När mamma dog för två år sedan blev jag helt lamslagen av sorgen. Det gjorde ofattbart ont och var svårt att hantera för mig. Men jag bär mamma med mig och pratar med min inre mamma så gott som varje dag. Idag vill jag hylla henne som en kvinna som arbetade hårt för att klara av livets hårda villkor.