Nej tyvärr, jag gillar den inte. Jag har läst så mycket positivt om Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky, men delar inte alls de åsikterna. Nu ska det förvisso sägas att jag lyssnar på boken, i stället för att läsa med ögonen, och det kan ju vara en bidragande orsak till mitt ogillande. Men jag tror inte att det är hela förklaringen. Jag tycker att bokens personer beskrivs så ensidigt och övertydligt och irriterar mig över att inte få skapa en egen uppfattning. Det är helt enkelt tilltalet som stör mig. Berättarrösten känns så vass och allvetande att det ger mig rysningar. Nej, efter 4 skivor ger jag upp.
Berätta gärna vad ni tyckt om denna bok, jag skulle vilja ta del av andras upplevelser.
lördag 31 januari 2009
Storm över Frankrike
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Krigsskildringar,
Ljudböcker
tisdag 27 januari 2009
Blogg- och lästrött
Inspirerade inlägg saknas! Jag har haft influensa och känner mig fortfarande helt utsliten. Detta var en pärs. En sådan pärs att jag inte ens orkar engagera mig i läsande! Primo Levis Är detta en människa?/Fristen vilar just nu, medan jag lyssnar på Elsie Johanssons serie om Nancy. Den är helt OK, men inte något som inspirerar till en massa tyckande från min sida. Jag hoppas att jag blir pigg och lässugen till helgen, har fått hem en del spännande recensionsböcker.
Etiketter:
Bloggsnack
söndag 25 januari 2009
Running scared
Underbar text. Underbar melodi. Underbar röst. Och en underbar Springsteen.
Etiketter:
Utomämnes
lördag 24 januari 2009
Nya böcker
Ett nytt köp är äntligen hemma. Det blev lite blandad kompott. Jag har ju läst mycket positivt om Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow och hoppas att jag också kommer att tycka om den. Yehoshua har jag läst tidigare, med stort nöje. Pramoedya Ananta Toer är Indonesiens störste författare, han blir nog en intressant ny bekantskap. Är det någon som läst och har lust att berätta? Men den tjocka Middlemarch med den pyttelilla texten blir nog svår att ta sig genom.
Etiketter:
Bokinköp
torsdag 22 januari 2009
Pesten av Albert Camus
Pesten av Albert Camus.
I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.
Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.
Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.
Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart sätt) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.
I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.
Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.
Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.
Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart sätt) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Litteratur Europa,
Nobelpriset
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)