Årets ditt och datt & ett Nyårslöfte

2008 års bästa

Det var verkligen inte lätt att välja ut en bok som årets bästa. Barabbas och Mina drömmars stad brukar jag ofta nämna när jag pratar om den allra bästa litteraturen. Men jag väljer att ändå utse Mannen utan öde av Imre Kertész till årets bästa bok. Jag läste/lyssnade på den två gånger med några månaders mellanrum och blev oerhört berörd. Mannen utan öde är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt! Dessutom tas här upp viktiga frågeställningar kring människans fria vilja och möjlighet att påverka sin livssituation.


 2008 års överraskning

Att utse årets överraskning är däremot ganska lätt. Jag började läsa Den gamle och havet av Ernest Hemingaway med stor tvekan och misstro. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli hänförd av en bok om en gammal gubbe och en fisk. Men, det blev jag. Till det yttre handlar berättelsen om fiskaren Santiago som får en stor och stark svärdfisk på kroken. En kamp på liv och död inleds. Berättelsen är enkel, men samtidigt storslagen. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva. Jag lyssnade på boken och uppläsningen av Max von Sydow är magnifik.


2008 års omläsning

I år läste jag Vibeke Olssons Molnfri bombnatt för tredje gången. Jag tror inte att det var för sista gången. Hedwig Hannelore Maurer föds 1922 i Mainz. Under hennes barndom växer sig den nationalsocialistiska rörelsen stark, vilket oroar hennes föräldrar som är socialdemokrater. För Hedwig är situationen komplicerad; hon vill vara lojal med sina föräldrar samtidigt som hon vill passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Efter nazisternas maktövertagande interneras Hedwigs far och Hedwig blir kär - i en SS-man. Molnfri bombnatt är en historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet. Det är en mycket gripande och viktig berättelse


2008 års vackraste

Texten i Nässlorna blomma av Harry Martinson måste vara något av det vackraste som skrivits i vårt land. Språket är poetiskt, vardagsnära och naket. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Nässlorna blomma är en självbiografisk roman om ett oönskat barns kamp för att överleva. Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen. Martin förlorar kontakten med sina systrar, hans ensamhet tycks vara oändlig. För att stå ut tar Martin sin tillflykt till drömmarnas värld och till skolarbetet. Delar av romanen är hjärtskärande att läsa, men samtidigt speglar den ett obändigt hopp.


2008 års bottennapp

Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg måste vara något av det obehagligaste som skrivits. Tvillingarna Jannis och Sonya utsätts för ohyggliga, upprepande kränkningar under uppväxten. Som vuxna lever de åter tillsammans och driver ett café i en by vid havet. Bland gästerna finns en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. Jannis och Sonya identifierar sig med all den ondska de erfarit och driver allt till sin spets. Jag har tidigare både läst, och som terapeut lyssnat på, berättelser om utsatthet, övergrepp och ondska, men denna bok kunde jag inte läsa ut. Språket och uppbyggnaden av berättelsen är oklanderlig, men innehållet för obehagligt att kunna ta till sig på ett seriöst sätt.


2008 års nyhet

Jag har tyvärr aldrig lyckats förstå tjusningen med lyrik. Men jag köpte ändå Stulna juveler av Kristina Lugn och måste medge att jag där hittade en del som var både fyndigt och tänkvärt. Dikterna handlar ofta om den lite slitna vardagen, men så plötsligt glimmar en formulering till som gör att man ser något nytt. Mycket allvar och en hel del galghumor. Dessutom hittade jag ett citat jag numer ofta använder mig av:

"Det finns en massa kvinnor i min ålder som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva", ur Hundstunden.

Löfte inför 2009

Nästa år ska jag läsa. Just det, jag ska läsa en massa böcker. Många av dem kommer att vara bra, men en del mediokert slinker nog också ned. Fast jag ska inte läsa ut böcker jag inte tycker om. Men läsa, det ska jag. Jag ska också köpa mängder av böcker. Säkerligen fler än jag köpte i år, eftersom jag höll igen under första halvan av året. Nästa år ska jag inte hålla igen. Jag ska också sälja mina CD-böcker så jag får mer plats i bokhyllan för riktiga böcker. CD-böcker ska jag låna på biblioteket. Förutom Tolkiens trilogi, den ska jag köpa i CD-format. Och i bokversion också. Kanske t o m båda översättningarna. Jag ska också börja handla på Amazon, kommer nog att införskaffa lite engelska klassiker på orginalspråk. Japp, läsa och köpa böcker, det ska jag göra nästa år.

GOTT NYTT ÅR!

Litteratur 2008

Nu ska här snackas statistik och grafik. Som ni kan se har jag återigen övat mig i att använda Excel och göra diagram. Övning ger färdighet sägs det, men jag var allt tvungen att ta om allt från början. Det jag lärt mig under hösten var som bortblåst.

Under året har jag läst 62 romaner (givetvis har jag också läst otaliga bilderböcker och en del facklitteratur, men det för jag ingen statistik över). Jag har under året försökt förändra mitt läsande, och jag har gjort ett ganska kräset urval. Majoriteten av det jag läst har varit "god" litteratur, som dessutom varit bra. Jag har läst en hel del klassiker, en del Nobelpristagare och en del "världslitteratur". Dessutom har jag bemödat mig att läsa fler manliga författare än jag brukar. Så låt oss nu se om siffrorna bekräftar min kvalitativa analys.

Ja, andelen lästa manliga och kvinnliga författare har definitivt förändrats. Detta hänger givetvis ihop med att jag läst fler klassiker och Nobelpristagare än jag brukar. De är ju till övervägande delen män.

Nästan en tredjedel av alla böcker jag läst under året är klassiker. Merparten av dessa är skrivna av svenska författare. Till mina favoriter hör Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Hjalmar Söderberg och Per Anders Fogelström.

Det jag söker i mitt läsande är känslomässiga upplevelser. Och känslan kan inte separeras från språket och kulturen. Individens tidiga känsloupplevelser lagras via ett språk och kan nås via språket. Detta är orsaken till att jag nästan enbart läser på svenska. De svenska orden når djupare känslomässiga lager än de engelska. Att dessutom dela den kulturella tillhörigheten med författaren förstärker djupet i upplevelserna. Delaktigheten blir större.

Men visst uppskattar jag även icke-svensk litteratur. Under året har jag läst några böcker av indiska författare som uppskattats i hög grad. Men majoriteten av de asiatiska böckerna är skrivna av kinesiska författare. Jag har ju ett alldeles speciellt intresse för just Kina. Bland de nordamerikanska författarna återfinns flera Nobelpristagare: Hemingway, Toni Morrison och Steinbeck. Nordiska deckare utgör en ganska stor del av den europeiska litteraturen, min favorit är Karin Fossum. En enda bok är skriven av en afrikan, Coetzee, och en enda bok är författad av brasilianska Clarice Lispector. Inte en enda bok från Australien har funnit sin väg till mitt hem i år.

Hur ser er statistik ut?

Etiketter

Pust, nu har jag äntligen gjort om etiketterna på min blogg. Jag tyckte att det blev ohanterligt att ha en enskild etikett för varje Nobelpristagare. En del av dem skulle troligen aldrig fått mer än ett enstaka inlägg. Nu har jag i stället försökt kategorisera utifrån geografisk tillhörighet. Då uppstår givetvis en hel del oförutsedda problem. Tänk om ändå författarna ville ha godheten att bo kvar i sina födelseländer! Men icke, de flyttar kors och tvärs runt hela jorden. Ska de då kategoriseras utifrån födelseland eller nutida boendeland? Jag har försökt att någorlunda konsekvent etikettera efter födelseland. Rushdie placeras således i Asien. Doris Lessing ställer dock till med problem. Hon är född i Asien, uppväxt i Afrika och numer boende i Europa. Hennes litteratur etiketteras dock som europeisk. Inkonsekvent? Japp, det är mitt mellannamn.

Dessutom tillstöter en del problem som orsakas av okunnighet. Min okunnighet. Och okunnigheten handlar om den arabiska litteraturen. Är boken skriven av en nordafrikansk författare får den två etiketter, dels Litt Afrika, dels Litt Arabisk. Så långt inget problem. Men turkisk litteratur då? Är den arabisk? Ja, det är här min stora okunnighet uppenbaras, jag vet inte exakt vad som räknas till arabisk litteratur. Dock vet jag naturligtvis bättre än att dit räkna kurdisk eller persisk litteratur, den sammanblandningen ses inte med blida ögon. Men turkarna kanske inte alls heller är araber? Kan någon människa vara god och upplysa mig om hur det ligger till, tack.

Och hur är det med rysk litteratur? Hör den till Asien eller Europa? För närvarande räknas Solzjenitsyn som Asiatisk i min blogg, är det verkligen korrekt? Och israelen Yehoshua tillhör också Asien. För Israel ligger ju i Asien, i alla fall var det vad jag lärde mig i skolan för länge sedan. Fast de är ju med i Eurovisionsfestivalen???

Goda råd och upplysningar mottages tacksamt!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

I London börjar livet sakta återgå till det normala efter kriget, även om det fortfarande råder ransoneringstillstånd för en hel del varor. Det är nu 1946 och författaren Juliet Ashton letar efter ett tema till sin nya bok. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen. Han har hittat hennes namn och adress i en gammal bok och undrar om hon kan hjälpa honom att få tag på fler böcker av samme författare. I brevet nämner Dawsey också att han är medlem i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, vilket väcker Juliets intresse. Juliet börjar brevväxla med Dawsey, som berättar om sina vänner och grannar och livet på ön under den tyska ockupationen. Juliet bestämmer sig för att skriva en bok om litteratursällskapet och börjar brevväxla med flera av medlemmarna. I takt med att Juliet lär känna medlemmarna i litteratursällskapet, växer hennes önskan att besöka sina nya vänner. Juliet beslutar sig för att resa till Guernsey för att få veta mer om människorna och om livet på ön under kriget. Denna resa kommer att förändra Juliets liv.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Många av dem har inte varit intresserade av litteratur tidigare, olika omständigheter mer eller mindre tvingar dem in i sällskapet. En av männen i sällskapet, en fiskare, finner kraft och styrka genom att läsa Shakespeare. Någon annan vill helst läsa kokböcker. På olika sätt hämtar människorna kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker. Roman är också fylld av referenser till litteraturens mästare som t ex Jane Austen och Oscar Wilde.

Boken är skriven i brevform, vilket kräver lite möda från läsarens sida innan man vet vilka alla är. Juliet är centrum i berättelsen och de flesta breven är till eller från henne. Hon brevväxlar med öborna, med sin bästa väninna och med sin förläggare. Trots formen får läsaren en mycket fyllig bild av Juliets liv och av livet på ön.

Guernsey befolkas av genuina människor, har sin beskärda del av excentriska original och de färgstarka personbeskrivningarna är en av romanens styrkor. Under de svåra åren sluter sig människorna samman och grannar hjälper varandra. Romanen genomsyras av författarinnans kärlek till och tron på den goda människan. Samtidigt skildras även fasansfulla krigshändelser på Guernsey och i koncentrationslägret Ravensbrück.

För mig har mötet med denna roman varit mycket givande. Dels har boken gett mig ny kunskap om, och insikt i, hur livet tedde sig under den tyska ockupationen, dels var det helt enkelt ett nöje att läsa den. Under stor del av tiden läste jag med ett leende på läpparna. Samtidigt finns dock ett djup i boken som gör epitetet "feel-good roman" helt missvisande. Skildringen av händelserna under kriget var mycket gripande och realistiska och jag blev starkt berörd av det jag läste. Sammanfattningsvis är detta en roman jag tycker att ni ska se till att läsa!

Årets lästa Nobelpristagare

Året inleddes mycket ambitiöst med läsning av ett flertal Nobelpris-tagare och skapandet av denna blogg. Därefter har fokus måhända periodvis försvunnit ur sikte och annat har fångat intresset. Jag har ägnat mig åt omläsning av en hel del svenska, underbara klassiker (bl a av Per Anders Fogelström och Hjalmar Söderberg) och jag har även läst en del av årets böcker som generösa bokförlag - Alfabeta, Brombergs, Forum, Kabusa och Piratförlaget - givit mig som recensionsexemplar. Förhoppningsvis kanske detta lett till att jag läst någon framtida Nobelpristagare? Kanske Abraham B. Yehoshua?

Nåväl, åter till de som redan fått sina priser. Inalles har jag läst romaner och/eller noveller av 13 Nobelpristagare. Och många av dessa romaner är bland det bästa jag någonsin läst. Bland mina favoriter finns Mannen utan öde, Den gamle och havet, Jerusalem, Barabbas, Öster om Eden och Nässlorna blomma. Mannen utan öde lyssnade jag på två gånger under året, Krister Henriksson gör en fantastisk uppläsning, som kompletterar och förstärker texten. Denna bok måste naturligtvis läsas av alla. Även Coetzees Onåd är en fantastisk roman, som jag dock tror att jag behöver läsa en gång till. Boken provocerade mig mycket, väckte funderingar kring mäns och kvinnors ageranden och var i mångt och mycket rejält obehaglig. Men, tänkvärd. Besviken blev jag på Snö, av Pamuk, som jag tyckte var långrandig och ofokuserad.

Nästa år ska jag givetvis läsa minst lika många - för mig - nya Nobelpris-tagare. Jag har lite böcker på lager, bl a av José Saramago, Nadine Gordimer, Wole Soyinka, Saul Bellow och Eyvind Johnson. Vissa författare vill jag också läsa mer av, detta gäller t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Ernest Hemingway och Toni Morrison. Och jag tror att det är dags för omläsning av Camilo José Celas Pascal Duartes familj och William Goldings Flugornas herre.

Jag ska också specialstudera Ladbrokes lista och göra ett försök att läsa nästa års Nobelpristagare innan dennes namn annonseras. Men det är nog inte särskilt sannolikt att jag lyckas...

Här är en lista över årets lästa Nobelprisade litteratur:

Imre Kertész - Mannen utan öde

Ernest Hemingway - Den gamle och havet, Och solen har sin gång

Toni Morrison - De blåaste ögonen

Doris Lessing - Det femte barnet, Ben, ute i världen

J.M. Coetzee - Onåd

Selma Lagerlöf - Jerusalem, Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld", Julklappsboken ur Nobeller

Pär Lagerkvist - Barabbas, Dvärgen

John Steinbeck - Öster om Eden

Orhan Pamuk - Snö

Alexander Solzjenitsyn - Att andas ur Nobeller

Bjørnstjerne Bjørnson - Fadern ur Nobeller

Paul Heyse - L'Arrabiata ur Nobeller

Harry Martinson - Nässlorna blomma

Om ni orkat läsa ända hit, kan ni väl berätta vilka era favoriter är?


Andra bloggar om Nobelpristagare, Nobelpriset, Nobelpriset i litteratur.