Lyckan

Målande poetisk och samtidigt så vardagsnära är Harry Martinsons beskrivning av lyckan i Nässlorna blomma (sid 15):

"Men lyckan sitter kitslig på en pall; är rädd för drag och öm om alla sina minnen. Den vill ej klappas alltför hårt och inte alltför lätt. Den vill ha prima, tempererat Öde, tempererade böner och tempererat öl."

Den dagen av Viveka Sjögren

Den dagen av Viveka Sjögren, utgiven av Kabusa Böcker 2008.

Det här är lilla Fågelns berättelse om hur livet abrupt förändrades, den dagen familjen tvingades lämna sitt trygga hem och fly från de svartvita flugsnapparna. Berättelsen tar sin början en helt vanlig dag. Pappa Fågeln är ute och letar efter mat när plötsligt de elaka svartvita bankar på boet och kräver att mamman och barnen ska ge sig i väg. Mamman försöker förtvivlat och förgäves få de svartvita att visa nåd, men tvingas till slut lämna hemmet med barnen. Den minsta lilla systern slår sig illa då hon ramlar ut ut boet. Och pappa är inte hemma...

Den dagen är en alldeles fantastisk berättelse om ett viktigt och eftersatt tema - barn på flykt. Boken är oerhört realistisk, trots sin allegoriska framställning. Papporna är ofta borta när fienden kommer för att fördriva civilbefolkningen och de minsta barnen far ofta mycket illa under flykten. Författaren väjer inte för barnens sorg och skräck, utan ger ord åt de svåra känslorna. Samtidigt visar hon hur barn även mitt i sorgen utvecklas, lär sig saker och skrattar. Dessutom är många av de psykologiska detaljerna korrekt och fint skildrade; föräldrar försöker dölja sin sorg för barnen, men barnen ser och förstår mycket mer än föräldrar tror.

 Språket är poetiskt och vackert och illustrationerna är helt fantastiska. De ger ett naivt, enkelt intryck, men ta er tid att titta noga på dem, så kommer ni att hitta en del oväntade saker. "Häftiga bilder" var omdömet från min 3-åring, som dock är lite för liten att kunna ta till sig och förstå berättelsen. Illustrationen av hur barnen ramlar ur boet väcker starka känslor hos mig. Den påminner mig om bilden av den fallande mannen vid attentatet mot WTC den 11 september.

Sammantaget skulle jag vilja säga att detta är en bok som borde översättas till en mängd olika språk. Jag saknade en berättelse av den här typen då jag arbetade med traumatiserade flyktingbarn. Jag skulle också önska att författaren skrev en fortsättning som handlar om den första tiden i det nya landet. Barns och vuxnas sorg skiljer sig åt i exil och detta borde belysas på ett sätt som kan förstås av både barn och vuxna i deras omgivning.

Nobelnörd

Jag har haft en liten lässvacka den senaste tiden. Och jag har inte haft lust att varken titta på TV eller spela Sims. Så vad gör jag då? Jo, då ägnar jag mig åt min nördigaste hobby, jag kodar HTML och CSS. Den senaste veckan har jag således skapat en liten sida om Nobelpristagarna. Där tänker jag fylla i vad jag läst, för att se hur min plan att läsa dem alla framskrider. Än så länge har jag bara läst alster av 15 Nobelförfattare. Men jag har införskaffat romaner och noveller av ytterligare 19 författare, som det ska bli spännande att stifta bekantskap med. Om någon är intresserad att se en lista över min nåblaste litteratur finns den lilla sidan här.

Maken - Gun-Britt Sundström

Maken av Gun-Britt Sundström.

Martina och Gustav träffas under studietiden, blir förälskade och bestämmer sig för att leva tillsammans. Men det är inte så lätt att skapa ett idealt förhållande när samhällets normer luckrats upp och man har näst intill total frihet att själv forma sitt liv. Samtidigt måste man hantera släkt och vänners förväntningar och försöka anpassa sig till varandras behov. Under ett antal år försöker Martina och Gustaf få sitt samliv att fungera, de ger upp, skiljs åt, och börjar om från början igen.

Maken kom ut för första gången år 1976 och den speglar på många sätt sin tidsanda. Berättelsen utspelar sig på 1960- och 70-talet, under en tid då samhället förändrades och kärnfamiljen ifrågasattes. Samtidigt upplever jag romanen som tidlös i sin beskrivning av människans längtan efter närhet och rädsla att förlora sig själv.

Kan man vara fri tillsammans med en annan människa? Kan man leva ihop om man har olika åsikter om hur ett förhållande bör vara? I boken dissekeras dessa och liknande frågeställningar av Martina, som kompromisslöst vägrar att anpassa sig till förlegade normer, konventioner och könsroller. Samtidigt hamnar Martina och Gustaf lätt i ett klassiskt känslomässigt maktspel som handlar om att vara (eller verka vara) oberoende. Boken beskrivs ofta som en feministisk vardagsroman, vilket är en mycket passande benämning.

Språket och tonfallet i boken är alldeles lysande. Man engageras och berörs av parets kärleksgrubblerier och man delar deras upplevelser. Här finns inget utrymme för romantisk jolmighet, boken är snarare något galghumoristisk och cynisk i sin framställning. Här finns inte heller utrymme för några förenklingar från författarens sida, hon ger oss inga svar utan låter oss dra egna slutsatser.

Första gången jag läste Maken var i början av 80-talet, då jag var knappt 20 år. Och romanen påverkade mig starkt. Det var första gången jag förstod att mina funderingar och svårigheter var universella, de delades av andra människor! Vid denna tidpunkt försökte jag, liksom Martina, hitta ett sätt att leva tillsammans med en man. Kanske överdriver jag något, men jag tror faktiskt att boken Maken har bidragit till att jag fortfarande lever tillsammans med samme make. Det var förlösande att inse att andra brottades med samma besvärliga känslor som jag.

Det här är en bok jag varmt vill rekommendera alla att läsa. Det är en klok bok, som samtidigt är lättläst och underhållande.

Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.

En höstkväll i början av 1990-talet står den 70-åriga änkan Hedwig Johansson i fönstret och hör skinnskallarna skandera: Sieg Heil! Sieg Heil! Dessa ord hörde hon för mer än 50 år sedan, då hon som liten flicka bodde med sin familj i Mainz. Hedwig beslutar sig för att det är dags att berätta den historia hon så länge burit. Det är dags att berätta om den tragedi hon bevittnade och var delaktig i.

Hedwig Hannelore Maurer föddes 1922 och växte upp i Mainz. Under hennes barndom växte sig den nationalsocialistiska rörelsen stark, vilket oroade hennes föräldrar som var socialdemokrater. För Hedwig var situationen komplicerad; hon ville vara lojal med sina föräldrar samtidigt som hon ville passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Föräldrarna uppmuntrade Hedwig att gå med i Hitler Jugend för att skydda henne. Efter nazisternas maktövertagande internerades Hedwigs far och Hedwig blev kär - i en SS-man.

Den olyckliga kärlekshistorien mellan Hedwig och Wilhelm Schurbiegel bildar ett nav i Molnfri bombnatt. Man får följa hur deras förälskelse växer fram, och man delar deras tragiska öde då krig och politik skiljer dem åt.

Boken skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. Hedwig slits mellan lojalitet med föräldrarna och sin längtan efter att vara tillhörig, att vara en del av den organisation som ger lycka åt alla. För det är just så national-socialismen porträtteras av propagandamaskineriet; den som engagerar sig i partiet blir lycklig. Och vilken tonåring vill inte vara lycklig?

Berättelsen är allmänmänsklig och allmänhistorisk, samtidigt som den är individuell och förankrad i sin tidsperiod. Boken är fiktiv, men den är skriven på ett sätt som gör att man relaterar till Hedwig som till en verklig person. Det är den enda bok jag läst som beskriver andra världskriget från ett tyskt perspektiv, och det är en bok som på ett enkelt, men trovärdigt, sätt beskriver hur det kunde komma sig att så många tyskar faktiskt var partimedlemmar. "Molnfri bombnatt" är en historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet.

Boken är upplagd så att man parallellt följer Hedwig under ett flertal tidsperioder. Detta innebär att man i ett tidigt skede får vetskap om vad som kommer att hända, vilket skapar stark förväntan hos läsaren. Boken är mycket välskriven och lättläst, det finns ett "driv" i texten som gör att man lockas att sträckläsa. Men, samtidigt kan man känna ett behov av att stanna upp för att reflektera och dra några djupa andetag. Man blir känslomässigt drabbad av Hedwigs livshistoria, som innehåller mycket smärta och många tragiska händelser. Berättelsen är oerhört gripande, det rann både en och två tårar då jag läste den. Molnfri bombnatt ligger högt uppe på min lista över de allra bästa böckerna, och jag har till dags dato läst den tre gånger. Missa inte denna juvel!