Barabbas

Det är långfredag och jag har ägnat dagen åt att tänka på händelserna på Golgata för många år sedan, samtidigt som jag grävt och planterat i min trädgård. Därför vill jag dela en gammal recension av den bok som är viktigast av alla för mig, Barabbas av Pär Lagerkvist. 

Jag har läst Barabbas många gånger och varje gång blir jag lika berörd. Orsaken till detta ligger naturligtvis både hos Pär Lagerkvist och hos mig. Lagerkvist brottades med sin längtan efter en Gudstro hela sitt liv. Det temat märks i olika hög grad i alla hans texter. Läs gärna mina recensioner av Bödeln, Samlade dikter, Sibyllan, Dvärgen. Till skillnad från Lagerkvist har jag funnit ro i min tro, men jag har inte nått dit utan kamp. Därför engagerar Lagerkvists texter mig mer än det mesta jag läser. Mitt äldsta exemplar av Barabbas är från 1955, det är en gåva från min far till min mor. Jag tror att även pappa brottades en del med Gud. Nu har jag läst den nyaste utgåvan, den oerhört vackra boken med omslag av Moa Schulman.

Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Och ofta blir han avvisad. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig.

Pär Lagerkvist gestaltar människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför på ett mycket inlevelsefullt sätt. Barabbas lockas av det mystiska goda, men hans handlingar vittnar om hur svårt det är att förändras. Han vill väl, men gör fel. Det gör ont att läsa om alla hans försök att närma sig de kristna, hans försök att förstå det helt obegripliga budskapet om kärlek.

Språket är briljant i sin enkelhet. Barabbas är en kort bok utan utsmyckningar, delvis skriven på talspråk. Att läsa boken är lätt, att förstå det existentiella innehållet kräver en motiverad läsare.

En smakbit ur Spegeln och ljuset

Redan söndag igen och dags att hänga på utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Även denna vecka har varit mycket intensiv, nu ser jag fram emot ett par lite lugnare veckor i samband med påsken. Det blir nog ingen påskkrim i år har fullt upp med tre pågående böcker.

Nu har jag läst c:a 100 sidor av Spegeln och ljuset, den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels historia om Thomas Cromwell m fl. Anne Boleyn har sedan tidigare mist huvudet och kungen har gift sig med den väna Jane Seymour. 

Av Hans Holbein den yngre - own photo, Public Domain

Intrigerandet och striderna vid hovet fortsätter. Flera tronpretendenter oroar och ännu pågår strider med kyrkan i Rom. Cromwell adlas och hans bostad  Austin Friars växer.

"Nu börjar Austin Friars te sig som en hög ädlings hus, med fasad upplyst av burspråksfönster och dess lilla trädgårdsplätt på väg att växa ut med odlingar och fruktträd. Han har köpt upp de landbitar som omger den, några från munkarna, några från de italienska köpmän som är hans vänner och bor i kvarteret. Han äger grannskapet och i sina kistor - i en valnötskista med lagerkransar, i en rustkammare högre än Charles Brandon - förvarar han de lagfarter där det delas, värderas och namnges."

Romanen är fantastiskt, framför allt språket är enastående!

Som pesten

Pandemin har äntligen blivit lite mindre påtaglig i mitt liv och därför ger jag mig nu i kast med tegelstenen Som pesten av danska Hanne-Vibeke Holst. Författaren brukar skriva spännande och engagerande om aktuella teman, så jag har ganska höga förväntningar. Hittills har jag lyssnat ett par timmar på ljudboken i uppläsning av Gunilla Leining och känner mig nyfiken på hur pandemitemat kommer att utvecklas. Än så länge har några grisar och ett par personer smittats. Det jag däremot inte var beredd på var att delar av romanen utspelar sig i Ukraina och tyvärr känner vi ju nu alltför väl till en del ukrainska städer. Hanne-Vibeke Holst har en närmast kuslig förmåga att välja teman och platser som kommer att bli aktuella i framtiden. 

Återkommer med mer om boken när jag läst/lyssnat färdigt.

SOM PESTEN
Författare: Hanne-Vibeke Holst

Översättare: Margareta Järnebrand

Förlag: Albert Bonniers (2018) Storytel (2020)

Köp: Adlibris, Bokus

I dina händer

Idag läste jag klart I dina händer av Malin Persson Giolito, en roman som handlar om ett barn som dödar ett annat barn. Och jag grät. Idag tvingades jag också som skolpsykolog vara med och fatta beslut som strider emot allt jag egentligen vill att samhället ska göra för de allra minsta och mest utsatta. Då grät jag inte, men inombords rasade jag över hur vi prioriterar, hur vi kommer allt längre från ett solidariskt samhälle där alla kan vara trygga och få sina basala behov av omsorg och kärlek tillgodosedda. I dina händer är inte rolig läsning, men den är en skarp påminnelse om vad som händer när samhället totalt sviker sina minsta. 

Handlingen utspelar sig i de två fiktiva förorterna Rönnviken och Våringe, två områden som ligger nära varandra trots att de på många sätt är varandras motsatser. I Våringe, där biblioteket och annan service redan stängt, växer Billy upp tillsammans med en kämpande mamma, flera syskon och en pappa som kommer och går. Familjen har invandrarbakgrund, en varm, kärleksfull mamma som gör allt för sina barn och oddsen emot sig. I Våringe kämpar polisen mot en växande gängkriminalitet som tidigt rekryterar unga pojkar. I Rönnviken bor de rika i tjusiga villor, spelar golf och seglar. Där växer Dogge upp som enda barnet i en välbärgad familj med föräldrar som missbrukar och är allmänt olyckliga. Billy och Dogge träffas på lekplatsen redan som 6-årigar och förblir oskiljaktiga ända tills den dag Dogge skjuter Billy till döds i en av gungorna. De är då 14 år.

I romanen får läsaren följa olika personer, förutom Billy och Dogge och deras familjer, även polisen Farid och närbutiksinnehavaren Sudden. Farid kämpar för att mentalt lämna den förort han i verkligheten flyttat från och Sudden kämpar för värna sin lilla butik mot lokala gangsters som plockar på sig vad de vill. Och alla ensamstående mammor kämpar för att deras barn ska få möjlighet till ett bättre liv, ett liv utan hot och kriminalitet. Berättelsen inleds med dödsskjutningen och berättas parallellt genom återblickar och det som sker fortlöpande efter skotten. Handlingen är spännande både i nuet och i den historia som avslöjas allteftersom. Jag uppskattar de omväxlande perspektiven som ger en fyllig bild av samhället runt de båda pojkarna. 

Om jag minns rätt sa författaren i Babel att romanen naturligtvis är en berättelse om klassamhället. Och det sociala perspektivet i romanen är givetvis uppenbart. Men inga händelser kan förstås enbart utifrån samhälleliga och sociala faktorer, de behöver fördjupas med ett psykologiskt perspektiv. Just detta gör författaren, framför allt i slutet av romanen, när Dogges tidiga barndom och uppväxt beskrivs. Utan den trygga anknytning som skapar tillit till en själv och omvärlden kan det faktiskt gå hur illa som helst.

Romanen har fått ett ganska blandat, relativt kritiskt mottagande av professionella recensenter. Det tror jag inte kommer att påverka den vanlige läsaren överhuvudtaget. I dina händer är spännande, lättläst, engagerande, uppfordrande och svår att lägga ner innan sista sidan lästs. 

I DINA HÄNDER
Författare: Malin Persson Giolito 

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Köp: Adlibris, Bokus

Recensioner: Enligt O, Kapprakt

En smakebit på söndag

Då var det söndag igen och den här veckan tänker jag ånyo ansluta till utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Den här veckan har varit oerhört intensiv. Jag har arbetat mer på plats än tidigare (under pandemin) och märker att jag lätt blir uttröttad av all social stimulans. Samtidigt tycker jag att det är helt underbart att kunna vara mer tillsammans med andra. Vi har det tufft på jobbet, med barn som far illa i sina olika miljöer. Det är ibland oerhört svårt att se vad barn behöver och veta att det faktiskt inte finns. Den här veckan väljer jag därför att dela en snutt ur en av mina favoriter: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

"Jag blir inte nostalgisk när jag tänker på vår barndom, den var full av våld. Allt möjligt hände i hemmen och utomhus, varenda dag, men jag minns inte att jag någonsin tänkte att det liv som vi fått på vår lott skulle vara särskilt dåligt. Det var som det var, och vi växte upp med vetskapen om att vi måste göra livet surt för andra innan de gjorde det surt för oss. Självklart hade jag gärna velat att folk skulle bete sig så där väluppfostrat som fröken och prästen predikade om, men jag kände på mig att ett sådant beteende inte fungerade i vårt kvarter, ens för flickor och kvinnor." (s 31)