söndag 10 maj 2020

Virrpetter


Morfar Petter har haft minne som en häst under hela sitt liv. Han fungerar långt bättre än mormor Ines dator, som nästan alltid är sjuk. Morfar Petter kan rabbla inköpslistor och dessutom tämja kråkor och vattna maskrosor utan att trampa på en endaste blomma. Men en dag vaknar morfar Petter och har glömt att han ska klippa gräset och köpa en kyckling att ha till middag när barnbarnet Sigrid kommer på besök. I stället köper morfar Petter massor av godis och kakor. Allteftersom tiden går glömmer morfar Petter mer och mer, nycklar försvinner och klädseln passar inte alltid årstiden. En dag har morfar Petter för en kort stund till och med svårt att komma ihåg vem den lilla krutgumman bredvid honom i sängen är. Som tur är finns det ett daghem för gamla tanter och farbröder som tappat minnet, dit kan man gå för att fiska upp gamla borttappade minnen.

Berättelsen om morfadern som förlorar sina minnen och börjar leva i en fantasivärld är inkännande och lekfull, trots det allvarliga ämnet. Som läsare blir jag alldeles varm i hjärteroten av den härliga gestaltningen av kärleken mellan det gamla paret. Och emellanåt fnissar jag när morfadern träffar grannar, som inte vet vad de ska tro om hans uppenbarelse. Illustrationerna av Gunilla Kvarnström är underbara, uttrycksfulla och humoristiska. Här finns många detaljer att uppmärksamma och prata med barnen om.

Sammantaget är Virrpetter en avdramatiserande, varm och finurlig berättelse om att drabbas av demens. Den passar barn från c:a 5 år och saknar övre gräns :)

VIRRPETTER
Författare: Johanna Wahlfisk
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Lindskog Förlag (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokprataren, Prickiga Paula

lördag 9 maj 2020

Kristina Lugn avliden


Kristina Lugn, akademiledamot och en av Sveriges största poeter, har avlidit. Ännu finns inga närmare uppgifter om orsak. Jag har inte läst särskilt mycket av Lugn, men gillade verkligen hennes Stulna juveler när det begav sig.  Texterna i den handlar ofta om den lite slitna vardagen, men så plötsligt glimmar en formulering till som gör att man ser något nytt. Mycket allvar och en hel del galghumor. Dessutom hittade jag ett citat i "Hundstunden", jag numer ofta använder mig av:
"Det finns en massa kvinnor i min ålder som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva".

onsdag 6 maj 2020

Sen for jag hem


Till slut kom så äntligen den tredje och avslutande delen om Jana Kippo. Den var minst sagt efterlängtad. Och den levde upp till mina högt ställda förväntningar och tog med mig på en svindlande känslomässig resa rakt ner i sorg, elände och våldsamheter. Tack och lov uppblandat med svart humor och ett underfundigt, vidlyftigt språk.

I första boken, Jag for ner till bror, återvänder Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

I andra boken, Vi for upp med mor, har modren avlidit och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Där lever större delen av befolkningen på strikt, gammaltestamentligt, religiöst sätt. Männen styr och kvinnorna föder barn. Bror lockas av gemenskapen, medan Jana försöker få honom att ta sitt förnuft till fånga.

I inledningen av tredje boken avlider Janas tvillingbror i en olycka och livet förändras totalt. Vem är hon utan sin bror? Samtidigt som Jana brottas med ensamhet och sorg reser hon till Stockholm,  där hennes konstverk, lergubbarna, ställs ut. Där träffar hon en ung kvinna, Nikki, som hon kanske blir förälskad i. Och där får hon se bilder av stenskulpturer som för henne söderut till den bohuslänska kargheten.

Handlingen i nutid varvas med återblickar till Janas tidigare liv, som i hög grad präglats av våldsamma relationer.

Det är inte så ofta (längre) som jag blir totalt uppslukad av böcker, men Smirnoffs trilogi går inte att värja sig mot. Här finns en råhet jag egentligen inte alls vill ta till mig, men Jana Kippos bitska ironi gör hennes historia uthärdlig att ta del av. Flera gånger sitter jag och fnissar till allsköns eländiga händelser. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Uppfinningsrikedomen när det gäller ordskapande är bländande, jag kommer på mig själv med att säga en del ord högt för att få höra dem. Böckerna om Jana Kippo är sammantaget helt fantastisk litteratur!

SEN FOR JAG HEM
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris (2019)
Köp: AdlibrisBokus
Recensioner: och dagarna går

måndag 4 maj 2020

Utmaning: Authors & Characters - Paula

Utmaning Authors & Characters: Paula

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Jean-Paul Sartre, författaren och filosofen, grundaren av existentialismen, har jag läst pinsamt lite av. Romanen Äcklet står oläst i hyllan. Debutpjäsen Flugorna har jag dock läst, tack vare en litteraturkurs. Den skrevs 1942 under den tyska ockupationen av Frankrike. Pjäsen är en version av den grekiska myten om Orestes, sonen som hämnas sin mördade far Agamemnon genom att mörda sin egen mor Klytaimnestra. I dramat Orestien av Aiskylos styrs handlingen i pjäsen av släktens förbannelse, gudarnas vilja, offer, hämnd och – i den sista delen – försoning. I Sartres version handlar berättelsen inte om att följa sitt öde och hämnas, utan om att vara fri att välja hur man ska handla. Konflikten äger nu rum inuti människan i stället för mellan henne och gudarna. Guden – Zevs – existerar, men har ingen makt.

Friheten gestaltas i Sartes verk som det mest eftertraktade tillståndet. Men friheten tycks medföra en tomhet som Orestes skulle vilja befria sig från. Frihetens pris är utanförskap och ett betungande ansvar. Detta utanförskap leder till att man blir alienerad från andra, men även från sig själv. Människans dilemma är också att hon ofta inte vet att hon är fri och därför inte kan bruka sin frihet.

Flugorna är det bara Orestes som vet att han är fri och han fattar beslutet att hämnas sin döde far genom att mörda hans mördare, d v s Orestes egen mor och hennes älskare. Flugorna motsvarar Aiskylos hämndgudinnor och kommer svärmande genast efter morden. Orestes syster Elektra dukar under inför Zevs lockelser och flugornas hot, medan Orestes tar sitt ansvar och befriar därmed staden från dess kollektiva ånger. Slutet, där Orestes visar stadens invånare att de kan bli befriade från sina samvetskval om de väljer ett liv i frihet under ansvar, är magnifikt.

Flugorna skrevs och sattes upp mitt under andra världskriget då Frankrike var ockuperat. Man skulle kunna tänka sig att Sartres fokus på människornas underlåtenhet, deras medlöperi och skuld speglar Vichyregimens agerande under kriget.

Sammantaget är Flugorna en otroligt fascinerade pjäs där man som läsare tvingas fundera över sin egen inställning till Gud, den fria viljan och människornas skuld. Fantastisk läsning.


Jag undvek länge att läsa Jelinek för jag trodde att hon var svår. Då hon erhöll Nobelpriset 2004 hade detta föregåtts av konflikter inom Akademien och vissa ansåg att det var skandal att hon fick priset. Egentligen borde ju detta gjort att jag kastade mig över författaren, men i stället blev jag lite försiktig. Som tur är plockade jag ändå till slut fram min fina Nobelklassiker Älskarinnorna och började läsa. Efter två sidor var jag fast, det här är en text som kräver uppmärksamhet och engagemang av sin läsare. Precis i min smak. Nu efteråt sitter jag och funderar på om boken var "svår"? Det var i alla fall inte svårt att vare sig läsa texten eller förstå den ursinniga vrede som fullkomligt väller ut ur boksidorna. Kanske kan man säga att Jelinek är svår för att hon är annorlunda, men framför allt tycker jag att man ska säga att hon är genialisk.

Älskarinnorna handlar om två kvinnors eländiga livsöde. Båda kvinnorna lever i små inskränkta byar i ett samhälle som fullkomligt krossar kvinnor. Även männen far illa, de går under av sina arbeten. Brigitte älskar Heinz och hon älskar framför allt det liv han kan ge henne. Brigitte älskar på ett mycket målinriktat sätt, vilket också visar sig ge resultat. Hon blir förvisso inte lycklig, men hon blir gift och hon kommer att äga saker. Paula drömmer i stället rosenröda drömmar om verklig kärlek. Och denna kärlek har hon tänkt sig att dela med skogsarbetaren Erich. Han har i sin tur inte tänkt sig att dela något med henne, han märker nästan inte ens att ha i förbifarten råkar göra henne med barn. Paula blir utsatt för spott och spe i den lilla byn när hon varit dum nog att bli på smällen. Så småningom lyckas hon få Erich att gifta sig med henne, men det går naturligtvis käpprätt åt helvete i alla fall.

Det Jelinek gestaltar i Älskarinnorna är ett kvinnoförtryck och ett kvinnohat som totalt dominerar hela samhället. Samhället är Österrike på 70-talet, ett förljuget samhälle som gör allt för att dölja obehagligheter. I berättelsen finns dock inga tidsmarkörer, Brigittes och Paulas öden är allmängiltiga. Det man framför allt slås av i Jelinkes text är hennes totala kompromisslöshet, hennes ursinne och hennes intelligenta ironiserande. Jelinek skildrar sina huvudpersoner så kyligt och distanserat, hånfullt skrattande åt deras naiva förhoppningar. Det finns ingen empati eller värme att försöka gömma sig bakom, som läsare får man bara försöka rida ut stormen.

Även textmässigt är Jelinek unik. Hon undviker versaler i början av meningarna och hon upprepar samma (eller liknande) meningar om och om igen - tills hon hamrat in budskapet hos läsaren. Tempot är frenetiskt och utan pauser.

"ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt" (sidan 12)

"ibland kommer erich och paula också i framtiden att komplettera varandra, t ex när erich ger henne stryk och paula tar emot stryk" (sidan 70)

"som två insekter har det gamla äkta paret bitit sig fast vid varandra, likt två djur som käkar upp varandra, den en är redan halvvägs inne i den andras kropp." (sidan 80)
Sammantaget är Älskarinnorna helt enkelt en av årets allra häftigaste läsupplevelser. Det här är en bok som definitivt hamnar på min bästa-lista.

fredag 1 maj 2020

Arbetarklassiker


En annorlunda 1:a maj, med tomma gator. Men här bjuds på tips på arbetarklassiker.

Martin Andersen Nexö - Ditte människobarn är ett av författarens storverk (det andra är Pelle Erövraren). Flickan Ditte överges av modern och uppfostras av sina morföräldrar. Livet är en ständig kamp och, trots en okuvlig optimism, är Ditte utsliten redan i unga år. Fantastisk, gripande skildring av ett hårt liv.

Moa Martinson - I Kvinnor och äppelträd  bryter Mor Sofi och Fredrika mot socknens seder och börjar bada i bykhuset varje vecka. Sofis ättlingar Ellen och Sally växer upp i Norrköpings fattiga gränder och lär känna varandra då de båda flyttat till landsbygden. Fram växer en stark vänskap där de båda kvinnorna hjälper varandra i kampen mot fattigdom och elände. Den här romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. En oerhört bra och lättläst klassiker!

Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.

Elsie Johansson - Romanserien om Tåpelles skildrar fattigdom, hårda livs- och arbetsvillkor samt människans inneboende stolthet och strävan efter värdighet. Berättelsen kryper under huden på läsaren och väcker starka känslor. Nancy drömmer och frihet och kärlek, men drabbas av förödmjukelser och svek. Flickan ger dock aldrig upp, utan kämpar på för att förbättra sin och familjens livssituation.

John Steinbeck - Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.

Åsa Linderborg - Mig äger ingen är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Pappan Leif var den unga lokala fotbollsstjärnan, som gifte sig tidigt och började arbeta på fabriken, precis som hans far före honom. Men arbetet på en fabrik är nedbrytande, både fysiskt och själsligt. Och hur ska man hantera att både vara stolt över att vara en god arbetare och samtidigt hata arbetet?

Aino Trosell - Hjärtblad är berättelsen om den unga dalkullan Hulda som växer upp i armod och upplever vad verklig hunger är. Tidigt får hon ta del av arbetet genom att valla byns getter. Som många andra kullor ger sig Hulda ut på vandring för att tjäna pengar genom att sälja olika varor. Hågen står till äventyret i Stockholm. Det här är en mycket intressant kvinnohistorisk skildring som varvar ett gripande livsöde med en historielektion som inbegriper industrialiseringen, arbetarrörelsens framväxt och kampen för kvinnlig rösträtt.