Antikens återberättelser av Natalie Haynes

Nu har jag hittat lite fler böcker som är återberättelser av de antika myterna. Båda böckerna är skrivna av brittiska Natalie Haynes.

A Thousand Ships handlar om det trojanska kriget och berättas utifrån ett kvinnligt perspektiv. Boken är nominerad till årets Women's Prize for Fiction. Kan lyssnas på i författaruppläsning på Storytel.

The Children of Jocasta är en återberättelse av myterna om Oidipus och Antigone. Även denna finns som ljudbok på Storytel.

Har någon av er läst?

Nytt i hyllan - Flickornas tystnad

Ooooo, så jag längtat efter denna bok som ramlade in i postlådan igår. Äntligen ska jag få läsa om Akilles utifrån ett kvinnligt perspektiv. Flickornas tystnad av Pat Barker handlar om de kvinnor som tas tillfånga i samband med kriget mot trojanerna. Huvudperson och berättare är Briseis, drottning av Lyrnessos (Lyrnessus) innan tillfångatagandet.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Drömmen om okapin

I Drömmen om okapin av Mariana Leky växer den 10-åriga Luise upp i en liten by i Westwald (i dåvarande Västtyskland) där alla känner varandra. Luise bor hos sina föräldrar, den möjligen odödliga hunden Alaska och farmodern Selma. Farmodern har en mycket udda vana; när hon drömmer om en okapi innebär det att någon i omgivningen kommer att dö. I inledningen av romanen har Selma just haft en okapi-dröm, frågan är vem som kommer att dö? Hela byn håller andan och invånarna förbereder sig inför döden på olika sätt.

Romanens berättare är delvis Luise, men romanen handlar snarare om om en hel by. Här finns många olika karaktärer, mer eller mindre udda, självupptagna, folkskygga, kärleksfulla och utsatta. Handlingen utspelar sig under tre olika tidsepoker, både då Luise är barn och då hon vuxit upp och möter kärleken. Drömmen om okapin är i hög grad en roman om känslor, framför allt kärleken som övervinner allt, men även livets oundvikliga sorger.

”Vi kunde göra allt möjligt med kärleken. Vi kunde dölja den mer eller mindre framgångsrikt, vi kunde släpa på den, vi kunde lyfta den högt, bära den genom världens alla länder eller stuva undan den i blomsterkransar, vi kunde lägga den i jorden och skicka den till himlen. Allt detta kunde man göra med kärleken, tålmodig och följsam som den var, men att förändra den, det kunde vi inte.”

Drömmen om okapin genomsyras av en underfundig, stillsam humor som gör mig varm i hjärteroten. Språket är poetiskt och vackert, gestaltningen saklig och osentimental. Precis som jag gillar det. Handlingen förgylls av dessutom av lite magiska inslag som förstärker ett lite sago-liknande intryck. Det här är inte en bok som är lätt att kategorisera, men den är mycket lätt att läsa. Och älska.

Med vad är egentligen en okapi? Jo, det är ett underbart ett zebragiraffliknande djur som bara lever i regnskogen i nordöstra Kongo-Kinshasa.

DRÖMMEN OM OKAPIN
Författare: Mariana Leky
Översättare: Rebecca Kjellberg
Förlag: Thorén & Lindskog (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo

Utmaning: Authors & Characters - David

Utmaning Authors & Characters: David

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Den sista läsaren av David Toscana utspelar sig i en liten gudsförgäten by i Mexico, där torkan håller på att driva bort de sista människorna. I byn finns ännu ett bibliotek, även om myndigheterna officiellt stängt det. Det finns dock bara en enda läsare i byn, änkemannen och bibliotekarien Lucio. Han ägnar dagarna åt att sortera bland böckerna och besluta vilka som ska kasseras. Inte många böcker får godkänt av Lucio och de han underkänner slängs åt kackerlackorna, som glatt mumsar i sig. Lucios son, Remigio, är den ende i byn som ännu har lite vatten i sin brunn, men en dag hittar har en ung, död flicka i brunnen. Han berättar detta för fadern, som genast börjar söka efter gåtans lösning i litteraturen.

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Detta är ingen enkel berättelse med en inledning, ett mellanparti och ett slut. Här finns inget brott som klaras upp och inga älskade som får varann. Berättelsen speglar något genuint mexikanskt, här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om Lucios längtan efter sin döda hustru och om Remigios längtan efter någon att älska. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

David Toscana, född 1961, tillhör de viktigaste samtida mexikanska författarna och har belönats med en rad priser. Döden är ett återkommande tema hos författaren, vilket han förklarat med att han är påverkad av den våldsamma tillvaron i norra Mexiko. På svenska finns sedan tidigare romanen Klagosång över Miguel Pruneda utgiven. Denna roman fick fina omdömen av kritikerkåren.

Onåd av JM Coetzee handlar om universitetsläraren David Lurie, som har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När han blir påkommen vägrar han att erkänna och ångra sig och hänvisar till "begärets rättigheter". David flyttar till dottern, som bor avsides på en lantgård. Men där finns heller ingen ro att få.

Onåd är en oerhört provocerande, fascinerande och omskakade berättelse där inget är enkelt, svart eller vitt.

Utlottning hos Hannele

Hannele lottar ut Frankisstein av Jeanette Winterson och jag vill så klart vara med.