Hundarna av Ola Nilsson

För några år sedan läste jag Isidor och Paula (följ gärna länken till min recension) av Ola Nilsson och blev starkt berörd. Ända sedan dess har jag tänkt att jag ska läsa hans trilogi Hundarna, Änglarna och Kärleken gömmer minnet. Efter ett 50-tal sidor i Hundarna känner jag att jag för första gången på länge hittat något värt att anstränga sig för. Country-noir beskrivs stilen som av förlaget. Det låter lite väl amerikanskt för min smak, men det ligger nog en del i det.

Det är kärvt, fåordigt och emellanåt ganska skitigt. Minnen från min barndom väcks och jag känner mig hemma. Samtidigt är språket så oerhört vackert och skört att jag ibland drar efter andan och läser samma stycke om och om igen.

Här kommer ett litet citat om Ida, hennes syster Sanna och deras pappa:

"En isbit växte i Idas bröst då hon såg honom stå sådär, vänd mot träden utan att se någonting. Och mörkret i honom spred sig över henne. Det spred sig alltid över henne, aldrig över Sanna. Sanna verkade på något vis inte mottaglig. Ida visste nog varför. Hon visste att det var hon som tog det där ansvaret, att hon självmant drog den svarta filten över sig och att ingen annan kunde klandras. Men om hon inte gjorde det skulle ingen annan heller göra det, det visste hon säkrare än någonting annat."

HUNDARNA
Författare: Ola Nilsson
Förlag: Natur & Kultur
Köp: Adlibris, Bokus

Den svarta katten

Den svarta katten av Edgar Allan Poe är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet?

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag Novellix (2018)
Köp: Adlibris, Bokus

Tips på noveller och tunnisar önskas!

Jag har väldigt lite tid att ägna mig åt läsning och drabbas fortfarande av trötthet vid tanken på att jag måste tycka och skriva något om det jag läser. Men jag måste ju inte skriva, jag vill egentligen bara hitta tillbaka till mitt läsande. Eftersom tiden och koncentrationen brister letar jag efter bra noveller, novellsamlingar och tunnisar (typ max 100 sidor).

Exempel på författare jag gillar är Chimamanda Ngozi Adichie, Jhumpa Lahiri och Alice Munro. Exempel på lite mer udda noveller jag älskar är Axolotl av Cortázar, Pawana av Le Clézio och En ros åt Emily av Faulkner.

Ge mig era allra bästa novelltips, tack! Jag letar efter de allra bästa, korta berättelserna, berättelser man minns.

Störst av allt

Jag var skeptisk när jag började läsa Störst av allt av Malin Persson Giolito men anslöt mig snabbt till skaran av jublande läsare. Att då utmana ödet igen genom att titta på filmatiseringen kanske inte är att rekommendera? Men nu när jag sett första avsnittet inser jag att jag nog kommer att vara lika lyrisk till TV-serien som jag var till boken. Inget skrivs en på näsan, utan skådespelarna tillåts gestalta alla subtila inre skeenden. Och det gör de med bravur. Framför allt är det Hanna Ardéhn, som spelar Maja, som lyfter den här filmatiseringen. Men även Felix Sandmans Sebastian uppfattar jag som trovärdig, om än kanske lite mindre sammansatt. Det enda som faktiskt hittills stört mig var när författaren själv dök upp i rutan. Inte för att hon gjorde en dålig rollprestation, utan just för att jag började fundera på om det var hon, och därmed blev påmind om verkligheten. Men, men lite smolk får man tåla, den här serien kommer jag att "vräka" i mig under helgen. Så här skrev jag när jag läste romanen:

Nu levande, relativt unga svenska författare är ju inte min styrka. Inte heller väljer jag särskilt ofta att läsa böcker som "alla" pratar om. Men när jag senast skulle lyssna på en ny bok på Storytel fanns det inget jag var särskilt intresserad av, så jag tog den där nya boken alla pratar om. Den av Malin Persson Giolito, Jag måste erkänna att jag blev riktigt skeptisk när jag läste att den handlade om en skolskjutning. Jag arbetar som skolpsykolog och är rätt så insatt i ämnet. Jag har dessutom arbetat i många år som psykolog med barn och ungdomar och det är ganska sällan jag tycker att författare lyckas få till deras röster och berättelser på nog nyanserade och trovärdiga sätt. Men jag började i alla fall lyssna och det är jag så glad att jag gjorde. Den här boken är faktiskt så oerhört bra att jag kommer att rekommendera den till alla mina arbetskamrater.

I Störst av allt berättar Maja dels om rättegången och tiden i häktet i bokens nu, dels om det som hände tidigare, om relationen till Sebastian och allt som ledde fram till den hemska dagen i klassrummet. Dagen då hennes klasskamrater blev skjutna. Av Maja och Sebastian.

Maja berättar om världar som aldrig möts och världar få av oss känner till. Här finns de mest utsatta, ungdomar som måste leva gömda i Sverige för att inte avvisas till länder där deras liv inte är vatten värda. Här finns också de allra rikaste och mäktigaste, de som lever utanför lagen för att ingen någonsin skulle komma på tanken att anmäla dem. Och här finns de rikas barn, barn som är lika utsatta som de fattigaste, fast på helt andra sätt. När de här världarna möts slutar det i tragedi, vems ansvar är detta? Vems är skulden?

Språket har ett driv som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig, fördelen med att lyssna var att jag kunde lyssna mest hela tiden överallt och vara totalt osocial. Lo Kauppi gör en mycket bra tolkning av texten, jag hör Majas utsatthet, smärtfyllda cynism och ilska i hennes röst.

Maja är en smart tjej med stor förmåga att se igenom vuxenvärldens dimridåer och hon berättar ironiskt om sina rollspelande föräldrar och samhällets förljugenhet. När Maja berättar om Sebastians familj vibrerar hennes röst av rädsla och hat. Under lång tid innan de fruktansvärda händelserna i klassrummet har hon levt under mycket stark press, utlämnad åt sina egna förmågor, totalt sviken av alla vuxna. Giolito skriver med stor empati och gestaltar de trauman Maja utsätts för och hennes reaktioner på ett trovärdigt, realistiskt, äkta sätt. Hon fångar tonåringens röst på ett fantastiskt sätt. Det som gör läsningen oerhört jobbig för mig personligen är att jag kan räkna upp andra namn, andra ungar som är lika svikna som Maja.

Sammantaget är Störst av allt en oerhört bra, spännande och intressant rättegångshistoria som gestaltar hur ungdomar sviks i ett samhälle där klassklyftorna ökar. Men framför allt är Störst av allt en berättelse om att vara ung, kär och rädd.

STÖRST AV ALLT
Författare: Malin Persson Giolito
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bonnier Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokhora, Johanna

Min arbetsplats skolan

Det pratas alltid mycket om skolan och just nu snackas det extra mycket. Jag önskar bara att de som hördes och syntes i media var de som hade något klokt att säga, men så är det tyvärr inte. Vår utbildningsminister Anna Ekström, som jag ju sett som en kunnig person i TV-programmet På spåret, verkar totalt ha tappat fattningen och flirtar hejvilt med allehanda politiska stollerier i sin iver att verka handlingskraftig. Men ingen, INGEN verkar vilja prata om de verkliga problemen i skolan.

Skolan idag lider av strukturella problem, som skapats av politiska beslut.

1. Segregation/ojämlikhet

Ja, vi lever i ett mycket segregerat samhälle och ojämlikheten ökar. Faktorer som t ex föräldrars utbildningsnivå har återigen fått en allt större inverkan på barnens möjligheter att klara skolan.

2. Det fria skolvalet/de privata skolorna

Det fria skolvalet och möjligheten att välja privata skolor ökar ojämlikheten. De skolor som inte väljs får allt mindre resurser, samtidigt som andelen barn med särskilda behov då ökar.

Tycker jag alltså då att det är bättre om alla har det lika dåligt? Nej, jag tycker så klart att vi ska satsa resurser och skapa en bra situation för alla elever. Kommer det att kosta något? Ja, sannolikt. Men jag tror att många av oss skulle vara villiga att betala lite om det kom våra barn tillgodo.

3. Kommunaliseringen

Nej jag är ledsen, men det finns faktiskt inte nog med skolkunniga personer i alla kommuner att handha skolan. Dessutom blir det ofta omöjligt att fatta vettiga beslut p g a lokalpolitik.

4. New Public Management

Det kontrollsystem och den tillitsbrist skolans personal utsätts för är skamlig. Pedagoger lägger oändlig tid på att skriva kränkningsanmälningar om fjortisar som bitch-blickat varandra. Tid de verkligen skulle behöva ha för att planera sin undervisning och för att skapa bra relationer till sina elever.

5. Betygssystemet

Ja, i ärlighets namn är jag lite skeptisk till betyg överhuvudtaget för de säger så lite om personen. Men jag är framför allt starkt kritisk till, eller rättare sagt rosenrasande på, det betygssystem vi har idag. Målen är konstruerade på ett sätt som alltför många har svårt att nå, även med ansträngning och även med goda insatser från skolan. Dessutom tycker jag att det är oetiskt och kränkande att vi har ett system som underkänner barn som kämpar och gör sitt allra bästa. Redan i åk 1 kan man se hur eleverna lär sig om de tillhör de som är duktiga eller de som inte är det. Det är inte alls konstigt att en del barn slutar kämpa och blir hemma i stället.

Som synes är det inga enkla problem skolan har. Att därför komma med utspel om att barn ska lära sig att det är deras plikt att visa lärarna respekt och att de ska få ordningsbetyg, är enbart dimridåer. Vi vet idag att hot, konsekvenser och bestraffningar inte leder till förändrade beteenden. Om inget görs åt de grundläggande problemen kommer skolan fortsatt att vara i svårigheter.