söndag 12 juni 2016

Vi letar skatt och Pejjes många frågor - angelägna barnböcker

Barn har många frågor, de ser mycket och de behöver få möjlighet att förstå sin omvärld. Vuxna tycker ofta att det är svårt att veta hur de ska prata med barn och vad de ska berätta. Den här osäkerheten hos vuxna leder till att många barn lämnas ensamma att försöka förstå saker som väcker starka känslor hos dem. Nu har det kommit två riktigt bra böcker som hjälper barn att få svar på sina frågor om människor som sitter på gatorna och tigger. Gemensamt för båda böckerna är att barn ser det vuxna inte ser, eller det vuxna kanske medvetet undviker att se.

Vi letar skatt av Jesper Lundqvist och Marcus Gunnar Pettersson berättar om en liten flicka som möter en tant som sitter på marken utanför affären och ber om en slant. Det här är en fantastisk berättelse som på ett enkelt sätt gestaltar varför människor tigger. Texten är skriven på rim, vilket ger berättelsen ett poetiskt, sagofullt skimmer mitt i den vardagliga miljön. Perspektivet är barnets, här finns både empati och okonventionella lösningar på problem. Illustrationerna är detaljerade och humoristiska.
VI LETAR SKATT
Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Marcus Gunnar Pettersson
Förlag: OLIKA (2015)
Köp: AdlibrisBokus

Pejje är en en mycket nyfiken och frågvis pojke som ägnar hela dagarna åt att fundera över varför saker är som de är. En dag följer han med pappa till jobbet och ser en kvinna med ett fotografi av två barn som sitter på gatan och tigger. Men pappa verkar inte ens se kvinnan. Mötet med kvinnan väcker många frågor hos Pejje om henne, hennes barn, barnens pappa, tiggeri, mobiltelefoner, saknad o s v.

Boken om Pejje är skriven för att ge barn möjlighet att fråga och för att de ska få svar på sina frågor. Boken är utgiven i samarbete med Stockholms Stadsmission och avslutas med ett avsnitt där människor som befinner sig i Sverige för att tigga ges möjlighet att berätta om sin situation.

Texten är enkel och barnnära, illustrationerna varma och uttrycksfulla. Pejjes många frågor är skriven utifrån barnets perspektiv, den förmedlar information på ett ärligt sätt och ger ett visst hopp om att barn kan få vuxenvärlden att se och reagera.
PEJJES MÅNGA FRÅGOR - TIGGARE, LÄNGTAN OCH MOBILTELEFONER
Författare: Inger Ekbom
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Köp: AdlibrisBokus 
Båda de här böckerna borde finnas på alla förskolor och i alla förskoleklasser. Min chef (skolchef i kommunen) köpte 100 ex i veckan, hoppas fler följer efter.

tisdag 7 juni 2016

På resa i Paris

Det blev ingen tematrio om Sverige igår som jag hade planerat. Så kan det gå när man befinner sig i en stad med strejker och översvämningar. Veckan i Paris har sannerligen inte blivit som jag planerade, men spännande och kul i alla fall. Trots att jag är ledsen att jag missade Louvren och stadstur med buss/båt. I stället hyrde vi bil och tillbringade en heldag i Versailles och en heldag på zoo i Thoiry. Sevärt! Därutöver hängde vi mestadels i Montmartre. Det är spännande att åka utomlands med en (snart) 11-åring och se vad hon lägger märke till. Hon gillar inte att folk röker, skräpar ner och kör som stollar. Men av bli avmålad i Montmartre tyckte hon var spännande.

söndag 5 juni 2016

Fint boende





Just nu bor jag i en lägenhet fylld av böcker, konst och musik. Härligt!

lördag 4 juni 2016

PAX-serien

MEN VAD IN I ...!? Så här får man ju bara inte göra! Här har jag nu i godan ro (eller skräckslaget uppkrupen i soffhörnet, om vi ska vara petiga) läst en bokserie som dottern rekommenderat. Den börjar med Nidstången. Där får läsaren lära känna Alrik och Viggo, två killar som familjehemsplacerats hos Anders och Laylah i Mariefred eftersom deras mamma dricker. Anders och Laylah är schyssta och killarna börjar snabbt trivas hos dem. Men det är inte lika bra överallt. I skolan finns taskiga Simon och hans gäng, och Simons pappa som är minst lika elak och dessutom tyvärr lärare. Både Viggo och Alrik råkar lätt illa ut. I Mariefred är inte allt vad det verkar vara. Här finns onda makter som försöker tränga sig in i det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Det gamla syskonparet Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men nu behöver de hjälp. Och det visar sig att Alrik och Viggo är utvalda att kämpa mot ondskan.

Efter Nidstången kommer Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten och Näcken. OCH SEN FINNS DET INGA FLER. ÄN! därav alla mina versaler och utropstecken. Böckerna är ju så vansinnigt spännande att jag inte kan vänta på att få fortsätta. Har författarna ens skrivit alla böckerna? Det ska bli 10 stycken till slut. Och jag vet ju inte ens när alla ska ges ut.

Förutom att böckerna är ohyggligt spännande (och de slutar alla med världens klipphängare, eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) skildrar de på ett jättefint, nyanserat sätt pojkarnas relationer till varandra, till familjehemmet och till mamman. Författarna väjer inte för jobbiga känslor, men de exploaterar dem inte heller. Helt enkelt perfekt balans, tycker jag.

Förutom att texten har ett oerhört driv och är lättläst (lagom för 10-åringar) innehåller böckerna häftiga illustrationer i svart-vit seriestil. En del bilder är verkligen skrämmande, tycker både jag och dottern. Böckerna är dessutom vansinnigt snygga med sina färgade kanter, olika färg på varje bok. Högsta betyg både till författare, illustratör och förlag. Måtte nu resten av böckerna komma snart!

  
NÄCKEN
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Serie: PAX del 6
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Carolina, Dagens Bok

onsdag 1 juni 2016

Farväl till vapnen - Hemingway

Idag har jag gjort det! Övervunnit en sån där fånig grej som stört mig ända sedan gymnasiet. Jag har läst Farväl till vapnen av Ernest Hemingway. När jag skulle läsa den på gymnasiet för typ 35 år sedan körde det ihop sig totalt. Den eländiga boken skulle läsas på engelska och vi skulle slå upp alla ord vi inte förstod. Efter en mycket kort tid hade jag ingen aning alls om vad boken handlade om. För att komma över problemet med att läsa på engelska fick jag läsa Mario Puzos Gudfadern, den var så spännande att det inte gick att sluta läsa. Men Farväl till vapnen blev inte läst förrän nu, många år senare.

Första världskriget rasar för fullt i norra Italien där den frivillige amerikanen Löjtnant Fredric Henry tjänstgör som ansvarig för ambulansförarna. Under kriget lär han känna den engelska sjuksköterskan Catherine Barkley, som även hon velat göra en insats i kriget. En häftig förälskelse blossar upp mellan dem, vilket leder till konsekvenser av många slag.

Hemingways bakgrund som reporter är tydlig i Farväl till vapnen. Romanen innehåller handlingar och dialog, men mycket lite om inre aktiviteter. Och när väl tankar och rädslor gestaltas blir det lite överdrivet. Och ja, visst är det något irriterande med den undergivna Catherine som till varje pris vill vara en god kvinna. Fast hon hade onekligen en rätt så radikal inställning till behovet att vara gift innan sänggåendet och barnafödandet. Fredric är en riktig karlakarl som kan hantera både rädslor, förluster och plågor utan känslomässiga reaktioner. Det blir onekligen lite stereotypt. Med dagens mått mätt, i alla fall.

Uppläsaren läser boken på ett lite distanserat, återhållet sätt, vilket passar texten mycket bra.

Sammantaget är Farväl till vapnen en lättläst, ganska stereotyp berättelse om kärlek i skuggan av ett krig. Bitvis retar jag mig på karaktärerna, bitvis blir jag faktiskt berörd.

FARVÄL TILL VAPNEN
Författare: Ernest Hemingway
Översättare: Louis Renner
Uppläsare: Gert Lundstedt
Förlag: Viatone (2016)
Köp: Storytel, Adlibris, Bokus