Livs levande läsare

Det senaste året har jag anfäktats av fantasier om att få träffa livs levande läsare. Det är förvisso kul att träffa läsare på nätet, men längtan efter levande-livet-möten finns ändå kvar. Därför blev jag jätteglad när jag fick klart för mig att Helena på Fiktiviteter bor i närheten. Dessutom visade det sig att våra barn är jämngamla. Efter några inledande svårigheter att få till en tid som passade oss båda, träffades vi i en lekpark i somras. Töserna fann varandra snabbt och lät oss mammor få vara ifred att prata böcker. Och det gjorde vi -- i flera timmar. Resultatet blev naturligtvis att vi började spåna kring en bokcirkel, även denna i levande livet.

Ganska snabbt frågade jag en bokbloggande väninna, Det mörka tornet om hon ville bokcirkla med oss. Det var hon så klart intresserad av. Hoppas nu att hon inte behöver arbeta så mycket, utan att hon kan ägna sig åt att läsa och cirkla.

Efter det lyckade mötet med Fiktiviteter bestämde jag mig för att försöka närma mig ytterligare en läsande människa, en människa jag inte alls känner. Friskt vågat o s v tänkte jag tidigare under veckan och knatade iväg till sjukhusbiblioteket på min arbetsplats, där således denna person arbetar. Och inte nog med att bibliotekarien Marie-Louise gillar att läsa, hon bloggar dessutom på Sjukhusbiblioteken i Värmland. Marie-Louise och jag hade genast en hel del att prata om och jag hoppas att hon kommer att vara med i vår bokcirkel. Dessutom har hon också en flicka som dottern nog gärna skulle vilja leka med.

Tänk att det finns så många livs levande läsare runtomkring bara man vågar börja prata lite. Nu kan vi kanske få ihop medlemmar till en hel bokcirkel :-)

Har ni andra som bor i mindre städer lyckats få kontakt med andra läsare? Ge mig i så fall gärna tips på hur man kan gå tillväga för att lokalisera dem?

Aktuella Afrika

Förlagen ger påpassligt ut afrikansk litteratur så här strax innan Bokmässan. Det gör mig glad :-)

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye: Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv, och då familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa. På olika sätt kämpar de tre kvinnorna för att behålla sin värdighet och tillsammans utgör deras öden en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron. Marie NDiaye är en av den franska samtidslitteraturens mest lyskraftiga namn och Tre starka kvinnor är hennes stora internationella genombrott.

I Min mamma berättar Tahar Ben Jelloun den djupt rörande historien om sin mors sista tid i livet. På grund av hennes begynnande demens blir deras sista samvaro smått kaotisk. Hon tycks ibland befinna sig i en annan tid och Tahar får reda på händelser ur sin familjs historia som han inte tidigare kände till. Tahar Ben Jelloun föddes 1944 i Marocko men bor numera i Paris. Han betraktas som en av de riktigt stora franskspråkiga författarna. Hans böcker finns översatta till ett tjugotal språk och tolv av hans romaner är översatta till svenska.

Pojken på andra sidan av Irene Sabatini: Den svarta flickan Lindiwe vaknar en natt av att det brinner i huset bredvid. Polisen kommer till platsen och arresterar en vit pojke, Ian, för att ha satt eld på sin styvmamma. Pojken på andra sidan utspelas i Zimbabwe från de oroliga åren vid självständigheten fram till i dag. I takt med att makten mellan vita och svarta i Zimbabwe förskjuts så ändras förutsättningarna för Ian och Lindiwe. Lindiwe får möjlighet att studera, och förälskar sig i en fransk läkare. Men hon kan inte glömma Ian och återkommer hela tiden till samma fråga: Vad var det egentligen som hände den natten då Ians styvmamma sattes i brand?

Bokgeografi - Kanada

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill hon att vi ska:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig på Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Berättelsen om Pi av Yann Martel är en helt unik, fantasieggande roman som till stor del utspelar sig på havet. Pi är en mycket ovanlig pojke. Han växer upp i Indien och hans största intresse under tonåren är religion. Pi älskar Gud och han vill därför vara troende kristen, rättrogen muslim och praktiserande hindu. Familjen äger ett zoo och Pi har nära relation till många av djuren. När Pi är sexton år måste hans familj lämna landet, på grund av den politiska utvecklingen. De säljer sitt zoo, packar sina saker och går ombord på en båt till Kanada, tillsammans med en del av djuren. Resten får ni läsa själva :-)

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Margaret Atwood från Ottawa, Ontario, har skrivit ett flertal riktigt bra böcker. I Kattöga återvänder konstnären Elaine efter många år till hemstaden Toronto. Här uppväcks plågsamma minnen från det förflutna. Kattöga är en mycket mörk uppväxtskildring, en berättelse om mobbing och barns omedvetna (?) ondska. I Penelopiaden återberättas Homeros äventyrsfyllda myt om Odysseus utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope som ung och vi får följa hennes möte med maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Alias Grace är en ovanlig deckare, som utspelar sig i mitten av 1800-talet. Den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej?

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.
Rohinton Mistry föddes i Mumbai och emigrerade till Kanada under 70-talet. En familjeangelägenhet handlar om vem som ska ta hand om Nariman Vakeel, en 79-årig egensinning änkling som lider av Parkinsons. Romanen beskrivs som "En både komisk och tragisk roman - varm och välbekant och samtidigt exotisk - som utspelar sig i det myllrande och politiskt korrupta Bombay på 1990-talet, men vars frågeställningar är allmängiltiga." Den här boken har jag lust att läsa.

Jorden Runt 2 - Sydamerika

Äntligen är det dags att fara vidare! Planerade stopp i Syd- och Mellanamerika görs i Brasilien, Chile och Mexico. Hoppas ni hittar en något som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector (Brasilien)

Macabéa lever ett innehållslöst liv i Rio de Janeiro. Hon har precis blivit uppsagd från sitt arbete som maskinskriverska, men får vara kvar då chefen tycker synd om henne. Efter ett blekt och tafatt förhållande med "metallurgen" Olímpico de Jesus, som överger Macabéa för hennes arbetskamrat, beslutar hon sig för att uppsöka en spådam. Sierskan förutspår Macabéa en strålande framtid. Clarice Lispector (1920-1977) räknas idag till en av de största samtidsförfattarna.


Andarnas hus av Isabel Allende (Chile)

Isabel Allende flydde efter militärkuppen 1973 från Chile. I exil skrev hon den stora romanen Andarnas hus, en berättelse i den latinamerikanska traditionen, fylld av berättarglädje och burlesk humor. Den enda roman i denna tradition som skrivits av en kvinnlig författare. Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och märklig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Den sista läsaren av David Toscana (Mexico)

En dag hittar Remigio en flicka i sin brunn. Hon är ung, söt och död. Remigio berättar om sitt fynd för sin pappa Lucio, Icamoles bibliotekarie. Lucio ägnar dagarna åt att läsa nyinkomna böcker för att bestämma vilka som förtjänar sin plats i hyllorna och vilka som ska slängas till kackerlackorna. Polisen inleder efterforskningar och får oväntad hjälp av Lucio. Lösningen tycks finnas i bibliotekets böcker.

Den stulna romanen

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, utgiven av Ordfront, 2010.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.