Fyra kvinnliga pionjärer

Charlotte Perkins Gilman 1860 - 1935 var en amerikansk feminist, sociolog och författare. Hon ansåg att ojämlikheten mellan könen orsakades av samhällsstrukturer, inte av biologiska olikheter, därmed skapades grunden för ett modernt genusperspektiv. Utifrån detta synsätt förespråkade hon förändringar i samhället i syfte att förbättra kvinnans ställning, t ex mer jämlika äktenskap och en ny marknadsbaserad syn på oavlönat arbete i hemmet. Utifrån den ekonomiska vinklingen betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder. Hennes mest berömda verk är Woman and Economics från 1898. Tyvärr var hennes åsikter i rasfrågor inte alls lika progressiva. Charlotte Perkins Gilmans mest kända skönlitterära verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspsykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Charlotte Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. 

Mathilda Malling (född Kruse) 1864 - 1942 fick en relativt fri uppfostran och började tidigt intressera sig för litteratur. Hon kom i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap och började 1884, som en av de första kvinnorna, studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut under pseudonymen Stella Kleve. Romanen kan beskrivas som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna, och dess underliggande erotiska anda gjorde skandal. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil från 1888 fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman. Efter många års tystnad återupptog Mathilda Malling sitt författarskap, dock hade hon då bytt både genre och namn. Det som tidigare uppfattats som utmanande var försvunnet och Mathilda Malling kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna, historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Gertrude Stein 1874 - 1946 var en amerikansk modernistisk romanförfattare, poet och dramatiker samt en en djärv konstsamlare och välkänd kulturpersonlighet. Hennes författarskap var nyskapande och experimentellt, och hon strävade efter exakthet i beskrivningen av inre och yttre verkligheter. Gertrude Stein sammanlevde i Paris med en kvinna, Alice B. Toklas, och var därmed en av de första som var öppet lesbisk i modern tid. De tidiga verken nådde endast en begränsad publik, men med memoarboken Alice B. Toklas självbiografi från 1933 nådde hon en bredare läsekrets. I denna berättar Gertrude Stein om sitt och sambons kosmopolitiska liv genom utifrån livskamratens perspektiv. Gertrude Stein är dock kanske mest känd som värdinnan för den Parissalong som var samlingspunkten för talangfulla avantgardistiska konstnärer och författare. Hon blev mentor och ledare för "den förlorade generationen" och umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. 

Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år.  Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925  i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk. 

Arvejord

Maria Turtschaninoff vann mycket välförtjänt Svenska Yles litteraturpris 2022 för sin underbara roman Arvejord. Romanen är en så kallad episodroman och handlar om livet i en liten österbottnisk by under flera århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. 

Berättelsen om Nevabacka inleds på 1600-talet och följer gården, dess folk och naturen runt dem under århundraden framöver. Som tack för trogen tjänst erhåller soldaten Matts Mattsson Rask en bit mark att bygga en stuga på, och han ger torpet namnet Nevabacka och tar, som sed är, gårdsnamnet till sitt nya efternamn. Matts Nevabacka är en hårt arbetande karl som i grunden trivs i sin ensamhet. Han behöver dock en son att dela arbetet med, dilemmat är att det inte finns några kvinnfolk i närheten. I utbyte mot löfte att lämna mossen ifred ger oväntat en skogsvarelse honom en son. Men Matts har på sikt svårt att hålla sitt löfte ... Under kommande århundraden befolkas gården Nevabacka av människor som lever liv fyllda av glädjeämnen och sorger, människor som ibland drabbas hårt av prövningar, svält, krig och sjukdomar. 

"att äta upp den sista lingonsylten ens
mamma kokat
det är då man inte längre är någons dotter"
...
mina steg ljuder mot jorden
och den lyssnar
och den viskar
jag känner dina steg
jag vet vems dotter du är

Arvejord är en roman att uppleva, att låta sig sugas in i. Den gestaltar skörheten i relationen mellan människan och hennes plats och visar vad som sker när människan förbryter sig mot överenskommelsen att vårda och ta hand om jorden. Romanen är en hyllning till naturens alla väsen och de som gått före oss, men även en uppmaning till oss alla att värna allt levande och ta hand om jorden så vi kan lämna den vidare till nya generationer. Sammantaget är Arvejord en outsägligt vacker text som berör och väcker en stark längtan hos mig som läsare. 

ARVEJORD
Författare: Maria Turtschaninoff
Uppläsare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Förlaget M (2022), Storytel

En smakebit ur Binas historia

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, men det blir säkert något trevligt. Det är dags för ett mycket försenat födelsedagsfirande, blir hämtad om några timmar.  

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Jag är nog sannolikt sist ut att upptäcka norska författaren Maja Lundes romankvartett om mänsklighetens plats i naturen, har nyligen börjat lyssnat på Binas historia. I den vävs tre berättelser från olika tidsåldrar samman och alla leder de till slutsatsen att mänskligheten är förlorad utan bin. Temat påminner en del om Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi, hoppas att kvalitén också är jämförbar. Citatet valde jag för att dess blinkning till Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman.   

"Allt omkring mig var gult, omåttligt gult, det var över mig, under mig, runt mig, förblindade mig. Men den gula färgen var verkligen ingenting jag inbillade mig, den berodde på brokadtapeten min fru Thilda låtit limma upp på väggarna när vi flyttade in för några år sedan.
...
Hade jag vetat vilka kval den gula tapeten skulle gett mig hade jag aldrig godkänt den. Färgen nöjde sig nämligen inte med att befinna sig på tapeten, vare sig jag blundade eller höll ögonen öppna fanns den där lik fördömt. Den följde mig in i sömnen och lät mig aldrig komma undan, som vore den själva sjukdomen. Min sjuka hade ingen diagnos, men den gick under många namn: svartsyn, sorgmod, melankoli."

Läst i februari 2023

Kvinna sedd bakifrån - Jesper Wung-Sung

Barnet - Anne Charlotte Leffler

En realist - Victoria Benedictsson

Skymning/ Födelsedagskakan - Alfhild Agrell

Löftet/Aldrig så lite man inte är gift - Elin Wägner

Mina bokvänner - Roberto Piumini/Elisa Paganelli

Arvejord - Maria Turtschaninoff  💜

Under februari läste jag jag ut sju böcker och påbörjade många andra ... är hopplös med detta. 

Under månaden fokuserade jag på komplicerad kärlek beskriven av fyra klassiska kvinnor: Leffler, Agrell, Benedictsson och Wägner. Jag tyckte oerhört mycket om Novellix nya ask Älskar, älskar inte. 

Jag läste även en underbar "litteraturhistorisk" bok riktad till yngre läsare: Mina bokvänner. Den rekommenderas varmt. 

Fortfarande lyssnar jag mer än läser, både Kvinna sedd bakifrån och Arvejord lästes med öronen. Recensioner kommer inom kort, måste bara här och nu säga att Arvejord är en av de allra bästa någonsin, en helt underbar roman om människan och hennes relation till vår jord. 

En övervägande del av det lästa skrivet av kvinnor, 5/7.

Quinnan och Dr Dreuf #tbt

Unders mars kommer jag att ha ett särskilt fokus på kvinnliga författarskap jag gärna vill lyfta lite extra. Det blir en blandning av gammalt och nytt med den gemensamma nämnaren att texterna säger något angeläget om att vara kvinna. Först ut är Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre.

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)

Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden.