Oryx och Crake

Just nu pågår det mycket intressanta diskussioner om Oryx och Crake på Kulturkollo läser. Häng med om ni har läst och är diskussionssugna - eller om ni bara är nyfikna. Jag läste ut boken så sent som igår och är uppfylld av saker att diskutera och fundera över - det är en fantastiskt bra, oroande och upprörande berättelse.

Bokens berättare kallas sig Snöman och han lever i en värld fylld av nassonger, bjunkar, varjundar och allehanda underliga varelser. Något har hänt, världen som den en gång var existerar inte mer. Snöman verkar vara den enda överlevande traditionella människan, nya människoliknande varelser - crakeianer - lever i området och kommer med fisk till Snöman en gång i veckan. Vad har hänt? Samtidigt som Snöman letar sig tillbaka till Paradice Project för att finna föda och skydd, tar han med sig läsaren tillbaka i tiden där vi får möta hans vänner - Oryx och Crake - och ta del av den utveckling och ideologi som ledde till katastrofen.

Oryx och Crake är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Alla nya varelser och arter är dock inte farliga, här finns också de naiva, oskyldiga människoliknande crakeianerna, som Snöman tycks ha ett visst ansvar för. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

"Odödlighet, sa Crake, är ett koncept. Om man antar att dödlighet inte är död utan vetskapen på förhand om den och fruktan för den, då är dödlighet frånvaron av sådan fruktan. Spädbarn är odödliga. Stryk fruktan och man blir ...
Låter som tillämpad retorik, sa Jimmy.
Vad då?
Spelar ingen roll. Ett kursämne på Martha Graham.
Jaså. Jaha."

Förutom den spännande handlingen är bokens styrka de komplexa personskildringarna. Här finns Jimmy som tidigt blir lämnad av sin mamma och växer upp i en värld där så gott som allt är tillåtet - och det mesta artificiellt. Jimmys bästa vän Crake är en exceptionellt intelligent person med drömmar om att förändra människan fundamentalt. Och Oryx är flickan/kvinnan vars eventuella historia om misär och sexuellt utnyttjande fascinerar Jimmy. Är något vad det ser ut att vara?

Andra som läst är Fiktiviteter, Carolina läser, SvD.

ORYX OCH CRAKE
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Prisma/Norstedts (2003)
Serie: MaddAddam (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Hägern av Lise Tremblay

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna kortromanen Hägern av Lise Tremblay. För hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Quebec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Ja, här har jag vuxit upp.

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Enkelt och korthugget berättad känner jag i min kropp den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Pearl S Buck och Den goda jorden

Pearl Buck föddes 1892 i West Virginia, men växte upp i Kina där hennes föräldrar var missionärer. Buck gifte sig och 1920 föddes första dottern, Carol. Dottern utvecklades inte som förväntat, men tyvärr fanns på denna tid ingen kunskap om Fenylketonuri, en medfödd ämnesomsättningssjukdom som obehandlad leder till svåra hjärnskador (idag testas alla barn vid ett par dagars ålder på BVC för att upptäcka denna sjukdom - PKU). 1929 placerades Carol på en specialskola i USA, där hon levde hela livet. Senare i livet skrev Buck om upplevelserna med dotter i en bok som kom att bli ett stöd för många föräldrar till barn med mentala funktionsnedsättningar.

Bucks berättelser utspelar sig i Kina och handlar ofta om böndernas vardagsliv. Den goda jorden blev en bästsäljare i USA i början av 1930-talet och den tilldelades Pulitzerpriset 1932. Romanen handlar om den fattige bonden Wang Lungs väg till att bli en rik jordägare med såväl hustru, som konkubin. Romanen är framför allt intressant utifrån sin skildring av relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn. Släktskap är viktigt och barn måste ta hand om och visa sin åldrande föräldrar tillbörlig respekt. Trots att sönerna är de viktiga för släktens framtid är dock Wang Lung kanske mest förtjust i sina döttrar.

I samband med oroligheter i Kina flyttade Buck permanent tillbaks till USA i mitten av 30-talet.  Förutom sitt skrivande ägnade sig Buck även åt att kämpa för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

1938 tilldelades Buck Nobelpriset i litteratur "för sina rika och verkligt episka beskrivning av bondeliv i Kina och för sina biografiska mästerverk". I sitt tacktal till Svenska Akademien valde hon "Den kinesiska romanen" som ämne och avslutade med att konstatera att i Kina "hade romanförfattaren inte till uppgift att skapa konst utan att tala med folket".

Pearl S Buck International
Wikipedia

Kulturkollo utmanar - Kultur i Kanada

Kulturkollo frågar om kanadensisk kultur och jag passar som vanligt på att dela ett favoritinslag från konståkningens värld. Här är det kanadensiska syskonparet Paul och Isabelle Duchesnay (tävlande för Frankrike) som gör en fantastisk dans med djup mening. Underbar! Jag var mycket upprörd över att de med detta åk faktiskt inte vann.

Tematrio - Presenter till mor

Det är ju Mors Dag till helgen och jag passar på att mycket offentligt berätta för maken/dottern vad jag önskar mig. Veckans tema är således att berätta om tre bra morsdagspresenter att ge eller få!


1. Jag har naturligtvis en lång lista på böcker jag skulle vilja ha. Överst står just nu Metamorfoser av Ovidius.

2. Som ni kanske märkt är jag också mycket förtjust i Muminmuggar, den där med Lilla Mys mamma måste jag nog bara ha.

3. Jag har också märkt att telefonen är lite för liten att skriva på när jag är på olika evenemang, kanske en iPad Mini vore mer lagom.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!