Tematrio - Äventyr

Den senaste tiden har jag läst ett par böcker om stora äventyr; klassikern Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och pendangen Mary Jones historia av Elin Boardy. Inspirerad av detta är veckans tema äventyrsromaner. Berätta om tre minnesvärda äventyrshistorier!

1. I Skattkammarön avlider en sjökapten på ett värdshus som drivs av den unge Jim Hawkins föräldrar. Jim hittar en skattkarta när han letar genom kaptenens sjömanskista. Tillsammans med godsägare Trelawney och doktor Livesey ger sig Jim ut på skattjakt. Men bland besättningsmännen finns en del myterister som har planer på att ta över skeppet och hitta skatten själva.

2. Mary Jones historia berättar om en av myteristerna i Skattkammarön; Long John Silver. Mary är tjänsteflicka hos Silver och hans hustru Dolores och hon följer husbondens familj över haven till andra sidan jorden. Där möter hon sitt eget öde.

3. I Kometen kommer av Tove Jansson är katastrofen nära, Mumintrollen hotas av en komet som är på väg rakt mot Mumindalen. Trollen reagerar på olika sätt, en del blir dystra och ger upp, medan andra ger sig iväg på äventyr. Muminmamman behåller sitt vanliga lugn. En härlig, spännande berättelse om hur man kan hantera olika "farligheter" i livet.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Mars 2014 och Läsmaraton avklarat

Jajamensan visst klarade jag slutföra Bokmosters Läsmaraton med den äran, om jag nu får säga det själv. Jag har ju hört vissa protester mot att räkna en novellix som en bok, men det struntar jag faktiskt i. En kan inte mäta litteratur i kvantitet på det viset. Och jag är ganska säker på att många skulle protestera om en i stället skapade kvalitetsregler... Sålunda räknar jag enstaka noveller och kapitelböcker som böcker. Bilderböcker räknar jag dock inte. Med elva böcker lästa under mars klarade jag i vilket fall maratonutmaningen med råge. Och det är jag så klart mallig över :)

# Mary Jones historia - Elin Boardy
# Minnen - David Foenkinos
# Heddas bok - Lin Hallberg/Maria Sandberg
# Boken om Mademoiselle Oiseau - Andrea de la Barre de Nanteuil/Lovisa Burfitt
# Bödeln - Pär Lagerkvist
# Skattkammarön - Robert Louis Stevenson
# En lång vinter - Colm Tóibín
# Mellan rött och svart - Jan Guillou
# Pappan och havet - Tove Jansson
# Vi kom över havet - Julie Otsuka
# En löjlig människas dröm - Fjodor Dostojevskij

En riktigt härlig blandning blev det under mars månad.

De båda barnböckerna - Boken om Madamoiselle Oiseau och Heddas bok - är fantastiska, det tycker både dottern och jag.

Skattkammarön är en härlig äventyrsroman. Pendangen om Mary Jones är berättad ur kvinnornas perspektiv på ett fantastiskt sätt.

Både Tove Jansson och Julie Otsuka skriver om havet och livet så att det känns i kroppen när man läser.

Jan Guillou återtar sin plats som suverän historieberättare hos mig, David Foenkinos skriver om minnen och en man med viss social problematik, Tóibín berättar långsamt en vacker, sorglig berättelse om en mors död och Dostojekskij excellerar även i kortformat.

Och Pär Lagerkvist är fortfarande min absoluta favoritförfattare.

Månadens bidrag till Topplistan är Bödeln och Vi kom över havet.

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012, översättning av Ulla Roseen

En del romaner är helt enkelt så underbara att det tar ett tag att smälta läsupplevelsen. Så är det för mig när det gäller Vi kom över havet, denna vackra lilla bok som jag nu äntligen läst. Jag lyckades köpa ett fint inbundet exemplar på bokrean, och det är jag så nöjd med. I vilket fall skriver jag nu medan jag fortfarande är lyrisk, så ni kanske får stå ut med en del utbrott av total beundran.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. Många av dem fantiserar om sina kommande män och tittar på de foton de fått sig tillsända. Och en del av dem känner inte alls igen de män som väntar på kajen. Och många av dem kommer att få utstå tunga vedermödor i det nya landet. Landet med de underliga lukterna, de annorlunda vita människorna och det svåra språket. Och den fientlighet som kommer att riktas mot de japanska invandrarna då amerikanerna blir indragna i andra världskriget.

Språket i romanen sveper läsaren med sig likt de vågor som för kvinnorna över havet. Alla upprepningar skapar en rytm som känns i hela kroppen.

"Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker... Vi födde i Rialto i skenet från en fotogenlampa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde ensamma, i en äppelträdgård i Sebastopol, efter att ha letat efter ved en osedvanligt varm höstmorgon högt uppe i bergen... Vi födde bakom en spetsgardin i Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... Vi födde, men vår mjölk kom aldrig och efter en vecka var barnet dött" (s 77-83).

Sammantaget är Vi kom över havet en outhärdligt sorglig och uppskakande berättelse skriven på vacker, lyrisk prosa.

Sommarens bokpärlor

Jag har kikat lite hos de olika förlagen för att se vad som kommer till sommaren. Här kommer en hårt bantad lista av en del jag ser fram emot.
 
Falafelkungen är död - Sara Shilo - Albert Bonniers augusti
Hon & han - Katarina von Bredow - Rabén & Sjögren juni
Hjärta av damm - Ingelin Angerborn - Rabén & Sjögren juni
Trettons sällskap - Gareth P Jones - Bonnier Carlsen augusti
Spjärna mot udden - Christine Falkenland - W&W maj
För in de döda - Hilary Mantel - Weyler maj
Stoner - John Williams - NoK maj
Det ondas blommor - Charles Baudelaire - NoK maj

Bödeln

Bödeln av Pär Lagerkvist, utgiven av Brombergs, 2014

Jag blir alltid så tagen när jag läser något av Lagerkvist att jag har svårt att samla mina tankar och formulera något som åtminstone liknar analys och bedömning. Bödeln är inget undantag, jag blir så arg och upprörd över vissa delar och så otroligt ledsen i slutet. Dessutom måste jag erkänna att det känns väldigt förmätet att ens tänka tanken att jag skulle recensera Pär Lagerkvist. Jag satsar på att skriva ner några reflektioner och att fokusera på min läsupplevelse.

I Bödeln får vi ta del av människornas relation till ondskan under två olika tidpunkter; bödelns medeltid och nazismens framväxt under det tidiga 30-talet. På ett värdshus sitter en grupp män och diskuterar bödelns makt och berättar skrönor om olika händelser där denna demonstrerats. Och på en jazzklubb uppstår ett bråk mellan nazister och de svarta musikerna. Ondskan är påtagligt närvarande på båda ställena i form av bödeln själv. Samtidigt visar dock en del av de gamla skrönorna tecken på att även bödeln är ett offer och inte ondskan själv. Värdhusets gäster ser på bödeln med fruktan, han är utstött ur samhället och gemensakapen. I samtiden på nattklubben hyllas däremot bödeln, att utöva våld ses som bevis för styrka. Romanen avslutas med bödelns monolog där han berättar om hur han förgäves sökt Gud för att bli av med sin livsuppgift, men Gud svarar inte. Det är inte Gud, utan människorna, som är bödelns uppdragsgivare.

Bödeln skrevs 1933 efter att författaren mött fascismens och nazismens framväxt under en resa i Europa och texten ses som ett politiskt verk. Tyvärr är boken återigen högaktuell och jag hoppas att denna nya utgåva blir läst och begrundad.

Lagerkvist skriver som vanligt på enkel, men vacker prosa. I Bödeln förekommer en hel del dialoger skrivna på dialekt som kräver lite mer av läsaren. Men som helhet är texten lätt att förstå och ta till sig.

Som jag tidigare skrev har jag en mycket speciell relation till Pär Lagerkvist, hans dikter och romaner berör mig som få. För min del är därför läsningen av bödelns monolog i slutet den mest intressanta, och den mest gripande. Pär Lagerkvists sökande efter sin förlorade Gud berör mig alltid djupt.

Sammantaget är Bödeln en lättläst, skrämmande och mycket angelägen berättelse om ondskans närvaro i vår värld.