En herrgårdssägen - serieversionen

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf överförd till serieverson av Marcus Ivarsson, utgiven av Kartago, 2013

Eftersom En herrgårdssägen är en av mina favoritselmor var det med både lust och tvekan jag började läsa serieversionen. Det första som slog mig var att hela serien var sepiatonad, vilket jag inte var förberedd på. Men efter att ha bläddrat lite kändes det faktiskt alldeles rätt. Om vi så här direkt ska fokusera på det bildmässiga måste jag säga att seriefieringen överträffade mina förväntningar. Sepiatoningen ger en lite dyster gammaldags stämning, för övrigt är bilderna både detaljerade och uttrycksfulla. Drömmar återges med lite mer krusiduller medan verkligheten (i den mån man nu verkligen alltid kan skilja dessa åt) är realistiskt gestaltad. Den enda bild som inte stämde överens med min inre var den av Fru Sorg, för mig är hon mer mänsklig.

Berättelsemässigt följer Ivarssons version ursprungsberättelsen mycket troget. Detta innebär att även serieversionen innehåller ganska mycket text. Utan att verkligen ha jämfört texten med Selmas upplever jag den som trogen förlagan. Det finns helt enkelt inga "fel" att irritera sig på.

En herrgårdssägen är en kärlekssaga om den unge Gunnar Hede och Ingrid. Gunnar studerar på universitetet i Uppsala och planerar att därefter återvända hem som brukspatron på familjegården Munkhyttan. Gunnar är inte medveten om att familjen kommit på obestånd och riskerar att förlora gården. I stället för att studera ägnar han sig åt att spela fiol. När Gunnar uppdagar sanningen om familjens ekonomiska situation överger han studierna och ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Han köper en flock getter för att sälja vidare, men dessa dör under svåra lidanden i en snöstorm. Detta sätter djupa spår hos Gunnar. Då fästmön strax därefter slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet. Den föräldralösa Ingrid växer upp i ett kärlekslöst fosterhem. Hon bär på minnet av hur hon en gång träffade en underbar student som såg henne djupt i ögonen och förstod henne. Ingrid blir alltmer olycklig och apatisk, till slut är hennes tillstånd så allvarligt att hon för omgivningen tycks vara död. Den tokige "Getabocken" räddar Ingrid ur hennes grav, där hon ligger skendöd. Då Ingrid slutligen förstår att "Getabocken" är hennes älskade Gunnar lyckas hon med kärlekens makt frigöra honom från det mörker som omger hans själ.

Som så ofta skildrar Selma i berättelsen om Gunnar och Ingrid kärlekens styrka där de båda ömsesidigt räddar varandra. Även teman som kreativitet, konstnärskap och vikten av att erövra sina minnen och skapa sammanhang ges stort utrymme i berättelsen. Allt detta återfinns fint gestaltat även i Ivarssons version av berättelsen.

Sammantaget är serieversionen av En herrgårdssägen helt enkelt en fantastisk bearbetning av en underbar saga. Jag hoppas att den kan finna vägen till personer som av olika skäl drar sig för att läsa klassiker "på vanligt sätt".

Sammanfattning Afrika IV

Det var verkligen inte planerat att göra ett blogguppehåll i oktober, mitt under Afrikavistelsen. Men förkylningar, trötthet och allmän höstdeppighet tog överhanden. Därför har jag inte ens läst någon ny bok från resmålet, som tur är hade jag i alla fall läst En blomma av blod sedan tidigare. Jag hoppas på bättre läsflyt och mindre snuva under november. Kommentera med era länkar i det här inlägget så ska jag fixa till länkarna.

Om Bränd jord har följande skrivit:
Feministbiblioteket
och dagarna går

Om Ännu talar träden har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Frejas funderingar
Violens boksida
Boklandskap

Om En blomma av blod har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Mest Lenas godsaker
Boklandskap

Om Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Ugglan & boken
Bakbokmat
Bokdamen
och dagarna går
Mimmimaries böcker
Boklandskap

Om Coconut har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Ms Hisingen
och dagarna går
Bokdamen
Boklandskap

Och lite mumsig tunisisk mat från Bakbokmat kan avnjutas här och här.

Tematrio - Halloween

Dags för årets rysligaste tema. Här är tre lite klassiker, som kanske kan passa bra som Halloween-läsning. Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Frankenstein eller den moderne Prometeus av Mary Shelley är en läsvärd klassiker med ett budskap som känns angeläget än idag. Berättelsen handlar om Victor Frankenstein, en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Handlingen är spännande, personskildringarna är nyanserade, om än något väl känslosamma, och boken som helhet är ett intressant tidsdokument.

3. Ett intressant tidsdokument är även Dracula av Bram Stoker, en roman som till stor del handlar om dåtidens moderna medier och om ett noggrant registrerande av fakta för att vinna över den otäcke greven. Synen på den goda kvinnan och de hjältemodiga männen är viktoriansk så det förslår, likaså de sublimerade sexscenerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Det vita huset i Simpang

Det vita huset i Simpang av Hanna Nordenhök, utgiven av Norstedts, 2013

Ända sedan jag lyssnade på Hanna Nordenhök och Elisabeth Hjorth, som utifrån sina nya romaner samtalade om teman som moderskap, utsatthet och utanförskap, har jag varit nyfiken på Det vita huset i Simpang. Att handlingen delvis utspelar sig i en miljö jag besökt, trakten kring Surabaya, gjorde den än mer lockande. Det vita huset i Simpang är Nordenhöks andra roman, tidigare har hon skrivit ett par rosade diktsamlingar. Och visst märks hennes lyriska bakgrund även i denna prosatext.

Berättarjaget hittar sin demenssjuka mors Kerstin dagbok och läser om hennes uppväxt i det undergångsdömda Nederländska Ostindien. I nutidens Sverige skildrar berättaren den smärtsamma upplevelsen att se sin mor gå in i dimman, i dagboken får vi ta del av kolonialtidens sammanbrott. I takt med att Kerstins samtid förflyktigas framträder dåtiden alltmer tydligt. Den unga svenska flickan, kallad Moeder, anländer till Nederländska Ostindien för att förenas med sin holländske make. Hon blir omedelbart sjuk av solen och hettan och tycks aldrig riktigt återhämta sig. Hon föder först en dotter och därefter en son och sjunker därefter allt djupare ner i en depression. Det blir dottern Zus och den unga inhemska barnflickan Roos som får ta ansvaret för den yngre brodern.

Familjens berättelse speglar kolonisationens osunda utsugning av landet och befolkningen. Stämningen är sockersöt och klibbig, dagarna släpar sig fram i ett rus av opium, genever och förbjuden sinnlighet. Alla relationer definieras av makt, ingen verklig närhet finns. Både barnen och modern flyr in i egna världar, längtan kan inte uttryckas eller tillgodoses i samförstånd. Gossen får i slutändan betala ett dyrt pris för barndomens brister och gränslöshet.

Texten i Det vita huset i Simpang är poetiskt vacker och ger ett lite sprött intryck. Kontrasten mellan det vackra språket och den våldsamma, förtryckande handlingen är mycket stor, vilket oftast berikar läsupplevelsen. Vid några tillfällen önskade jag dock att något lite enklare eller "fulare" ord använts. Sammantaget var min läsupplevelse mycket positiv, Nordenhök är en författare jag vill läsa mer av.

"Är det gossen hon skyddar eller skyddar hon bara sig själv, Zus, mot gossens oerhörda rädsla, den främmande lukten som strömmar ur hans kropp och fyller Horchen? Skyddar sig, mot denna plötsliga och våldsamma klarsyn inuti gossen, om att detta är hans öde, att det redan är försent, att denna mor är oåtkomlig för honom, att det inte finns någonting annat där än hans egen torra och illaluktande rädsla, den som får Zus att stelna till, bara för att sedan dra honom intill sig, och trösta honom, men med bortvänt ansikte, som en förrädare, och som för att skydda sig" (s 94f).

En förshrekligt trevlig kväll

Igår hade hela familjen en mycket trevlig kväll på Wermland Opera när vi tittade på musikalen om träsktrollet Shrek. Allt var helt enkelt fantastiskt bra. Vi fick följa Shrek och Åsnan när de räddade prinsessan Fiona från hennes torn och bevittna den sanna kärlekens kyss. Insprängt fanns en mängd fantastiska dans- och sångnummer med diverse olika välkända sagofigurer. Kostymerna var magnifika, sången, dansen och musiken av yppersta klass och handlingen anpassad för både vuxna och barn. Teman om yttre och inre skönhet och rätten att få vara den man är gick hem hos alla. Här fanns flaggor i regnbågens färger, en fjollig stora stygga vargen och det vackra trollet Fiona. Den musikaliska höjdpunkten stod Åsnan med sin fantastiska röst för. Även draken sjöng underbart vackert. Här fanns nog med stinkande pruttar att roa de yngre och lagom med humoristiska blinkningar åt den vuxna delen av publiken. Summa summarum en förshrekligt rolig kväll på vårt oerhört vackra opera.