lördag 30 april 2011

Sammanfattning - Asien

Plötsligt har även april försvunnit och det är dags för en sammanfattning. Som vanligt kommer jag på detta något sent och länkletandet får jag därför jobba med i morgon. Ni får gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Båten har följande resenärer skrivit:
Tankar från mitt fönster
Violens boksida
och dagarna går
Tekla Maräng en livsnjutarblogg


Om De sex misstänkta har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Violens boksida
och dagarna går

Om Den ovillige fundamentalisten har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Tankar från mitt fönster
Mimmimaries böcker och annat
Eva-Cecilia
och dagarna går

Sammanfattningar om resstoppet har skrivits av:

Om andra intressanta böcker från området:
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat
och dagarna går

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Bort, bort

Bort, bort av Anjum Hasan, utgiven av Ordfront förlag, 2010

Tjugofemåriga Sophie har, liksom många andra ungdomar, flyttat från småstaden Shillong till storstaden Bangalore för att finna något nytt, meningen med livet och sig själv. Tillvaron kretsar kring arbetet som översättare, konserter, fester och den något motvilliga relationen till pojkvännen. Sofie vantrivs med den ytliga livsstilen, retar sig på pojkvännen, vars enda dröm är att köpa en bil, och känner sig främmande för sig själv. För att hitta något äkta beslutar sig Sophie för att resa hem igen. Hemma har dock situationen förändrats, föräldrarna tycks vara på väg mot en separation och den vilda lillasystern har hamnat i svårigheter. Inte heller i hemmet finns den trygghet Sophie söker. Vart Sophie än befinner sig längtar hon bort.

Jag har slitit länge med att försöka få ihop en recension av denna bok. Det stora problemet är att boken egentligen inte säger mig någonting. Jag har svårt att relatera till människorna i romanen och jag känner mig främmande i miljön. Nu brukar jag i och för sig tycka om främmande miljöer, men i Bort, bort hittar jag inte det som gör att jag tycker mig börja förstå hur människorna resonerar och relaterar till varandra.

Romanen har beskrivits som välskriven, underhållande, ungdomlig, träffsäker och varm. Jag är osäker på vad det är som gör att jag inte upplever mycket av detta när jag läser boken. Kanske skiljer sig Sophies livssituation alltför mycket från min egen och min fantasi och inlevelseförmåga räcker inte för att bry mig om Sophies sökande efter en identitet.

Sammantaget är detta således inte en roman som passar min smak, jag undrar om den kanske mer går hem hos yngre läsare.

fredag 29 april 2011

Olika sorters bra

Även om alla lyckliga familjer kanske liknar varandra är verkligen inte alla bra böcker lika. Just nu håller jag på att avsluta en bra bok, samtidigt som jag påbörjar en annan. Den första bra romanen är Spill. En damroman av Sigrid Combüchen. Den här romanen har erbjudit rejält motstånd, den har tagit lång tid att läsa. Men samtidigt tycker jag att den är oerhört bra. I romanen får vi i nutid följa författarens brevväxling med en av sina läsare Hedwig Langmark. Genom brevväxlingen växer författarens nyfikenhet och hon skapar en hel roman om Hedvigs tidigare liv. Bitvis är berättelsen oerhört fängslande. Och bitvis känns den långrandig. Spill. En damroman är ett bra exempel på en roman men inte ska lägga undan bara för att det tar tid att komma in i den.

När jag började skriva stycket ovan igår eftermiddag hade jag precis läst ett 20-tal sidor i Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron. Jag fastnade direkt för berättarstilen och innehållet. Den som frågar varför modern dröjde så länge är dotter till en överlevande från förintelselägren. Sedan dess har jag faktiskt läst ut boken, jag kunde inte lägga den ifrån mig. Det här är en bok som mycket snabbt håvar in läsaren. Man blir starkt berörd av berättelsen, den är "gripande", men osentimentalt berättad. Det här är en mycket bra bok, som samtidigt är lättläst och omedelbart engagerande.

Trots att Spill. En damroman och Varför kom du inte före kriget? är så olika får de båda mycket positiva omdömen av mig. Vilka böcker tycker ni är bra på olika sätt?

torsdag 28 april 2011

Den ovillige fundamentalisten

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, utgiven av Natur & Kultur

Den unge pakistaniern Changez kommer till USA för att studera. Efter examen från Princeton, som "bäst i klassen", erhåller han ett prestigefyllt arbete och gör raketkarriär. Under en semesterresa i Grekland träffar Changez en ung kvinna och blir förälskad. Framtiden ser mycket ljus ut, men allt förändras i ett slag i samband med attentaten den elfte september. Changez förvånas över sina egna reaktioner och han möts av en ökande misstro från det amerikanska samhället.

Den ovillige fundamentalisten är skriven i monologform, läsaren får ta del av huvudpersonens berättelse tillsammans med en anonym amerikansk man på en bar en kväll i Lahore. Texten är mycket precis och lättläst, berättelsen berör och fängslar. En kort tid efter att jag läst Den ovillige fundamentalisten läste jag Fallet av Albert Camus. Jag skulle tro att även Hamid läst Camus, gemensamt för huvudpersonerna i båda romanerna är deras insisterande tonfall. Samtidigt påminner Den ovillige fundamentalisten om den klassiska Tusen och en natt; så länge berättaren talar får han/hon leva.

Porträttet av Changez är mycket intressant och speglar det konstgjorda, ytliga samhälle vi idag lever i. Den unge Changez fyller sitt liv med konkurrens, prestige och lyxkonsumtion. Ändå är det så tydligt att han saknar en stabil identitet, nära relationer till familjen i hemlandet och en känslomässig förankring i det nya landet. I hemlandet är familjens situation osäker, man förlorar den status man tidigare haft och längtar tillbaks till det som varit. När Changez blir förälskad är den kvinna - Erica - han väljer fortfarande emotionellt bunden till en tidigare fästman, som tragiskt avlidit. I stället för att vänta och låta Erica få den tid hon behöver för att sörja försöker Changez ikläda sig rollen av den döde för att bli älskad, han går till och med så långt att han ber henne låtsas att han är den döde då de älskar med varandra.

Allt ställs dock på sin spets den elfte september när Changez inser att hans första, spontana reaktion är att bli glad över att amerikanerna tvingats på knä. Den därefter påföljande utstötningen från det amerikanska samhället, krisen i förhållandet till Erica och den ökande oron över krigshot i hemlandet driver sakta men säkert Changez mot en alltmer fundamentalistisk inställning. Alla fundamentalistiska rörelser erbjuder sina medlemmar gemenskap, identitet och ett gemensamt mål; allt människan behöver för att må bra. Så länge hon inte börjar tänka.

Changez berättar om sitt liv för en ganska orolig, ovillig lyssnare. Men vem är egentligen denne lyssnare? Är Changez verkligen den ende fundamentalisten i berättelsen? För mig är svaret självklart nej. Stora delar av det amerikanska samhället reagerade på attacken elfte september med fundamentalism. Den terroristjakt man bedriver och de medel man anser sig berättigade att använda (t ex i Guantanamo) är naturligtvis lika fundamentalistiska som talibanernas/islamisternas handlingar. Man kan inte utrota terror med terror.

För mig är den stora behållningen med romanen den komplexitet författaren väver in i berättelsen. Här finns en ung man som tycks ha en tämligen instabil identitet redan från början. Han "förförs" av västerlandets hyllningar och lyxkonsumtion och skapar ett liv som bygger på att tävla och vara bäst. Samtidigt ökar den inre oron p g a krigshot i hemlandet. Lägg därtill en svårhanterlig personlig kris, en tragisk kärlekshistoria som ytterligare förstärker identitetskrisen. Som kulmen på det hela exploderar hela världen i generaliserande fördömanden efter elfte september.

Sammantaget är detta en mycket angelägen läsvärd berättelse, där vi får höra någon berätta "inifrån" om hur en fundamentalistisk inställning växer fram och etableras.

onsdag 27 april 2011

Efterkrigstidens största litterära skandal eller sanningar och lögner

 På Babelbloggen kan man läsa en kul story om efterkrigstidens största litterära skandal (!). Naturligtvis är Björn Ranelid inblandad, han är ju vår största litterära profil på många sätt. I vilket fall har han upptäckt man i en version av Nationalencyklopedin - NE - från 1993 kan läsa att "Hennes (Kristina Lugns) första roman, Du lilla solsken, utkom 1993." Fast denna roman har faktiskt aldrig publicerats. Skandal! I senare versioner av NE är raden överstruken eller struken.

Kristina Lugn förklarar skandalen på detta sätt: "Så här (illa) var det: jag berättade för min förläggare att jag höll på att skriva mina memoarer och att de heter Du lilla solsken. Förlaget frågade flera gånger om de kunde lita på att få manuset inom en kort tid. Lita på mig, sa jag. Och dessvärre gjorde de det och publicerade nyheten om memoarerna i sin katalog över höstens (eller vårens, jag minns inte, jag minns inte heller vilket år det var) böcker. Det är därifrån NE fått denna uppgift. Jag har bekänt och berättat detta många gånger i många sammanhang och i senare upplagor av NE är uppgiften borttagen. Jag håller fortfarande på med boken som fortfarande heter Du lilla solsken. Den är väldigt avslöjande."

Men kanske finns det fler vinklingar på detta, läs gärna rafflande avslöjanden i Nittonde stolen.

Själv har jag just gett Du lilla solsken +++++ på Boktipset, en självbiografisk roman som Lugn skrivit på sedan 1993 måste helt enkelt vara skandalöst BRA!