Filmtips?

En illasinnad bacill har angripit mig så nu tillbringar jag dagarna med att läsa, lyssna eller titta på film. Böcker finns det gott om, men när det gäller film önskar jag tips. Vi kan hyra digitalt och det verkar som om det mesta finns. Men jag vet inte vad jag ska välja. Mina favoritfilmer är The Commitments och Billy Elliot, på senare tid har jag sett och gillat Finding Neverland, The Reader, A beautiful mind och Illusionisten. Jag tycker främst om drama och har i ärlighetens namn inte särskilt utvecklad filmsmak. Kan ni ge mig lite tips?

Finding Neverland

Finding Neverland är en lysande, magisk berättelse som inspirerats av författaren J.M. Barries liv. Barrie skriver skådespel, men han är inte särskilt framgångsrik. Efter ett katastrofalt misslyckande söker sig Barrie till parken för att få inspiration. Han lär känna en ung änka med fyra söner och deras gemensamma äventyr leder slutligen till att pjäsen Peter Pan sätts upp.

Den här filmens styrka ligger framför allt i skådespelarnas insatser och den magiska berättartekniken. Barrie spelas suveränt av Johnny Depp, den sorgsna änkan spelas nyanserat av Kate Winslet och barnskådespelarna gör fantastiska prestationer, framför allt bör Freddie Highmores rolltolkning uppmärksammas. Filmen lyckas åskådliggöra de magiska förvandlingar som uppstår när en människa vågar tro på sin fantasi och den lyfter fint fram ett sätt för barn (och vuxna) att förhålla sig till smärtsamma förluster.

Trots att filmen var nominerad till många Oscar fick den bara en, för den underbara musiken.

Månadssammanfattning - Februari 10

Även i februari lyste Nobelpristagarna med sin frånvaro, dags för skärpning. Annars innehåll månadens läsning en rejäl blandning med både läsglädje och besvikelser.


Frostnätter av Arnaldur Indridason.

Den excentriske polisen Erlendur fortsätter med sitt sökande efter försvunna människor. Samtidigt blir han involverad i ett komplicerat självmord med rötter långt tillbaks i tiden. Jag har läst alla böckerna om Erlendur, men detta blev nog den sista. Handlingen går på tomgång med inslag om den döde brodern och den besvärliga relationen till exhustrun och barnen i varje bok.


Efter attentatet av Yasmina Khadra.

Den palestinske Amine bor och är yrkesverksam i Israel. Han har gjort karriär, är lyckligt gift och har ett gott liv långt från de tragiska händelserna som dagligen utspelar sig i hans hemby. Ett självmordsattentat vänder upp och ner på allt då det visar sig att Amines hustru misstänks vara inblandad. Handlingen är intressant och engagerande, personbeskrivningar och språk är hyfsat bra.


Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal.

Detta är legenden om den fattige pojken Memed, som utnyttjas av byherren och till slut gör uppror och flyr till bergen för att leva som stråtrövare. Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som tar upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Bokens styrka ligger bl a i dess förmåga att gestalta gripande händelser.


Döden skall du tåla av Karin Fossum.

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar fint i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Romanen är psykologiskt rafflande liksom de andra böckerna om poliserna Sejer och Skarre. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga.


Husfrid av Alison Bechdel.

Alison växer upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Några veckor senare avlider fadern under oklara omständigheter. Det här är en intressant skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation, fylld av litterära referenser och tecknad på ett detaljerat, "lättläst" sätt.


Den vidunderliga kärlekens historia av C J Vallgren.

Hercule Barfuss föds på ett glädjehus och väcker fasa med sin vanställdhet. Han har dock en sällsynt förmåga, han kan läsa andras tankar. Berättelsen handlar om kärleken mellan Hercule och den vackra flicka han växer upp tillsammans med. Romanen har fått lysande recensioner, vilket jag inte kan förstå. Jag uppfattar handlingen som förutsägbar och språket som överlastat.


Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.

Denna underfundiga lilla skrift innehåller ett verksamt recept mot en alltmer ökande farsot - fanatismen. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination.


Den siste brodern av Natacha Appanah.

Detta är en vemodig berättelse om ett barns sorg och längtan. Raj växer upp i en familj som präglas av faderns aggressiva utbrott, brödernas gemenskap och moderns omsorger. När bröderna dör blir Raj närmast förlamad av sorg, skuld och ensamhet. Bokens naturskildringar är vackra, tonfallet är känslosamt, språket är poetiskt och personbeskrivningarna detaljerade och nyanserade.

Tematrio - Skrivande svenskor

Det blev lite tokigt förra veckan. När jag postat Tematrion såg jag att den var den 8/3, men ville inte krångla och ändra tema. Därför kör jag kvinnotema denna vecka i stället. För att begränsa urvalet lite vill jag att ni berättar om tre skrivande svenskor, som på något sätt skriver om kvinnors livssituation.


1. Moa Martinsons debutroman, Kvinnor och äppelträd refuserades av flera förlag, p g a dess realistiska skildringar och sexuella frispråkighet, innan den slutligen publicerades 1933. Moa var mycket kritisk till den rådande, idylliserande bilden av kvinnan och ville beskriva kvinnors liv på ett realistiskt sätt. Romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Utan åthävor gestaltas smuts, fattigdom, missbruk, sexualitet och kvinnlig vänskap. Läsvärd!

2. I Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare gifter sig flickan med det enkla ursprunget - Hilma - med läroverksadjunkten Sigfrid. Hon vet inte då att han bär på en allvarlig sinnessjukdom som gör att han inte får gifta sig. Inledningen av äktenskapet blir katastrofalt, men trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts. En av de allra bästa böcker jag läst!

3. Inger Alfvéns genombottsroman Dotter till en dotter handlar om den välutbildade Eva-Marie och relationen till den charmerande maken Andro. Maken är medveten om världens orättvisor, men inte orättvisorna mellan könen. Självklart har han frihet att göra som han vill och lika självklart ska Eva-Marie stillsamt vänta hemma. Så småningom får dock Eva-Marie syn på det kvinnomönster hon för vidare och får kraft att handla. Detta är en ganska typisk 70-talsbok, som jag tycker om.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Ingen rövare finns i skogen

Ingen rövare finns i skogen, text av Astrid Lindgren, illustrationer av Ilon Wikland, utgiven av Rabén & Sjögren, 2009.

Ingen rövare finns i skogen utspelar sig i en magisk, spännande fantasivärld då Peter en dag plötsligt upptäcker att han hamnat i sin mammas gamla dockskåp. I detta skåp bor vanligtvis den lilla dockan Mimmi och när Peter nu befinner sig inuti dockskåpet upptäcker han att omgivningen förändrats. Utanför finns inte längre mormors gungstol och sybord, utan en mörk skog där rövarhövdingen Fiolito och hans fyrtio rövare bor. Fiolito planerar att stjäla Mimmis oskattbara pärlor, han lyckas ta sig in i dockskåpet och utmanar Peter till en rafflande svärdsstrid. Men slutet blir inte riktigt som Fiolito tänkt sig.

Berättelsen om Mimmi, Peter och Fiolito är mycket spännande, den innehåller flera oväntade vändningar och visar till slut att allt inte är vad det verkar vara. Astrid låter ju alltid barnen segra, ofta med list. Handlingen är fantasieggande och slutet mycket klurigt. Dottern på 4½ år tycker att boken är mycket bra och lite otäck. Detta gör att hon ofta vill att vi ska läsa den.

Den här utgåvan av berättelsen är mycket rikt illustrerad av Ilon Wikland. De mörka, lite suddiga bilderna förstärker det magiska, spännande inslaget och kompletterar texten fint.

Den här berättelsen är mycket spännande och passar för förskolebarn från c:a 4 år.