Läst i mars 2023

Iskall sol - Lilja Sigurðardóttir

Kaffe med mjölk - Ella-Maria Nutti

Kärlek och tro - Monica Ali

Kvinnogatan - Agnes von Krusenstjerna

Marigold och Rose - Louise Glück

Binas historia - Maja Lunde

Det blev en blandad kompott under mars månad med en klassiker om förbjuden sexualitet, en deckare med intressant huvudperson, en dystopi om vikten av insekter, en finstämd relationsroman, en berättelse om kulturkrockar och en fantastisk poetisk skildring av det första året i Marigolds och Roses liv. Alla böckerna var skrivna av kvinnor, de flesta lyssnade jag på och höjdpunkten var mitt första möte med Louise Glück.

Världsbästalista på Världsbokdagen

Igår var det Världsbokdagen, och jag vill som vanligt dela en lista på fantastisk litteratur från olika delar av världen. Det är inte så lätt att göra ett urval, men böckerna nedan är några jag gång på gång återkommer till i tankarna.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

En smakebit ur Blå

Äntligen lite ork att blogga. Den senaste månaden har jag varit sjuk till och från och haft en massa tråkiga symtom. Nu känner jag mig äntligen lite piggare. Under dagar jag var riktigt febrig och sjuk läste av den fantastiska, dystopiska Blå av Maja Lunde. Det var inte en bra kombo, utan förstärkte bara den klimatoro jag känner i vanliga fall. Men boken är oerhört angelägen och behöver läsas av alla som inte tycks förstå varför vi behöver ha tillgång till vatten!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

"Ingenting stoppade vattnet, man kunde följa det från fjället till fjorden; från snön som föll från molnen och la sig på topparna, till ångan som steg över havet och åter bildade moln. Varje vinter växte glaciären, den samlade på snö, varje vinter växte den som den skulle, och varje sommar smälte den, läckte, släppte ifrån sig rännilar, som blev bäckar, som sökte sig neråt, drivna av tyngdlagen, bäckarna samlades, blev forsar, älvar.
...
Till och med huvudstadstidningarna skriver om det, jag har läst artiklarna om och om igen, kan inte tro det. De hämtar is från glaciären, ren, vit is från Norge, och marknadsför den som det mest exklusiva man kan ha i sin drink, ett flytande litet isberg omgivet av gyllene starksprit, men inte till norska kunder, nej, till dem som verkligen kan betala. Isen fraktas till ökennationer, oljeshejkernas hem, och där ska den säljas som vore den guld, vitt guld, till de rikaste av de rika."

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Läste för en dryg vecka sedan att Margareta Strömstedt avlidit och blev då påmind om att jag länge tänkt läsa fler av hennes böcker. Surfar runt lite om hittar de mycket intressanta Julstädningen och döden och Församlingen under jorden, de skulle säkert passa mig. De beskrivs dessutom som de två första delarna i en självbiografisk trilogi där jag redan läst den tredje delen, Natten innan de hängde Ruth Ellis. Letar på bloggen och hittar en recension från 2012, här kommer en repris av denna.

Trots att jag försöker hänga med i litterära diskussioner och trots att jag oftast läser böcker som är varmt rekommenderade, händer det emellanåt att jag lånar något på bibblan utan att ha en aning om vad det är. Och ibland upptäcker jag riktiga pärlor på det här sättet. Det är vad som hände med Natten innan de hängde Ruth Ellis. Jag lånade en författaruppläsning av boken bara för att titeln lockade mig.  Och det ledde till en av årets finaste överraskningar.

Natten innan de hängde Ruth Ellis är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig. Vi får ta del av författarens liv genom betraktelser av livets olika skeden och villkor. Många av episoderna skildrar kvinnans roll som rädd, som inlåst, som ett sexuellt objekt. Vi får följa författarens uppväxt i ett frireligiöst hem, dela hennes upplevelser av förälskelser och sorger och lära känna henne som en mogen kvinna. Margareta Strömstedt skildrar på ett oerhört naket och nyanserat sätt relationen till föräldrarna, maken och barnen; vi får ta del av osäkerheten, ambivalensen, svartsjukan, otroheten och rädslan att bli övergiven.

Texten är uppdelad i olika kapitel och vissa teman vävs in i varandra, detta leder till att jag ibland tappar bort mig i handlingen. Men den känslomässiga gestaltningen är å andra sidan glasklar. Författaren skildrar upplevelser av skam, skuld, rädsla och förvirring så påtagligt att jag aldrig kommer att glömma en del av de upplevelser hon delar med mig. Boken är självutlämnande och påminner mer om ett mycket förtroget samtal än om en publik text. Därför är detta en bok som verkligen berör.

Det som framför allt påverkar mig är de mycket närgångna skildringarna av hur författaren både som barn och vuxen hamnar i situationer som innebär att övergrepp begås eller att hot riktas mot henne. Huvudpersonen är så förbaskat väluppfostrad att hon inte i stunden uppfattar situationerna som de är, hon tar skulden på sig själv och försöker att inte låtsas om det hon tycker är obehagligt. Jag önskar verkligen att jag inte kände igen detta sätt att handla så väl, men det gör jag tyvärr.

Ruth Ellis, som lånat ut sitt namn till titeln, avrättades på 1950-talet för att hon dödat sin man. Mannen hade tidigare misshandlat henne så illa att det barn hon väntade dog. Hennes livsöde finns med som en bakgrundston genom hela boken.

Sammantaget är detta en bok helt i min smak, men jag kan tänka mig att delar av den känns främmande för den yngre generationen kvinnor - tack och lov.

NATTEN INNAN DE HÄNGDE RUTH ELLIS
Författare: Margarets Strömstedt
Förlag: Bonnier Audio (2020), Storytel

Edith Södergran och det kvinnliga jaget i konsten

Idag är det Edith Södergrans födelsedag och i år är det 100 år sedan hon avled. För att högtidlighålla hennes dag repriserar jag ett inlägg från 2015 om denna oförglömliga författare.

 

Som modernistisk lyriker ägnar sig Edith Södergran åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. Medan de manliga samtida diktarna tecknar en stereotyp bild av kvinnan (en symbol, ett kollektiv, det andra könet, det iakttagna könet) skapar Södergran både ett eget kön och ett eget jag. När hennes dikter börjar bli mer kända väcker de ofta anstöt eftersom det anses att det kvinnliga jaget tar för mycket plats i dikterna. Södergran svarar genom att mena det inte anstår henne att göra sig mindre än hon är(!).

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

När Södergran, som kvinnlig livsbejakande vitalist, skriver om kvinnor i grupp i "Violetta skymningar..." ur Dikter är det hjältemod, styrka, sinnlighet, frihet och oförutsägbarhet som betonas. Mannen i samma dikt beskrivs i negativa ordalag och diktaren betonar att den bild mannen skapat av kvinnan härmed förkastas.

Violetta skymningar...

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Ytterligare ett exempel på kollisionen mellan mannen förväntningar och den verkliga kvinnan är den subtilt erotiska dikten "Dagen svalnar...", vars sista vers ofta citeras.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Läs gärna mer:
Barbro Gustafsson Rosenqvist
Ebba Witt-Brattström
Cecilia Hammarström
Annina Rabe
Bernur

Binas historia

Binas historia av Maja Lunde är första delen i det som kom att bli en svit om fyra romaner som skildrar de skrämmande klimatförändringar vi inte kan blunda för. Boken blev oerhört omskriven när den publicerades och översattes till många olika språk. Av någon anledning missade jag att läsa den när den kom ut, men den är ju tyvärr fortfarande högst aktuell.

Romanen utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

Binas historia handlar förvisso delvis om just bin, men i minst lika hög grad om familjer med komplicerade relationer och livssituationer. Detta gör romanen både angelägen och mycket engagerande. Själv ser jag fram emot att läsa de andra delarna i klimatkvartetten.

BINAS HISTORIA

Författare: Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Uppläsare: Maria Lyckow

Förlag: Natur & Kultur (2016), Storytel

En smakebit ur Kaffe med mjölk

Den här veckan har bestått av besvikelser, besvikelser gällande hälsa, väder och hockey! Hoppas verkligen nästa vecka bättrar sig!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Har under veckan lyssnat på en underbar debutroman, Kaffe med mjölk, av Ella-Maria Nutti. Romanen skildrar relationen mellan en mor och en dotter, en relation präglad av ett avstånd som är förtvivlat svårt att överbrygga. 

"En mamma och en dotter går där framme. Även om man inte vetat att det var så skulle man sett det på dem. Trots att dottern nästan omärkligt böjer sig bort och går ett halvt steg framför är det tydligt. Deras ansikten är likadana och det finns inget smink i världen som kan täcka över den likheten. De kramas på perrongen. Dottern vrider bort huvudet medan mamman trycker sig nära. Tåget kommer och mamman kliver på, håller sig i handtaget och drar sig upp. När hon satt sig till rätta vrider hon ansiktet för att kunna se ut genom det dammiga fönstret och vinka hejdå till dottern. Dottern har redan vänt sig om och gått. Mamman ser bara en rygg som går ner för en trappa."

Mitt i Iskall sol

Gör ett nytt försök med isländsk deckare efter förra magplasket (nej, jag rekommenderar inte Mörkret av Ragnar Jónasson) genom att lyssna på Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. Áróra återvänder till hemlandet Island för att söka efter sin syster Ísafold på deras mors begäran. Systrarna har inte haft kontakt med varandra på många år, inte sedan Áróra gav upp försöken att få systern att lämna sin våldsamme sambo Björn. Nu tycks Ísafold har försvunnit spårlöst, sannolikt inte frivilligt. 

Har ni läst? Håller den hela vägen?