En smakbit ur Andromeda

Januari är äntligen slut, ljuset har börjat återkomma och jag längtar intensivt till våren. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Andromeda av Therese Bohman blev av någon oförklarlig anledning inte Augustprisnominerad!? Detta är en helt fantastisk roman! Den unga kvinnliga huvudpersonen gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

 

Det är på takterrassen festerna hålls. Det känns som att man äger hela stan när man står där uppe, som att allt ligger för ens fötter.
...
I baren står unga män i vita skjortor och svarta västar, de häller upp ett svalt vitt vin och ställer glaset på ett litet pappunderlägg med samma R som på flaggorna: guldfoliering mot krämvit bakgrund, det sägs att man har hittat ett sådant underlägg i Strindbergs kvarlåtenskap.
...
Jag hade en gnagande känsla av att något saknades i tillvaron, en lågintensiv upplevelse av brist som var svår att formulera. Min umgängeskrets var helt byggd på slump och tillfälliga omständigheter och skulle antagligen skingras när studierna var över, de flesta kvällar tillbringade jag ensam hemma med att läsa, inbäddad i en känsla av lätt håglöshet.