Älskar, älskar inte - Victoria Benedictsson

En realist av Victoria Benedictsson är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. 

I En realist tillbringar den unga föräldralösa Hildur sommaren hos familjen Sanderson. Hildur har ärvt en betydande summa efter föräldrarna, hon är därmed relativt självständig, och hon har ett brinnande intresse för litteratur, sann realistisk litteratur. Den yngste sonen i familjen Sanderson studerar till läkare, men ägnar större tid åt författardrömmar och skrivande. Hildur läser hans anonymt publicerade texter och ser fram emot att träffa den unge kandidaten. När han så kommer hem stämmer inte riktigt hans fåfänga och utstuderade yttre överens med hennes förväntningar. De kommer varandra dock nära under sommaren i diskussioner om kärlekens natur. Men frågan är om kandidaten verkligen har en så jämlik syn på kärlek och kvinnans villkor som det verkar?

"Ni talar om kvinnans likställighet med mannen och menar därmed, att hon får vara lika dålig som han. Sköna rättigheter!" 

Novellen En realist är något svårtillgänglig, på grund av att vissa saker inte uttrycks rakt på sak, utan endast antyds. Både utifrån tema och stil är novellen framför allt ett intressant dokument från författarens samtid. Att kvinnans frigörelse ofta sker på mannens villkor är dock lika angeläget att uppmärksamma än idag.

EN REALIST

Författare: Victoria Benedictsson

Förlag: Novellix (2023)

Bokrea 2023

Ett litet inköp har jag hittills gjort på bokrean, möjligen blir det fler ;)

Andromeda av Therese Bohman har jag läst och faktiskt älskat, den vill jag verkligen ha i min bokhylla.

Löpa varg av Kerstin Ekman har jag läst så mycket positivt om och det är en bok jag verkligen tror att jag kommer att uppskatta.

En av min favoritnovellister är Katherine Mansfield och novellsamlingen Noveller innehåller stora delar av hennes författarskap. Perfekt!

Har ni reafyndat något?

Älskar, älskar inte - Anne Charlotte Leffler

Barnet av Anne Charlotte Leffler är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Alfhild Agrell och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. 

Barnet handlar om ett gift, barnlöst par där maken spelar rollen av den ansvarstagande vuxne fadersfiguren och hustrun behandlas som ett, ibland lite olydigt, barn som måste skyddas från all världens ondska. Maken är läkare och möter i sitt arbete många människors svårigheter, för att han ska kunna behålla bilden av en god värld krävs att hustrun förblir okunnig och oskyldig. Makens yrke får mig att associera till Charlotte Perkins Gilmans berömda novell Den gula tapeten, i vilken en make med läkaryrket behandlar, d v s låser in, sin sjuka hustru. Samma dominanta tema förekommer även i Barnet, maken bestämmer det mesta i hemmet, han beslutar om hustruns kläder och han styr definitivt över vad hon tillåts läsa. 

"Hon ville veta, hur hustrur och mödrar i hennes egen omgivning levde och tänkte och kände, hon ville läsa sig till klarhet med sig själv och sin drömmar. Doktorns obenägenhet att tillfredsställa hennes önskan i detta fall ökade hennes lust att lära känna, vad alla hennes bekanta talade om. Och en afton, då hennes man var borta på sjukbesök, satt hon uppkrupen i ett soffhörn och läste vid lampan Madame Bovary."

Läsning av Barnet är i oerhört upprörande, engagerande och mycket angeläget. Sannolikt behöver jag läsa novellen en gång till eftersom jag säkerligen missade en del nyanser i min frustration över hustruns livssituation. Trots att hustruns förutsättningar kan upplevas som förlegade, lever vi just nu i en värld där både jämställdhet och demokratiska processer luckras upp och vi behöver reagera och agera. 

BARNET

Författare: Anne Charlotte Leffler

Förlag: Novellix (2023)

Black History Month - Chimamanda Ngozi Adichie #tbt

Copyright/fotograf: Manny Jefferson

Chimamanda Ngozi Adichie är en mycket populär författare, kanske särskilt så bland bokbloggare. Hon föddes i Nigeria och bor numera delvis i Nigeria, delvis i USA. Adichie skriver engagerande och lättlästa noveller, romaner och essäer om angelägna ämnen. Förutom romanerna och novellsamlingen nedan har på svenska även getts ut manifestet Alla borde vara feminister som distribuerades till, och diskuterades av, alla svenska gymnasieelever i åk 2 samt essäerna Brev till en nybliven förälder och Anteckningar om sorg. 

En halv gul sol är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Romanen är omfångsrik, både till sidantal och djup. På ett nyanserat sätt beskrivs den politiska situationen i Nigeria, samtidigt som vi får följa två systrar ur den intellektuella medelklassen och en ung, fattig man från en liten by. Språket är vackert och berättelsen oerhört gripande, utan att vara sentimental. Läs den här boken!

Lila hibiskus handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. Sträckläsare.

Det där som nästan kväver dig är en novellsamling med fokus på kvinnors situation, kvinnor i nutid och kvinnor från förr. Hälften av berättelserna utspelar sig i Nigeria, resten i USA. Här skildras den politiska oron i hemlandet, utbrotten av våld och förtryck, den tidiga kolonisationen av landet, det godtyckliga systemet när det gäller möjligheten att få asyl samt svårigheterna att anpassa sig i en exiltillvaro. Adichie styrkor är hennes förmåga att med små medel teckna personligheter som känns trovärdiga och som berör samt att det i berättelserna ofta inträder en vändning som tvingar både huvudpersonen och läsaren att omvärdera tidigare förhållningssätt.

Americanah är en underbar kärleksroman och mycket mer. Den innehåller även knivskarpa diskussioner kring ras, kön - och hår. Berättelsen utgår från en afrikansk hårsalong i USA, dit afrikanska kvinnor kommer för att fixa håret. Att fixa håret för svarta kvinnor är oerhört laddat av dolda värderingar och det kräver ofantligt mycket arbete. Hur "svart" man är styrs av hårets krullighet och det är definitivt inte eftersträvansvärt att vara "svart". Genom alla hårdiskussioner skildrar författaren ett kolonialt förtryck och svarta kvinnors strävan att vara så lite "svarta" som möjligt. Sorgligt och upprörande! Och lärorikt.

Veckans Kulturfråga V.8 2023

Veckans kulturfråga handlar om bokrean: Planerar du att köpa några böcker under Bokrean?

Vilka genrer brukar du prioritera? undrar Linda.

Jag har redan gjort en liten förhandsbeställning på tre böcker jag saknade i min bokhylla:

• Andromeda av Therese Bohman
• Löpa varg av Kerstin Ekman
• Noveller av Katherine Mansfield

Jag har också sett lite annat jag upptäckt att jag villhöver, t ex en ny utgåva av Frödings dikter. Jag är nuförtiden mycket petig med vad jag köper för bokhyllan är proppfull med böcker från tidigare reor, som inte blivit lästa. Nu köper jag bara sånt jag vet att jag har gillat/kommer att gilla - Andromeda har jag ju läst, men vill även äga. Mestadels köper jag numera klassiker.

Svenska Akademiens nordiska pris - Sjón

Svenska Akademiens nordiska pris 2023 tilldelas den isländska författaren Sjón. Sjón, pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurdsson, debuterade i tidiga år och skriver många olika typer av texter, bland annat lyrik, sångtexter, romaner och filmmanus. I sitt hemland är han en mycket känd kulturpersonlighet och hans texter har översatts till en mängd olika språk.

 

2018 läste jag romanen Máni Steinn - Pojken som inte fanns, en udda roman med ett mycket varierat innehåll. Huvudpersonen förblir till stor del relativt anonym och kallas genomgående helt enkelt Pojken. Romanen utspelar sig 1918 i Reykjavik där den unge, föräldralöse Pojken driver omkring och betraktar historiska skeenden som vulkanutbrott och spanska sjukan, medan han säljer sex för att kunna gå på bio. Pojkens är helt besatt av det som sker på filmduken, vilket även präglar hans drömmar. Delar av romanen skildras detaljerat och realistiskt, medan andra sekvenser präglas av surrealism och fantasi. Den stora behållningen för mig är ett sparsmakat, "filmiskt" språk.

MÁNI STEINN - POJKEN SOM INTE FANNS
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Alfabeta (2024)

Älskar, älskar inte - Alfhild Agrell

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta återspeglades dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Skymning och Födelsedagskakan av Alfhild Agrell är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Den korta novellen Skymning inleds av en miljöbeskrivning som omedelbart lockar med sig läsaren in i mörker och dysterhet. En ensam kvinna plågas i kamp med sig själv om den egna nyttigheten, behovet av närhet och sanning, längtan efter frihet och plikten att vara sitt löfte till maken troget. Hon gifte sig som ung med en äldre make, vars liv framför allt bestod av karriär och umgänge med vännerna. Detta förändrades inte efter giftermålet. Den unga kvinnan lider av och i sin ensamhet, och när kärleken förtvinar finns bara ett stort behov av att göra sig fri kvar. På några få sidor blir läsaren indragen i en känslostorm som lämnar både huvudpersonen och läsaren utmattad.

I Födelsedagskakan växer den unga flickan Anni upp i misär hos sin mormor, en gammal kvinna som tar ut all besvikelse över dottern på dotterdottern. Annis enda tröst är barndomsvännen Olof, som lovar att gifta sig med henne när de växer upp. Han går till sjöss för att arbeta sig upp och kunna ta sig en hustru. Nu äntligen ska han komma hem och Anni smyger sig ut i kvällen för att ta emot honom med en födelsedagskaka. Hemkomsten blir dock tyvärr inte som Anni tänkt sig.

Båda novellerna är mycket engagerande, oerhört känslosamma och fina exempel på författarens skildringar av individens behov och samhällets normer.

SKYMNING/FÖDELSEDAGSKAKAN

Författare: Alfhild Agrell

Förlag: Novellix (2023)

En smakebit ur Kvinna sedd bakifrån

Det är fortfarande mycket som kretsar runt sport just nu, hockey, skidskytte och hästhoppning avlöser varandra. Nästa helg är det dags för dottern och mig att bege oss till Göteborg för att gå på Gothenburg Horse Show, det längtar vi efter.

Återigen söndag och som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung är en (hittills) mycket bra roman om den kände danske konstnären Vilhelm Hammershøi och hans hustru Ida. Hammershøi avbildade ofta sin hustru i olika miljöer inomhus, oftast sedd bakifrån. Romanen utgår från Idas perspektiv och handlar om hennes liv innan och under äktenskapet.  

 

Ida är så nervös att hon skakar. Hon är också djupt förälskad, och det är förälskelsen som håller henne på benen och hindrar henne från att ramla omkull på trappan till den avsides belägna patriciervillan, vilken får henne att tänka på ett sagoslott med sin enorma gräsmatta, en mindre skog av buskar och träd, de tornliknande takkuporna och de stora fönstren omgärdade av murgröna.

Vilhelm hade inte glömt henne. Han skrev till henne samma dag som han kom hem till Köpenhamn. Han skrev att hon måste komma meddetsamma.

Mina bokvänner

Har nu med ett leende på läpparna läst Mina bokvänner av Roberto Piumini och haft det mysigt tillsammans med kända och mindre kända bokkaraktärer. Boken innehåller fylliga och intressanta personbeskrivningar av inte mindre än 40 huvudpersoner, från Odysseus, via Elizabeth Bennett, till Harry Potter. Här får läsaren möta gamla klassiker som Gulliver, D'Artagnan, Oliver Twist, Pollyanna och Robin Hood. De manliga karaktärerna är i majoritet, men här finns också fina porträtt av t ex Anne Shirley, Ronja Rövardotter, Jane Eyre och Julia Capulet. 

Varje karaktär beskrivs på ett engagerande sätt: om Julia Capulet kan man bl a läsa:

"När man hör henne tala på det viset där hon står på balkongen skulle man kunna tänka att hon är en naiv flicka, som drabbad av sin första förälskelse inte kan skilja mellan verklighet och fantasi, men då misstar man sig. Bakom hennes ljuva och eleganta skönhet döljer sig en stark och beslutsam personlighet."

Förutom beskrivningen av huvudpersonerna berättas också en del om författarna och verken. Om Shakespeare kan man således läsa lite om ursprunget till verket Romeo och Julia, om annat han skrivit och lite om hans liv. 

Sammantaget är Mina bokvänner en mycket fin bok med nyanserade personporträtt och vackra, uttrycksfulla illustrationer i dämpade nyanser. 

MINA BOKVÄNNER
Författare: Roberto Piumini
Illustrationer: Elisa Paganelli
Översättare: Malin Emitslöf
Förlag: Opal (2023)

Black History Month - Medborgare #tbt

Jag vet inte hur många gula lappar jag har stoppat in i Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine, en överraskningsbok från Albert Bonniers förlag. Jag hade ingen aning om vad det var för slags bok när jag började bläddra, men när jag ett par timmar senare la boken ifrån mig var jag helt matt av insikten om hur vit jag är. Jag vrider mig av obehag inför vetskapen att jag tillhör normen, dem med alla fördelarna, och känslan av att jag också är med och skapar ett rasistiskt samhälle, utan att ha en aning om det. Trots mina försök att agera anti-rasistiskt i alla lägen brister jag ibland i kunskap och förståelse. Därför är jag glad att den här boken råkade hamna i min väg.

Medborgare är en bok som inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare?

Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Särskilt engagerande är för mig kapitlet om hur Serena Williams porträtteras och tilltalas i olika sammanhang.

Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. Jag hoppas att den når många läsare.

MEDBORGARE - EN AMERIKANSK DIKT
Författare: Claudia Rankine
Översättare: Marie Silkeberg/Jenny Tunedal
Förlag: Panache/Albert Bonniers förlag (2017)

Veckans Kulturfråga V.7 2023

Vilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om? undrar Linda den här veckan.

Kärlek kan ju vara av många olika slag och beroende på media söker jag olika typer. När det gäller film är jag rätt svag för mer traditionella kärlekshistorier av typ Notting Hill och P&P, men när det gäller litteratur föredrar jag mer komplexa historier. 

Det finns ingen vackrare kärleksdikt än den om Anna Lek, "Nypenrosa", av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står

tili, tili, når dä dagger

selverdrôp å blaa vagger

lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros

int så stôlt å mett i sola,

int så grann å stor i ola,

mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,

ljus i håre, rö i kläe,

"rosa stecker", sa di, näe,

Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,

are roser, are flecker

gär sä lene, når di stecker,

Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i

gjord mä itnô kälekshôga,

nypenrosa bål ve stôga

dä va rosa rosa mi.

När det gäller barnböcker är jag otroligt förtjust i Grodan och kärleken av Max Velthuijs, en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. För lite äldre barn är favoriterna Johanna Lindbäcks böcker Lite ihop och Kanske ihop. En riktigt fin vuxenroman på temat kärlek är Kärlekens historia av Nicole Krauss. I den får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden. 

Älskar, älskar inte - Elin Wägner

Löftet och Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Novellen Löftet handlar om en man som på sin dödsbädd begär att hustrun aldrig ska gifta om sig. Hustrun har innan dess suttit vid hans sida och funderat över hur kärleken mellan makarna försvunnit i samband med mannens sjukdom. Hon vägrar att avge löftet och därmed ge upp sin frihet. Stämningen i novellen är uppskruvad, här ryms starka känslor av kärlek, svartsjuka och "ensamhetens fasa". På bara ett par sidor skapar författaren ett mycket engagerande ögonblick där allt står på spel.

Aldrig så lite man inte är gift handlar om en syster, vars bror har ett förhållande med en ung, obemedlad kvinna. Systern beslutar sig för att lära känna den unga kvinnan och se till att brodern gör rätt gentemot henne. Jämfört med dramatiken i novellen Löftet är detta en mer vardaglig historia om vikten att bli gift, särskilt för de fattiga flickorna. 

Båda novellerna skildrar konflikten mellan äktenskap och frihet i en tid då kampen för jämställdhet knappt påbörjats. Det här är angelägen och även underhållande läsning om en tid som inte är så långt borta som vi ibland vill göra gällande.

LÖFTET OCH ALDRIG SÅ LITE MAN INTE ÄR GIFT

Författare: Elin Wägner

Förlag Novellix (2023)

Andromeda

Jag har tidigare både läst och uppskattat Therese Bohmans romaner Den drunknade och Aftonland, men hennes senaste roman Andromeda håller en helt ny klass, tycker jag. Den här boken är så oerhört bra! Det retar mig verkligen att jag missade att köpa och få den signerad på Bokmässan.

Den unga kvinnliga huvudpersonen Sofie gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag, Rydéns,  och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. Gunnar lägger märke till Sofie när hon vågar sticka ut hakan angående litteratur hon inte tycker håller måttet. Gunnar startade som ung Andromeda, en särskild utgåva av kvalitetslitteratur. Han ser i Sofie en eventuell efterträdare som ansvarig för Andromeda. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. De har vissa saker gemensamt, de kommer båda från enklare förhållanden och har gjort/gör en klassresa. När det gäller litteratur har de båda obetingad kärlek till kvalitet och stora problem med populismens krafter och de "räknenissar" som får allt större inflytande. 

Romanens huvudpersoner turas om som berättare; den första delen består av Sofies perspektiv och den andra av Gunnars. Båda perspektiven omfattar deras tidigare historia och deras tid tillsammans. Utan att på något sätt slösa med orden, skapar författaren ömsinta porträtt av människor som berör mig. Relationen mellan Sofie och Gunnar gestaltas på ett ett finstämt och lyhört sätt, där finns en mycket subtil sexuell spänning, som alltid kontrolleras till förmån för vänskapen. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi. Sammantaget är detta en helt underbar roman om vänskap, förgänglighet och litteraturens betydelse.

ANDROMEDA

Författare: Therese Bohman

Uppläsare: Ella Schartner och Krister Henriksson

Förlag: Norstedts (2022) Storytel

En smakebit ur Arvejord

Det är mycket som kretsar runt sport i vår familj just nu, hockey, skidor och skidskytte var och varannan dag. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff handlar om livet i en liten österbottnisk by under fler århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. En helt underbar roman!

 

Nevabacka hette torpet, eftersom det var den enda höjden i ett sankt område där det fanns många mossar. I denna trakt var många av platsnamnen en blandning av finska och svenska och ibland än fler språk än så. Och som sed var skulle han hädanefter få namn efter sin gård. Matts Mattsson Rask blev nu Matts Mattsson Nevabacka.

...

Men han hade inga söner och han hade ingen hustru, och det var ont om kvinnfolk i denna obygd. Närmaste by hade bara två rökar och inget giftasvuxet kvinnfolk alls. Matts hade inte tid att springa på marknader och andra ställen där han kunde tänkas hitta något lämpligt fruntimmer.

Bröd och mjölk

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

BRÖD OCH MJÖLK

Författare: Karolina Ramqvist

Uppläsare: Ellen Jelinek

Förlag: Norstedts (2022) Storytel

Samernas nationaldag

Idag är det samernas nationaldag och jag tänkte uppmärksamma det med ett inlägg om samisk litteratur. Det finns en hel del intressant litteratur att ta del av, många av dem står på min läsalista. Jag tar gärna emot fler tips!

När vi var samer av Mats Jonssons är en fantastisk självbiografisk serieroman, där författaren upptäcker sitt okända samiska ursprung. Boken är lättläst utan att förenkla det samiska folkets historia.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar historien om hur de renskötande samerna i Sverige för 100 år sedan tvångsförflyttades. Mörkt, tungt och mycket angeläget. 

Ædnan av Linnea Axelsson är en diktepos om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Fantastisk litteratur.

Stöld av Ann-Helén Laestadius är första delen i en planerad trilogi och skildrar en brutal miljö med tjuvjakt, förtryck och orättvisor. Angeläget om hur barn påverkas av hotfulla miljöer.

Himlabrand av Moa Backe Åstot, är en ungdomsroman om att slitas mellan arv och traditioner och de egna känslorna.

En smakbit ur Andromeda

Januari är äntligen slut, ljuset har börjat återkomma och jag längtar intensivt till våren. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Andromeda av Therese Bohman blev av någon oförklarlig anledning inte Augustprisnominerad!? Detta är en helt fantastisk roman! Den unga kvinnliga huvudpersonen gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

 

Det är på takterrassen festerna hålls. Det känns som att man äger hela stan när man står där uppe, som att allt ligger för ens fötter.
...
I baren står unga män i vita skjortor och svarta västar, de häller upp ett svalt vitt vin och ställer glaset på ett litet pappunderlägg med samma R som på flaggorna: guldfoliering mot krämvit bakgrund, det sägs att man har hittat ett sådant underlägg i Strindbergs kvarlåtenskap.
...
Jag hade en gnagande känsla av att något saknades i tillvaron, en lågintensiv upplevelse av brist som var svår att formulera. Min umgängeskrets var helt byggd på slump och tillfälliga omständigheter och skulle antagligen skingras när studierna var över, de flesta kvällar tillbringade jag ensam hemma med att läsa, inbäddad i en känsla av lätt håglöshet.

En bit in i Arvejord

 

Lyssnar just nu på Arvejord av Maria Turtschaninoff och är helt betagen. Romanen beskrivs som en episodroman (nytt begrepp för mig) och själva arvejorden i en liten österbottnisk by är huvudpersonen. Under flera århundraden befolkas platsen av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar.

"Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig."

Färskt vatten till blommorna

Violette Toussaint, en medelålders kvinna, arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten fransk by. Kyrkogårdsbesökarna samlas gärna i Violettes kök för att samtala om sina döda. Violette känner till det mesta i byn, med både dess döda och levande invånare. Hon dokumenterar alla tal som hålls till de döda på deras begravningar. Få vet dock något om Violettes bakgrund och hur hon fick det arbete hon nu har. En dag får Violette besök av en poliskommissarie, vars mor önskat bli begravd bredvid en, för sonen, okänd man på Violettes kyrkogård. Samtidigt som poliskommissarien undersöker vad som ligger bakom hans mors önskemål, börjar han också intressera sig för Violettes historia. 

Varje kapitel inleds med ett tänkvärt citat om livet och döden, som sätter tonen för innehållet. I nutid och genom återblickar får läsaren ta del av Violettes mycket tragiska berättelse. Texten är vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint. 

Färskt vatten till blommorna är en otroligt populär och omtyckt roman som passar de allra flesta. Dock i ärlighets namn inte riktigt mig. Här finns egentligen en engagerande historia, men jag tappar bort mig lite i alla utvikningar, boken är helt enkelt för lång. Det andra beskriver som "hjärtevärmande" och de  lättsamma, eleganta formuleringarna är heller inte riktigt min smak. Men läsvärd är boken definitivt, framför allt p g a dess sätt att inkludera döden och de döda  i vardagen.

FÄRSKT VATTEN TILL BLOMMORNA

Författare: Valérie Perrin

Översättare: Sara Gordan

Förlag: Éditions J (2022)

Läst i januari

Mörkret - Ragnar Jónasson

Ixelles - Johannes Anyuru

Andromeda - Therese Bohman 💜

Färskt vatten till blommorna - Valérie Perrin

Babetta - Nina Wähä

Bröd och mjölk - Karolina Ramqvist

Lycksalighet - Katherine Mansfield

Naturliga beteenden - Golnaz Hashemzadeh Bonde

Jag läste mer under årets första månad än jag gjort på länge och hoppas att detta kommer att hålla i sig. Som vanligt läste jag betydligt mer av kvinnor än av män, men det känns helt ok. Mer än hälften av författarna var nya för mig, resultatet var väl minst sagt blandat. Deckare av typ Mörkret är tyvärr definitivt inget för mig. Klassiker gillar jag nästan alltid och Katherine Mansfield är en favorit. Den bok som står ut är Andromeda, den är så otroligt bra att jag ännu inte lyckats skriva om den. Jag har gillat författaren även tidigare, men tycker att hon med Andromeda tar stora kliv. Har svårt att förstå varför den här romanen inte blev Augustnominerad. För egen del har jag lagt till den på min lista över favoriter där bara de allra bästa får plats ;)

Black History Month - Toni Morrison

Vi går återigen in i black history month med nya horribla bilder av extremt, oprovocerat våld på näthinnan. Jag känner mig så förtvivlad över att detta upprepas om och om igen. För att uppmärksamma situationen kommer februari att innehålla en del litteratur av svarta författare om deras livsvillkor - då och nu. 

Foto: Michael Lionstar

Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Detta ville Toni Morrison förändra med sitt författarskap, hon skrev om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison gav röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvade att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrade Toni Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Toni Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst några romaner av Toni Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Toni Morrison med skrämmande detaljrikedom.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

Gud hjälpe barnet var Morrisons första samtidsroman. I denna smärtsamt engagerande berättelse gestaltas hur barndomstrauman formar individen för resten av livet. När Bride föds blir modern chockerad över hennes mörka nyans och förmår inte ta till sig henne. Bride växer upp och söker olika sätt att hantera detta avståndstagande, sätt som alla innebär förvanskningar av självet.