Mitt i Mörkret

 "Mästerligt berättad. Med ett i sanning chockerande slut", låter ju onekligen intressant. Den bok som beskrivs på detta sätt är Mörkret av isländske Ragnar Jónasson. Jag har tidigare gillat just isländska deckare och har därför ganska stora förhoppningar på kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir, vi får väl se om de infrias. 

Babetta

Babetta av Nina Wähä handlar om Katja och Lou, som varit bästa vänner sedan ungdomen. De gick båda teaterlinjen och drömde om en framtid inom film- och teaterbranschen. Men medan Lou blivit framgångsrik filmstjärna efter succén med filmen Babetta, arbetar Katja på ett kafé. Efter många år med enbart sporadisk kontakt, får Katja oväntat en inbjudan att spendera sommaren hos Katja i hennes, och den framgångsrike sambons, franska chateau. Det blir en lång, het sommar med många udda, oroande händelser.

När jag började lyssna på den här romanen noterade jag att det var mycket stor variation i de betyg/omdömen som skrivits. Detta gjorde mig nyfiken, det brukar ofta innebära att jag kommer att uppskatta boken. Tyvärr måste jag säga att så inte är fallet gällande Babetta. Att Nina Wähä är en författare som verkligen kan formulera sig behöver väl inte sägas, det är väl rätt självklart. Men jag förstår nog egentligen inte den här romanen. Jag ser inte djupet, eller möjligen ironin? Jag har också liten kunskap om filmbranschen så många referenser går mig troligen förbi. Läs gärna den här romanen och berätta för mig vad det är jag missar. 

BABETTA

Författare: Nina Wähä

Uppläsare: Nina Wähä

Förlag: Norstedts (2022) Storytel

En smakebit ur Osebol

Helgen har tillbringats i Varberg på läsretreat med att gäng bokbloggisar, fantastiskt trevligt! Nu ska vi snart ha bokcirkel. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Marit Kapla tilldelades oerhört välförtjänt Augustpriset sin skönlitterära bok Osebol 2019. Texten bygger på intervjuer med människor som bor i författarens uppväxtby Osebol i norra Värmland. Av intervjuerna har författaren skapat en säregen lyrik som både är vacker, underfundig och lågmält känslosam. 

 

   Jag tror man uppskattar det
   om man varit härifrån mer.

   Jag kan också se
   att det är fint somliga dagar
   men annars så ...

   För mig är det bara
   en jäkla dalgång
   ungefär.

Läsretreat Varberg och havet

Är på läsretreat i Varberg tillsammans med andra bokbloggare och känner mig så glad att jag lärt känna dessa människor och medläsare. I den här gruppen kan det aldrig blir för mycket bokprat. Igår visade Varberg upp en vacker, solig sida, idag var det mulet och rejält blåsigt. Men en liten promenad till havet och kallbadhuset blev det i alla fall. Havet får bli dagens tema, nedan bjuds ni på fantastisk lyrik med havet som motiv. 

Haiku av Thomas Tranströmer

Ekar och månen.

Ljus och tysta stjärnbilder.

Det kalla havet.

"Vaggsång" av Gabriela Mistral

Nu vaggar mitt hav sina vågor

vid dyningens eviga dån.

Jag lyssnar till vågornas kärlek

och vaggar min son.

I sädesfälten går vinden

och vaggar nattliga strån.

Jag lyssnar till vindarnas kärlek

och vaggar min son.

Gud vaggar de ändlösa världar,

som tystnaden kommer ifrån.

Jag känner hans hand i mörkret

och vaggar min son.

"Dagen svalnar ..." av Edith Södergran

Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ -

du är besviken.

Förintelsens minnesdag

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Under många år, dock ej de senaste, presenterade jag en lista över mycket läsvärda romaner som berättar om förintelsen. Här kommer ånyo denna lista, kompletterad med lite nya titlar.  

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander handlar om två väninnor och deras makar som träffas för en parmiddag. Väninnorna har inte sett varandra på många år och deras liv har har utvecklats åt motsatta håll. Den ena väninnan lever ett strikt ortodoxt judiskt liv i Israel, fyllt av regler om mat, klädsel och trosutövning. Den andra väninnan lever ett modernt, sekulariserat, välbärgat liv i Florida. Efter en trevande inledning av middagen hamnar paren oundvikligen i ett samtal om förintelsen. Frågan om vilka av deras icke-judiska vänner som skulle ha riskerat allt för att gömma dem diskuteras. Och skulle de själva tagit den risken för andra?

Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock lika ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar den, av nazisterna utsedde, judiske ledaren Chaim Rumkowski. Förhållandena i ghettot är fruktansvärda och försämras hela tiden. Rumkowski fattar beslut om vilka som ska deporteras och vilka han ska försöka rädda. Hans relation till och övergrepp på barnen i ghettot skildras på ett sätt som väcker stor avsky och sorg. En mycket bra bok som upprör.

Ensam i Berlin av Hans Fallada handlar om föräldraparet Otto och Anna Quangel, som efter att deras som stupat i kriget, blir besatta av att på något sätt ta till kamp mot naziregimen. De börjar skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort in till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Det civilkurage som gestaltas av paret Quangel är lika viktigt idag som på 40-talet och den här romanen är därför mycket angelägen läsning.

Midnattsbarnen #tbt

Blev igår påmind om Midnattsbarnen av Salman Rushdie och drabbades av ett häftigt begär att läsa om den här färgsprakande berättelsen. Jag läste romanen 2008 och funderar ibland på om det kanske kan vara världens bästa bok. Jag borde ju verkligen försöka ta reda på det. Upptäckte dessutom att den fanns som e-bok på biblioteket, vilket underlättar vid tegelstensläsning. Här kommer en ungefärlig repris av min gamla recension. 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, är det barn som föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Det visar sig dock senare att en (medveten) förväxling skett på sjukhuset, och Saleem är egentligen inte det förstfödda barnet, utan barn nummer två. Den familj han växer upp hos är således inte heller hans biologiska. Saleems magiska gåva är att kunna läsa andra människors tankar, och han kommer efter hand att fungera som en länk mellan alla midnattsbarnen.

Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får vi vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia, skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Det här är en mycket speciell, lång och ganska krävande berättelse som helst bör läsas när man har gott om tid. Midnattsbarnen är en bok som berikat mitt liv, den är svår att lämna. Lång tid efter avslutad läsning kom jag på mig själv med att fnissa åt episoder som plötsligt dök upp i tankarna. Allt var dock inte lika lustigt att minnas, lång tid bar jag också med mig minnen av våldsamma krigsskildringar och korthuggna inslag om hur barn stympades för att klara sig bättre som tiggare.

Veckans kulturfråga v. 4 2023

Vilka är dina tegelstensfavoriter? undrar Linda i veckans Kulturfråga. Spontant vill jag svara att jag inte alls gillar tegelstenar, men det är ju inte riktigt sant. Fast när jag kollar i bokhyllan upptäcker jag att det i hög grad är just tegelstenar som står där olästa och bortglömda ...


Agaat av sydafrikanska Marlene van Niekerk handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996, då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt språk.

För länge, länge sedan läste och älskade jag Borta med vinden av Margaret Mitchell. Alla har väl sett filmen om den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler. Detta är en storslagen film/roman om inbördeskriget i Amerika, om svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna stanken av blod och krutrök. Undrar hur den skulle stå sig i en omläsning med dagens "glasögon"?

Spegeln och ljuset är tredje delen i Hilary Mantels storslagna verk om smedsonen Thomas Cromwel och hans väg till maktens centrum. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som är hårdför i politiska intriger, men mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Uppväxt i en fattig miljö med en våldsam far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Det unika, fantastiska språket gör denna romansvit enastående.

Björnjägarens döttrar

I Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl låter sig författaren inspireras av Aleksis Kivis finska klassiker Sju bröder från 1870. Handlingen är flyttad till nutid och handlar om sju systrar som lever ett okonventionellt liv i vildmarken. Romanen Augustnominerades mycket välförtjänt.

Historien berättas av en kvinna som fascineras av de sju systrarna Leskinen och bestämmer sig för att dokumentera deras historia i hembygdsföreningens årsbok. Systrarna växer upp med en kuvad mor och en dominant, våldsam far. De går inte i skolan och lär sig aldrig läsa. Fysisk styrka och kunskap om jakt förhärligas, medan svaghet, förkroppsligad av modern, och ett vanligt liv i staden föraktas. Efter föräldrarnas död beslutar de äldsta systrarna att alla flickorna ska flytta långt ut i vildmarken, leva efter faderns regler och dyrka hans visdom. Skogslivet innebär svält, sjukdom och våldsamma tillrättavisningar då någon vill bryta sig loss från gemenskapen och leva sitt eget liv.

Björnjägarens döttrar är en mustig och våldsam historia om utanförskap, underkastelse, trasiga familjerelationer och total misstro gentemot samhället. Författaren skildrar, med stor detaljrikedom, de umbäranden flickorna utsätts för med värkande, frusna kroppar och hungriga magar. Den sura stanken av otvättade kroppar och det brutala förtrycket blir systrarnas vardag. När de reser till marknader för att sälja sina varor ägnar de sig åt ett hejdlöst supande som ofta slutar i säng med någon karl. Sammantaget är det här är en överväldigande, ohämmad och underhållande roman som emellanåt känns som en knytnäve i magen. 

BJÖRNJÄGARENS DÖTTRAR

Författare: Anneli Jordahl

Uppläsare: Stina Ekblad

Förlag: Norstedts (2022) Storytel (2022)

Osebol i brevlådan

När Osebol av Marit Kapla var helt ny köpte jag den så klart. Men så fyllde en mycket god vän år och boken blev en perfekt present till henne. Sedan dess har jag många gånger tänkt köpa ett nytt ex, men lyckats glömma bort det. I dagarna blev jag plötsligt rädd att den inbundna boken skulle kunna ta slut och beställde den. Den kom faktiskt i brevlådan under helgen (på en lördag!) tillsammans med en pocketbok som ska lottas ut på bokbloggarträff till helgen. 

Jag kommer att läsa några sidor ur Osebol då och då under året och har hittat det perfekta bokmärket till den. De få sidor jag läst är underbara! Dessutom var det så klart mycket roligt att en relativt okänd värmländsk författare från ett litet förlag tilldelades Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok, 2019.

OSEBOL
Författare: Marit Kapla
Förlag: Teg Publishing

En smakebit ur Ixelles

Idag, liksom igår, blir det en sportfylld dag. Här hemma tittar vi på skidskytte, hockey och hästhoppning den här helgen. Tyvärr har jag inte möjlighet att titta på skidor annars hade jag tryckt in det också. Dottern skriver ett skolarbete om romantiken, det gör mig verkligen sugen på att börja plugga igen. Kanske snart dags att ta sig igenom den där B-kursen. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag nyligen börjat läsa och inte riktigt kommit in i ännu, Ixelles av Johannes Anyuru. Berättelsen utspelar sig i framtiden och handlar om en ensamstående mamma och hennes pojke. Anyurus böcker är komplexa, men brukar ge lön för mödan, jag har höga förväntningar på den här Augustprisnominerade romanen.  

 

Hålet som farsan hade klippt i nätstängslet var kvar, efter alla år. Ett rostigt ärr bland vildblommorna. Mio skulle inte behöva bultsaxen - han kände ödets kraft. Han tog tag i stängslets öglor, ryckte så att revan vidgades. Ruth skakade på huvudet och fnittrade nervöst, men kröp igenom.

De kom ut på andra sidan, halvsprang i det kuperade landskapet. Ruth skyndade före, antagligen rädd för att nån skulle se dem från en passerande bil och ringa en av de där säkerhetsfirmorna. Sanden rasade under hennes fötter - hon kasade skrattande nedför en backe och klättrade upp igen.

Agrell, Benedictsson, Leffler och Wägner - en radikal kvartett

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta avspeglade sig dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. Mest känd är kanske Benedictsson för formuleringen:

”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. Jag har tyvärr inte läst något av Leffler -- ännu.

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. Den handlar om en ung kvinnlig journalist, som kämpar för kvinnlig rösträtt. I romanen framförs även radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen. Pennskaftet är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt ger romanen en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt från dem själva. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Till den som blir nyfiken på kvinnorna ovan har jag ett tips! Novellix ger i dagarna ut en ask med noveller, där de alla skriver om kärlek. Den ska jag själv kasta mig över.

Skuggan av ett liv #tbt

Förra året avslutades med en recension av trilogin Wolf Hall av Hilary Mantel, en romansvit jag ägnat många år åt att läsa. Hilary Mantel avled tragiskt, och alldeles för tidigt, i september förra året och jag har lite svårt att släppa hennes författarskap. Här kommer därför en repris på recensionen av hennes självbiografi Skuggan av ett liv.

I memoarboken Skuggan av ett liv skildrar Hilary Mantel en mycket udda uppväxt i en otraditionell katolsk familj. Gradvis, och utan att det talas om det, ersätts fadern med en styvfar och när modern färgat håret knallrött har barnet Hilary svårt att veta om modern alltid sett ut så. Den lilla tycks vara ganska främmande i sin värld. Som ung juridik­student får hon hälsoproblem och bemöts med misstro då läkarvetenskapen inte kan förklara hennes svårigheter. Symtomen tolkas som psykiatriska och behandlas därefter. Först långt senare får Mantels tillstånd en korrekt diagnos, men innan dess har hon tvingats genomgå mycket komplicerade och smärtsamma ingrepp. Ändå är det kanske bemötandet och öknamnet Fröken Aldrigkry som svider mest.

Mantels barndom präglas av utanförskap och osäkerhet. Rädslan att bli ensam och övergiven är stor och Mantel har också svårt att se sammanhang i sin tillvaro och lita på sina sinnen. Som läsare kan jag känna att det gungar obehagligt i mitt inre när jag föreställer mig den lilla Hilarys famlande i tillvaron.

"När vi kliver på tåget med de breda automatiska dörrarna tar jag mina föräldrars händer och ser till att alla stiger på samtidigt och börjar med samma fot. Jag är rädd att någon ska lämnas kvar, och jag tror att när dörrarna väl har slagit igen går de inte att öppna igen. Tänk om någon skulle stiga på först och dörrarna stängdes, och den personen blev ensam på tåget, skickades i förväg: eller ännu värre, tänk om den personen skulle vara jag?"

Redan som barn söker sig Mantel till berättelsernas värld för att uppleva samhörighet och förståelse. Men även här finns en rädsla, ett förbud mot att kräva för mycket, att vara för glupsk.

"Jag hade läst böckerna så häftigt att när jag lämnade tillbaka dem var trycket blekt och grått av utmattning, och jag tänkte att en dag skulle bibliotekarien märka att jag hade tömt dem på kraft och riva mitt lånekort."

För den unga Hilary präglas tillvaron av kroppslig smärta, udda symtom som ingen läkare förstår och behandlingar som inte ger önskad effekt. Att inte riktigt bli tagen på allvar, att hela tiden uppleva att man inte kan bli förstådd måste ha varit en ohygglig upplevelse. Slutligen får Mantel diagnosen endometrios och behandlas med operationer och hormoner, vilket leder till en enorm viktökning. Så tvingas hon även uppleva hur samhället ser på och bedömer överviktiga. Att skriva sin memoarbok var ett "försök att få upphovsrätten till sig själv", som hon uttrycker det.

Hela Mantels historia präglas av kroppslighet och vad som händer när kroppen sviker, när man helt enkelt inte kan välja om eller när man vill bli mor. Mantels ord om dottern hon aldrig fick skär som knivar genom skör hud och får mina tårar att strömma. Jag fick ju min dotter och för det är jag oändligt tacksam. Framför allt gentemot hennes biologiska mor.

"De ofödda, oavsett om de fått namn eller ej, oavsett erkännande, har en förmåga att pocka på: en förmåga att göra sin närvaro känd. Inga medicintekniska framsteg skulle frambringa Catriona; hon var förlorad. Men när biologiskt öde avviker från normen är det delar av psyket som behöver tid att komma ikapp."

Texten i Skuggan av ett liv är skriven på ett sätt som speglar det lilla barnets upplevelse av världen. Vi får ta del av hennes historia utifrån fragmentariska minnesbilder - t ex av olika sinnesintryck - på ett mycket konkret sätt. Ofta får läsaren ta del av en liten glimt ur ett längre händelseförlopp, där man själv får vara med och skapa en förståelse, ett sammanhang.

"Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du, och sluta vara så jäkla behagsjuk: du är i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på enkelt papper. Minns vad Orwell säger, att prosa är som en fönsterruta. Koncentrera dig på att slipa minnet och skärpa din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en fjärdedel. Sluta snickra ihop dina tarvliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket klarhet och kraft du kan." 

Sammantaget är Skuggan av ett liv en upprörande kvinnohistoria och en smärtsam, mycket personligt berättad historia om en kvinna som, trots svåra motgångar, skapar sitt eget liv.

SKUGGAN AV ETT LIV
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag (2015)

Veckans kulturfråga v.3 2023

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram? undrar Linda i veckans Kulturfråga, en utmaning jag tänker börja delta i. Ja hjälp, vilka vill jag inte lyfta fram? Jag läser ju allra helst kortare texter och uppskattar författare som inte breder ut sig, utan lämnar lite till läsaren att tolka. I 2022 års novellkalender finns mängder av tips på fantastisk litteratur i det kortare formatet, men idag ska jag välja några andra fina texter.

 
I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Det här är en kort, engagerande berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. 
Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe handlar om en kvinna som helt lever för sin familj, kärleken till mannen är passionerad, uppslukande. Tills det en dag står klart att maken har en annan kvinna. 
Kärlekens geografi av Nina Bouraoui handlar om en passionerad kärlekshistoria mellan en medelålders kvinna och en yngre man. Romanen är mycket intensiv och tar upp intressanta frågeställningar om den verkliga individen kontra hur man framställer sig. 
Alla böckerna ovan, och många fler därtill, är utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag.

Halvvägs i Andromeda

Lyssnar just nu på en fantastisk roman, Andromeda av Therese Bohman, med otroligt bra inläsning. Den unga kvinnliga huvudpersonens röst läses av Ella Schartner och den äldre mannen Gunnars röst läses av den underbare Krister Henriksson. Boken handlar, så långt jag nu kommit, d v s drygt halvvägs, om något så ovanligt som vänskapen mellan en ung kvinna och en äldre man. Den unga kvinnan gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

Jag har läst och uppskattat Therese Bohmans tidigare romaner Den drunknade och Aftonland, men Andromeda håller en helt annan klass, tycker jag. Den här romanen är så oerhört bra! Det retar mig verkligen att jag missade att köpa och få boken signerad på Bokmässan, men jag fick en fin bild i alla fall.

Naturliga beteenden

Sedan slutet av 1980-talet har jag studerat och arbetat med föräldraskap - främst mödrande. Den psykologiska kunskapen om hur den egna uppväxten, det egna anknytningsmönstret, påverkar föräldraförmågan är stor. Det vi vet är att otrygghet föder otrygghet, barn som växer upp med bristfälliga relationer till sina föräldrar har svårt att skapa trygga, lyhörda relationer till sina barn. Tyvärr satsar samhället alldeles för lite på tidigt föräldrastöd för att motverka att negativa mönster ärvs generation efter generation. Naturliga beteenden av Golnaz Hashemzadeh Bonde är en roman som på ett fint sätt skildrar hur en flickas känslomässigt torftiga uppväxt leder till ett mödrande som utgår från mammans behov snarare än barnets. 

Berättelsen om Lily skildras växelvis ur barnet Lilys och mamman Lilys perspektiv. Lily växer upp med en ensamstående, i hög grad frånvarande, mamma. Mamman arbetar mycket och Lily får tidigt lära sig att ta hand om sig själv. Och om katten Majsan, som inte heller hon klarar av att vara en omhändertagande mamma. Den enda hjälp Lily har är grannen, en medelålders kvinna som blir misshandlad av sin son. Lilys mamma orkar inte med nära relationer, även när hon är hemma är hon känslomässigt frånvarande. När Lily blir mamma kretsar allt kring den fysiska närheten till barnet.

Stundtals är Naturliga beteenden oerhört smärtsam läsning. Texten är rakt på sak och oftast osentimental. Huvudpersonen Lily vacker starkt engagemang och stor medkänsla, det är svårt att orka ta till sig att barn faktiskt lever så utsatta som Lily. Sammantaget är detta en viktig roman som berör läsaren. 

När jag läser andras reaktioner på romanen ser jag att man ibland tolkar det som positivt att Lily, som mamma, ger så stora mängder närhet. Tyvärr ser jag snarare en nybliven mamma som är så utsvulten på närhet att hon ger barnet det hon själv hade behövt/behöver i stället för att avläsa och tillfredsställa hans behov. Ett litet barn har behov av en enorm mängd närhet, men också hjälp att lära sig stå ut med egna affekter, att kunna vänta på behovstillfredsställelse (typ 1 minut i början) och att få rutiner som strukturerar hjärnans utveckling. Risken är tyvärr stor att Lilys son utvecklas till en i grunden otrygg, ängslig kille med egna svårigheter att skapa hälsosamma nära relationer. 

NATURLIGA BETEENDEN

Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde

Uppläsare: Siham Shurafa

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022) Storytel (2022)

En smakebit ur Färskt vatten till blommorna

Efter en veckas jobb börjar jag bli lite piggare, men kommer att arbeta hemifrån/digitalt en period för att återhämta mig från covid. Tursamt nog har jag ett jobb där 90% går att utföra på distans. Igår storstädade jag bloggen, fixade ny header och gjorde i ordning nya sidor. Det är några små detaljer jag inte lyckats fixa än, men ska rota mer i html koden.

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag läser inför bokcirkel på bokbloggarträff. Längtar! Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin är en vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint berättelse om en medelålders kvinna som arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Franskt, elegant och lättsamt, trots en del tragik. 

Jag heter Violette Toussaint. Jag har varit banväktare, nu är jag kyrkogårdsväktare.

Jag smuttar på livet, jag dricker det i små klunkar som jasminte blandat med honung. Och när kvällen kommer, när mina kyrkogårdsgrindar är stängda och nyckeln upphängs på min badrumsdörr,  är jag i paradiset.

Inte samma paradis som mina närmaste grannar. Nej.

Norma Jeane Baker av Troja

Ann Carson spekuleras det om i samband med Nobelpriset, och visst vore hon en mycket intressant pristagare. Jag har tidigare undvikit att läsa henne utifrån misstanke att hon är "svår" och, ja, det är hon väl på sätt och vis. Men också väldigt intressant. 

Norma Jeane Baker av Troja går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Ann Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Ann Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)

Augustpriset - läsutmaning

Under 2023 kommer jag att ha en egen liten Augustutmaning för att se till att läsa några av de böcker jag missat. Nedan finns en lista över vinnare, nominerade och lästa i den skönlitterära klassen. Vinnaren varje år är fetmarkerad, alla lästa är lilafärgade. Minst 5 av de olästa hoppas jag kunna lilamarkera innan året är slut.

Brukar ni läsa de Augustnominerade böckerna, har ni någon favorit att tipsa om? Eller har någon lust att hänga med på en Augustutmaning?

1989

Tecknens rike av Cecilia Lindqvist

1990

De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin

1991

Livets ax av Sven Delblanc

Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist

1992

Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström 

1993

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

1994

Synden av Björn Ranelid

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten

1995

Hummelhonung av Torgny Lindgren

Värddjuret av Marie Hermanson

1996

Sorgegondolen av Tomas Tranströmer

1997

Aprilhäxan av Majgull Axelsson

Huset vid Flon av Kjell Johansson

1998

Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström

Mosippan av Elsie Johansson

1999

Livläkarens besök av Per Olov Enquist

2000

Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi

2001

Underdog av Torbjörn Flygt

2002

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

2003

Skraplotter av Kerstin Ekman

2004

Gregorius av Bengt Ohlsson

Boken om Blanche och Marie av Per Olov Enquist

Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

2005

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

2006

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Montecore: en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

(Drömfaktulteten av Sara Stridsberg)

2007

Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

2008

Ett annat liv av Per Olov Enquist

2009

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg

2010

Spill: En damroman av Sigrid Combüchen

Darling River av Sara Stridsberg

2011

Korparna av Tomas Bannerhed

2012

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling

Springa med åror av Cilla Naumann

(Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg)

2013

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson

Hägring 38 av Kjell Westö

2014

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg

2015

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Mary av Aris Fioretos

(Bli som folk av Stina Stoor)

2016

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Aftonland av Therese Bohman

2017

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

2018

Ædnan av Linnéa Axelsson

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

2019

Osebol av Marit Kapla

2020

Samlade verk av Lydia Sandgren

2021

Eufori. En roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

(När vi var samer av Mats Jonsson)

2022

Detaljerna av Ia Genberg

 Björnjägarens döttrar : en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl

Djävulsgreppet av Lina Wolff

(Ixelles av Johannes Anyuru)

Den blå rullgardinen

Agnes von Krusenstjerna har jag tidigare läst och skrivit en del om, men läst väldigt lite av. Nu ska det bli ändring på detta, jag planerar av läsa hela von Pahlen-sviten, dock inte i sträck. Likt många samtida författarsystrar var Agnes von Krusenstjerna klen till hälsan och hon ingick ett äktenskap som inte accepterades av föräldrarna. I flera av hennes romaner skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet och därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet.
Publiceringen av von Pahlen-sviten blev långdragen då förläggaren ville stryka stötande partier. Slutligen byttes förlag och böckerna gavs ut. De möttes av en fullständig bojkott och negligerades totalt. Tystnaden bröts dock av Karin Boye, som gav Agnes von Krusenstjerna sitt stöd. Därefter utbröt vad som kom att kallas Krusenstjernafejden, eller von Pahlenfejden. Denna fejd pågick under två års tid och utvecklades till en allmän kamp om litteraturens ställning gentemot gällande etiska och moraliska normer.
Den blå rullgardinen är således första delen i en svit av sju böcker. Den unga flickan Angela har blivit föräldralös och kommer, efter en hel del diskussioner i släkten, att tas om hand av sin unga, ogifta faster Petra. De bosätter sig på Eka herrgård i Småland, där relationen mellan dem fördjupas. Petra blir med tiden både som en mor och en äldre syster till Angela, även om saknaden efter föräldrarna och barndomshemmet med den blå rullgardinen dröjer sig kvar. I närheten av Petra och Angela bor övriga släktingar samt familjer som arrenderar mark. 
En av de mest underhållande aspekterna i boken är alla underbara, elaka personbeskrivningar: 

"Daniel var lång, litet framåtböjd, med ett gulblekt ansikte. Munnen var vek som hos ett barn. Över hela hans utseende var något slappt och karaktärslöst, som gjorde att man efter det man sett honom strax skulle glömt honom igen, om det ej varit för ögonens skull. Stora, svarta, brunno de djupt inne i ögonhålorna med en underlig orolig glans."

Här finns också inslag av mer skandalös karaktär: 

"Här slogo de sig ned, heta, med flämtande andedräkt. Han sökte hennes händer och fann dem. Icke nöjd härmed trevade han med sina långa smala fingrar i hennes kläder. Liksom han förut jagat efter henne på skogsstigen, jagade han nu med sina händer efter hennes kropp under kläderna. Där han rev upp, knäppte hon åter till om sig i en förtvivlad och ändamålslös strid, som gjorde deras blod brinnande. Och när han äntligen tog henne, kände hon det, som om hon plötslig stupat omkull mitt i sin hetsiga språngmarsch, men det var icke döden utan livet som spred sig genom hennes domnade lemmar."

Båda citaten lånade från Projekt Runeberg, där boken kan läsas.  

Sammantaget är Den blå rullgardinen en långsamt berättat historia, med många utvikningar kring sidokaraktärer. Jag uppskattar det långsamma berättartempot och gestaltningen av relationen mellan Angela och Petra, och ser fram emot att följa dem framöver. 

DEN BLÅ RULLGARDINEN
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Uppläsare: Marika Lagercrantz
Förlag: Albert Bonniers (2013), Storytel (2022)

Årets första bokköp

I fjol var jag restriktiv med bokinköp, i år har redan första paketet anlänt 😳 Kunde inte motstå en del böcker från mellandagsrean.

Är väldigt nöjd med att ha hittat Kerstin Thorvalls trilogi om Signe eftersom jag verkligen älskar första delen När man skjuter arbetare.

P O Enquist har jag läst alldeles för lite av, det vill jag ändra på. Favoriten bland de jag läst är Kapten Nemos bibliotek. Den är också en riktig älska-bok. Magnetisörens femte vinter tror jag passar mig.

För några år sedan läste jag Mödrarnas söndag av Graham Swift. Nu fick Här är vi av författaren möjlighet att trängas i bokhyllan här hemma.

Har ni fallit för några frestelser under mellandagsrean?

Katherine Mansfields Lycksalighet

Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. Idag är det exakt 100 år sedan Mansfield, alldeles för tidigt, avled i lungtuberkulos. 

Novellen Lycksalighet, en av författarens mest kända noveller, publicerades första gången 1918. I den skildras en ung kvinna som är helt överväldigad av lyckokänslor, men säg den lycka som består ...  Huvudpersonen Bertha Young har allt man kan önska sig: en omtänksam make, ett snällt barn, välstånd och ett vackert hus, intressanta vänner m m. Paret omger sig med moderna kulturpersoner i 1920-talets London och har ofta små tillställningar. Den kväll novellen utspelar sig har Bertha ordnat med en liten middagsbjudning i sitt hem. En av gästerna är hennes "fynd" den gåtfulla Pearl Fulton, en vacker blondin som Bertha fascineras av, men som Harry uttrycker sig negativt om. Under kvällen blir det tydligt för Bertha att hon och Pearl har mycket gemensamt, oklart dock exakt vad. 

"Vad ska man göra om man är trettio år, och just som man svänger runt hörnet in på sin egen gata plötsligt överväldigas av en känsla av lycksalighet - fullkomlig lycksalighet! - som om man plötsligt hade svalt en liten skimrande bit av den sena eftermiddagssolen och den brände i bröstet, sände ut små gnistregn i varenda fiber, i varje finger och tå?"

Berättelsen utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland moderna konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan föreställa sig och uppleva hela situationen. Fokus ligger i hög grad på huvudpersonens känsloupplevelser och hur dessa förändras under kvällen. Min läsupplevelse överstiger alla (höga) förväntningar. Mansfield är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. 

LYCKSALIGHET
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Christina Stalby
Förlag: Novellix

En smakebit ur Lucrezias porträtt

Nu är det verkligen slut på alla julhelger och dags att återgå till vardagen. Jag har varit sjuk stor del av ledigheten och är lite orolig över hur jag ska klara att jobba. Som tur är har jag en bra arbetsplats. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag länge längtat efter att läsa, Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell. Romanen handlar om storhertigen de Medicis dotter Lucrezia och utspelar sig i Florens på 1550-talet.

"En öde, gudsförgäten plats

La fortezza, nära Bondeno, 1561

LUCREZIA INTAR SIN plats vid det långa matbordet, vars polerade yta blänker som vatten och dignar av fat, uppochnedvända bägare och en liten flätad grankrans. Hennes make sitter inte på sin vanliga plats vid andra kortänden, utan bredvid henne, så nära att hon skulle kunna luta huvudet mot hans axel om hon skulle vilja. Han är i färd med att vika upp sin servett, rätta till en kniv och flytta ljuset närmare dem när det plötsligt går upp för henne med besynnerlig skärpa, som om en bit färgat glas placerats framför hennes ögon, eller möjligen avlägsnats från dem, att han tänker döda henne."

Kaosutmaningen 2023

I år tänkte jag för första gången vara med i Kaosutmaningen som Tant Augusta administrerar. Den känns lagom kravlös och hanterbar. För att anses ha klarat av utmaningen ska 20 av de 40 läskraven vara uppfyllda. Det borde jag klara, tycker jag.

1.  Läs en bok vars titel börjar på A
2. Läs en bok du valde för omslagets skull
3. Läs en feelgood-bok
4. Läs en bok av en för dig ny författare - Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
5. Läs en hyllvärmare
6. Läs en bok på ett annat språk än svenska
7. Läs en bok med rosa omslag 
8. Läs en bok om relationer - Babetta av Nina Wähä
9. Läs en bok om ett djur
10. Läs en bok som utspelar sig under samma årstid som när du läser boken
11. Läs en bok av en författare från Asien
12. Läs en klassiker
13. Läs en bok med mer än 500 sidor
14. Läs en fantasybok
15. Läs en deckare
16. Läs en bok vars titel består av fem ord
17. Läs en bok du har längtat efter
18. Läs äntligen den där boken du länge tänkt läsa
19. Läs en bok med bilder i
20. Läs en bok där titel eller författare innehåller bokstaven Q
21. Läs en bok av en författare från Afrika
22. Läs en bok med något ätbart i titeln
23. Läs en bok med något himmelskt på omslaget
24. Läs en bok som handlar om rörelse
25. Läs en bok som du blivit tipsad om av en annan bokbloggare
26. Läs en bok av en ukrainsk författare
27. Läs en bok med en växt på omslaget - Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin
28. Läs en bok som utspelar sig på en plats du gärna skulle vilja besöka
29. Läs en diktsamling
30. Läs en prisnominerad bok
31. Läs en bok av en fransk författare
32. Läs en bok som utspelar sig i Värmland
33. Läs en bok som vunnit ett pris
34. Läs en bok som någon av dina vänner rekommenderat
35. Läs en bok med färre än 150 sidor
36. Läs en debutbok
37. Läs en bok om hälsa (eller brist på)
38. Läs en bok av din favoritförfattare
39. Läs en bok vars författare börjar på K
40. Läs en bok från ett land som du inte har läst något ifrån tidigare

Dit du går, följer jag

Bonniers Bokklubbar delar varje år ut priset Årets Bok för att uppmärksamma den bok läsarna anser vara årets bästa bok. Vinnaren 2022 blev Lina Nordquists debutroman Dit du går, följer jag. Jag behöver öka min läsning av aktuell svensk litteratur och valde efter rekommendationer denna bok. Det ångrar jag inte! 

I början av 1900-talet flyr Unni, tillsammans med maken Armod och sonen Roar, från Norge undan rättvisan. Unni har hjälpt kvinnor med läkekonst som inte anses vara acceptabel vare sig lagligen eller i kyrkan. Flykten går till Sverige, där den lilla familjen bosätter sig i ett ödetorp i Hälsingland. Det är kallt och fattigt, svälten står för dörren, och en olycka kommer sällan ensam. 70 år senare sitter Roars svärdotter Kåra vid köksbordet som Armod byggde, och planerar sin svärfars begravning. Hon tänker tillbaka på sitt liv, som inte blev som hon tänkt sig. Hon och maken Dag bor i hans föräldrahem, hos Roar och Bricken. Kåra lever i ett äktenskap utan närhet och relationen till sonen Bo upplevs som betungande. Var skulle hon hitta styrka och ömhet?

Dit du går, följer jag är en dramatisk berättelse som inte väjer för de allra hemskaste skildringar av brutalt våld och outsäglig misär. Samtidigt gestaltar den en uråldrig överlevnadsinstinkt hos en mor som gör allt för sina barn och kärlek som möjligen övervinner allt. 

Genom de två tidsperspektiven i romanen avslöjas familjens historia gradvis, på ett mycket fängslande sätt. Allt är inte förutsägbart och läsaren bjuds på flera oväntade överraskningar. Bokens styrka är i mitt tycke ett språk som ibland vibrerar av återhållen smärta, ibland glittrar till i otroligt vackra naturskildringar. 

DIT DU GÅR, FÖLJER JAG
Författare: Lina Nordquist
Förlag: Romanus & Selling (2021)

Läst 2023

 

Färskt vatten till blommorna - Valérie Perrin

Babetta - Nina Wähä

Bröd och mjölk - Karolina Ramqvist
Lycksalighet - Katherine Mansfield
Naturliga beteenden - Golnaz Hashemzadeh Bonde

Sverige 3

Frankrike 1

Nya Zealand 1

Kvinnor 5/5

Topp 5 2022

Urvalet till årets Topp 5-lista var begränsat eftersom jag hade en rejäl lässvacka första delen av året. Men det fanns ändå mycket att välja mellan. Jag läste 40 böcker i år, och utan att ha planlagt det var 35 av dem skrivna av kvinnor. Således är alla på topplistan, inte så överraskande, skrivna av kvinnor.

Utan inbördes ordning är Topp 5:

Hamnet av Maggie O’Farrell

Galatea av Madeline Miller

Spegeln och ljuset av Hilary Mantel

Detaljerna av Ia Genberg 

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

Genomgående är att jag uppskattar äldre eller historisk skönlitteratur. Detaljerna tog dock en plats på listan genom sitt unika fokus på just vardagliga detaljer och sin berättarstruktur. Till övervägande delen är huvudpersonerna kvinnor. 

Nästa år är förhoppningen att läsa lite mer, eventuellt också lite mer blandat. Vi får väl se hur det går med det.

Boktolvan 2023

För många år sedan startade Linda en utmaning kallad Boktolvan för att inspirera till läsning av författare hon inte tidigare stiftat bekantskap med. Jag har tidigare lånat denna utmaning och kommer att göra så i år igen. För min del krävs dessutom att böckerna redan finns i min väl fyllda bokhylla eller att de finns på Storytel. Nedan listar jag ett antal författare/verk jag är nyfiken på. Det borde inte vara svårt att läsa tolv av dessa lockande författare under 2023.

Linnea Axelsson - Magnificat

Mikael Berglund - Ett föremåls berättelse om obesvar 

Therese Bohman - Andromeda

Teju Cole - Öppen stad

Elin Cullhed - Eufori - en roman om Sylvia Plath

Tsitsi Dangarembga - Rotlös

George Eliot - Middlemarch

Augustin Erba - Blodsbunden

Johanna Frid - Nora eller brinn Oslo brinn

Bonnie Garmus - Lektioner i kemi

Louise Glück - Vild iris

Elly Griffiths - Främlingen

Golnaz Hashemzadeh Bonde - Naturliga beteenden

Jan Kjaerstad - Tecken till kärlek

Ann-Helén Laestadius - Stöld

Ursula K Le Guin - Trollkarlen från Övärlden

Väinö Linna - Okänd soldat

Andrea Lundgren - Glupahungern

Valérie Perrin - Färskt vatten till blommorna

Karolina Ramqvist - Bröd och mjölk

Jean Rhys - Saragassohavet

Ina Rosvall - Livbärarna

Lydia Sandgren - Samlade verk

Lilja Sigurdardottir - Iskall sol

Karin Slaughter - De vackraste

Gertrude Stein - Milda Lena

Stendhal - Rött och svart

Henry David Thoreau - Walden

Birgitta Trotzig - Dykungens dotter

Maria Turtschaninoff - Arvejord

Nina Wähä - Babetta

Marguerite Yourcenar - Vishetens natt

En smakebit ur Avigt hav av Marie Darrieussecq

Söndag och första dagen på det nya året. Nyårslöften blir det få på bloggen, men jag har för avsikt att mer regelbundet delta i utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips!

Just nu läser jag Avigt hav av Marie Darrieussecq, en författare vars framträdanden på årets Bokmässa var en av höjdpunkterna. Romanen handlar om psykoanalytikern Rose, som i juletid är på kryssning på Medelhavet tillsammans med sina två barn. En båt med mängder av flyktingar räddas ur havet och väcker frågor om hur mycket man måste göra för sin nästa.

"En man hade ställt sig upp med ett mycket litet barn, det första barnet, det blev en kedja av armar, en matros tog barnet och skickade vidare till en annan som lade det i famnen på fransyskan som ropade. Man kunde tro att det var hennes barn, att hon hade väntat på det och nu tog emot det. Hon böjde huvudet mot det, pratade med det, svepte in det, hennes aftonklänning blev omedelbart genomblöt av lillen som droppade. Men fler barn kom, och ännu fler, knappt större, sådana som kunde gå själva, och Rose drabbades plötsligt av det som hände, alla blöta, genomfrusna, levande barn som dragits upp ur havet som är den exakta motsvarigheten till döden."