Passera

Passera av Nella Larsen skrevs redan 1929, men har inte förrän i år översatts och getts ut på svenska. Efter att ha läst, tänker jag att det verkligen var på tiden. Romanen känns häpnadsväckande modern och den är tyvärr fortfarande högst aktuell. 

En varm sommardag i slutet av 1920-talet söker sig Irene upp på en hotellterrass för att finna svalka. Terrassen är avsedd för vita, men Irene kan passera som vit och stöter därför inte på några problem. Däremot blir hon störd av att en kvinna vid ett intilliggande bord stirrar på henne. Efter ett tag känner hon igen sin barndomskamrat Clare, som även hon är ljus nog att passera som vit. De båda kvinnorna börjar prata med varandra och Irene inser att Clare lever hela sitt liv som vit, med en vit make som inget vet om hennes bakgrund. Mötet med Irene väcker dock Clares längtan efter miljöer där hon "rasmässigt" hör till, vilket leder till att hon tar allt större risker att bli upptäckt. 

Passera är liten till omfånget, men tar upp frågor om makt, kön, ras, att passera (som vit) på ett nyansrikt sätt (pun intended). Dessutom gestaltas starka känslor och och möjligen överilade handlingar på ett mycket övertygande sätt. Med små medel skapar författaren komplexa situationer, där man som läsare blir både engagerad och överraskad. Det här är angelägen och underhållande läsning för den som gärna läser utanför bästsäljarlistorna.

PASSERA
Författare: Nella Larsen
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Albert Bonniers (2022)