2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

WOLF HALL - trilogin

Mer än nio år tillbringade jag med att läsa trilogin Wolf Hall och under den tiden tittade jag på filmatiseringen av de två första delarna otaliga gånger. I mitt tycke är Wolf Hall-trilogin ojämförlig och saknaden efter karaktärerna stor. Författaren Hilary Mantel avled (alldeles för tidigt) 22 september i år, vilket påverkade mig starkt under läsningen av sista delen i trilogin: Spegeln och ljuset. 

Wolf Hall och För in de döda utspelar sig i England under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina, som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen Tudor att förlora makten. England riskerar att ånyo dras in i ett blodigt inbördeskrig om kungamakten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet. 

Spegeln och ljuset tar vid strax efter Anne Boleyns halshuggning och handlar om Cromwells fortsatta stöd till Henrik i hans kamp att hitta en hustru som kan föda honom en son. Cromwell klättrar högre och högre på maktens stege, samtidigt som stora religiösa och ekonomiska konflikter frodas i landet. Allt handlar om att ha de rätta kontakterna och att kunna avläsa despotens vilja, ofta innan kungen själv är medveten om den. Anne Boleyn efterträds av den ljuva Jane Seymour, som lyckas föda en son, men strax därefter avlider. En enda son räcker inte för att trygga kronan, jakten på en ny hustru inleds återigen. Denna gång tycks det dock vara svårare för Cromwell att göra kungen nöjd. Och en missnöjd Henrik VIII är inte lätt att hantera, inte ens för en så skicklig politisk räv som Cromwell. 

Trots alla spännande kungligheter och deras extrema egenheter är det Thomas Cromwell som är Mantels huvudperson. Och hon skildrar honom med många nyanser, utan att försköna och utan att demonisera. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som är hårdför i politiska intriger, men mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Uppväxt i en fattig miljö med en våldsam far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Han är socialt kompetent på en nivå som gränsar till psykopati. I Mantels skepnad är han onekligen en mycket fascinerande man som jag, ibland mot egen vilja, blir mycket förtjust i.

Den här romansviten förtjänar verkligen alla superlativer. Det är ett storslaget mästerverk Mantel skapat, ett verk som kommer att läsas och studeras lång tid framöver. Det är dock inte någon lättläst historia. Texten är mastig, tät och fullspäckad av innehåll. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett sätt som ger mig illusionen av att det är "korrekt" och tidsenligt. Det unika, fantastiska, rentav vackra språket gör denna romansvit enastående, och översättningen av Jesper Högström är lysande.

"Hans supplikanter sänder honom malvasir och muskatell, valacker, vilt och guld; gåvor och förläningar och borgenssedlar, amuletter och medaljer."

Mantel passar också på att kommentera skillnaden mellan faktaverk och skönlitteratur på sitt eget oefterhärmliga vis. Hennes penna kan verkligen röra sig som änglarnas vingpennor.

"När Wyatt skriver utvecklar hans rader vingar, och när de spänner ut fjäderdräkten dyker de under sin egen innebörd för att sedan höja sig och sväva över den. ... En lag skrivs för att fastslå mening, en dikt för att undfly den. En vässad fjäderpenna kan prassla och röra sig som änglars vingpennor."

Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.  

WOLF HALL, FÖR IN DE DÖDA, SPEGELN OCH LJUSET
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag

Passera

Passera av Nella Larsen skrevs redan 1929, men har inte förrän i år översatts och getts ut på svenska. Efter att ha läst, tänker jag att det verkligen var på tiden. Romanen känns häpnadsväckande modern och den är tyvärr fortfarande högst aktuell. 

En varm sommardag i slutet av 1920-talet söker sig Irene upp på en hotellterrass för att finna svalka. Terrassen är avsedd för vita, men Irene kan passera som vit och stöter därför inte på några problem. Däremot blir hon störd av att en kvinna vid ett intilliggande bord stirrar på henne. Efter ett tag känner hon igen sin barndomskamrat Clare, som även hon är ljus nog att passera som vit. De båda kvinnorna börjar prata med varandra och Irene inser att Clare lever hela sitt liv som vit, med en vit make som inget vet om hennes bakgrund. Mötet med Irene väcker dock Clares längtan efter miljöer där hon "rasmässigt" hör till, vilket leder till att hon tar allt större risker att bli upptäckt. 

Passera är liten till omfånget, men tar upp frågor om makt, kön, ras, att passera (som vit) på ett nyansrikt sätt (pun intended). Dessutom gestaltas starka känslor och och möjligen överilade handlingar på ett mycket övertygande sätt. Med små medel skapar författaren komplexa situationer, där man som läsare blir både engagerad och överraskad. Det här är angelägen och underhållande läsning för den som gärna läser utanför bästsäljarlistorna.

PASSERA
Författare: Nella Larsen
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Albert Bonniers (2022)

Novellkalendern 24 – Den heliga natten

Selma Lagerlöf debuterade som romanförfattare 1891 med Gösta Berlings saga, en härlig skröna om livet i Värmland. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren eftersom den stod i skarp kontrast till det rådande realistiska idealet. Med böckerna Jerusalem (1901 - 1902) vann Selma Lagerlöf internationellt erkännande.1909 stod hon på toppen av sin karriär och fick motta Nobelpriset i litteratur ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom, och den framställningens själfullhet, som präglat hennes diktning”. 1914 blev hon, som första kvinna, ledamot av Svenska Akademien. Förutom romaner skrev Selma Lagerlöf noveller, ofta med sagobetonat innehåll.

Den heliga natten av Selma Lagerlöf är en novellsamling som innehåller sex berättelser med varierande julteman. "Den heliga natten" och "Flykten från Egypten" utspelar sig i "Österlandet" och handlar om Jesu födelse och om hur Josef, Maria och Jesus flyr undan kung Herodes dödsdom över alla gossebarn. "Gudsfreden", "Frid på jorden", "Lyktan" och "Legenden om julrosorna" utspelar sig i Sverige. Berättelserna gestaltar de mirakel som uppstår när människan verkligen förlitar sig på Guds ord, och betonar vikten av att ödmjuka sig inför Gud, att stå vid sitt ord och hålla fred under julen. Liksom i alla Selmas Lagerlöfs berättelser finns kärleken med som en vägledande kraft och övernaturliga händelser vävs in i det vardagliga livet.

I den här novellsamlingen blir det tydligt hur snabbt och, till synes, enkelt Selma Lagerlöf skapar stämningsfulla scener, engagerande människoöden och spännande handling. Huvudpersonerna skildras med nyanserade karaktärsdrag och Selma Lagerlöf låter dem stå sitt kast om de bryter mot Guds lagar.

Själv är jag mest förtjust i "Flykten till Egypten", en vemodig, vacker berättelse om den stora palmen som böjer sig inför det lilla Jesusbarnet och känner igen den störste konungen. Det är ett intressant berättartekniskt grepp att låta palmen föra ordet och jag tycker om budskapet om den beskyddande Guden: "För vilken av våra fiender ska vi rädas, då din styrka skyddar oss?"

DEN HELIGA NATTEN OCH ANDRA JULBERÄTTELSER

Författare: Selma Lagerlöf

Illustrationer: Inger Rydén

Förlag Legenda (1991) 

Novellkalendern 23 – Den gula tapeten

Charlotte Perkins Gilman var en amerikansk feminist, sociolog, novell- och romanförfattare, poet och dramatiker. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. Hennes mest kända verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. 

Novellens berättare har just fött barn och drabbats av stark trötthet och nedstämdhet. Hennes make har hyrt ett hus där hon ska vila upp sig, mer eller mindre instängd i en gammal barnkammare med en förfärlig gul tapet. Kvinnan försöker fördriva tiden och komma tillrätta med sina tankar genom att skriva, men maken förbjuder henne att göra detta. Att skriva är alltför ansträngande, enligt maken. Han är ju läkare och vet så klart bäst. Sysslolösheten och bristen på själslig stimulans leder till att huvudpersonen blir alltmer fascinerad av den gula tapen, en tapet som verkar innehålla hemligheter ... 

"Ibland tänker jag på hur mitt tillstånd skulle påverkas om jag hade lite färre förhållningsregler och lite mer sällskap och stimulans – men John säger att det värsta jag kan göra är att grubbla över min belägenhet, och jag måste medge att det alltid får mig att må dåligt."

Den gula tapeten är en av de viktiga feministiska klassikerna. Här gestaltas den fångenskap man senare kan läsa om i texter av exempelvis Sara Stridsberg. Gilman Perkins skildrar också det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. 

Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra. 

DEN GULA TAPETEN

Författare: Charlotte Perkins Gilman

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Novellix (2022)

Novellkalendern 22 – Galatea

Madeline Miller, född 1978, är en amerikansk lärare och författare som tidigare skrivit romanerna Sången om Akilles och Kirke. Båda romanerna utgår från antikens berättelser och båda är med på The New York Times bästsäljarlista. Jag har läst och verkligen gillat dem. 

Även novellen Galatea har sitt ursprung i en grekisk myt, den om Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kung Pygmalion upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. 

Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Hon, den vackraste av hustrur, förväntas leva upp till sitt ljuva yttre och vara sin man till behag. Men Galatea är en varelse med egen vilja och den består inte av att vara lydig och ödmjuk. Hennes kamp handlar dessutom inte bara om att befria sig själv, utan även dottern Pafos. I berättelsen befinner hon sig inlåst i ett slags vårdinrättning, dit maken kommer för att få sitt dagliga umgänge ...

"Det var nästan rart hur de bekymrade sig för mig.

Du är så blek, sa sköterskan. Du måste vara tyst tills du fått tillbaka färgen.

Jag har alltid haft den här färgen, sa jag. För jag brukade vara gjord av sten. 

Kvinnan log återhållet och drog upp filten. Min man hade varnat henne för att jag var nyckfull, att min sjukdom fick mig att säga saker som kunde låta märkliga."

Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

GALATEA
Författare: Madeline Miller
Översättare: Matilda Södergran
Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Novellkalendern 21 – En ros åt Emily

William Faulkner (1897 – 1962) är mest känd för sina romaner, som utspelar sig i det fingerade Yoknapatawpha County i amerikanska södern. Hans berättelser är pessimistiska och handlar ofta om söderns rasproblem och svårigheterna efter inbördeskriget. Faulkner brukar anses tillhöra den modernistiska traditionen. Texterna är experimentella, de innehåller långa meningar, de berättas ofta ur olika perspektiv och innehåller inre monologer. Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949 "för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur".

"En ros åt Emily", ur novellsamlingen med samma titel, är Faulkners mest kända novell. Den handlar om fröken Emily Grierson och utspelar sig i en liten stad i amerikanska södern. Novellen berättas av en allvetande berättare som uttrycker stadens åsikter om fröken Emily och hennes familj. Berättelsen inleds med fröken Emilys begravning, därefter får vi följa hennes liv från det hon var ung och giftaslysten till dess att hon helt slutade att gå ut. Berättelsen är inte kronologisk, utan kräver en alert läsare.

Fröken Emily blev aldrig gift, trots att hon hade mängder av friare. Fadern accepterade inte någon av dem. Familjen Grierson höll avstånd till andra och ansåg sig vara lite "finare". Efter att fadern avlidit inledde fröken Emily en relation med en nordstatsarbetare, som var tillfälligt i staden. Detta förfasade sig många av stadsborna över. Det blev dock inget bröllop med Homer Barron heller, historien slutade helt enkelt med att karln försvann och fröken Emily blev än mer isolerad i sitt hem. Den ende som, under lång tid, träffade fröken Emily var hennes svarte tjänare. Efter fröken Emilys död upptäcktes dock husets hemligheter.

"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal n[---]tjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."

"En ros åt Emily" är en helt fantastisk novell som jag nu läst många gånger. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör.

EN ROS ÅT EMILY
Författare: William Faulkner
Översättare: Pelle Fritz Crone
Förlag: Carlsson Bokförlag (1990)

Novellkalendern 20 – Som ni säkert förstår

Claudio Magris är en italiensk översättare, författare och professor. Han anses vara en av de främsta experterna på den tyska, centraleuropeiska kulturen. Magris skriver både fiktion och faktalitteratur och ofta en blandning av båda. Han har t ex skrivit om samernas diktning i en litteraturhistorisk bok. Som ni säkert förstår är en fängslande omdiktning av myten om Orfevs och Eurydike. 

I novellen befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, en plats fylld av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

"Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten." 

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. 

 
SOM NI SÄKERT FÖRSTÅR
Författare: Claudio Magris
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Forum (2010)

Novellkalendern 19 – Främmande jord

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av bengalisk härkomst. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon ofta på andra generationens amerikanska indier. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur med boken Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört individernas längtan efter tillhörighet.

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. Här finns dock inte den invandrarmisär man ofta möter i litteraturen, exilproblematiken är nedtonad, men ändå ständigt närvarande i skildringarna av familjerelationerna.

Främmande jord är en novellsamling i min smak. Jag tycker mycket om författarens lågmäldhet och förmåga att berätta om det vardagliga utan att det upplevs som trivialt. Känslostämningar skildras med stor lyhördhet, vilket skapar engagemang hos läsaren. Boken och författaren rekommenderas varmt.

FRÄMMANDE JORD

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Meta Ottosson

Förlag: Brombergs (2009)

Novellkalendern 18 – En spik, en ros

Madeleine Bourdouxhe var en belgisk författare, vars texter, framför allt romanen Gilles kvinna, varit en inspiration för kvinnorörelsen. 

I En spik, en ros tecknar Madeleine Bourdouxhe fängslande porträtt av kvinnor. Novellsamlingen innehåller åtta noveller av varierande längd, där vi får möta kvinnor i deras vardag och i deras livsavgörande ögonblick. I den avslutande, självbiografiska novellen "Under Pont Mirabeau" berättar författaren om hur hon som nyförlöst, med en liten baby, flyr till och genom Frankrike under andra världskrigets tyska ockupation. Trots alla strapatser fokuserar författaren på människornas godhet, generositet och hjälpsamhet. Och hon beskriver på ett fantastiskt sätt det mirakel som sker när en liten, nyfödd baby blir en människa:

"... vacker är hon inte, ännu varm av vatten och blod från sin mor, en obestämd, skissartad liten varelse. Något fattas, som ännu inte har uppfyllt henne, befriat henne, rört vid henne med sitt trollspö. I morgon kommer hon att bli vacker, när gryningsljuset har glidit över hennes ansikte, när alla dofter når hennes näsborrar, när hennes kropp får bada i luften som man andas, när en bråkdel av världens tid har torkat hennes hår och slätat ut rynkorna på hennes händer. Då kommer hon att inta sin plats, hon kommer att bli ordentligt inordnad bland bland all världens vackra företeelser, vara en företeelse själv." 

Stämningen är laddad, texten är förtätad av betydelser. Novellerna innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. På något, närmast magiskt, sätt uttrycker författaren allt som är värt att veta om livet, i några korta rader. Hela universum finns här sammanpressad i ett kort ögonblick i en kvinnas liv. Som läsare blir man andlöst betagen av de unika kvinnoporträtten och den poetiska texten. 

EN SPIK, EN ROS
Författare: Madeleine Bourdouxhe
Översättare: Madeleine Gustafsson
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2009)

Novellkalender 17 – Den nya Isabel

Katherine Mansfield var en nyazeeländsk-brittisk författare och en av de författare som utvecklade en ny berättarteknik, byggd på stämningar och impulser. Hon anses vara en av den engelskspråkiga litteraturens främsta och mest inflytelserika novellförfattare. Den nya Isabel, från 1921, är en av dessa stämningsfulla noveller.

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bor på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

DEN NYA ISABEL
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag: Collings förlag (2012)

Novellkalendern 16 – Hafia

Lagom till Internationella Kvinnodagen 2011 publicerade Elisabeth Grate Bokförlag sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt. Libanonfödda Vénus Khoury-Ghata bor numera i Paris och skriver ofta om teman som döden, våldsamma relationer och förtryck. 

Hafia handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa (alltför många!) delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att en del kvinnor inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart höga förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:

"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den.

HAFIA
Författare: Vénus Khoury-Ghata
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2011)

Novellkalendern 15 – Pojken & gunghästen

D H Lawrence är mest känd för sin skandalösa roman Lady Chatterleys älskare från 1928 (finns nu filmatiserad på Netflix) som på grund av erotiska scener och ett direkt språk förbjöds i många länder eller gavs ut endast i censurerat skick. Romanen skildrar konflikten mellan naturen och civilisationen, med betoning på de sexuella drifterna. Jag minns vagt att jag läste romanen på 80-talet (tillsammans med drivor av tantsnusk) men den tycks inte ha gjort stort intryck. Kanske dags för en omläsning.

Pojken och gunghästen innehåller inte några vågade scener, däremot samma typ av samhällskritik som i Lady Chatterleys älskare. Berättelsen handlar om en familj, vars behov av att framstå som välbärgad långt överskrider dess faktiska inkomster. Orden "[d]et måste finnas mer pengar" präglar vardagslivet i familjen och hörs som ett eko genom hela huset. Modern är en kvinna utan tur; trots de bästa förutsättningar tycks lycka och kärlek rinna mellan hennes fingrar. Sonen Paul tar på sig uppgiften att vara den tursamme i familjen, han ska ge modern allt hon vill ha och vinna hennes kärlek. För detta får han betala ett högt pris.

Pojken & gunghästen är en ganska typisk klassisk novell med ett tydligt "budskap". Här får läsaren klart och tydligt besked om vad girighet kan leda till. Samtidigt blir man som läsare djupt berörd av den unge pojkens längtan efter moderns kärlek och hans villighet att offra allt för henne. Pojken & gunghästen är en gripande berättelse som med en hårsmån avhåller sig från att bli alltför sentimental.

Den lilla boken är i sig mycket fin och förlaget bjuder på en del godbitar som uppskattas i hög grad av mig. På insidorna av omslagets flikar kan man läsa lite om författaren och lite om översättaren. Dessutom finns här ett läsvärt kort förord om översättarens upplevelse av texten. Föredömligt! Tyvärr existerar inte förlaget längre.

Sammanfattningsvis är Pojken & gunghästen en fängslande berättelse som väcker starka känslor. Och förhoppningsvis även några tankar kring människans besatthet av sken och rikedom.

POJKEN & GUNGHÄSTEN

Författare: D H Lawrence

Översättare: Camilla Jacobsson

Förlag: Collings förlag (2013)

Novellkalendern 14 – Nattsidan

Joyce Carol Oates är en mycket produktiv amerikansk författare, som skriver romaner, noveller, dramatik, lyrik och faktaböcker. Hon är mest känd för romanen Blonde, baserad på Marilyn Monroes liv. Kanske är hon också lika känd för att inte tilldelas Nobelpriset i litteratur, trots att många av hennes läsare hett önskar detta. 

Berättarjaget i Nattsidan och hans kollega Perry Moore arbetar med att undersöka och kartlägga personer som utger sig för att vara förmedlare av röster från andevärlden. Moore står för ett utpräglat materialistiskt tänkande och ser ingen anledning att betvivla att mediet Fru A. är en bedragerska. Berättaren är dock lite mer tveksam, vissa saker inträffar vid seanserna som skrämmer och är svåra att förklara. Moore tvingas dock att mycket bryskt omvärdera sin position när någon han tidigare känt dyker upp under en seans...

Nattsidan är berättad i dagboksform, vilket ger ett mycket autentiskt intryck. Berättelsen är en klassisk skräckhistoria som utspelar sig i USA under slutet av 1800-talet. Den ruggiga stämningen, där fantasi och verklighet blandas samman, byggs mycket skickligt upp med små medel. Som läsare blir man nästan mot sin vilja indragen i en berättelse, som inte släpper taget förrän långt efter sista bokstaven.

Sammantaget är Oates som novellförfattare sparsam och stram med orden. Ändå lyckas hon i detta lilla format förmedla ett vetenskapligt resonemang kring verklighetens beskaffenhet, berätta en ruskigt fängslande historia och gestalta människans sökande efter svar på de eviga frågorna. Mästerligt.

NATTSIDAN
Författare: Joyce Carol Oates
Översättare: Johan Theorin
Förlag: Novellix (2013)

Novellkalendern 13 – Mannen som planterade träd

Jean Giono var en fransk författare av italiensk härkomst, han är mest känd för berättelser som utspelar sig i Provence i Frankrike. Mannen som planerade träd är en novell jag läst många gånger – för att få tröst. 

Mannen som planterade träd handlar om en människa som genom hängivet arbete förändrar världen. Den gamle ensamme herden –  huvudpersonen i novellen – hade en gång en hustru och en son och han levde på en gård nere på slätten. När han förlorade sin familj drog han sig undan uppe bland kullarna med sin hund och sina får. Där fann han sin mission –  att plantera träd och ge liv åt den karga, ökenliknande naturen som åt sig in i människornas hjärtan och gjorde dem ovänliga.

Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.

Gionos lyriska prosa är lättläst, samtidigt som den är rikligt fylld av liknelser och metaforer, vilka skapar bilder, dofter och ljudupplevelser hos läsaren. 

"Vinden spred också en del frön, så att samtidigt som vattnet kom tillbaka uppenbarade sig åter vide och pil, ängar, trädgårdar och blommor, och tillvaron fick ny mening".

I den lilla, vackert illustrerade, boken finns också ett underbart efterord av författarens dotter om hur berättelsen skrevs och togs emot. Missa inte detta.

MANNEN SOM PLANTERADE TRÄD
Författare: Jean Giono
Översättare: Pontus Grate
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2006)

Novellkalendern 12 – Förvandlingen

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."

Så inleds världslitteraturens bästa novell, Förvandlingen av Franz Kafka, från 1915. Därefter beskrivs detaljerat hur Gregor försöker ta sig upp ur sängen och hur han gradvis inser att han nog kommer att komma för sent till arbetet denna dag. Både huvudpersonen och läsaren fångas i en surrealistisk drömkänsla där man inte vet vad som är verkligt. Så småningom upptäcker Gregors familj vad som hänt under natten och reagerar med bestörtning. Dagarna går, Gregor börjar acceptera sin nya skepnad och agera mer och mer som en insekt. För hans familj blir dock situationen ohållbar. Dels har de ett "monster" gömt i ett rum, dels har de förlorat familjens försörjning då Gregor inte längre kan arbeta.

Efter att ha läst Förvandlingen har begreppet kafkaesk fått innebörd för mig. Det går inte riktigt att få grepp om berättelsen, trots att den är lättläst och till synes enkel. Kanske är detta typiskt Kafka; på ytan är berättelsen lätt att förstå, men den innehåller mångfacetterade djupdykningar, med otaliga tolkningsmöjligheter. Språket är briljant med sin sakliga framställning, totalt befriad från utropstecken och sentimentalitet.

Man kan tolka Förvandlingen utifrån en mängd olika perspektiv. Själv blir jag mycket berörd av den övergivenhet Gregor utstrålar, av hans utanförskap. Men samtidigt som berättelsen är oerhört tragisk är den så absurd att man småler. Novellen kan läsas som en berättelse om människans utsatthet och skammen hon känner då hon inte längre är produktiv. När Gregor går från att vara närande till att vara tärande förändras hans situation. Som samhällsmedborgare är han inte längre någonting värd. Även familjedynamiken förändras då en familjemedlem stigmatiserats. Sakta men säkert ökar de övriga familjemedlemmarnas avståndstagande, de vill inte förknippas med det "monster" sonen blivit.

I novellen finns tydliga självbiografiska inslag. Kafka var ende sonen och hade tre yngre systrar, familjen var av judisk börd. Fadern hade egen firma där även modern arbetade. Modern beskrivs som framför allt sin makes hustru, barnen överläts till barnflickor och guvernanter. Kafka bodde även som vuxen hemma hos sina föräldrar, hans förhållande till fadern var komplicerat och innehöll känslor av underlägsenhet. Kafka hade också ett ambivalent förhållande med sin fästmö som han i ena stunden förklarade sin kärlek och i nästa stund bröt med. Kafka avled vid 40 års ålder i tuberkulos.

Jag kan inte nog försöka framhålla att detta är en berättelse som alla borde läsa. Den är fantastiskt underhållande samtidigt som den speglar vårt samhällsklimat på ett skrämmande otäckt sätt. Jag hade knappt lagt ner den utlästa boken förrän jag kände att jag ville läsa om den. 

FÖRVANDLINGEN

Författare: Franz Kafka

Översättare: Hans Blomqvist & Erik Ågren

Förlag: Bakhåll (2008)

Novellkalendern 11 – Ojura

Stina Stoor, f 1982, fick mycket välförtjänt uppmärksamhet redan när hon skickade in sin första novell till en tävling och vann. Därefter har hennes texter uppskattats av allt fler. Stoor skriver delvis på västerbottnisk dialekt och använder dialektala ord eller nybildningar för att uppnå effekt. Augustprisjuryn framhöll att den nominerade novellsamlingen Bli som folk var en förnyelse av den svenska novellkonsten. Ojura är en av författarens tidiga noveller. 

På ett lyriskt, mycket personligt och delvis dialektalt språk tar författaren med mig in i sommaren, in i barndomen, in i verkligdrömmen. Här kan prinsar vara grodor, samtidigt som pappor glömmer att köpa tamponger till sina döttrar och unga flickor blir våldtagna och mördade. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu. Ojura är en novell som gör mig alldeles varm om hjärtat. Jag älskar det nyskapande, undersökande språket och känslan av att tiden står stilla.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

OJURA
Författare: Stina Stoor
Förlag: Novellix (2013)

Novellkalendern 10 – Axolotl

Julio Cortázar tillhör den generation latinamerikanska författare som slog igenom på 1960-talet och kom att kallas el boom (dit hör även t. ex. Mario Vargas Llosa och Gabriel García Márquez). Cortázar är känd för sina noveller där surrealistiska, absurda och ibland skrämmande element smyger sig in i vardagen. Novellen Axolotl är ett perfekt exempel på detta.

"Förr grubblade jag mycket över axolotln. Jag gick och tittade på dem i akvariet i Jardin des Plantes och där kunde jag stanna i timtal och betrakta dem, iaktta deras deras orörlighet, deras ofattbart tröga rörelser. Numera är jag själv en axolotl."

Så inleder Cortázar sin mest berömda novell, Axolotl. Omedelbart associerar jag till Kafkas inledning av Förvandlingen, hans berömda novell om en metamorfos. Även Axolotl handlar om en metamorfos, en förvandling så skickligt gestaltad att jag själv måste kontrollera att mina händer är mänskliga och att inga gälar vuxit ut under läsningen.

Mycket kortfattat handlar denna novell om en man som varje dag besöker akvariet för att titta på axolotlarna, han fascineras av dem och ser stora likheter mellan människan och axolotln. På någon nivå uppstår ett band mellan mannen och axolotln, ett band som till slut blir så starkt att mannen förvandlas till en axolotl och tar plats i akvariet. Förvandlingen och förhållandet mellan olika positioner i tid och rum förstärks av bytet av tempus från dåtid till nutid.

Axolotl är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas i evighet utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och att inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på dig. Ja, Axolotl kan nog kallas både svår och konstig, men den är så kort att jag hoppas att många vågar prova den ändå. Läs och låt dig uppslukas (fast förbli gärna mänsklig ;)

Metamorfoser - från Ovidius till Miller

En blandning av gammalt och nytt skulle man kanske kunna kalla bokhögen avbildad ovan, då det skiljer mer än 2000 år mellan verken. Ändå är de intimt förknippade med varandra och en samläsning berikar dem alla.

Den romerske poeten Ovidius Metamorfoser anses vara en av världslitteraturens största klassiker. Författare som Dante, Boccaccio och Shakespeare inspirerades av verket och än idag skapas nya berättelser som utgår från de dramatiska myter Ovidius gestaltade. Min bok är en tolkning av Ingvar Björkeson och innehåller, förutom själva texten, även ett informativt förord, mängder av kommentarer, ett namnregister och en fantastisk sammanfattning av innehållet. Tack för detta! Just sammanfattningen är mkt hjälpsam att ha läst innan man ger sig i kast med själva texten.

I avsnittet Tionde boken i Metamorfoser återfinns den tragiska myten om Orfevs och Eurydike, berättelsen om den skönsjungande maken som lyckas beveka underjordens härskare att låta honom hämta den döda hustrun. Detta beviljas på ett villkor, ett villor som visar sig vara omöjligt att uppfylla. 

"Orfevs, rhodopiern, får nu ta emot sin gemål, med ett villkor: att inte vända sig om förrn han lämnat averniska dalar bakom sig; gjorde han det skulle gåvan fråntagas honom. Brant är stigen och höljd i ogenomträngliga töcken som genom tigande trakt de vandrar, upp emot ljuset. Nära den övre världens rand var de redan, då Orfevs, rädd att förlora sin maka på nytt, vände sig om. Strax sjönk hon tillbaka."

I Som ni säkert förstår, av den italienske författaren Claudio Magris, berättar en kvinna, som befinner sig på ett vilohem, om hennes makes behov av henne, om deras kärlek och om deras liv. Hon uttrycker även sin tacksamhet att vilohemmets chef beviljat henne att få lämna vilohemmet, ngt som annars aldrig beviljas. Kvinnans namn är Eurydike. I Magris händer blir myten om Orfevs och Eurydike en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam.

När Orfevs i Metamorfoser misslyckats med att hämta Eurydike från underjorden är han otröstlig och väljer att leva sitt liv utan kvinnligt sällskap. I stället ägnar han sig åt att dikta om kärlek, en kärlek som ofta slutar i tragik. Förr eller senare. En sådan berättelse är den om kung Pygmalion. Kungen är upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och skulpterar i stället en kvinna av elfenben. Pygmalion offrar och ber till Venus som beviljar hans önskan och låter skulpturen få liv. 

"Skökornas skamlösa liv hade upprört Pygmalions hjärta, han kände avsmak och harm inför alla de synder naturen nedlagt i kvinnans själ, och därför levde han ogift och ville ej dela bädd med någon. Men han var konstnär och hade mejslat med mästerlig hand en bild av en kvinna, formad i snövitt elfenben, av en fulländad skönhet som denna jord aldrig sett; och han tändes av kärlek till verket."

Galatea av Madeline Miller är en tolkning av berättelsen om Pygmalion och hans perfekta kvinnoskapelse, en tolkning där inte skapelsen förblir lydig och ödmjuk. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som levt i förnedring. LÄS!

Novellkalendern 9 – Horatio Sparkins

Charles Dickens, en brittisk 1800-talsförfattare, anses vara en av de mest framträdande romanförfattarna under den viktorianska eran. Dickens blev omåttligt populär över stora delar av världen redan under sin livstid. Han skrev så kallade följetongsromaner, en dåtida vanlig form för skönlitteratur. Många av dessa blev senare klassiska samhällskritiska verk. Under tonåren läste jag Dickens och andra klassiska författare. Mina favoritromaner var Oliver Twist och David Copperfield.

Novellen Horatio Sparkins handlar om familjen Malderton, som genom lyckosamma omständigheter tagit klivet från relativ fattigdom till en välbärgad ställning. Detta medför så klart att man måste akta sig för att verka låg och att eftersträva att likna dem som står över en. Maldertons vill inget hellre än att hitta ett bra parti åt yngsta ogifta dottern Marianne, men trots alla ansträngningar har tillfällena gått dem förbi. När så ynglingen Horatio Sparkins dyker upp i bekantskapskretsen väcks åter hoppet. Men vem är han egentligen?

I Horatio Sparkins spelar hemligheter en stor roll. När jag som läsare efter många år återvänder till Dickens minns jag varför jag älskade hans texter som ung. Med bitsk humor gestaltar han tillgjordhet och dubbelmoral på ett mycket underhållande sätt. Ingen skildrar uppblåsthet som Dickens. 

HORATIO SPARKINS
Författare: Charles Dickens
Översättare: Alain Asaid
Förlag: Novellix (2016)

Novellkalendern 8 – Till rum nitton

Doris Lessing tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2007 med motiveringen att hon var "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning". Lessing växte upp i nuvarande Zimbabwe och flera av hennes tidiga verk utspelar sig i Afrika och handlar om sociala frågor och rasmotsättningar. Min favorit bland hennes romaner är debutverket Gräset sjunger från 1950.

 
Till rum nitton handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med maken Matthew och deras fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver i Susan, hon känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtat efter, där kan hon sitta i en stol och bara vara.

Vem är egentligen Susan? Vad är det som händer med henne då vardagen blir hela hennes liv? Många frågor hopar sig hos mig då jag blir alltmer indragen, kanske t o m insnärjd i Susans liv under läsningen. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande. Även i de stunder Susan agerar tämligen absurt har jag skrämmande nog lätt att förstå henne.

Lessing skildrar i Till rum nitton ett kvinnoöde som återkommer då och då i litteraturen. Associationerna går genast till Virginia Woolfs Ett eget rum, som också handlar om en kvinnas behov av något att kalla sitt eget. Till rum nitton gestaltar den psykologiska aspekten av att drunkna i vardagen på ett mästerligt sätt.

TILL RUM NITTON
Författare: Doris Lessing
Översättare: Alva Dahl
Novellix (2016)

Novellkalendern 7 – Lappin och Lapinova

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Men de kräver en alert, engagerad läsare.

Novellen Lappin och Lapinova publicerades första gången 1938. Berättelsen handlar om det unga paret Rosalind och Ernest, som nyligen gift sig. Rosalind har svårt att finna sig till rätta i sitt nya liv och hon har svårt att hitta något lockande hos maken. Men så en dag tycker hon sig skymta något kaninliknande i hans sätt att rynka näsan, ett förtjusande drag. Denna förflugna tanke leder till att paret under några år utvecklar en fantasiberättelse om sig själva i en hemlig värld, en värld vari han är Kung Lappin och hon Drottning Lapinova. För Rosalind är fantasierna en förutsättning för deras äktenskap, medan Ernest mer vill leva i verkligheten.

"Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning."

De stora författarna behöver inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Virginia Woolf är verkligen en av dessa stora. Med några få meningar gestaltar hon äktenskapets krav på anpassning, en anpassning som kan leda till individens (läs kvinnans) undergång. I essän Ett eget rum beskriver Virginia Woolf hur kvinnor behöver pengar och ett privatliv med ett eget rum för att kunna skriva romaner och "förverkliga sig". I Lappin och Lapinova gestaltar hon detta rum i form av en hemlig, men ack så nödvändig, fantasivärld.

LAPPIN OCH LAPINOVA
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Novellix (2016)

Novellkalendern 6 – Kappan

Nikolaj Gogol var en ukrainskfödd rysk dramatiker, roman- och novellförfattare. Han räknas som en av de stora författarna under 1800-talet. Gogol växte upp i en tvåspråkig familj och skrev sina litterära verk på ryska. Han flyttade som nittonåring till S:t Petersburg, där han arbetade några år som kontorist vid ett av departementen. På kvällstid studerade han konst. Gogol hade svårt att finna sig till rätta i sällskapslivet, där stor vikt lades vid social bakgrund. Han saknade den anspråkslöshet och värme som karaktäriserade hans hemstad. Gogol är känd för sina ukrainska berättelser och de så kallade Petersburgnovellerna, bland annat Kappan från 1842 (på svenska även med titeln Överrocken). När Kappan skrevs var Gogol redan en väl etablerad författare och novellen har kommit att bli ett av hans mest kända verk. Novellen har även haft stor påverkan på efterkommande ryska författare, vilket tydligt märks i följande citat av F­jodor Dostojevskij: "Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa".

Kappan är en berättelse om människans utsatthet och fåfänga, den skildrar hur vi vi ser på och värderar oss själva utifrån hur andra bemöter oss. Gogol skildrar detaljerat och realistiskt livet för en fattig tjänsteman, men mot slutet av berättelsen tar övernaturliga inslag över. De ganska elaka, satiriska inslagen är mycket roande. Och beklämmande.

Akakij Akakijevitj arbetar som lägre tjänsteman (titulärråd) på ett av S:t Peterburgs departement. Han är en något äldre, mycket ensam person som arbetar oerhört nitiskt. Ingen på arbetet visar honom någon aktning och de yngre medarbetarna brukar ibland driva med honom. Akakijevitj bor under mycket enkla omständigheter, hans lön är liten och räcker knappt till det mest nödvändiga. Därför blir oron stor när Akakijevitjs gamla kappa blir så utsliten att den inte ens går att laga. Lyckan blir desto större när Akakijevitj efter lång tid lyckats spara ihop nog med pengar att få en ny kappa uppsydd. Första dagen iförd nya kappan blir han bemött på ett helt annat sätt av arbetskamraterna och för första gången medbjuden på fest. Livet ter sig plötsligt helt annorlunda. På hemväg från festen blir dock Akakijevitj rånad och bestulen på sin kappa. Han försöker få hjälp hos polisen, men blir negligerad. Uppfylld av sorg och kyla drar Akakijevitj på sig lunginflammation och avlider. Han återkommer dock från de döda för att hämnas på de stulit hans kappa och vägrat hjälpa honom.

Sammantaget är Kappan en alltför aktuell, men härligt satirisk, berättelse om människors utsatthet och hjälplöshet. Läs och smittas av upprorsanda!

KAPPAN

Författare: Nikolaj Gogol

Översättare: K. E. Peterson

Förlag: Bokförlaget h:ström (2019)

Novellkalendern 5 – Den blå pelargonen

Agatha Christie – ”Detektivromanernas drottning” – var en av de författare som skapade deckargenren. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den nyfikna äldre damen Miss Marple. Agatha Christie var oerhört produktiv och populär under sin livstid och, enligt Guinness, är hon den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Agatha Christie är således mest känd för sina detektivromaner, men hon skrev även dramatik och, under pseudonym, ett antal kärleksromaner. Strax innan och under mina tidiga tonår plöjde jag allt jag kunde hitta på biblioteket av Agatha Christie, hennes deckare var mina första "vuxenböcker". 

I Den blå pelargonen, en av författarens tidiga berättelser om miss Marple, berättas en mystisk spökhistoria vid ett middagsbord. En kvinna har dött under mycket underliga omständigheter och hennes död hade dessutom förutspåtts av ett medium. Någon runt middagsbordet lyckas så klart lista ut hur allt hänger ihop, och ni kan nog gissa vem. Den blå pelargonen är en trevlig, klurig berättelse som läsaren lätt visualisera.

DEN BLÅ PELARGONEN
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Novellix (2015)

Novellkalendern 4 – Näktergalen och rosen

Oscar Wilde var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker. Han var en flitig skribent, men råkade ofta i onåd hos kritiker och allmänhet. Idag är han mest känd för Dorian Grays porträtt, en roman om en ung man som säljer sin själ för att få evig ungdom. När den först publicerades 1890 ansågs den vara djupt omoralisk och fick ta emot hård kritik. 1895 dömdes Wilde till ett fängelsestraff för homosexualitet. Detta medförde att hans pjäser slutades spela och hans böcker bojkottades. Ett par år efter fängelsetiden avled Wilde, ensam och utblottad.

Novellen Näktergalen och rosen handlar om en ung, förälskad student, som vill dansa med den flicka han håller kär. Hon har lovat att dansa med honom om han ger henne en röd ros, men det finns inga röda rosor att uppbringa. Studentens förtvivlan är stor, så stor att en näktergal beslutar sig för att hjälpa honom att hitta en ros så att han ska få sin kärlek besvarad. Priset näktergalen får betala för detta blir högt. Och inte slutar det som näktergalen tänkt sig ändå ...

Inledningsvis är texten sentimental och jag förvånas över att den är skriven av Oscar Wilde. Men som jag antyder ovan tar berättelsen en annan vändning och skildrar människans ytliga natur.

NÄKTERGALEN OCH ROSEN
Författare: Oscar Wilde
Översättare: Rune Olausson
Förlag: Novellix (2018)

Novellkalendern 3 – Far och jag

Pär Lagerkvist tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951 med motiveringen "för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor". Trots att han var medlem av Svenska Akademien ifrågasattes inte valet av pristagare, Lagerkvist var mycket väl ansedd även utanför Sveriges gränser.

"Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag".

Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

"Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som min fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade sig brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut."

Den här självbiografiska novellen speglar författarens liv och författarskap, som i hög grad kom att präglas av oro och en kamp med en frånvarande Gud. Övergången från det ljusa till det mörka får mig att tänka på en av författarens mest kända dikter "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet. Allt av Pär Lagerkvist rekommenderas varmt, han är min favoritförfattare.

ONDA SAGOR
Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs (2017)

Novellkalendern 2 – Den svarta katten

Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?

"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix

Novellkalendern 1 – Pawana

Jean-Marie Gustave Le Clézio tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2008 med motiveringen att han är "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Det är en motivering som i allra högsta grad beskriver novellen Pawana.

 
Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom att närmast utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

 
Le Clézio skapar underskön prosa i sin skildring av vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

 
Sammantaget är Pawana en gripande, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till den som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt berättande.

PAWANA
Författare: Jean-Marie Gustave Le Clézio
Översättare: Ulla Bruncrona
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2012)