En smakbit ur Namnens hus

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Årets första smakbitar kommer från Namnens hus av Colm Tóibín och det är en variant av berättelsen om Agamemnon och Klytaimestra. Jag har hittills bara läst några sidor, men så långt är den fantastisk.

Jag gav order om att liken skulle ligga kvar i solen en dag eller två tills det söta övergick i stank. Och jag tyckte om flugorna som kom, surrande med sina små invecklade och orädda kroppar efter skrovmålet, upphetsade av den ständiga hunger som de kände inom sig, en hunger jag också kommit att erfara och uppskatta.

De skar av henne håret innan de släpade henne till offerplatsen. Min dotter hade händerna hårt knutna bakom ryggen, huden på handlederna var avskavd och vristerna var bundna. Hon hade munkavle för att inte kunna förbanna sin far, sin fega tvetungade far. Likväl hördes hennes dämpade skrik när hon slutligen förstod att fadern verkligen tänkte mörda henne, att han avsåg att offra hennes liv för härens skull.