Utmaning: Authors & Characters - Christian

Jag ber om ursäkt för fördröjningen, jag var så upptagen med Augustgala att jag missade att kolla om inlägget lades upp automatiskt. Det gjorde det inte ...

Utmaning Authors & Characters: Christian

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Kristian Lundberg debuterade redan 1991 och har gett ut både romaner och lyriksamlingar. För mig blev han känd i o med romanen Yarden och uppföljaren Och allt skall vara kärlek. Författaren tilldelades 2012 Sveriges Radios Romanpris 2012 för just Och allt skall vara kärlek, en bok som berörde mig starkt och som jag hoppades skulle vinna! 

Jag "upptäckte" Kristian Lundberg då han var med i Babel och berättade om sin uppväxt. Något hos författaren gjorde mig omedelbart nyfiken och jag beslutade mig för att läsa både Yarden och Och allt ska vara kärlek. I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, här arbetar de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden, här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite annorlunda, samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

Efter framgångarna med Yarden blev Kristian Lundberg osäker på om han verkligen berättat den historia han ville berätta. Därför skrev han en sorts fortsättning, eller snarare en parallellberättelse, Och allt skall vara kärlek. Som titeln antyder fokuserar här författaren på det viktigaste i livet, berättelsen om kärleken, den kärlek han utelämnade i sin första bok.

Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Genom hela boken brottas författaren med att vara sanningsenlig och med frågan om det han skriver egentligen betyder något. För min del kan jag definitivt svara ja på frågan om texten har någon betydelse, den hade stor betydelse för mig.

Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarsvit är en oförglömlig karaktär, både i boken och i filmen. I mitten av 1800-talet utvandrar ett stort antal svenskar till det nya landet - Amerika. Bland dessa finns Karl-Oskar med familj och några av deras vänner från den lilla småländska socknen. Många av dem är fattiga bönder och drängar, som skrapat ihop allt de äger och har till en biljett. Resan blir mycket påfrestande. Utvandrarna är inledningen på en av de bästa romansviter jag någonsin läst.

Utmaning: Authors & Characters - Katarina

Utmaning Authors & Characters: Katarina

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Foto: Helen Clyne

Brittiska författarinnan Kate Atkinson har de senaste åren gett ut flera omtalade böcker som jag är nyfiken på, t ex Liv efter liv, En Gud i spillror och Kodnamn Flamingo. Ingen av dem har jag tyvärr läst, men en av dem har jag i bokhyllan. Jag har däremot, för länge sedan, läst debutromanen I museets dolda vrår och jag gillade den skarpt. Boken handlar om Ruby och om mängder av hennes släktingar. Boken är mycket speciellt berättad, med en massa fotnoter, och här blandas magiska inslag med realism på ett halsbrytande sätt. Dråpligt och oerhört sorgligt.

Jag har läst det mesta av Astrid Lindgren, men faktiskt inte böckerna om Kati. Fast jag har dem så klart ... De tre böckerna om Kati utspelar sig på 50-talet på lite olika platser - Kati i Amerika, Kati i Paris och Kati i Italien. Jag får nog ta och läsa dem så jag vet hur de är. Lite fördomsfullt tror jag inte att de hör till författarens bästa. Har någon av er läst?

Utmaning: Authors & Characters - Viktor

Utmaning Authors & Characters: Viktor

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Victoria Benedictsson föddes, som Viktoria Bruzelius, år 1850 i byn Domme i Skåne, och hon växte upp i ett lantbrukarhem. Fadern var utåtriktad och sällskaplig, men oekonomisk. Föräldrarnas äktenskap beskrevs som det tjugoåriga kriget. Viktoria visade tidigt prov på konstnärlig talang och ville studera konst. Fadern lovade henne att få studera, men löftet infriades inte. I besvikelsen över detta, och för att komma bort från föräldrarnas inflytande, gifte hon sig vid 21 års ålder med den då 49-årige postmästaren Christian Benedictsson i Hörby. Han var änkling och Victoria blev styvmor till fem barn. 1873 föddes dottern Hilma. Victoria hade svårt att fördra dottern, då hon i hög grad liknade fadern. Under den andra graviditeten sägs Victoria ha gjort ett självmordsförsök och detta ledde till att barnet avled ett par dagar efter födseln. Senare drabbas Victoria av en benhinneinflammation som invalidiserade henne och hon gick på kryckor resten av livet.

Victoria avskydde sitt liv som gift, hon led av samvetskval och depressioner. Arbetet på postkontoret gav henne dock en viss frist och möjlighet att skriva ned sina funderingar. Hon kallade sin dagbok ”gamle Ernst” och i den fick hon utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Under pseudonymen ”Ernst Ahlgren” publicerades senare hennes verk.

Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan som helst vill läsa romaner till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Victorias egentliga genombrott och hon anses vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare.

Victoria blev snabbt känd i litterära kretsar i Stockholm och Köpenhamn. I likhet med många författare sökte hon uppmärksammas av den viktige danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes. De träffades 1886 och Victoria blev lidelsefullt och hängivet förälskad. Hon var dock bara en i raden av kvinnor för honom. 1888 begick Victoria självmord på ett hotellrum i Köpenhamn. Många faktorer tros ha samverkat och lett till självmordet, måhända var Brandes' avvisande den utlösande faktorn. Victoria beskrivs som en skör själ som slets mellan längtan efter frihet och behov av kärlek och trygghet. Situationen för de kvinnliga författarna under 1880-talet var påfrestande, de möttes av ständiga motgångar. Victoria var också mycket olycklig i sitt äktenskap och med det inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby.

Victorias dagböcker Stora boken (1978-1985) finns utgivna i sin helhet. Här kan man läsa om livet i Hörby och om kärleken till Georg Brandes. Efter Victorias självmord beskrev August Strindberg henne som sedeslös och hycklande och hennes död som en ”skymf mot den hederlige man (d v s maken) som aldrig haft annat fel än att älska henne troget och förlåta henne fast hon rövat hans ära.” Det sägs att Victorias självmord inspirerade Strindberg till Julies självmord i Fröken Julie.

Själv uttryckte Victoria det så här:

”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

Victoria Mary "Vita" Sackville-West, skaparen av den fantastiska trädgården på Sissinghurst Castle, var en brittisk författare och poet, som kanske mest är känd för sin relation till Virginia Woolf. Romanen Orlando baseras på Vitas liv, så här tänjer jag lite på utmaningens gränser. Romanens unga huvudperson Orlando beslutar sig för att inte blir gammal. Han lever därefter i hundratals år ett gränsöverskridande liv med kärleksrelationer till olika dignitärer. Men en morgon vaknar han och upptäcker att han blivit en kvinna.

Atypical

Vill du veta mer om hur det är att inte vara neurotypisk och samtidigt asgarva åt träffande dialoger? Titta då på Atypical på Netflix.

Utmaning: Authors & Characters - Maja

Utmaning Authors & Characters: Maj

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Maya Angelou, 1928 - 2014, var en amerikansk författare och medborgarrättsaktivist. Hon arbetade tillsammans med både Martin Luther King och Malcolm X. Det litterära genombrottet kom med romanen I Know Why The Caged Bird Sings (Jag vet varför burfågeln sjunger), en självbiografi om barndomen och uppväxten som svart kvinna i Sydstaterna. Romanen blev en enorm succé och fanns t o m i mina föräldrars bokhylla. Jag läste den när jag var ung och tyckte att den var fantastisk. Det här är en roman jag gärna skulle vilja läsa om igen, hoppas att den snart ges ut i nyutgåva.

Karaktären Maj är lätt att välja, Kristina Sandbergs Maj glömmer jag aldrig. Jag blev så indragen i hennes liv att boken ibland framstod som mer verklig än verkligheten. Och saknaden när sista sidan var utläst var stor. Maj är huvudperson i en trilogi som består av böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Om någon sagt när jag läst en bit in i första boken att jag inte skulle kunna få nog av Maj hade jag tvivlande ruskat på huvudet. Jag var galen på människan som inte kunde fatta beslut, stå upp för sig själv och kräva något på ett rättframt sätt. Men, jag lärde mig faktiskt att älska henne. Inte i början, men i tredje boken kröp hon helt enkelt in i mitt hjärta. Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Sandberg henne konsekvent med empati, förståelse och värme. Sammantaget är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst.

En smakbit ur Där livet är fullkomligt

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Idag bjuder jag på två korta smakbitar ur Där livet är fullkomligt av italienska Silvia Avallone. Författaren skildrar ett Italien som ligger långt från turiststråken, här är fattigt, skitigt och traditionellt. Läsaren möter unga människor, vars framtid tycks vara förutbestämd och de som i förtid blivit gamla. Romanen handlar om längtan efter barn och om oönskade graviditeter. Mycket bra!

Den kom från en värld som dolde sig inuti henne. Från en punkt så djupt inne i kroppen att det kändes som ett främmande land.

Och den ökade i styrka, var omåttlig när den strålade ut från naveln. Exakt och regelbundet: sextio hela sekunder. Hon visste att den skulle krossa ländryggen. Och sedan skulle den bli ännu starkare. Den skulle bli jättelik, som hennes mamma när hon låg i en hög på soffan kvällen innan, som telefonen i hallen som inte hade ringt på flera år och Zenos ögon när han sa: ”Ja, vi åker härifrån.”

Den skulle få hennes hjärta att stanna, som allt som är oläkligt. Adele visste det.

Andas. Det var det de sa åt henne att göra. Men hon kunde inte andas. Lungorna var fulla av sågspån. Smärtan pressade samman bröstkorgen, klöv den mitt itu som ett äpple. Smärtan var den enda, rena sanningen. Oändlig, som Adriatiska havet i februari.

”Jag vill inte ha henne.”

Utsikten från fjärde våningen var förresten inte så dum. Bortom betongen, bortom de identiska höghusen med bleknade jalusier och fasader översållade med parabolantenner bredde landsbygden ut sig, lugn och stum som en grön sjö.

Om man blundade kunde man till och med låtsas att trafikbruset från ringleden var vattenbrus.

Kanske var det just det hon föreställde sig, att hon befann sig på en flod. Varje dag satt hon i samma ställning, med håret i en knut som hölls uppe av ett fjärilsformat plastspänne.

Jag for ner till bror & Vi for upp med mor

Under senaste månaden har jag delvis läst, delvis lyssnat på Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo och hennes familj. Det är inte så enkelt att summera läsupplevelsen, men framför allt har jag varit väldigt tagen över hur folk faktiskt kan ha det. När jag läst om andras upplevelser har jag ibland sett funderingar kring exotifiering av Norrland och glesbygdens misär, men tyvärr är inte Smirnoffs skildring av trasiga hemförhållanden vare sig överdrivna eller spekulativa. En del ungar har det helt enkelt så här förfärligt.

I första boken, Jag for ner till bror, återvänder Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

I andra boken, Vi for upp med mor, har modren avlidit och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Där lever större delen av befolkningen på strikt, gammaltestamentligt, religiöst sätt. Männen styr och kvinnorna föder barn. Bror lockas av gemenskapen, medan Jana försöker få honom att ta sitt förnuft till fånga.

Båda böckerna är nattsvarta skildringar av destruktiva familjer som präglas av våld, missbruk och misär. Ändå finns här utrymme för underfundig humor som glimmar till när man som minst anar det. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Det här är läsning som påverkar både andning och hjärtfrekvens. Det här är i mitt tycke fantastisk litteratur!

JAG FOR NER TILL BROR
VI FOR UPP MED MOR
Författare: Karin Smirnoff
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Polaris (2019)
Köp: Adlibris, Bokus