Herravälde

Elin Olofssons författarskap är helt i min smak. Sedan tidigare har jag läst Krokas och Gånglåt och verkligen gillat dem båda. Jag har tidigare skrivit att en av de saker jag i hög grad uppskattar är författarens personporträtt, hon gestaltar människor som de är. Med både fel och brister. I den nya romanen Herravälde tar författaren ytterligare stora kliv mot att bli en av Sveriges allra mest populära författare. Förutom de livfulla personporträtten finns här intressanta miljöskildringar i historisk tid.

Herravälde utspelar sig på 1920-talet och rör sig framför allt runt tre kvinnliga huvudpersoner, Alice, Thomasine och Brita. Alice är gift med Fredric, som genom giftermålet blev herre över Alices barndomshem Silvernäs herrgård. När Fredric får ett slaganfall kommer det fram att han levt högt över deras tillgångar och Alice riskerar att hamna på bar backe. Pigan Brita råkar lätt i trassel med karlar och har ingenstans att bo. Hon växte upp i ett fattigt hem, med en styvfar som förgrep sig på henne. Efter att Britas make begått självmord på bröllopsnatten får brodern Halvard förbarma sig och dela sitt lilla rum med henne. Thomasine växer upp i Stockholm hos en far som är konstnär. Så småningom visar det sig dock att dottern är den mest talangfulla i familjen. Thomasine reser till Silvernäs med uppdraget att måla av herrskapet, utan att veta att situationen på herrgården förändrats.

Herravälde utspelar sig 1921 och frågor om kvinnornas rösträtt, förmåga att tänka och möjlighet att klara sig utan en man är mer aktuella än någonsin. I en fängslande berättelse gestaltas frågor om kön, klass och makt och de tre kvinnornas livsöden engagerar, berör och upprör. Herravälde är en riktig bladvändare som jag varmt rekommenderar.

HERRAVÄLDE
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: och dagarna går, Fiktiviteter