Utmaning: Authors & Characters - Mikael

Utmaning Authors & Characters: Mikael

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Bild: Tulane Public Relations, CC by 2.0 (källa)

Michael Ondaatje föddes 1943 på Sri Lanka, men bor sedan många år i Kanada.  Hans mest kända verk är Den engelske patienten som jag faktiskt bara sett som film. Ondaatje tilldelades Bookerpriset 1992 för just Den engelske patienten.

I Anils skugga återvänder den rättsmedicinska experten Anil till hemlandet Sri Lanka efter tretton år i exil i väst. Landet är sönderslitet av inbördeskrig mellan ett flertal parter, ingen vet vem fienden är. Texten i romanen är tät och poetisk. Kontrasten mellan den vackra texten och den grymhet som beskrivs förstärker läsupplevelsen. En fantastisk roman, kort och gott.

Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället av Elfriede Jelinek, utgiven av Ersatz, 2007, är långtifrån en ungdomsbok, det här är en grotesk parodi på konsumtionssamhället. Att beskriva bokens handling låter sig inte göras i vanlig mening. Berättelsen utformas som olika scener, där det inte är möjligt att skilja mellan "verkligheten" och TV-programmen. Huvudpersonerna lever sina liv delvis genom TV-programmen och därför finns heller inga realistiska spärrar för vad som kan hända. Kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda söker lyckan i modeshopping och kärleken. Men lyckan är inte till för fattiga flickor. Michael blir förälskad i och gifter sig med chefen och fabriksägaren herr Koesters dotter. Sannolikheten att de ska leva lyckliga i alla sina dagar är dock obefintlig.

I den här boken är inte den yttre handlingen det viktiga, utan formen. Varje avsnitt inleds med hånfulla kommentarer av berättaren i bästa TV-hallåastil. Därefter följer korta avsnitt om huvudpersonernas drömmar, fantasier, tankar och verkliga upplevelser - uppblandade med scener ur den värsta typ av splatterfilm man kan tänka sig. Skildringar av blodskvättande misshandel, vedervärdiga våldtäkter och insmickrande incest flyter fram över sidorna. Texten saknar versaler och vanlig avstavning, vilket tar ett tag att vänja sig vid. Ett dominerande mönster är - som vanligt i Jelineks författarskap - att de svaga råkar illa ut, i synnerhet om de är kvinnor. Människorna exploateras av kapitalet, ofta via media. 

Bokmässa fredag

Efter en god hotellfrukost passade jag på att gå på mässgolvet innan anstormningen av allt bokfolk. Därefter var det dags för massor av seminarier.

Först ut lyssnade jag på Rachel Cusk som samtalade med Malin Ullgren. Cusk har skrivit en trilogi, Transit, Konturer, Kudos, som jag är mycket intresserad av. Tyvärr var inte seminariet så bra, det blev rätt rörigt och ofokuserat.

Andra seminariet handlade om rasismen i amerikanska södern och det var desto bättre. Pekka Heino samtalade med Tayari Jones och Thomas Mullen på ett strukturerat, engagerat och humoristiskt sätt. Trots det allvarliga ämnet skrattades en hel del. Tayari Jones har skrivit Ett amerikanskt äktenskap, den ska jag definitivt läsa.

Efter lite lunch och vila på hotellet (det är underbart att bo på Gothia) var det så dags för dagens höjdpunkt, seminariet med Jamaica Kincaid. Jenny Tunedal samtalade med författaren och det var mycket givande. Efteråt kunde jag inte låta bli att köpa en bok och få den signerad.

Trött mot slutet av dagen och rätt så ofokuserad, lyckades jag därefter missa att seminariet om könsroller i tyskspråkig litteratur var på tyska. Jag kämpade på ett tag, men insåg att jag inget fattade, och smet ut. Fick i alla fall ett fint foto på Peter Stamm.

Förutom alla seminarier har jag hängt med bokbloggare, samtalat med författare jag sprungit på och tränat på att åka glashiss. Mer om detta kommer senare.

Bokmässa torsdag

Dag ett på Bokmässan har varit så fylld av intryck att jag har svårt att få till några meningar som beskriver dem. Som vanligt är det roligaste att träffa alla andra i boblmaf, d v s alla andra som bloggar, instagrammar eller youtubar. Ja, många av oss som tidigare mestadels bloggat, hänger nu även på andra ställen.

"På golvet" har jag vandrat omkring och frustrerats över att man byggt om så att jag inte hittar. Men med kartans hjälp hittade jag till sluta alla mina favoritförlag.

En bok, Drömmen om okapin av Mariana Leky fick jag av Thorén & Lindskog. Boken handlar om vad som händer i en liten by då människorna fått "besked" att de inom kort ska dö. Romanen valdes 2017 till årets bok av tyska bokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar!

Tre seminarier har jag varit på också. Det första var med Mircea Cartarescu som pratade med Malte Persson om sitt skrivande och om den nya boken Solenoid (Albert Bonniers förlag). Jag har inte läst den, men recension av författarens Travesti kommer snart på bloggen. Jag sprang senare på författaren och passade på att prata med honom om alla Nobelprisspekulationer. Han trodde inte att han skulle få något pris, i alla fall inte i närtid. Det trodde jag, sa jag.

Nästa seminarium var med Nicole Krauss, som samtalade med litteraturvetaren Ingrid Elam. Seminariet handlade generellt sett om skrivande och egna erfarenheter/egen bakgrund och i synnerhet om den nya romanen Dunkel skog (Brombergs förlag). I romanen får läsaren följa två människor som av olika skäl båda reser till Israel. Jag har läst två tidigare romaner av författaren (Kärlekens historia och Det stora huset) och älskat dem båda.

I tredje och sista seminariet för dagen samtalade Tessa Hadley med sin förläggare Maria Såthe (Wahlström & Widstrand). Jag var oerhört förtjust i författaren utifrån läsningen av den senaste romanen Sent på dagen, och jag blev ännu mer så av att lyssna på henne. Tessa Hadley ska jag lyssna till vid fler tillfällen på Bokmässan, hon är lite av en idol ;)

Mycket annat hände också, men det får jag återkomma till senare. Nu lockar sängen. Och en bok.

Äntligen Bokmässa, följ med!

Det är äntligen dags för årets Bokmässa! Jag har fått möjlighet att gå på alla seminarier och lite annat som jag kommer att skriva mer om senare - tack Bokmässan! Jag kommer som vanligt att blogga om en del upplevelser på Bokmässan, men om ni vill ta del av allt jag är med om får ni lov att följa mig på Instagram, för där kommer jag att uppdatera mest frekvent.

Agnes av Peter Stamm

"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Det enda jag har kvar av henne är den här berättelsen."

Så inleds Peter Stamms debutroman Agnes. Berättelsen utspelar sig i Chicago, där berättaren en dag träffar Agnes på biblioteket. Berättarjaget är en något äldre manlig författare, som för tillfället skriver på en bok om amerikanska lyxtåg. Agnes är en betydligt yngre fysikdoktorand. Berättaren blir omedelbart fascinerad av Agnes och får svårt att fokusera på sitt arbete.

"I mitt huvud hade vårt förhållande kommit betydligt längre än i verkligheten. Hon upptog redan mina tankar, jag kände mig redan villrådig, trots att vi inte ens hade bestämt att vi skulle ses. "

Paret börjar att umgås och det går inte lång tid innan Agnes flyttar hem till berättaren. Hon är mycket nyfiken på hans skrivande och ber att han ska skriva en berättelse om henne. Så småningom utvecklas detta till en berättelse om dem båda, där båda är med och för berättelsen framåt. Men komplikationer uppstår och till slut är det inte så lätt att skilja verklighet från fiktion.

Romanen om Agnes saknar stora avgörande händelser och spännande intriger, ändå har jag svårt att lägga den ifrån mig. Jag blir fascinerad av enkelheten och trivs med vardagligheten. Språket är avskalat, glasklart och mycket lättläst. Inflikat finns en del intressanta tankegångar kring identitet och romanläsning.

"Jag blir alltid ledsen när jag har läst ut en bok, sa Agnes. Det är som om jag har blivit en person i boken. Och när berättelsen tar slut tar också den personens liv slut. Men ibland blir jag glad också. Då kommer slutet som en befrielse ut en ond dröm och jag känner mig lätt och fri, som pånyttfödd. Ibland undrar jag om författarna vet vad de gör, vad de gör med oss."

Ja, det finns väl inte en bokmal som inte kan relatera till detta!

AGNES
Författare: Peter Stamm
Förlag: Thorén & Lindskog
Översättare: Sofia Lindelöf
Köp: Adlibris, Bokus

Jamaica Kincaid på Bokmässan

Foto: Russell MacMasters

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Kincaid kommer till Bokmässan (!) och jag ska gå på ett seminarium där hon samtalar om sitt författarskap med litteraturkritikern Jenny Tunedal. Det ser jag så mkt fram emot. Kincaid röstades, av Svenska Dagbladets kritiker, fram som alternativ Nobelpristagare 2018. Jag tror att det finns en rejäl chans att Kincaid kommer att tilldelas "det riktiga" Nobelpriset i det snaraste.

Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare utveckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.

ANNIE JOHN
Författare: Jamaica Kincaid
Förlag: Tranan (2010, 2016)
Översättare: Madeleine Reinholdsson
Köp: Adlibris, Bokus

Silvia Avallone på Bokmässan

Foto: RCS Libri

Italienska Silvia Avallone, som slog igenom med dunder och brak med sin debutroman Stål, kommer till Bokmässan. Hon är aktuell med en ny roman, Där livet är fullkomligt, som utspelar sig i samma typ av miljö som Stål, d v s i arbetarklassens lägenhetskomplex. Jag planerar att lyssna till henne på lördag 12.00 då hon, tillsammans med några andra italienska författare, ska samtala om "Italienska familjeband". Författaren medverkar även vid monterprogram där inte seminariebiljett krävs.

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

STÅL
Författare: Silvia Avallone
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Översättare: Johanna Hedenberg
Köp: Adlibris, Bokus

Utmaning: Authors & Actors - Margareta

Utmaning Authors & Characters: Margareta

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Trots att jag försöker hänga med i litterära diskussioner och trots att jag oftast läser böcker som är varmt rekommenderade, händer det emellanåt att jag lånar något på bibblan utan att ha en aning om vad det är. Och ibland upptäcker jag riktiga pärlor på det här sättet. Det är vad som hände med Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Jag lånade en författaruppläsning av boken bara för att titeln lockade mig. Och det ledde till en riktigt fin överraskning.

Natten innan de hängde Ruth Ellis är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig. Vi får ta del av författarens liv genom betraktelser av livets olika skeden och villkor. Många av episoderna skildrar kvinnans roll som rädd, som inlåst, som ett sexuellt objekt. Vi får följa författarens uppväxt i ett frireligiöst hem, dela hennes upplevelser av förälskelser och sorger och lära känna henne som en mogen kvinna. Margareta Strömstedt skildrar på ett oerhört naket och nyanserat sätt relationen till föräldrarna, maken och barnen; vi får ta del av osäkerheten, ambivalensen, svartsjukan, otroheten och rädslan att bli övergiven. Boken är självutlämnande och påminner mer om ett mycket förtroget samtal än om en publik text. Därför är detta en bok som verkligen berör.

Ruth Ellis, som lånat ut sitt namn till titeln, avrättades på 1950-talet för att hon dödat sin man. Mannen hade tidigare misshandlat henne så illa att det barn hon väntade dog. Hennes livsöde finns med som en bakgrundston genom hela boken.

Törnfåglarna av Colleen McCullough var en av de bästa romanerna jag läste och en av de bästa TV-serierna jag såg i början av 80-talet. Handlingen utspelar sig mestadels i Australien och handlar om den oacceptabla kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart och den unga flickan Meghan "Meggie" Cleary.

En smakbit ur Travesti

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter att ha varit sjuk en hel vecka tar jag det lugnt den här helgen och laddar batterierna inför Bokmässan.

Idag delar jag med mig en lite snutt ur en bok jag just börjat läsa. Det handlar om en Nobelpristippad författare, en av de mer svårtillgängliga. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken ännu, emellanåt fångas jag av vissa stycken, med stundtals drunknar jag i alla ord. Boken handlar om en författare som rest till en kurort för att lära sig hantera sina neuroser, som han tror uppstod på ett läger i ungdomen. Boken är Travesti av Mircea Cartarescu.

"Ensamheten bär inom sig fröet till vansinnet, även om man levt ensam hela livet, även om man har anpassat sig till ensamhet och frustration. Ensamhet. Frustration. Jag går inte ut och äter, jag gör en kopp kaffe och försöker koncentrera mig, skriva vidare, hitta dig någonstans."

"Jag sätter mig vid skrivmaskinen, din tortyrbänk men också min, jag kan inte plåga dig utan att plåga mig själv, precis som man inte kan sätta skalpellen i sin egen böld utan att själv tjuta och fäkta som en besatt."

Peter Stamm på Bokmässan

Bild: Gaby Gerste

Den schweiziske författaren Peter Stamm är aktuell med en ny bok, Den milda likgiltigheten i världen, och besöker Bokmässan. Jag kommer att lyssna på författaren när han samtalar om  "Könsroller i tyskspråkig litteratur" fre 17.00. Jag läser just nu  Stamms debutroman Agnes och jag har sedan tidigare läst Sju år. Stamms böcker ges ut på svenska av Thorén & Lindskog.

Sju år

Alexander studerar arkitektur i München tillsammans med den vackra, begåvade Sonja. De tycks vara ämnade för varandra och passar bra ihop, utan att vara himlastormande förälskade. Alexander och Sonja gifter sig, de startar en arkitektbyrå tillsammans och lever ett stabilt och behagligt liv tillsammans. Trots detta till synes lyckliga liv, har Alexander svårt att glömma sin besatthet av den illegalt invandrade polskan Iwona, som han haft en flyktig förbindelse med innan han gifte sig. Något lockar och drar Alexander till Iwona, trots att han närmast föraktar hennes oföretagsamhet och hennes uppenbara kärlek till honom. När Alexanders och Sonjas gemensamma liv utsätts för påfrestningar kan inte Alexander längre stå emot sin lust att åter söka upp Iwona.

Läsaren får ta del av Alexanders historia då han berättar denna för Sonjas äldre väninna. Allt eftersom får läsaren vet mer och mer om vad som hänt tidigare samtidigt som livet går vidare med nya utmaningar. Berättelsen om Alexander, Sonja och Iwona känns mycket vardaglig och allmänmänsklig. Den handlar om komplicerad kärlek och människor som inte alltid gör kloka val. Språket är tämligen enkelt, precist och mycket lättläst. Texten och innehållet fångade omedelbart mitt intresse då jag öppnade boken "för att bara kika lite" och jag läste därefter ut boken på ett par dagar. Trots att det egentligen inte hände särskilt mycket i boken blev jag snabbt, och förblev jag hela tiden, mycket engagerad i Alexanders berättelse.

En av författarens styrkor är att han lyckas gestalta en man det inte är så lätt att tycka om, på ett sätt som gör att man som läsare ändå tar till sig honom och försöker förstå hur han tänker. Överlag är människorna i Sju år några ganska vanliga typer som gärna vill mer än de vågar när det gäller kärlek och passion. Förutom Iwona, som reservationslöst ger sig till den man hon älskar.

Ett tema av särskilt intresse för mig - adoption - dyker upp som ett sidotema i Sju år. Jag sprang ihop med Peter Stamm under Bokmässan (2011) och nämnde mitt intresse för detta tema och undrade lite över hur vissa av personerna i boken såg på adoption. Peter Stamm berättade då att han gjort omfattande efterforskningar kring adoption just för att visa på olika sätt att se på fenomenet. Som svensk adoptivförälder blir man både provocerad och bekymrad över vissa åsikter som framförs.

Utan att göra någon större affär av det gestaltar författaren orättvisor och en ojämlikhet man kan betrakta utifrån olika perspektiv. Här finns en man som utan att tveka tycker att han har rätt att utnyttja en kvinna på det sätt som bäst passar honom. Man kan också beskriva samma relation utifrån den västerländska medelklassens privilegierde livssituation och den immigrerade underklassens rättslöshet. Både ett feministiskt synsätt och en tolkning utifrån ett klassperspektiv tillför berättelsen nya dimensioner.

Sammantaget är Sju år en lättläst engagerande berättelse som speglar Europa i nutid. Människorna gestaltas på ett vardagligt, nyanserat sätt och handlingen både lockar och provocerar läsaren. Rekommenderas!

SJU ÅR
Författare: Peter Stamm
Förlag: Thorén & Lindskog (2011)
Översättare: Sofia Lindelöf
Köp: Adlibris, Bokus

Sent på dagen - Tessa Hadley

Tessa Hadleys roman Syskonen, en roman om fyra syskon som samlas för att förbereda försäljningen av deras gamla sommarställe, gavs ut på svenska förra året. Jag missade den totalt, men det tänker jag åtgärda. Hadley debuterade sent, efter att under många år ha försökt skriva om andra världar än sin egen. När hon i stället började söka efter sin egen röst, blev det desto bättre. "Tessa Hadleys litterära universum kretsar i stället kring vanliga, ofta ganska privilegierade människor ur den brittiska medelklassen", skriver Sara Ullberg i GP (stavfel korrigerat). 

Sent på dagen handlar om två medelålders par, Alex och Christine, och Zach och Lydia, som varit vänner sedan ungdomen. När Zach hastigt avlider rubbas balansen och gamla känslor väcks åter till liv. Lydia flyttar hem till Alex och Christine för att försöka hitta ett sätt att hantera förlusten. Alla vännerna är överens om att just Zach var den de inte hade råd att förlora. Romanen inleds i berättelsens nutid med att Lydia telefonerar Christine för att berätta att Zack avlidit. Därefter växlar berättarperspektivet mellan nutid och tillbakablickar till den tidsperiod de alla lärde känna varandra. Trots sina olikheter är Christine och Lydia bästisar under studietiden. När de får en ny snygg lärare, Alex, blir Lydia omedelbart vanvettigt förälskad. Och Christine börjar dejta Alex bästa vän Zach. Någonstans på vägen blir det dock uppenbart för dem alla att de passar bättre ihop med kompisens partner. De byter, gifter sig, får barn, som även de blir bästisar, och åren går. 

Tessa Hadley skriver eleganta formuleringar som mycket precist gestaltar känslonyanser och detaljer. Under läsningen blir jag först förtjust i den sparsmakade prosan, därefter häftigt indragen i de dramatiska händelserna i inledningen, när vännerna försöker handskas med beskedet att vännen Zach avlidit. Här skildras chocken och den förlamande sorgen, utan tillstymmelse till kletig sentimentalitet. 

Sammantaget skriver författaren om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är just komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör Sent på dagen till en fantastisk läsupplevelse. 

SENT PÅ DAGEN
Författare: Tessa Hadley
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Översättare: Amanda Svensson
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Litteraturmagazinet, Anna

Lanny av Max Porter

Jag läste Max Porters debutroman Sorgen bär fjäderdräkt när jag som bäst behövde den, några månader efter min mammas död. Kråkan och boken uppfattade jag då som "så påträngande, trösterika och helgalna att det är en lisa för en sörjande själ att stifta bekantskap med dem". Vid första anblicken av Lanny väcktes därför förhoppningar om en ny minnesvärd läsupplevelse, något utöver det vanliga. Och de förhoppningarna infriades definitivt. Det är verkligen inte lätt att recensera en så egensinnig bok som Lanny. Att läsa den innebär att vandra in i en ny värld, att fångas av en sinnesstämning, att matt ramla ihop i en liten hög efter sista sidan. Att läsa Lanny är att uppleva!

Pojken Lanny och hans föräldrar Jolie och Robert har flyttat till en liten by på den engelska landsbygden. Byn lever sitt eget liv och så gör också en del urgamla skogsvarelser, t ex Dead Papa Toothwort. Lannys pappa Robert pendlar varje dag till sitt arbete i London, medan mamman Jolie författar deckare om brutala mord. Byborna ser med viss skepsis på den nyinflyttade familjen. Särskilt udda är Lanny, en liten pojke som tycks ha kontakt med själva skogen omkring honom. I byn bor även den äldre konstnären Pete, som börjar ge Lanny lektioner. Eller kanske är det Lanny som ger den äldre mannen lektioner? I vilket fall trivs de alldeles utmärkt i varandras sällskap. Men en dag är Lanny försvunnen ...

Romanen berättas inledningsvis av mamman, pappan och Pete och en fjärde mycket speciell röst. Den tillhör den uråldriga och skrämmande varelsen Dead Papa Toothwort. Hans sätt att berätta är mycket speciellt, vilket även märks i bokens häftiga layout (foto nedan). Senare i berättelsen får läsaren ta del av många av bybornas röster i fragmentariska små avsnitt. I dessa delar framträder mänsklighetens essens med dess barmhärtighet, medkänsla och småsinthet.

Sammantaget är Lanny en helt unik, omvälvande, säregen berättelse som stannar kvar hos läsaren länge. Jag ser verkligen fram emot att lyssna till författaren när han samtalar med Maggie O'Farrell om skrivandets drivkrafter på Bokmässan.

LANNY
Författare: Max Porter
Förlag: Sekwa (2019)
Översättare: Marianne Tufvesson
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter

Nicole Krauss på Bokmässan

Bild: Goni Riskin 

Många av mina författarfavoriter kommer till Bokmässan i år och jag har planerat ett rigoröst program för att inte missa någon. En av dem är Nicole Krauss, som är aktuell med en ny roman Dunkel skog. Den nya romanen har fått ett lite blandat mottagande och verkar kräva lite av sin läsare. Det gör mig mkt nyfiken. Jag planerar att lyssna när författaren samtalar med Ingrid Elam om "Irrfärder i Israels öken" tors, 14.00. Nicole Krauss medverkar även i ett monterprogram på fredagen som är tillgängligt även utan seminariebiljett.

Jag har sedan tidigare läst och älskat Kärlekens historia, en roman om kärlek som gjorde mig helt betagen. Och ändå tyckte jag kanske ännu mer om Det stora huset, en mörkare historia.

I denna sinnrikt konstruerade roman får läsaren möta fyra huvudpersoner, vars liv på olika sätt berör varandra. Berättelsen byter perspektiv och någon som varit en bifigur i ett avsnitt blir nästa avsnitts huvudperson. Det som binder samman de olika berättelserna är ett stort vidunder till skrivbord, ett skrivbord vars betydelse är mångbottnat. I första kapitlet möter vi författaren Nadja som tar hand om poeten Daniels möbler då han återvänder till hemlandet Chile. Daniel återvänder dock aldrig från Pinochets tortyrkammare och skrivbordet blir centralt för Nadjas författarskap. Många år senare blir Nadja kontaktad av en ung kvinna som säger sig vara Daniels dotter, hon vill gärna ha tillbaks sin fars skrivbord. Som läsare får man dessutom stifta bekantskap med en man, som efter hustruns död upptäcker hennes livs hemlighet, en ung kvinna som blir kär i en mycket udda man och en far vars relation till sonen är mycket komplicerad. Denna mosaik vävs på slutet samman genom att vi får möta en femte berättare, antikhandlaren Weisz som vigt sitt liv åt att återbörda de möbler Gestapo stal till deras rättmätiga ägare.

När jag läste Kärlekens historia blev jag förälskad i Nicole Krauss. Jag blev stormförtjust i bokens värme och upplevde läsningen som stor njutning. Därför hade jag mycket höga förväntningar på Det stora huset. Och jag måste först och främst slå fast att dessa förväntningar infriades med råge, trots att läsningen av Det stora huset innebar en helt annan typ av känslomässig resa. Kärlekens historia präglas av ljus och glädje, medan stämningen i Det stora huset är mörk och dyster. Romanen handlar om förluster och människans svårigheter att handskas med dessa. Faktum är att mina ögon fylldes av tåras vid flera tillfällen under läsningen, berättelserna berörde mig på djupet. Det här är en roman som gestaltar ett stort lidande.

Jag har länge försökt formulera några kloka reflektioner kring denna roman, men får nog medge att jag inte lyckats särskilt bra. Visst kan man skriva om författarens genomtänkta konstruktion och möjligen uppleva denna som onödig och/eller övertydlig. Men det är inte alls på detta plan jag upplever Det stora huset. Jag funderar faktiskt inte alls särskilt mycket över romanbygget och språket när jag läser, jag bara låter mig uppslukas av berättelsen och de mycket starka känslor som uttrycks i texten.

Det stora huset är en roman som rymmer många olika teman och stilar. Här gestaltas komplicerad kärlek mellan unga människor, en närmast incestuös relation mellan bror och syster, en medelålders mans sorg över en förlorad hustru och hans reaktioner då det visar sig att hustrun inte riktigt varit den han trodde hon var och en yngre generations kamp för att bryta sig loss från historien, en kamp att få leva sina egna liv. Här finns kärlek, här finns vrede, här finns sorg.

Det stora huset är en roman man kan analysera framlänges och baklänges. Men inga analyser kan fånga allt som ryms i denna roman, det här är en bok man kan läsa många gånger och hela tiden hitta nya detaljer i. Det här är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst.

DET STORA HUSET
Författare: Nicole Krauss
Förlag: Brombergs (2010)
Översättare: Ulla Danielsson
Köp: Adlibris, Bokus

Utmaning: Authors & Characters - Julia

Utmaning Authors & Characters: Julia

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Jules Verne var sannolikt den första "vuxenförfattare" jag läste i de tidiga tonåren. Jag uppfattade honom i alla fall då som en författare för vuxna, idag tänker jag att hans äventyrsböcker är perfekta för äldre barn/tonåringar. Men jag har tyvärr ingen koll på hur de har åldrats. 

Jules Verne levde i en period av tekniska framsteg och allsköns uppfinningar och han utnyttjade detta, plus sin egen fantasi, i sina berättelser. Han skrev Från Jorden till månen 1865, mer än hundra år innan vi i verkligheten kunde göra motsvarande resa. En av mina favoriter var Jorden Runt på 80 dagar från 1873. Flera av hans berättelser har filmatiserats, just Jorden Runt på 80 dagar relativt nyligen. Men ibland är det allt skönt med ett äldre, långsammare berättande, även i filmmediet.

Fröken Julie av August Strindberg, 1888, är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Pjäsen kan i korthet beskrivas som ett kammarspel med tre närvarande och en frånvarande huvudperson. Det är midsommarnatt och känslorna tar överhanden, den unga adliga fröken Julie har ihop det med betjänten Jean. Inledningsvis tycks Jean vara betuttad, men så snart besöket i sovrummet är avklarat blir han mycket hånfull. Då Julie nu är en fallen kvinna anser han sig stå över henne. Julie planerar att paret ska rymma tillsammans, men Jean har andra planer.

Varför "föll" då Julie? Jo, hon hade brister både vad gäller arv och miljö. Julie uppfostrades som en pojke, vilket (enligt  Strindberg) skapade stor förvirring hos henne. Jean, å andra sidan, är en manipulativ streber på väg uppåt. En streber som inte tycks ha minsta känsla för de han trampar på under klättrandet. Som någon form av moraliskt rättesnöre, som en "riktig kvinna" framträder köksan Kristin, som talar om svårigheterna för den rike att komma in i himlen. Den fjärde huvudpersonen, greven, finns aldrig med som person på scenen, men hans patriarkala skugga vilar tungt över både Julie och Jean.

Sammantaget kan Fröken Julie beskrivas som en avskalad, naturalistisk pjäs om klass, kön, sexualitet, makt, arv och miljö. Den är mycket läsvärd, även om man inte kan låta bli att reta sig på författarens kvinnosyn.

En smakbit ur Lanny

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Idag vill jag dela lite ur den bok jag just nu läser, Lanny av Max Porter. Tyvärr är det inte möjligt att dela så mkt som skulle behövas för att göra denna bok rättvisa, den innehåller så många lager, nyanser, perspektiv att jag skulle behöva dela större delen av boken. Men ni ska i alla fall få ett par små smakbitar, som jag hoppas kommer att locka till läsning.

"Lanny sjunger och sprider en doft av utomhus när han dansar in i rummet.
Veeeet du en saaak, säger han, att alla clownfiskar föds som hannar och när drottningen dör blir en av hannarna hona och sen blir han den nya drottningen? Så vad kom först, hannen eller drottningen?
Pax för drottningen, lurifax.
Jag slår armarna om honom.
Vad håller du på med mamma?"

"Jag undrar var han är.
Ännu en sekund.
Var är Lanny?
I det här skedet är orden fortfarande oförargliga, inbäddade i min vanliga vardagsstruktur, precis som Var är lappen med wifi-lösenordet? Varför kliar det fortfarande trots att jag klippt bort märkeslappen? Varför ska de här kycklingbrösten ta så lång tid att tina?
Var är min son?"

Recensionsböcker och planer för Bokmässan

Höstens recensionsböcker lockar till omedelbar läsning! Jag kan höra dem småkivas i bokhögen om vem som ska bli läst allra först. Förutom att jag tror att detta är tre av höstens allra bästa böcker, finns det ytterligare en sak som gör dem speciella. Alla författarna kommer till Bokmässan!

Tessa Hadley medverkar vid fem olika programpunkter! Jag planerar att gå på ett seminarium där hon samtalar med sin förläggare Maria Såthe (Romankonstens okrönta drottning, tors 16.30) och ett längre seminarium där hon samtalar med Anneli Dufva om sin senaste roman och sitt författarskap (Tessa Hadley skildrar våra inre liv, fre 16.00). Jag har helt nyligen upptäckt Tessa Hadley genom att lyssna lite på romanen Sent på dagen på engelska. Jag blev faktiskt helt golvad! Den är så bra! Jag kände omedelbart att detta är en roman jag måste läsa ordentligt och med ögonen. När jag nu läser i Bokmässans program att Tessa Hadley skämtsamt kallats för "en Justin Bieber för medelålders kvinnliga läsare" förstår jag precis vad de menar. Tessa Hadley medverkar även i Wahlström & Widstrands monter vid ett par tillfällen för den som inte har seminariebiljetter.

Max Porter blev jag omåttligt förtjust i när jag läste hans debutroman Sorgen bär fjäderdräkt, en egensinnig och underbar roman om sorg. Hans nya roman Lanny beskrivs som en "djärv och märklig berättelse där fabler möter nutida liv i engelsk by". Vem kan motstå en sådan beskrivning? Jag kommer att gå på ett seminarium där Max Porter och Maggie O'Farrell samtalar om skrivande (Skrivandets drivkrafter, lör 13.00). Båda författarnas böcker ges ut på svenska av Sekwa/Etta. Max Porter medverkar även vid ett monterprogram på torsdagen som alla har tillgång till.

Silvia Avallone slog igenom i Sverige med dunder och brak med sin debutroman Stål, som skildrar två flickors uppväxt i ett patriarkalt, skitigt och eländigt Italien. De båda flickorna gestaltas ömsint och lyhört, med ett enkelt, rakt språk som väcker engagemang hos läsaren. Den nya romanen Där livet är fullkomligt utspelar sig i samma miljö som Stål. Jag ska gå på seminarium där Silvia Avallone samtalar med Pontus Kipowski (från förlaget Natur & Kultur) om unga kvinnors situation i dagens Italien (Silvia Avallone, fre 14.30). På lördagen medverkar Silvia Avallone i ett scenprogram som är tillgängligt för alla.

Utmaning: Authors & Characters - John

Utmaning Authors & Characters: John

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

John Steinbeck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962 med motiveringen "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Steinbecks verk är samhällskritiska och han ställer sig alltid på den lilla människans sida. Särskilt tydligt märks detta i Möss och människor och i Vredens druvor. 

Möss och människor utspelar sig på 30-talet under depressionstiden i Kalifornien. Det urstarke, svagbegåvade Lennie och hans kamrat George arbetar på olika gårdar och drömmer om ett eget ställe. Många missförstånd uppstår kring Lennie som är så stark att han råkar göra illa, fast han inte vill. Steinbecks styrka ligger i förmågan att gestalta värmen och närheten mellan de två vännerna, trots en tuff jargong. Denna korta berättelse gestaltar komplicerade frågor om klass, skuld, ansvar och straff.

Även Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.

Min favorit av författaren är dock Öster om Eden, som sannolikt var en av de första nobelprisade verk jag läste. Romanen är en släktsaga som handlar om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det här är en hisnande episk berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja.

Stina Aronsons Hitom himlen utspelar sig i en liten fiktiv by i Tornedalen i Norrbotten och kretsar runt Emma Niskanpää och hennes klene, men oändligt älskade son John. Pojken blir tidigt faderlös och får försöka axla ansvaret för den lilla gården tillsammans med den åldrande modern. Karaktäristiskt för romanen är dess skildringar av naturens krafter och människans utsatthet. Känslan i romanen är karg, torftig och öde. Emma pratar inte i onödan med någon och att gnälla över krämpor skulle aldrig falla henne in. Hon bekänner sig till en sträng kristendom och lever utan krusiduller. Men hon har ju i alla fall sonen John att leva för. Och det gör hon fullt ut, utan att skämmas.

"Ty modern och sonen talade fortfarande ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för mitt John och mammet. Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen var en vuxen man som räckte upp till taksparrarna i pörtet."

En smakbit ur Bortbytingen

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Idag vill jag dela lite med er ur min fina bok Sagor och berättelser av Selma Lagerlöf. Nej, Selma ska inte reduceras till en sagotant, mycket av det hon skriver har djup mening, ett aktuellt innehåll och är konstfärdigt komponerat. Fast jag som gillar sagor, tycker ju att det stämmer på sagor. Just sagan om Bortbytingen ställer t ex många frågor om vem som är vår nästa. Utifrån ett psykologiskt perspektiv på föräldraskap kan man läsa sagan som en berättelse om att inte uppleva barnet som sitt eget. 

– Titta på barnet, och säg om du kan begripa varför det ser så underligt ut! sa hustrun och räckte det till honom. Han tog emot det ur hennes händer, men knappt hade han gett det en blick, förrän han spottade tre gånger och slängde det ifrån sig.
– Det är en trollunge! sa han. Det är inte vårt barn.
Hustrun satt alltjämt kvar vid vägkanten. Hon var inte snabbtänkt och kunde rakt inte förklara för sig vad som hade hänt.
– Men vad gör du med barnet? frågade hustrun.
– Märker du inte att det är en bortbyting? frågade mannen. Trollena har passat på, när våra hästar skenade. De har stulit vårt barn och lagt hit ett av sina egna.

Herravälde

Elin Olofssons författarskap är helt i min smak. Sedan tidigare har jag läst Krokas och Gånglåt och verkligen gillat dem båda. Jag har tidigare skrivit att en av de saker jag i hög grad uppskattar är författarens personporträtt, hon gestaltar människor som de är. Med både fel och brister. I den nya romanen Herravälde tar författaren ytterligare stora kliv mot att bli en av Sveriges allra mest populära författare. Förutom de livfulla personporträtten finns här intressanta miljöskildringar i historisk tid.

Herravälde utspelar sig på 1920-talet och rör sig framför allt runt tre kvinnliga huvudpersoner, Alice, Thomasine och Brita. Alice är gift med Fredric, som genom giftermålet blev herre över Alices barndomshem Silvernäs herrgård. När Fredric får ett slaganfall kommer det fram att han levt högt över deras tillgångar och Alice riskerar att hamna på bar backe. Pigan Brita råkar lätt i trassel med karlar och har ingenstans att bo. Hon växte upp i ett fattigt hem, med en styvfar som förgrep sig på henne. Efter att Britas make begått självmord på bröllopsnatten får brodern Halvard förbarma sig och dela sitt lilla rum med henne. Thomasine växer upp i Stockholm hos en far som är konstnär. Så småningom visar det sig dock att dottern är den mest talangfulla i familjen. Thomasine reser till Silvernäs med uppdraget att måla av herrskapet, utan att veta att situationen på herrgården förändrats.

Herravälde utspelar sig 1921 och frågor om kvinnornas rösträtt, förmåga att tänka och möjlighet att klara sig utan en man är mer aktuella än någonsin. I en fängslande berättelse gestaltas frågor om kön, klass och makt och de tre kvinnornas livsöden engagerar, berör och upprör. Herravälde är en riktig bladvändare som jag varmt rekommenderar.

HERRAVÄLDE
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: och dagarna går, Fiktiviteter

Authors and Characters - Elisabeth

Utmaning Authors & Characters: Elisabeth


Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Lizzie Doron är en av Israels mest uppmärksammade författare. Hennes situation i hemlandet är dock inte så enkel eftersom hennes syn på hemlandet förändrats genom hennes skrivande. Jag har läst två fantastiska självbiografiska romaner av författaren, Varför kom du inte före kriget? och Min mors tystnad. Den första boken handlar om uppväxten hos en svårt traumatiserad mor, den andra om relationen till en frånvarande far. Båda böckerna fokuserar på Förintelsen och dess effekter långt efter att kriget tagit slut. I Sweet Occupation, från 2009, skriver Doron om palestiniernas situation i Israel, såvitt jag kan se finns inte denna översatt till svenska. Dorons senaste böcker som handlar om palestinierna har inte heller getts ut i Israel.

"I was a kind of an icon in the Israeli society, representing the "second generation" who wrote the stories of Holocaust survivors, victims, and I was in a way one of those writers who told the Jewish story and helped build the Jewish narrative."

"But I must say that after meeting on a personal basis a Palestinian living under occupation, visiting his family and living his life, I knew I was dealing with the right topic. And that is my new mission right now."

Läs gärna hela artikeln jag citerar ur här.

Ja, jag gjorde det lätt för mig den här första veckan, jag valde ett namn som tillhör en av de mest minnesvärda litterära karaktärerna. Jag tänker så klart på Elizabeth Bennet i Jane Austens Stolthet och fördom. Handlingen känner säkerligen alla som läser bokbloggar till: berättelsen om hur Elizabeth Bennet och mr Darcy åtrår (på ett kyskt sätt naturligtvis, vi pratar ju nu om sent 1700-tal) och missförstår varandra är kanske den ultimata kärlekshistorien. Min fina utgåva är från 2011 i översättning av Gun-Britt Sundström.

Ny utmaning - Authors and Characters

Alltså, det är ju rätt kul med utmaningar, både att delta i dem och att hitta på dem. Därför tänker jag nu dra igång en ny utmaning, som jag hoppas att ni vill delta i. Den kommer att handla om författare och litterära karaktärer utifrån ett temanamn. Utmaningen är att berätta lite om en författare och en karaktär med samma (eller i alla fall liknande namn). Själv tänker jag att det är rätt lätt med författare, men desto svårare med karaktärer. Jag är usel på att komma ihåg karaktärernas namn, kanske kan jag bättra mig genom den här utmaningen.

För att göra det lite lättare och ge er (mig) tid att rota i bokhyllan publicerar jag redan nu alla namn för 2019. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans temanamn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer och besök varandra för att få tips och kommentera gärna.

Utmaning:
Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn.

Namnlista:
2/9 Elisabeth
9/9 John
16/9 Julia
23/9 Margareta
30/9 Mikael
7/10 Karin
14/10 Tomas
21/10 Kim
28/10 Charlotte
4/11 Maja
11/11 Viktor
18/11 Katarina
25/11 Christian
2/12 Alice
9/12 Anna
16/12 Erik
23/12 Maria
30/12 Peter


Har ni lust att hänga med?

En smakbit ur Berör och förstör

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Idag väljer jag att dela en dikt av Jila Mossaed ur diktsamlingen Berör och förstör i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. 

Varför kan jag fortfarande inte
uttala ö
Öar
Sjöar
Öde
Ödlor
Öm, öm,öm
Får man undvika en bokstav
i tusen rader med dikter?

Någon gång ville jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
Jag kompromissar nuförtiden
jag vill snarare dö namnlös
Var som helst