Idag är det Gustaf Frödings födelsedag, han föddes 1860 ni får själva, göra räknandet. Jag har älskat Fröding dikter sedan jag som 21-åring arbetade på Alsters Herrgårdscafé och blev bekant. För femtielfte gången delar jag nu på bloggen den finaste dikten om kärlek, "Nypenrosa" ur Räggler och paschaser från 1897.
Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.
Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.
Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.
Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.
Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.
Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.
Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.
Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.
Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.
Å, den är härlig! Men frågan är vad Anna tyckte..? :)
SvaraRaderaMinns du vem Anna egentligen var? Jag har vetat, men minns inte. Kanske gift med en av Gustafs vänner?
Radera