1. När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall, i inlevelsefull uppläsning av Gunilla Nyroos, var en av höjdpunkterna under fjolåret. Då flickan med det enkla ursprunget, Hilma, gifter sig med läroverksadjunkten Sigfrid vet hon inte att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.
2. Mannen utan öde av Inre Kertész, i nyanserad uppläsning av Krister Henriksson, är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Berättelsen har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen.
3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson, i underbar uppläsning av Rolf Lassgård, handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
