Jag totalt älskade Tomas Bannerheds
Korparna så när jag igår började läsa hans nya roman
Lugnet var det med högra förväntningar och en del oro. Oron lade sig snabbt, förväntningarna infriades omedelbart, jag började nästan gråta då jag läste de första sidorna. Nu ska jag läsa denna bok långsamt och låta mig översvämmas av starka känslor, nostalgi, igenkännande och glädje.
"... att relationen mellan föräldrar och barn är mycket mer sammansatt än man tänker sig och att själva familjebildningen ofta innebär ett inträde i den eviga oron."
Nu blev jag lugn! Tack för det. Har Lugnet näst överst i högen.
SvaraRaderaEn roman att älska.
Radera