Torkans år

Med fängslande handling, stillsam humor och förtrollande enkelt, precist språk kröp Torkans år av Roland Buti in i mitt hjärta. Det långsamma berättandet, de oundvikliga katastroferna och de varmt tecknade karaktärerna gör detta till en perfekt Lyran-bok. Och en perfekt bok för många, många läsare.

Trettonårige Gus bor med sin familj utanför en liten by på landsbygden i Schweiz. Året är 1976 och en förfärlig torka har lagt sig som ett dammoln över landet. Värmen är olidlig för både djur och människor. Gus familj består av en hårt arbetande pappa, en lite frånvarande mamma, en fiolspelande äldre syster, en excentrisk farfar, drängen Rudy med Down's syndrom, den nyinflyttade exotiska Cécile och ett antal mycket speciella djur. Pappan har investerat stora summor i en modern ladugård med tusentals kycklingar, kycklingar som försmäktar i hettan under taket. Trots pappans stoiska försök att rädda dem alla är katastrofen snart ett faktum.

Handlingen berättas av den vuxne Gus, som ser tillbaka på det år hela hans liv förändrades. Varje ord känns genuint och de mycket udda familjemedlemmarna träder fram för läsaren med tydlig skärpa. Sammantaget är detta en underbar uppväxtskildring som lämnar en klang av vemod efter sig.

TORKANS ÅR
Författare: Roland Buti
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag: Sekwa  (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Den läsande kaninen