Lyrans Noblesser: Judas av Amos Oz

fredag 29 juni 2018

Judas av Amos Oz

Bibeln med alla dess berättelser och karaktärer har alltid intresserat mig och jag tycker särskilt mycket om att läsa fiktiva berättelser som ger nya perspektiv och tolkningar. Roman Judas började jag vänta på redan när den kom ut och nu har jag äntligen läst den. Och den uppfyllde alla högt ställda förväntningar med råge.

Judas utspelar sig i Jerusalem under senare delen av 1959 och början av 1960. Kriget i samband med landets tillblivelse 1948 har skakat om befolkningen, men ännu vet man inget om alla de kommande krigen. Det är höst och huvudpersonen Shmuel Ashs liv har drastiskt förändrats. Hans fästmö har lämnat honom för att gifta sig med en annan och universitetsstudierna om den judiska bilden av Jesus har gått i stå. Shmuel lämnar sitt gamla liv och flyttar in hos en rörelsehindrad man vid namn Gershom Wald, där hans uppgift består av att hålla Wald sällskap några timmar varje dag. I huset bor också den lockande, mystiska Atalia, som visar sig vara änka efter Walds son. I samtal med Wald utvecklar Shmuel sina tankar om Jesus och Judas och i gengäld får han höra talas om Atalias far Shealtiel Abrabanel, en man som bestämt motsatte sig att Israel skulle utropas som en judisk stat. Mötet med Atalia väcker starka känslor och längtan efter kärlek, men hon tycks inte vara intresserad av någon närmare bekantskap, i alla fall inte inledningsvis.

I romanen framför författaren en annan bild av Judas än den gängse bilden av förrädaren som sålde Mästaren för 30 silverpenningar och därefter hängde sig. I Oz händer blir Judas den som var mest hängiven, den som bara väntade på att Jesus skulle stiga ner från korset för att visa sin makt, den som blev förkrossad när Jesus dog. Oz hänvisar bl a till Judasevangeliet som beskriver Judas som den som stod Jesus närmast. Temat förräderi återkommer i romanen i många skepnader. Berättelsen om Abrabanel som kämpade mot sin sionistiska bröder för att leva gemensamt i landet med araberna visar med smärtsam skärpa hur ensam den blir som stämplas som förrädare. Få var, och är, de som delade Abrabanels vision. De flesta, inklusive Wald, såg honom som en orealistisk drömmare.

"Atalias far drömde om att judar och araber skulle komma att älska varandra, om bara missförstånden dem emellan reddes upp. Men han hade fel. Det fanns inte, det har aldrig funnits några missförstånd mellan judar och araber. Tvärtom. I flera decennier har de haft exakt samma inställning: araberna här klamrar sig fast vid detta land eftersom det är deras enda land och de inte har något annat, och vi klamrar oss fast vid detta land av precis samma anledning."

Judas innehåller många sidor av monologer där Wald och Shmuel utvecklar sina tankar och idéer. Trots detta blir romanen aldrig tung att läsa, de tankar som presenteras är fascinerande och omfattar människans existentiella villkor, politiska villfarelser och vårt behov av närhet och samvaro. Och romanen rymmer även "en berättelse om kärlek och mörker", liksom författarens stora roman med just denna titel.

Sammantaget är Judas en fantastisk roman som skildrar de stora frågorna och sammanhangen, som de ter sig i den lilla människans värld. Allt blir begripligt, om än inte enkelt.