I ett annat land består av en serie sammanhängande prosalyriska avsnitt, som gestaltar en flickas barndom. Författaren skapar en värld som rymmer mycket mörker och faror, men även ljus. En värld jag känner igen mig i, en värld som gör mig rädd. Naturen lever, meningar som "Forsen fräser ilsket" och "Det sträva gräset hör oss komma" skapar en magisk, mörk barndomskänsla, en barndomsrädsla som sitter i kroppen. En rädsla jag väl känner igen.
Kandre läser jag framför allt för hennes språk. Hon använder enkla ord, men kombinerar dem på ett sätt som får mig att stanna upp och fundera. Ofta är något lite skevt och kräver uppmärksamhet som t ex: "Kallt vatten spricker mot sten och rot".
Många detaljer väcker igenkännande, det riktigt spritter i benen av lust att hoppa twist när jag läser "sida, sida, mitten, över, på, sida, mitten, på, över, på, ut". Men allra mest känner jag igen mig i tankarna kring varandet och hur skör man kan känna sig.
"Jag vet, innerst inne: jag är inte allt detta.Sammantaget är I ett annat land en oerhört vacker text som bör avnjutas långsamt och i stillhet. Då plötsligt står barnet där, nästan så nära att det kan vidröras.
Jag är: armar, ben, hjärta, ögon, öron, hud, senor, brosk, nerver, ådror och blod och den låga som är jag är mycket liten och inte alls oändlig, odödlig och allsmäktig.
I min ensamhet kallnar och styvnar jag. Jag är varken osårbar, outplånlig eller evig."
I ETT ANNAT LAND
Författare: Mare Kandre
Förlag: Thorén & Lindskog (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Stories from the City, Feministbiblioteket
Vilken fin recension! Och såklart en helt fantastisk bok.
SvaraRaderaTack! Ja visst är det en fantastisk bok!
Radera