Min mamma

En dag som denna gör sig saknaden efter mamma påmind lite extra. Egentligen finns den där alltid, men jag har lärt mig leva med den. Och framför den stora sorgen ställer sig tacksamhet och glädje över att jag ändå fick ha min mamma så länge, särskilt de tio sista åren var viktiga för oss.

Min mamma växte upp i en familj som till en början hade rätt gott ställt (det är min morfars företag som stensatt vägarna i Mölndal) för att därefter förlora allt p g a sjukdom. Detta präglade min mammas liv, hon var alltid sparsam och försiktig med pengar. Penningbristen gjorde också att min mamma inte fick ta studenten, men hon var den första i sin familj som tog realen, det var viktigt för henne. Därefter valde hon att gå Frälsningsarméns officersskola och reste runt i Sverige som evangelist. Det var fattigt och kämpigt. Sedan träffade hon min pappa och bildade familj. Tidigt gav mamma mig böcker och uppmuntrade mig att läsa och jobba hårt i skolan. Hon var glad när jag tog studenten och hade nog då inte en tanke på att jag senare i livet även skulle ta en masterexamen.

Mamma var ofta stolt över mig och visade det tydligt efter att jag fått barn. Det finaste hon sa till mig var att jag var en bra mamma. Samtidigt var det nog tungt för henne att påminnas om allt hon inte hade haft möjlighet att ge mig. Mamma arbetade hårt när jag var liten för att försörja mig och min sjuklige pappa. Hon hade lite tid och ork för en liten unge som behövde sin mamma.

När mamma dog för två år sedan blev jag helt lamslagen av sorgen. Det gjorde ofattbart ont och var svårt att hantera för mig. Men jag bär mamma med mig och pratar med min inre mamma så gott som varje dag. Idag vill jag hylla henne som en kvinna som arbetade hårt för att klara av livets hårda villkor.