Tomma stolar i Akademien

Äntligen fylls nyheterna av litterära frågor! Varje morgon, eftermiddag och kväll kan man lyssna till intelligenta diskussioner om angelägna ämnen! Eller? Nej tyvärr, när den litterära sfären väl står i centrum handlar det om intriger, mobbing, gubbslem och skvaller. Fy, så deprimerande nyheterna om Svenska Akademien är.

Fyra ledamöter har hittills lämnat sina stolar och en har lämnat arbetet. Den här distinktionen tror jag tyvärr är viktig. Här kan ni läsa vad som hänt dag för dag.

I nuläget är det kanske lätt att glömma bort det som är viktigt i den här härvan, att ge upprättelse åt dem som utsatts för övergrepp. Och att förhindra att vissa grupperingar tror sig vara så viktiga att lagen inte gäller dem. Jag har i det här sammanhanget svårt att glömma hur f d ständige sekreteraren hyllar sig vän Arnault som en förebild:

"Som livstilsförebild framhåller Horace Engdahl sin franske vän Jean Claude Arnault, akademiledamoten Katarina Frostensons make som driver kulturscenen Forum i Stockholm. Arnault, berättar Engdahl, har tumme med sommelieren på krogen Wasahof. Jean Claude kan utan bekymmer skaka fram två flaskor Pomerol ur ”restauratörens cave”: ”ja, ni är ju två!”
– Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!"

Denne Arnault anklagas nu för trakasserier, sexuella övergrepp och allsköns vidrigheter. Och många av övergreppen ska ha skett i Akademiens lokaler.

Jag blir också upprörd över hur lätt det verkar vara att sko sig inom Akademien. En akademiledamots man tilldelas stora summor för att driva sin klubb, en annans sambo får stora summor i bidrag till sitt språkprojekt. Det olämpliga i detta verkar väl självklart för de flesta av oss. Men inom Akademien tar man bara emot de "köttbullar" som kommer flygande. Jäv tycks man inte ha funderat över och det finns inga regler kring detta.

Riktigt ledsamt tycker jag att det är att läsa alla elaka uttalanden av ledamöterna och lägst av dem alla har utan tvekan Horace Engdahl låtit sig sjunka.

Men visst finns här exempel på hedervärt agerande också, jag ska försöka att bära med mig t ex Per Wästbergs uttalande om hur Sara Danius offrades:

Detta är en skamfläck på Akademien som inte kan tvättas bort. Och allt detta elände på grund av en sexmissbrukare!

Fortsättning följer, men det är svårt att se hur förtroendet Akademien ska kunna återupprättas utan en mer omfattande utrensning.