Att hålla samman och stå upp för det som är rätt är ett tema som genomsyrar alla böckerna i sviten om Bricken. Men det är inte alltid så lätt när en är troende och en inte är det, eller när en är arbetare och en annan strejkbrytare. I hela sitt liv har Bricken levt nära människor som inte har samma syn på saker och ting. Och det har präglat henne djupt. Hon har blivit en människa som försöker förstå, en som funderar och accepterar olikheter. Fast ibland tycker hon ju att det får vara nog. I Som ett träd i skogen händer det återigen något med ett av barnen som pressar Bricken att fundera och försöka förstå, även om det ibland är svårt. Men, som sagt, man måste hålla ihop trots sina olikheter.
De två första böckerna om Bricken handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig. De senare böckerna handlar i hög grad om kvinnoliv med barnafödande, hårt arbete och oro för man och barn.
Böckerna om Bricken är klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras framväxten av de olika folkrörelsernas (arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen). Författaren problematiserar motsättningarna mellan dem och visar att de alla är framvuxna ur samma behov av gemenskap och rättvisa.
SOM ETT TRÄD I SKOGEN
Författare: Vibeke Olsson
Serie: Bricken, del 6
Förlag: Libris (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Litteraturmagazinet, Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar