Gräset sjunger av Doris Lessing

Usch! Pust! Fy, så jobbiga en del böcker är att läsa. Med huvudpersoner som uppför sig vedervärdigt och har vidriga värderingar. Jag blir alldeles matt av äckel och mitt inre gör uppror. Människor får inte vara så här hemska! Och ändå vet jag ju att de är det. Och därför läser jag böcker som tar emot, jag läser dem för att försöka förstå. För att jag tänker att förståelse kan vara ett första steg mot förändring. Kanske. Och mitt i all avsky jag upplever, noterar jag också att det här är en riktigt bra bok. Och ja, det är jag ju inte först att upptäcka, de aderton gav ju författaren det fina priset 2007 med motiveringen "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning". Hetta och kraft känner jag igen, det har jag känt av under läsningen av Doris Lessings debutroman Gräset sjunger från 1950. Jag har läst andra romaner av Lessing, som jag tyvärr inte fastnat särskilt för (Den femte sanningen, Det femte barnet, Ben, ute i världen) och en novell jag gillat skarpt (Till rum 19). Gräset sjunger är i mitt tycke en helt enastående roman.

Gräset sjunger utspelar sig i Rhodesia (Zimbabwe) i slutet av 1940-talet. De vita britterna har makten och den svarta ursprungsbefolkningen tvingas arbeta och leva i yttersta fattigdom och nöd. I bokens inledning får läsaren veta att Mary Turner mördats av den svarte tjänare Moses, därefter skildras hennes liv från barndomen och framåt. Mary växer upp i ett konfliktfyllt hem och kommer att som vuxen leva i staden omgiven av vänner och bekanta. Åren går, men Mary förändras inte, vare sig till utseende eller livsstil. Hon är naiv och har ingen insikt i vad vännerna egentligen tycker om hennes sätt att leva, förrän hon en dag råkar höra dem prata om henne. Chockerad över det hon hört beslutar sig Mary för att snarast gifta sig. Detta trots att hon inte alls lockas av den intimitet hon då förväntas dela med sin make. Dick Turner, en fattig jordbrukare, dyker lägligt upp och paret gifter sig utan att ha lärt känna varandra och utan att förstå den andres behov. Mary blir chockerad över den fattigdom hon förväntas leva i och förtvivlad då hon inser att Dick inte alls har förmåga att skapa sig någon förmögenhet. Ensamheten är stor på gården, Mary "umgås" oftast bara med de olika svarta tjänare som passar upp i hemmet. Hon är mycket kritisk till deras sätt att vara och arbeta och äcklas av deras lukt. Trots denna aversion utvecklas en mycket speciell relation mellan Mary och tjänaren Moses.

Lessing gestaltar i sin berättelse om Mary både en kvinnas och systems sammanbrott. Mary blir alltmer apatisk under åren på gården, hon tappar förmågan att umgås med människor och hon blir fånge i sina egna känslor. Hon pendlar mellan aggressiva utbrott riktade mot ursprungsbefolkningen och djup depression, när hon inser att hon inte kan förändra sitt liv. Porträttet av Mary är oerhört intressant, Lessing väjer inte ens för det värsta, utan låter Mary uttrycka tankar och känslor man som läsare verkligen förfäras över. Och ändå kan jag inte låta bli att känna empati även med henne.

Gräset sjunger är helt enkelt storslagen litteratur, som man behöver läsa trots att det kan ta emot. Jag tror att det är viktigt att utmana sina egna tankar och försöka förstå även det som känns obegripligt.

GRÄSET SJUNGER
Författare: Doris Lessing
Översättare: Gunvor o Bertil Hökby
Förlag: Wahlström & Widstrand (2007)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket, LitteraturMagazinet