Gott Nytt År

Gott Nytt År önskar en trött bokbloggare som hoppas få en nytändning nästa år genom att bara lustläsa.

Topplistan 2017

Trots att jag läst färre böcker under året än jag brukar, fanns det gott om kandidater för en topplista. Jag har strukit många riktigt bra böcker för att till slut få ihop de tio allra bästa. Och då har jag ändå ett par sviter (eller delar av sviter) med. Observera att de listade böckerna är utan inbördes ordning.

Ett par av årets pristagare finns med på listan, av Ishiguro tycker jag att Återstoden av dagen är bäst (har även läst Begravd jätte och Never let me go under året). Augustprisade De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är helt enkelt en fantastisk berättelse. Arundhati Roys nya roman hade jag och många andra väntat på i 20 år. Den är magnifik om än mycket "svår".

Vilka av böckerna har ni läst och vad tyckte ni om dem?

Återstoden av dagen - Kazuo Ishiguro
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Den svavelgula himlen - Kjell Westö
My name is Lucy Barton - Elizabeth Strout
En Marialegend - Niklas Rådström
Memorys bok - Petina Gappah
Tiden är inte än - Elin Boardy
En engelsk gentleman/En trogen kvinna/De sista vännerna - Jane Gardam
Den som stannar, den som går/Det förlorade barnet - Elena Ferrante

Gallsten, Netflix och Grace

Jag har haft en ny pärs med mina gallstenar, därav tystnaden den senaste veckan. Nu är jag åter på benen, men har svårt att fokusera och är sliten. Jag läser en massa bra böcker, t ex Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren och Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson (den senaste boken om Bricken), men har inte ork att skriva ngt just nu. Det kommer dock inlägg om böckerna senare.

Eftersom jag behöver förströelse har jag för första gången skaffat Netflix och där finns ju hur mkt som helst att titta på! Igår tittade jag på hela serien Alias Grace som baseras på romanen med samma titel av Margaret Atwood. Oj, så bra den var! Boken finns med på min Bästalista och TV-serien var också oerhört bra. Idag ska jag dammsuga lite, griljera skinkan och titta på en massa avsnitt av The Crown. Julen kommer att bli fettsnål, men skinka måste vi ändå ha.

Ge mig gärna era bästa Netflix-tips, det kommer nog att bli en del tittat under en lång julledighet. Jag gillar historiska serier och en del drama.

Vem får vara Lucia?

Dotterns klass går idag lucia. Flickorna är tärnor, pojkarna är stjärngossar, en flicka är lucia. Eleverna har diskuterat med lärarna om tomtar och pepparkaksgubbar, men fått besked att Lucia ska firas på traditionellt sätt. Någon kille var visst lite sugen på att vara lucia, men detta har inte riktigt pratats om.

Förra veckan hade eleverna skriftligt förhör i samhällskunskapen om lagar, regler och normer. En del normer, som t ex den att stå i kö, fanns med som exempel. Min 12-åring har skrivit att man ska vara normkritisk och gett en massa exempel på könsstereotypa normer hon tycker att man ska bryta. Det ska bli spännande att se hur hennes svar kommer att bedömas.

Dagen till ära kommer här en repris av min favoritbok om Luciafirande, Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era barn. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.

Tematrio - Ungdomsböcker

Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oasvsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!

1. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren har jag precis börjat läsa och jag är helt enkelt stormförtjust. Så himla bra hon fångar både det som är mysigt och det som är ruggigt med att vara tonåring.

2. Trilogin Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs handlar om en ung flicka som lever på vikingatiden, en tid då striderna var många och gudarna nyckfulla. Männen har makten och övergrepp är vardag, särskilt för trälarna. Bra historisk svit för unga. Och äldre.

3. The Curious Incident of The Dog in The Night-Time av Mark Haddon handlar om Christopher, som är 15 år och har Aspergers syndrom. En fin gestaltning av hur det är att leva med funktionsvariationer.


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro föddes i Japan i en samurajfamilj och flyttade till England, temporärt, vid fem års ålder. Han upplevde sig som annorlunda i sin nya miljö och familjen hade bara japanska saker i hemmet. Det var ju meningen att de skulle flytta hem igen, men så blev det inte. Som tonåring ägnade sig Ishiguro mycket åt att skriva låttexter och spela gitarr. Han blev dock aldrig någon bra musiker. Men han reste till USA och Kandada och följde sina idoler. En av dem var Bob Dylan och Ishiguro är mycket nöjd över valet av förra årets Nobelpristagare.

När Ishiguro skriver börjar han med en mycket kortfattad sammanfattning av det han vill ha sagt och det boken ska "handla" om. Återstoden av dagen handlar, enligt författaren, helt enkelt om en man som valt att ägna sitt liv åt att tjäna någon, som senare visar sig vara nazistsympatisör och därmed inte alls värd att betjänas. När huvudpersonen ser tillbaka på sitt liv inser han att hans livsval inte varit så bra, trots goda avsikter. Never let me go är en metafor för insikten att vi alla ska dö, där tanken är att läsaren ska känna igen sig i huvudpersonernas villkor. Senaste romanen Begravd jätte är en mytisk saga som utspelar sig på 500-talet i det kommande England där freden mellan saxare och normander är bräcklig. Det äldre paret Axl och Beatrice ger sig iväg på en resa för att återse sin son. De har dock svårt att minnas honom, ja svårt att minnas något överhuvudtaget. En drake har lagt en glömskas dimma över hela landet. Enligt Ishiguro ville han skriva om minnet, vad man glömmer och vad som kanske är lika bra att glömma.

Jag har under hösten lyssnat på uppläsningar av all de tre ovan nämnda romanerna, sedan tidigare hade jag både sett filmatiseringar av och läst Återstoden av dagen och Never let me go. Just filmatiseringen av Återstoden av dagen påverkar i hög grad läsningen, helt enkelt för att både Anthony Hopkins och Emma Thompson gör så fantastiska rollprestationer i denna sorgliga berättelse om en man som, enligt de flesta av oss, väljer helt galet i sitt liv. Även filmatiseringen av Never let me go är riktigt bra och så även romanen, så klart. Begravd jätte blev jag inte riktigt lika förtjust i. Jag tappade bort en del av djupet i berättelsen i alla magiska och humoristiska inslag.

Sammantaget är Ishiguro en oerhört läsvärd författare som skriver så att det kan passa många.

Gunnar Ekelöf

Gunnar Ekelöf räknas som en av de största svenska poeterna. Han växte upp i en välbärgad familj, som dock förlorade sin förmögenhet under depressionen i slutet av 20-talet. Ekelöf fokuserade i sitt liv och i sitt skrivande på det elementärt mänskliga och hittade aldrig någon hemvist i vare sig religion eller politik. De tidiga dikterna var starkt påverkande av fransk surrealism, medan de senare verken präglades av kluvenhet mellan mysticism och rationalism. 1932 debuterade Ekelöf med diktsamlingen sent på jorden, vilken fick ett negativt bemötande av kritiken. Idag ses den som ett av de mest banbrytande verken i svensk litteratur. Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång. I senare verk häcklade Ekelöf det självgoda svenska välfärdssamhället och uttryckte främlingskap och vantrivsel. Absurdism och groteskerier genomsyrade hela författarskapet. (Info från Wiki och Projekt Runeberg.

Jag har läst några olika dikter ur Ekelöfs verk och slås av hans förmåga att uttrycka människans behov och natur i korta kärnfulla rader.

Titeln sent på jorden kommer från följande strof ur dikten "kosmisk sömngångare":

nu är det sent på jorden, och ödet sluter redan mina
ögon men drömmarna förvandlar mig
återigen till ett barn som letar snäckor
med ljus och lykta i skymningen som
faller över strändernas ödsliga
barnkammare

"apoteos"

ge mig gift att dö eller drömmar att leva
askesen skall sluta i månens portar som solen redan / välsignat
och fastän oförmälda med verkligheten skall den dödes
drömmar sluta beklaga sitt öde.

fader åt himmel återlämnar jag mitt öga som en blå / droppe i havet
den svarta världen böjer sig inte mer för palmer och / psalmsång
men tusenåriga vindar kammar trädens utslagna hår
källor släcker den osynlige vandrarens törst
fyra vädetstreck står tomma omkring båren
och änglarnas musslin förvandlas
genom ett trollslag
till intet

Och några rader ut dikten "Scenario":

Vad skall jag göra med mörker?
Vad skall jag med mörker göra?
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindel vore bot för skräcken
för den som kunde falla ...

Sammantaget är det jag läst av författaren intressant och lockar till mer läsning. Har ni några favoritdikter eller citat?

Eftersnack Nobelpriset 2008 om "läckan"

Här kommer en repris av ett inlägg jag skrev 2008 då Le Clézio tilldelades Nobelpriset. Några timmar innan den nye Nobelpristagaren annonserades hände märkliga saker på vadslagningsbyråerna. Och nu tycks ju sanningen om en läcka krypa fram. Det här är ju långt ifrån det värsta "kulturprofilen" gjort, fy tusan för alla kräk som utnyttjar sin maktställning att förtrycka andra.

REPRIS

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Tematrio - Önskade bokklappar

Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Jag behöver faktiskt absolut den nyutgivna inbundna utgåvan av Isabel Allendes Andarnas hus. En av de bästa jag läst.

2. Lars Lerins böcker är lika vackra både bild- och ordmässigt. Axels tid skulle jag allt gärna vilja ha.

3. Lyrik vill jag läsa mer, klassiker som Ekelöf och Boye borde bo i min bokhylla.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema. Berätta om tre bra romaner med  poetiska, långa titlar!

1. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en titel som genast gjorde mig nyfiken på innehållet. Och efter att ha läst den här fantastiska, Augustnominerade romanen av Johannes Anyuru är jag betagen. Oerhört och skrämmande bra.

2. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl är en roman baserad på Ellen Keys liv.

3. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterhahn är, även den, en litterär fantasi om en författare, Karin Boye.


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

I morgon är det dags för Augustgalan, då får vi reda på vilka författare/böcker som tilldelas de olika priserna i år. En av de nominerade till årets skönlitterära pris är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru och nu har jag äntligen läst den. Jag har (tyvärr) inte läst någon av de andra nominerade romanerna, men jag måste ändå säga att jag gärna skulle vilja se Anyuru som pristagare i år. Hans roman säger något viktigt om vår samtid/eventuella framtid samtidigt som den är engagerande, underhållande och utmanande.

En mörk vinterkväll i Göteborg går tre maskerade jihadister in i en bokhandel och tar en kontroversiell konstnär samt besökarna som gisslan. De tar på sig självmordsbälten, skjuter gisslan och planerar att skära halsen av ägaren. Flickan, vars uppgift det är att filma och direktsända allt, förändras dock under attentatet när hon inser att något är fel, och vänder sig mot den andra angriparna.

Ett par år senare träffar berättaren, en författare, flickan på en psykiatrisk klink och hon börjar berätta sin version av händelserna. Och det hon har att säga är både förvirrande och skrämmande, flickan hävdar att hon kommer från framtiden, en mycket skrämmande framtid. I hennes samtid har alla "Sverigefiender", mestadels muslimer, samlats ihop av svenska myndigheter och förvaras i olika läger, bland annat Kaningården. Flickans historia får den muslimske författaren att känna stor oro, ska han ens våga stanna kvar i sitt land?

"Jag skriver till dig som inte kommer att kunna tro att det jag berättar kan hända i Sverige. Du kommer att tro att jag ljuger eftersom du fortfarande tror att du är svensk." 

Romanen är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen. Jag hoppas att många kommer att läsa den här romanen och att det stärker vårt motstånd mot den alltmer utspridda rasismen och främlingsfientligheten.

DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just nu, just här, Lacrimamens, Enligt O

Frances

Med jämna (nåja, mer eller mindre) mellanrum försöker jag utmana mig att läsa utanför min bekvämlighetszon. Och ofta slutar det med en positiv upplevelse. Så är fallet även nu, att läsa serieromanen Frances får mig att länga efter mer serier av samma klass som Joanna Hellgrens underbara berättelse om den unga flickan Frances.

Frances D. 1-3 innehåller de tidigare utgivna delarna i trilogin om den föräldralösa flickan Frances och hennes faster Ada. Frances förlorar som 7-åring sin far och skickas till stan för att bo hos faster Ada och den glömske, virrige, vresige farfadern. Hon börjar skolan och lär sig förstå hur världen fungerar. Mest intresserad är hon av den den spännande grannen Louise och hennes vinthundar. Av henne är även Ada intresserad. Frances ägnar stor del av sin vakna tid åt att fundera över hur fadern dog och hon skapar sig en egen berättelse om hans liv. Samtidigt läser hon grannen Louises berättelse och får mer stoff till sina fantasier.

Det är inte lätt att fånga stämningen i Frances med ett par ord, berättelsen innehåller många olika dimensioner. Här finns gotiska element som skapar en mörk fond åt berättelsen. Här finns också en frihetslängtan, gestaltad av både Frances och faster Ada, som båda vill få leva sina egna liv. Och här finns ett vemodigt barnperspektiv som kryper under huden på läsaren. Frances är  sammantaget en mycket vacker berättelse som berör.

FRANCES
Författare: Joanna Hellgren
Förlag: Galago (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

Tapeter och gallsten

Det var verkligen inte meningen att pausa bloggen helt, men husrenovering och gallsten har slagit ut mig lite. Jag återkommer förhoppningsvis senare under veckan. Tack till er som på olika sätt hört av er med omtänksamma kommentarer!

Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln!

1. Först en låt om den onda månen av ett gammalt favoritband.



2. Rolig och romantisk film med Cher och Nicolas Cage som blir mångalna.



3. Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector handlar om den fattiga, unga kvinnan Macabéa, som lever ett intetsägande, torftigt liv i Rio de Janeiro. Efter ett tafatt förhållande, som avslutas med att hon blir övergiven, beslutar hon sig för att besöka en spådam. Denna förutser en strålande framtid. Stjärnans ögonblick handlar också om hur bokens jag, berättaren och författaren Rodrigo S.M., försiktigt närmar sig sina föreställningar om Macabéa och ger henne gestalt. Fantastisk litteratur.

 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Det växte ett träd i Brooklyn - del 2

Första delen av Det växte ett träd i Brooklyn handlar om den unga Francie, som växer upp under det tidiga 1900-talet tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Familjen är mycket fattig, mamman arbetar hårt för att få mat på bordet, medan pappan i perioder super upp stora delar av sin inkomst. Ändå är det pappan Francie står närmast, modern älskar mest Francies yngre bror. Francie är en drömmare och framför allt en läsare. Biblioteket är hennes favoritställe och genom att ljuga om bostadsadressen lyckas Francie även få studera i en bra skola. Drömmen är att få fortsätta studera på college.

I andra delen av romanen drabbas familjen av en enorm sorg då fadern avlider. Francie är 14 år och tvingas sluta skolan för att hjälpa till att försörja familjen. Ännu svårare blir situationen då brodern ges möjlighet att återuppta studierna, medan Francie tvingas fortsätta arbeta. Med styrka och envishet kämpar dock Francie på för att nå sina mål. När kärleken så dyker upp blir livet än mer oförutsägbart.

"Och det är det som är det tråkiga, tänkte Francie. Vi är för lika varandra för att förstå varandra därför att vi inte ens förstår oss själva. Pappa och jag var olika, och vi förstod varandra. Mamma förstår Neeley för att han är olik henne. Jag önskar att jag var annorlunda på samma sätt som Neeley."

Jag tyckte mycket om den första delen av romanen för att den "skildrar vardagen med stor detaljrikedom och människorna med värme och medkänsla". Samma känsla präglar även andra delen, de omsorgsfulla personteckningarna, de komplicerade relationerna och känslan av att befinna sig i en svunnen tid gör det här till en underbar roman.

DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN, DEL 2
Författare: Betty Smith
Översättare: Eva Alexanderson
Förlag: Bookmark (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Boklysten, Just nu just här

Tematrio - Rädsla

Många kanske har läst något spännande i samband med Halloween, dottern gick en spökvandring på ridskolan som skrämde slag på många av barnen. Men vad man blir rädd av att läsa kan ju vara lite olika. Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!

1. Jag har läst många böcker av Stephen King och de gjorde mig ofta halvt från vettet av rädsla. Numera vill jag inte blir så rädd så jag håller mig undan King.

2. Mörkt vatten av Joyce Carol Oates väcker fasa på ett annat sätt. Baserad på en sann berättelse får läsaren ta del av en ung flickas upplevelse då hon sitter fast i en bil som hamnat under vatten. Omkvädet "det mörka vattnet fyllde hennes lungor och hon dog" är fruktansvärt.

3. Rädsla, skräck, fasa och ohygglig sorg väcker berättelser om Förintelsen. En av de riktigt bra och riktigt otäcka är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läs och lyssna på Ishiguros romaner

Snart kommer flera av den nye nobelpristagaren Ishiguros böcker i ljudformat (många finns redan i e-format) på Storytel. Då ska jag både omläsa och nyläsa. Jag läste Återstoden av dagen när den var relativt ny, men jag minns inte så mycket av läsupplevelsen. Filmatiseringen har lite tagit överhanden eftersom den var så fantastisk. Jag tror att jag även läst Never let me go, men där är jag lite mer osäker. Även den har jag sett filmatiserad och verkligen gillat. Nyligen köpte jag Begravd jätte, den ser jag fram emot att lyssna på. Intressant nog är det tre olika uppläsare till böckerna, hoppas på bra matchningar. Som hängiven boklyssnare är jag glad att förlaget valde att satsa på ljudböcker och ska helt klart lyssna på denm alla.

Man Booker - vinnare

Årets Bookerpris tilldelas George Saunders för Lincoln in the Bardo, en bok som verkar vara minst sagt speciell. Den utspelar sig under en natt då Abraham Lincoln  vandrar omkring på kyrkogården där hans son tidigare under dagen begravts. Har någon av er läst?

Woman reading

Längtar efter nästa veckas läslov! "Woman Reading" av Felix Vallotton.

Brudvisning, ett kränkande folknöje

Googlar på "brudvisning" eftersom jag läser om detta fenomen i Vita bergens barn av Per Anders Fogelström. Kan på Wikipedia läsa: 

"Brudskådning, brudvisning eller brudlysning var en äldre sed i Sverige, som gick ut på att bruden och ibland brudparet visades upp för gratulanter och andra intresserade.

Vanligen skedde detta genom att brudparet efter vigseln poserade på kyrktrappan, men på många håll fanns en "brudsten" i anslutning till kyrkan där brudparet eller bruden fick kliva upp för allmän beskådan. Tidigt förekom att själva vigseln istället förrättades i prästgården eller i hemmen. Då var det vanligt att man istället ropade ut bruden från hemmet för beskådan.

Fram till 1870-talet var brudskådning ett populärt folknöje i Stockholm. Brudvisning skedde inom alla samhällsklasser och ansågs vara en självklar sedvana. Det ansågs vara var mans rätt att beskåda en brud varhelst ett bröllop var å färde. Att avstå från brudvisning inför ett känt bröllop kunde leda till protester, som att brudens barndomshem fick sina fönster krossade."

I Per Anders Fogelströms tappning problematiseras sedvänjan utifrån brudens perspektiv och jag känner, som så många gånger förr, att Fogelström förtjänar sig plats som en av våra allra viktigaste författare.

"Det hade mörknat ute och herr Rundström, som gång på gång tittat ut genom fönstren, meddelade att man nog inte vågade vänta längre med brudvisningen.
...
Brudvisningen var något av en skärseld som få brudar kunde undgå. Man fick räkna med speord och närgången granskning, sårande och stötande kommentarer.
...
Hon är för stor och bullig, enligt min smak, sa en av herrarna. Pattor som kålhuvuden och rumpa som en grävling.
...
Drake var upprörd, fortfarande arg. Sådana här dumma och för kvinnan kränkande traditioner måste brytas." 

Veckans Topplista

I dag har Johanna tänkt sig att vi ska resa till lite ovanligare platser i litteraturen och då vill jag så klart vara med. Jag älskar att kunna resa i böckernas värld till platser jag nog aldrig kommer att kunna besöka irl.

1. Allt går sönder av Chinua Achebe utspelar sig i Nigeria, ett land jag faktiskt läst rätt många romaner om.

2. Andarnas hus av Isabel Allende utspelar sig i Chile under en dramatisk och mycket sorglig tid i landets historia.

3. Agaat av Marlene van Niekerk är en fantastisk roman som utspelar sig i Sydafrika.

4. "Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden" skrev Sapfo på en liten grekisk ö för mer än 2500 år sedan, tanken svindlar.

5. Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer handlar om en ung pojke på den indonesiska ön Java. Formidabel roman.

Tematrio - #Metoo

Det undgår väl ingen att mängder av kvinnor, och en del män, tröttnat på sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. Och temat förekommer givetvis i många romaner. Berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar!

1. I Nawal El Saadawis roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.El Saadawis text tar oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa.

2. En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek innehåller smärtsamt nakna skildringar av vedervärdiga övergrepp, av ett sexualiserat våld där både förövare och offer i grunden är offer för ett förtryckande system. Språket vibrerar av våldsam lusta, varvat med den djupaste förnedring och bottenlös längtan efter verklig närhet. I texten finns drömlika, sensuella inslag som förför den mest luttrade läsare bara för att strax därefter drämma till med en rå, naken skildring av vardagens våldtäkter. Som läsare blir man matt. Och mycket berörd.

3. Vladimir Nabokovs roman Lolita utspelar sig i en pedofils föreställningsvärld. Texten utgörs av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Hur Lolita reagerar på hans övergrepp har han ingen förmåga att sätta sig in i. Språkmässigt är romanen ett mästerverk.

Min trio den här veckan gestaltar rätt extrema fall, ser fram emot att få ta del av era val.


"Instruktioner"


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En trogen kvinna

I första delen av "Imperiets barn", En engelsk gentleman, får läsaren lära känna Sir Edward Feathers eller Gamle Filth (Failed In London, Try Hong Kong) som han kallas, en pensionerad jurist som lever ensam i ett stort hus i Dorset. På ålderns höst kommer barndomen tillbaka till Sir Edward och läsaren får ta del av en mycket sorglig berättelse om ett barn som skickats över halva jordklotet för att tas hand om av främlingar. En engelsk gentleman är en helt underbar, lågmäld berättelse som berör just genom sin återhållsamhet.

I den andra delen av Jane Gardams trilogi är det Sir Edwards hustru Betty som står i centrum. Hon växte upp i Kina, förlorade tidigt sina föräldrar och satt i japanskt fångläger under kriget. När hon gifter sig med Sir Edward lovar hon honom att aldrig lämna honom, ett löfte hon håller under hela livet, om än med viss svårighet. Redan under förlovningstiden händer något som vänder upp och ner på Bettys känsloliv.

Stillsamt, återhållsamt och osentimentalt skildrar författaren Bettys liv, ett liv som på ytan verkar stabilt, men där det under ytan pyr intensiva känslor som hotar att välta omkull allt. Trilogin om "Imperiets barn" är så brittisk man kan föreställa sig. Det som utåt syns är bara en bråkdel av verkligheten, vare sig det rör sig om de enskilda individernas känsloliv eller om ett imperiums uppgång och fall.

Den tredje delen i trilogin, De sista vännerna,  kommer ut i november och  skildrar Sir Edwards konkurrent Terry Veneerings liv och inblandning i paret Feathers äktenskap. Jag ser mycket fram emot att läsa den.

EN TROGEN KVINNA
Författare: Jane Gardam
Översättare: Annika Hultman Löfvendahl /Jan Hultman
Förlag: Weyler (2017)
Serie: Imperiets barn 2
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Mrs Calloway 

Tematrio - New York

Just nu läser jag andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn och veckans tema får därför bli New York. Berätta om tre romaner, filmer, TV-serier som utspelar sig i New York!

1. I Glaskupan Sylvia Plath vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är en månads vistelse i New York. Den unga flickan ser klarögt på den mondäna värld hon hamnar i och beskriver träffande de evenemang hon får bevista och de människor hon möter. Hemkomsten till det sommarvarma Boston blir en chock. Esther får veta att hon inte har kommit in på den författarkurs hon sökt till. Hon gör ett självmordsförsök och förs till mentalsjukhus. En lång kamp mellan hennes framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag har börjat.

2. I Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald flyttar Nick Carraway till New York för att skapa sig en karriär som fondmäklare. Han bosätter sig i den något mindre eleganta delen av Long Island, West Egg. Som närmaste granne får han den hemlighetsfulle Jay Gatsby, som bor i en kolossalt stor villa, där han ger fester för människor han inte känner. Nick lär känna den mystiske Gatsby och blir indragen i dennes försök att åter knyta kontakt med sin ungdomskärlek.

3. Gruppen av Mary McCarthy handlar om åtta unga medel- och överklasskvinnor som utexamineras från Vassar College 1933 och bosätter sig i olika delar av New York. Kay, Dottie, Helena, Libby, Lakey, Polly, Priss och Pokey blir vänner under studietiden och de fortsätter att umgås även under de år de gifter sig, bildar familj och får barn. Först ut att gifta sig är Kay, som på ett mycket modernt sätt (utan familjen) gifter sig med blivande regissören Harald. De andra följer så småningom efter med äktenskap och barn eller gör andra livsval.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Korta omdömen av en del svenska romaner

Jag har läst en del nya svenska romaner med öronen de senaste månaderna, men inte kommit mig för att recensera dem. En del av dem har jag verkligen gillat, medan någon inte alls kändes inspirerande. Här kommer lite korta sammanfattningar och lite om mina intryck.




Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson skildrar hur fruktansvärt s k "sinnesslöa" behandlades i vårt land för inte så många decennier sedan. Huvudpersonen Märit ska fylla 70 och är på väg till sin tvillingbror för att fira denna tilldragelse, när hon utan att förstå varför kliver av tåget i Lund där hennes liv drastiskt förändrades för mer än 50 år sedan. Välskrivet, inlevelsefullt, engagerande och lättläst. Typiskt Majgull Axelsson.

Herr Isakowitz skatt av Danny Wattin är en humoristisk berättelse som med värme skildrar relationen mellan en man, hans son och hans far. Familjen är av tysk, judisk bakgrund och det berättas i familjen att huvudpersonens farfar grävde ner en skatt i sin trädgård innan han försvann. En sommar beger sig därför tre generationer iväg i bil mot Polen för att hitta skatten. En fin berättelse om familjeband och om nazismens vedervärdiga brott. Borde filmatiseras.

Även Krokas av Elin Olofsson har rötter i andra världskriget. Berättelsen utspelar sig i den lilla byn Krokom, dit den unga tyska kvinnan Uli Hartmann anländer 1949. Hon kommer dit för att söka upp Elsa Pettersson, en kvinna som skrivit brev till Ulis avlidne fästman Hansi. En intressant berättelse med oväntade vändningar rullas upp. Framför allt gillar jag Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga.

1968 är sjunde delen av Jan Guillou svit om Det stora århundradet. Det har blivit 1968 och familjen Lauritsen har splittrats p g a arvsstrider. Romanen handlar framför allt om den politiskt aktive, blivande advokaten Eric Letang och skildrar de stora politiska skeendena under detta dramatiska år. Tyvärr retar jag mig mestadels på huvudpersonen under läsningen. Jag skulle önska att Guillou skrev om någon man som inte var så typiskt "reko".

Tematrio - Pappor

Idag är det 30 år sedan min pappa dog och hur jag än funderar kan jag inte komma på något annat tema som passar. Jag vill minnas min pappa sådan han var och tänka på pappor i litteraturen. Bra och mindre bra. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En smakbit ur Världen av i går

Dags för en ny smakbit, denna gång ur österrikaren Stefan Zweigs betraktelse över en svunnen tid i ett Europa under dess glanstid. Jag har nyligen börjat lyssna på Världen av i går på Storytel och ser fram emot att lära känna ett Europa som inte längre existerar.

"När jag försöker finna en lämplig beteckning för tiden före första världskriget, den tid i vilken jag växte upp, hoppas jag träffa rätt när jag säger: det var trygghetens gyllene tidsålder. Allt i vår nästan tusenåriga österrikiska monarki tycktes grundat för att bestå, och staten själv var den högsta garanten för denna beständighet.
....
I denna rörande tro att man kunde bygga en tättslutande palissad runt sitt liv som skyddade mot varje ödets intrång låg, trots den solida och anspråkslösa livshållningen, ett stort och farligt högmod."

Nya teman

Nya teman blir aktuella allteftersom åren går. Nu har kärlek blivit viktigt och mamman inser att böcker om kroppsfunktioner snart  kommer att bli aktuella. Så skönt det är att det finns en massa bra böcker att ha som underlag för samtal!

Tips om bra kärleks- och relationsromaner för 12-åringar mottages gärna.

Kazou Ishiguru tilldelas Nobelpriset 2017

Oj, ja kul! var de första tankarna efter att Kazuo Ishiguro presenterats som årets Nobelpristagare. Jag har både sett och läst författaren, hans Återstoden av dagen och den ruggiga dystopin Never let me go är ju fantastiska. En blandning av Austins sederomaner och Kafkas absurdism beskriver Sara Danius författarens estetik som, samtidigt som hon betonar hur unik han är. Jag har redan klickat hem hans senaste roman Begravd jätte och ser fram emot att läsa den. Motiveringen ”som med romaner med en stark känslomässig verkan har blottat avgrunden av vår skenbara hemhörighet i världen” är mycket spännande. Sammanfattningsvis var det här ett kul val! Brett och lättillgängligt utan att ge avkall på kvalitet.

Prisvärda kvinnor

Jag har skrivit om det här förut, jag känner mig tjatig, men det verkar behövas. Här kommer några tips på kvinnor som skulle kunna tilldelas Nobelpriset. Det enda de har gemensamt är könet och att de skriver fantastisk litteratur. Nej faktiskt inte, ingen av dem är heller från Europa.

En fantastisk Nordafrikansk författare, tillika beundransvärd egyptisk revolutionär är Nawal El Saadawi. I hennes roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten. Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa.

Även kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Ingen har väl heller missat årets nyutgåva av Tjänarinnans berättelse och filmatiseringen av den här grymma dystopin.

Maryse Condé från Guadeloupe beskrev i en intervju i Babel för några år sedan sitt författarskap: "Det var ett sätt att få läsaren att drömma. De avsnitten är fulla av magi och fantasi. Om man berättar en historia utan vare sig magi eller fantasi är det en dålig historia. Man har ... en plikt att i samma berättelse blanda det som är mycket sorgligt och det hoppfulla, fantasin... Det tycker jag är nyckeln till en bra och intressant bok." I romanen Färden genom mangroven slås jag av författarens sätt att gestalta många olika röster och hennes underbara naturskildringar.

Jamaica Kincaid växte upp på Antigua och Barbuda och flera av hennes texter beskriver kolonisationens följder. Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Huvudpersonen gestaltas som en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Just detta tycker jag är mycket fascinerande. Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket.

Arundhati Roy tilldelades 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium. I mellantiden har författaren skrivit politiska texter och ägnat sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i hennes hemland. "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Finsk nobelpoesi?

"Säg till om jag stör"

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

Eeva Kilpi ur Sånger om kärlek

Nobelpriset motiveringar quiz

Nästan lika kul som att vänta på att dörren ska öppnas är att läsa motiveringarna. Det finns ett kul quiz här på SR där ni kan kolla hur många författare och motiveringar ni kan para ihop. Jo, jag hade alla rätt, är man nördig så är man ;)

Nobelspekulationer

Nu rusar tiden fram, ena dagen är det bokmässa, andra dagen ska Nobelpristagaren tillkännages. Efter förra årets pristagare kom jag av mig lite och i år vet jag inte alls hur jag ska spekulera. Men det blir nog i alla fall inte Astrid Lindgren. Och inte nån mer populär sångare/låtskrivare. Men som sagt, efter förra året vet jag inte hur akademien tänker.

Lågoddsare i år är Ngũgĩ wa Thiong'o, Haruki Murakami, Margaret Atwood, Amos Oz, Yan Lianke, Adonis och Claudio Magris. Ngũgĩ wa Thiong'o, Amos Oz och Claudio Magris är författare jag läst och gillat. Yan Lianke och Adonis har jag faktiskt inte läst. Haruki Murakami har jag läst, men tycker inte att han ska tilldelas priset. Min favorit bland "toppkandidaterna" är definitivt Margaret Atwood.

Andra som jag gärna skulle se som pristagare är är Colm Tóibín, Nawal El Saadawi, Ko Un eller Nuruddin Farah. Förra året drömde jag att Adam Zagajewski tilldelades priset, kanske är det dags i år?

Nåväl, vi får se på torsdag när dörren öppnas. Mitt enda lågoddstips är att vi kommer att bli mindre överraskade än förra året.

Tematrio - Tanter och farbröder

Många böcker har relativt unga huvudpersoner, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som både åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst. Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!

1. I Majgull Axelssons senaste roman Ditt liv och mitt kliver 70-åriga Märit av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år hon senast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Så småningom får läsaren ta del av varför.

2. En engelsk gentleman av Jane Gardam handlar om Sir Edward Feathers eller Gamle Filth (Failed In London, Try Hong Kong) som han kallats, en gammal man som lever ett stillsamt liv med hustrun Betty. Hans tidigare liv har varit minst sagt turbulent och rört sig fram och tillbaka över stora delar av det brittiska kolonialväldet. Då Betty hastigt dör kommer barndomen ikapp Filth, som ibland har lite svårt att orientera sig i tid och rum. Han ger sig ut på en resa för att återse viktiga människor och platser, innan han ger sig iväg på den allra sista resan.

3. Blybröllop av Sara Paborn handlar om den medelålders bibliotekarien Irene som efter ett långt äktenskap fått nog av sin man. Humor och allvar i härlig blandning.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokmässan 2017

Förkylningen tog till slut ut sin rätt, det blev inga fyra dagar på mässan. Jag kände mig i o f s ganska "färdig", men jag hade ju sparat det med bokhandlandet tills sista dagen. Nåväl jag lyckas nog köpa böcker på nätet om det skulle behövas ...

Fyra böcker och en tidskrift blev det hela. Och ett jättefint kort skapat av Katarina Hamilton. Det ska jag rama in och hänga på väggen.

För övrigt var det bästa med mässan att träffa boblmaf och gå på seminarier. Att se och lyssna till Arundhati Roy var magiskt. Nytt och tråkigt på mässan var alla väskkontroller, väktare och poliser. De behövdes naturligtvis för att säkra tryggheten, men något gick då förlorat på mässan. Det märktes också att antalet besökare var färre än vanligt, vilket kanske mest drabbar små förlag som lägger stora pengar på att synas på mässan. Jag hoppas innerligt att det blir annorlunda nästa år. En roligare nyhet för mig var pressackrediteringen, den var så klart mkt värdefull för mig. 

Westö x 2

Fredagen avslutades med ytterligare ett seminarium med Westö, bokinköp och signering. Westö var lika trevlig att lyssna på som att läsa, därav två seminarier med honom. 

Jag har läst Hägring 38 och den senaste romanen Den svavelgula himlen, som finns recenserad här. Den nyinköpta Drakarna över Helsingfors är författarens debutroman, det ska bli spännande att läsa den. Faktum är att jag har lust att läsa allt av Westö, jag gillar hans episka anslag, hans förankring i historien och i Helsingfors samt hans vardagsnära, distinkta språk. 

I den kommande boken kommer Westö både att lämna det breda episka anslaget och Helsingfors för att förflytta handlingen till kusten i stället. Det ska bli spännande att följa hans "förnyelse". Men först ska jag läsa de redan utgivna romanerna.

Krigets fasor

Om alla hemskheter man kan tänka sig skriver syriska Samar Yazbek in sin surrealistiska roman Hon som vandrar. I romanens centrum finns den unga flickan Rima som inte kan tala och som hålls bunden. Jag har läst författarens förra roman, En mörk strimma av ljus, som även den skildrar utsatta kvinnor. Och jag vill gärna läsa den här nya också.

Kjell Westös Helsingfors

Om Helsingfors i Kjell Westös romaner handlar dagens andra seminarium. Den svavelgula himlen blinkar till Den store Gatsby och skildrar en historisk tid samtidigt som den pekar framåt. En underbar roman.

Fly till varje pris?

Dagens första seminarium handlar om olika typer av flykt. Medverkar gör Golnaz Hashemzadeh Bonde, Elin Boardy och Yukiko Duke. Jag har läst Boardys Tiden är inte nu, men inte Bondes Det var vi. Förlusterna är enorma och sorgen är tung i båda böckerna. Så som det är för människor som av olika orsaker tvingats fly.