Vem får vara Lucia?

Dotterns klass går idag lucia. Flickorna är tärnor, pojkarna är stjärngossar, en flicka är lucia. Eleverna har diskuterat med lärarna om tomtar och pepparkaksgubbar, men fått besked att Lucia ska firas på traditionellt sätt. Någon kille var visst lite sugen på att vara lucia, men detta har inte riktigt pratats om.

Förra veckan hade eleverna skriftligt förhör i samhällskunskapen om lagar, regler och normer. En del normer, som t ex den att stå i kö, fanns med som exempel. Min 12-åring har skrivit att man ska vara normkritisk och gett en massa exempel på könsstereotypa normer hon tycker att man ska bryta. Det ska bli spännande att se hur hennes svar kommer att bedömas.

Dagen till ära kommer här en repris av min favoritbok om Luciafirande, Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era barn. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.