Gott Nytt År

Gott Nytt År önskar en trött bokbloggare som hoppas få en nytändning nästa år genom att bara lustläsa.

Topplistan 2017

Trots att jag läst färre böcker under året än jag brukar, fanns det gott om kandidater för en topplista. Jag har strukit många riktigt bra böcker för att till slut få ihop de tio allra bästa. Och då har jag ändå ett par sviter (eller delar av sviter) med. Observera att de listade böckerna är utan inbördes ordning.

Ett par av årets pristagare finns med på listan, av Ishiguro tycker jag att Återstoden av dagen är bäst (har även läst Begravd jätte och Never let me go under året). Augustprisade De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är helt enkelt en fantastisk berättelse. Arundhati Roys nya roman hade jag och många andra väntat på i 20 år. Den är magnifik om än mycket "svår".

Vilka av böckerna har ni läst och vad tyckte ni om dem?

Återstoden av dagen - Kazuo Ishiguro
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Den svavelgula himlen - Kjell Westö
My name is Lucy Barton - Elizabeth Strout
En Marialegend - Niklas Rådström
Memorys bok - Petina Gappah
Tiden är inte än - Elin Boardy
En engelsk gentleman/En trogen kvinna/De sista vännerna - Jane Gardam
Den som stannar, den som går/Det förlorade barnet - Elena Ferrante

Gallsten, Netflix och Grace

Jag har haft en ny pärs med mina gallstenar, därav tystnaden den senaste veckan. Nu är jag åter på benen, men har svårt att fokusera och är sliten. Jag läser en massa bra böcker, t ex Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren och Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson (den senaste boken om Bricken), men har inte ork att skriva ngt just nu. Det kommer dock inlägg om böckerna senare.

Eftersom jag behöver förströelse har jag för första gången skaffat Netflix och där finns ju hur mkt som helst att titta på! Igår tittade jag på hela serien Alias Grace som baseras på romanen med samma titel av Margaret Atwood. Oj, så bra den var! Boken finns med på min Bästalista och TV-serien var också oerhört bra. Idag ska jag dammsuga lite, griljera skinkan och titta på en massa avsnitt av The Crown. Julen kommer att bli fettsnål, men skinka måste vi ändå ha.

Ge mig gärna era bästa Netflix-tips, det kommer nog att bli en del tittat under en lång julledighet. Jag gillar historiska serier och en del drama.

Vem får vara Lucia?

Dotterns klass går idag lucia. Flickorna är tärnor, pojkarna är stjärngossar, en flicka är lucia. Eleverna har diskuterat med lärarna om tomtar och pepparkaksgubbar, men fått besked att Lucia ska firas på traditionellt sätt. Någon kille var visst lite sugen på att vara lucia, men detta har inte riktigt pratats om.

Förra veckan hade eleverna skriftligt förhör i samhällskunskapen om lagar, regler och normer. En del normer, som t ex den att stå i kö, fanns med som exempel. Min 12-åring har skrivit att man ska vara normkritisk och gett en massa exempel på könsstereotypa normer hon tycker att man ska bryta. Det ska bli spännande att se hur hennes svar kommer att bedömas.

Dagen till ära kommer här en repris av min favoritbok om Luciafirande, Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era barn. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.

Tematrio - Ungdomsböcker

Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oasvsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!

1. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren har jag precis börjat läsa och jag är helt enkelt stormförtjust. Så himla bra hon fångar både det som är mysigt och det som är ruggigt med att vara tonåring.

2. Trilogin Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs handlar om en ung flicka som lever på vikingatiden, en tid då striderna var många och gudarna nyckfulla. Männen har makten och övergrepp är vardag, särskilt för trälarna. Bra historisk svit för unga. Och äldre.

3. The Curious Incident of The Dog in The Night-Time av Mark Haddon handlar om Christopher, som är 15 år och har Aspergers syndrom. En fin gestaltning av hur det är att leva med funktionsvariationer.


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro föddes i Japan i en samurajfamilj och flyttade till England, temporärt, vid fem års ålder. Han upplevde sig som annorlunda i sin nya miljö och familjen hade bara japanska saker i hemmet. Det var ju meningen att de skulle flytta hem igen, men så blev det inte. Som tonåring ägnade sig Ishiguro mycket åt att skriva låttexter och spela gitarr. Han blev dock aldrig någon bra musiker. Men han reste till USA och Kandada och följde sina idoler. En av dem var Bob Dylan och Ishiguro är mycket nöjd över valet av förra årets Nobelpristagare.

När Ishiguro skriver börjar han med en mycket kortfattad sammanfattning av det han vill ha sagt och det boken ska "handla" om. Återstoden av dagen handlar, enligt författaren, helt enkelt om en man som valt att ägna sitt liv åt att tjäna någon, som senare visar sig vara nazistsympatisör och därmed inte alls värd att betjänas. När huvudpersonen ser tillbaka på sitt liv inser han att hans livsval inte varit så bra, trots goda avsikter. Never let me go är en metafor för insikten att vi alla ska dö, där tanken är att läsaren ska känna igen sig i huvudpersonernas villkor. Senaste romanen Begravd jätte är en mytisk saga som utspelar sig på 500-talet i det kommande England där freden mellan saxare och normander är bräcklig. Det äldre paret Axl och Beatrice ger sig iväg på en resa för att återse sin son. De har dock svårt att minnas honom, ja svårt att minnas något överhuvudtaget. En drake har lagt en glömskas dimma över hela landet. Enligt Ishiguro ville han skriva om minnet, vad man glömmer och vad som kanske är lika bra att glömma.

Jag har under hösten lyssnat på uppläsningar av all de tre ovan nämnda romanerna, sedan tidigare hade jag både sett filmatiseringar av och läst Återstoden av dagen och Never let me go. Just filmatiseringen av Återstoden av dagen påverkar i hög grad läsningen, helt enkelt för att både Anthony Hopkins och Emma Thompson gör så fantastiska rollprestationer i denna sorgliga berättelse om en man som, enligt de flesta av oss, väljer helt galet i sitt liv. Även filmatiseringen av Never let me go är riktigt bra och så även romanen, så klart. Begravd jätte blev jag inte riktigt lika förtjust i. Jag tappade bort en del av djupet i berättelsen i alla magiska och humoristiska inslag.

Sammantaget är Ishiguro en oerhört läsvärd författare som skriver så att det kan passa många.

Gunnar Ekelöf

Gunnar Ekelöf räknas som en av de största svenska poeterna. Han växte upp i en välbärgad familj, som dock förlorade sin förmögenhet under depressionen i slutet av 20-talet. Ekelöf fokuserade i sitt liv och i sitt skrivande på det elementärt mänskliga och hittade aldrig någon hemvist i vare sig religion eller politik. De tidiga dikterna var starkt påverkande av fransk surrealism, medan de senare verken präglades av kluvenhet mellan mysticism och rationalism. 1932 debuterade Ekelöf med diktsamlingen sent på jorden, vilken fick ett negativt bemötande av kritiken. Idag ses den som ett av de mest banbrytande verken i svensk litteratur. Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång. I senare verk häcklade Ekelöf det självgoda svenska välfärdssamhället och uttryckte främlingskap och vantrivsel. Absurdism och groteskerier genomsyrade hela författarskapet. (Info från Wiki och Projekt Runeberg.

Jag har läst några olika dikter ur Ekelöfs verk och slås av hans förmåga att uttrycka människans behov och natur i korta kärnfulla rader.

Titeln sent på jorden kommer från följande strof ur dikten "kosmisk sömngångare":

nu är det sent på jorden, och ödet sluter redan mina
ögon men drömmarna förvandlar mig
återigen till ett barn som letar snäckor
med ljus och lykta i skymningen som
faller över strändernas ödsliga
barnkammare

"apoteos"

ge mig gift att dö eller drömmar att leva
askesen skall sluta i månens portar som solen redan / välsignat
och fastän oförmälda med verkligheten skall den dödes
drömmar sluta beklaga sitt öde.

fader åt himmel återlämnar jag mitt öga som en blå / droppe i havet
den svarta världen böjer sig inte mer för palmer och / psalmsång
men tusenåriga vindar kammar trädens utslagna hår
källor släcker den osynlige vandrarens törst
fyra vädetstreck står tomma omkring båren
och änglarnas musslin förvandlas
genom ett trollslag
till intet

Och några rader ut dikten "Scenario":

Vad skall jag göra med mörker?
Vad skall jag med mörker göra?
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindel vore bot för skräcken
för den som kunde falla ...

Sammantaget är det jag läst av författaren intressant och lockar till mer läsning. Har ni några favoritdikter eller citat?

Eftersnack Nobelpriset 2008 om "läckan"

Här kommer en repris av ett inlägg jag skrev 2008 då Le Clézio tilldelades Nobelpriset. Några timmar innan den nye Nobelpristagaren annonserades hände märkliga saker på vadslagningsbyråerna. Och nu tycks ju sanningen om en läcka krypa fram. Det här är ju långt ifrån det värsta "kulturprofilen" gjort, fy tusan för alla kräk som utnyttjar sin maktställning att förtrycka andra.

REPRIS

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Tematrio - Önskade bokklappar

Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Jag behöver faktiskt absolut den nyutgivna inbundna utgåvan av Isabel Allendes Andarnas hus. En av de bästa jag läst.

2. Lars Lerins böcker är lika vackra både bild- och ordmässigt. Axels tid skulle jag allt gärna vilja ha.

3. Lyrik vill jag läsa mer, klassiker som Ekelöf och Boye borde bo i min bokhylla.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!