Korta omdömen av en del svenska romaner

Jag har läst en del nya svenska romaner med öronen de senaste månaderna, men inte kommit mig för att recensera dem. En del av dem har jag verkligen gillat, medan någon inte alls kändes inspirerande. Här kommer lite korta sammanfattningar och lite om mina intryck.




Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson skildrar hur fruktansvärt s k "sinnesslöa" behandlades i vårt land för inte så många decennier sedan. Huvudpersonen Märit ska fylla 70 och är på väg till sin tvillingbror för att fira denna tilldragelse, när hon utan att förstå varför kliver av tåget i Lund där hennes liv drastiskt förändrades för mer än 50 år sedan. Välskrivet, inlevelsefullt, engagerande och lättläst. Typiskt Majgull Axelsson.

Herr Isakowitz skatt av Danny Wattin är en humoristisk berättelse som med värme skildrar relationen mellan en man, hans son och hans far. Familjen är av tysk, judisk bakgrund och det berättas i familjen att huvudpersonens farfar grävde ner en skatt i sin trädgård innan han försvann. En sommar beger sig därför tre generationer iväg i bil mot Polen för att hitta skatten. En fin berättelse om familjeband och om nazismens vedervärdiga brott. Borde filmatiseras.

Även Krokas av Elin Olofsson har rötter i andra världskriget. Berättelsen utspelar sig i den lilla byn Krokom, dit den unga tyska kvinnan Uli Hartmann anländer 1949. Hon kommer dit för att söka upp Elsa Pettersson, en kvinna som skrivit brev till Ulis avlidne fästman Hansi. En intressant berättelse med oväntade vändningar rullas upp. Framför allt gillar jag Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga.

1968 är sjunde delen av Jan Guillou svit om Det stora århundradet. Det har blivit 1968 och familjen Lauritsen har splittrats p g a arvsstrider. Romanen handlar framför allt om den politiskt aktive, blivande advokaten Eric Letang och skildrar de stora politiska skeendena under detta dramatiska år. Tyvärr retar jag mig mestadels på huvudpersonen under läsningen. Jag skulle önska att Guillou skrev om någon man som inte var så typiskt "reko".