Brudvisning, ett kränkande folknöje

Googlar på "brudvisning" eftersom jag läser om detta fenomen i Vita bergens barn av Per Anders Fogelström. Kan på Wikipedia läsa: 

"Brudskådning, brudvisning eller brudlysning var en äldre sed i Sverige, som gick ut på att bruden och ibland brudparet visades upp för gratulanter och andra intresserade.

Vanligen skedde detta genom att brudparet efter vigseln poserade på kyrktrappan, men på många håll fanns en "brudsten" i anslutning till kyrkan där brudparet eller bruden fick kliva upp för allmän beskådan. Tidigt förekom att själva vigseln istället förrättades i prästgården eller i hemmen. Då var det vanligt att man istället ropade ut bruden från hemmet för beskådan.

Fram till 1870-talet var brudskådning ett populärt folknöje i Stockholm. Brudvisning skedde inom alla samhällsklasser och ansågs vara en självklar sedvana. Det ansågs vara var mans rätt att beskåda en brud varhelst ett bröllop var å färde. Att avstå från brudvisning inför ett känt bröllop kunde leda till protester, som att brudens barndomshem fick sina fönster krossade."

I Per Anders Fogelströms tappning problematiseras sedvänjan utifrån brudens perspektiv och jag känner, som så många gånger förr, att Fogelström förtjänar sig plats som en av våra allra viktigaste författare.

"Det hade mörknat ute och herr Rundström, som gång på gång tittat ut genom fönstren, meddelade att man nog inte vågade vänta längre med brudvisningen.
...
Brudvisningen var något av en skärseld som få brudar kunde undgå. Man fick räkna med speord och närgången granskning, sårande och stötande kommentarer.
...
Hon är för stor och bullig, enligt min smak, sa en av herrarna. Pattor som kålhuvuden och rumpa som en grävling.
...
Drake var upprörd, fortfarande arg. Sådana här dumma och för kvinnan kränkande traditioner måste brytas."