Den yttersta lyckans ministerium

"Oj oj oj, den här måste jag nog läsa igen" var den första tanke som slog mig efter att jag lagt ner Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy. Men det får bli vid ett senare tillfälle då jag har lugn och ro att läsa mer eftertänksamt. Nu har jag faktiskt läst romanen ganska sakta, men den innehåller så mycket att det ändå är svårt att sortera intrycken och formulera ett sammanhängande omdöme. Eller det är kanske ganska lätt att bara säga vad jag tycker om den, men att underbygga det är svårare. Jag tycker ju helt enkelt att det är en fantastisk roman. Den har kastat mig än hit än dit de senaste veckorna och utmanat mig rejält. Men den spretar också så kraftigt att man som läsare mycket lätt tappar bort sig.

Allt är förstorat, förstärkt och magnifikt i Den yttersta lyckans ministerium. Den romantiska kärleken och kärleken till ett barn är uppslukande, förtärande. Det hat människor känner gentemot varandra p g a religion, kastsystem, maktsystem och rädsla är skrämmande att ta del av. Så lite ska till för att du ska utsättas för den allra hemskaste tortyr, så mycket verkar krävas för att förstå och bry sig om varandra. Är människan på sikt dömd att utrota sig själv? Det är ibland känslan jag får när jag läser om alla grupperingar som hatar varandra. Och ändå finns här också så mycket omtanke, vänlighet och medmänsklighet.

Inledningsvis är romanen relativt lätt att hänga med i. Ett tvåkönat barn föds och modern försöker på alla vis dölja och korrigera problemet. Men i stället för att växa upp till en ung man blir pojken Aftab kvinnan, eller hijran, Anjum. Förskjuten av fadern flyttar Anjum till Drömmarnas hus för att försörja sig som prostituerad. Moderns kärlek består dock genom hela livet. Så småningom lämnar Anjum Drömmarnas hus och flyttar till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. ”Hon levde på begravningsplatsen likt ett träd.” I andra delar av romanen är, den av många älskade, Tilottama huvudperson. Handlingen förflyttas till Kashmir, blir mer fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam.

Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

(I morgon ska jag lyssna på författaren på Bokmässan, det ser jag så mycket fram emot.)

DEN YTTERSTA LYCKANS MINISTERIUM
Författare: Arundhati Roy
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag: Brombergs (2017)
Köp; Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna