Efter ett heldagsbesök av familj med en 1-åring och en 4-åring känns det som en mental tornado dragit fram. Tänk så snabbt man glömmer hur det var att alltid vara beredd och behövd. Livet som mamma till en förpubertal dotter känns plötsligt rätt enkelt (påminn mig när jag börjar gnälla om tonårshormoner). Nu sitter jag alldeles utslagen i min läsfåtölj och tänker att det mest avancerade jag orkar nu är att titta på Masterchef Australia. Fortsatt läsning av den helt suveräna Den svavelgula himlen får anstå tills i morgon. Då tänker jag bara sitta stilla och läsa hela dagen.
Jag känner igen känslan :) Och jag minns första gången jag upplevde den. Det var när vi ännu inte hade barn och var på besök hos vänner som hade två småbarn, kanske 1 och 4 år som i ditt fall. När jag satte mig i bilen för att åka hem efter ett par timmar hos dem, var jag helt slut och jag minns att jag formligen sjönk ihop i bilsätet, totalt dränerad på energi. Man blir både van och avvand ganska snabbt :)
SvaraRaderaToppen att höra att Den svavelgula himlen är så bra, den är på väg till mig också.
Den är fantastiskt bra, tycker jag nu när jag läst lite längre. Suverän, faktiskt.
Radera