I varje droppe är en ädelsten

Det var med stor försiktighet och lika stor nyfikenhet jag började bläddra i I varje droppe är en ädelsten. Titeln kanske ni känner igen, en klassisk rad ur en av Gustaf Frödings allra sorgligaste dikter. Försiktigheten och nyfiken kom sig av att dikterna i denna bok är ”bildsatta”. Hmm, en tecknad version av Fröding, kan det vara något, undrade jag. Nu när jag kommit till sista sidan svarar jag bestämt ja. Detta är en riktigt fin hyllning till min – och illustratören Malin Billers – favoritpoet.

”En värmlänning måste kunna sin Fröding. Det är nästan lag på det”, skriver Malin Biller i efterordet. Som värmlänning håller jag naturligtvis med om det. Men även om vi värmlänningar kanske vill skryta lite om våra författare får vi nog lov att erkänna att mer universellt än Fröding, det blir det inte. Som få, och med så enkla medel, lyckas Fröding gestalta precis hur det är att vara människa. I hans dikter finns fattigt fôlk som sliter för brödfödan, vackra jäntor som går på dans, unga män som råkar ut för skogsrån, gamla gubbar som super eller drömmer om kärlek, käringar som skvallrar och systrar som berättar sagor för sina små bröder. Ja, i Frödings värld finns det både dumt och illackt fôlk, här finns de stora känslorna och här finns vemodet vi ofta kallar värmländskt.

Urvalet i I varje droppe är en ädelsten är brett och de olika dikterna är illustrerade med ett flertal olika tekniker. ”En litten låt ôm vårn” är tecknad i små rutor med naiva, roliga och lite barnsliga bilder. En av mina favoritdikter ”Sagoförtäljerskan” speglar två olika tidsperspektiv och är realistiskt illustrerad i fina, klara färger. Här får vi även möta Fröding själv! Andra dikter är illustrerade med strama träsnittsliknande bilder eller mörka, dystra, expressiva bilder. Biller har förhållit sig till texten genom att låta sina illustrationer förstärka det som redan finns. Här finns således allt från burlesk humor till ångestladdat mörker. Som en van läsare av Fröding är jag glad att hon valt att gå i poetens fotspår i stället för att försöka sätta egen prägel på dikterna. Ord och bild dansar nu fint tillsammans där bort i vägen.