Anna Karenina - 2. Första delen

Texten innehåller spoilers om handlingen.

Den första delen i Anna Karenina utspelar sig till största delen i Moskva, där bland annat familjen familjen Oblonskij bor. Hos dem är allt är upp och nervänt sedan Dolly fått reda på att hennes make furste Stiva bedragit henne med deras barns franska guvernant. Dolly är mycket upprörd och uttrycker att maken blivit henne en främling. Stiva är inledningsvis mest förvånad över att Dolly inte kan se genom fingrarna med hans otrohet, han trodde att hon varit medveten om hans eskapader sedan lång tid.

Stiva innehar en relativt hög befattning på ett ämbetsverk och uppbär en väl tilltagen lön för ett meningslöst pappersarbete. Barndomsvännen Levin bor på landet och stör sig på det meningslösa i Stivas leverne. Han har ett allvarligt kynne, men har drabbats av en häftig förälskelse i Stivas söta, unga svägerska Kitty. Efter många om och men lyckas Levin uppamma nog med mod att fria, men tyvärr får han korgen. Kitty är förälskad i greve Vronskij, som dock aldrig haft för avsikt att fria.

Stivas syster Anna kommer till Moskva för att mäkla fred mellan de äkta makarna, på järnvägsstationen möter hon Vronskij och själva huvudberättelsen inleds. Vronskij och Anna blir så förälskade att de förlorar vett och sans och små småningom inleder en kärleksaffär.

Texten är lättläst och humoristisk med sina detaljerade beskrivningar av personerna, deras kynnen och deras relationer.

"Alla som kände Stepan Arkadjitj tyckte om honom för hans godhjärtade, glada sinnelag och obestridliga ärlighet, men i hans vackra, soliga yttre, hans glittrande ögon, mörka ögonbryn och hår och ljushyllta och rödblommiga ansikte fanns dessutom något som rent fysiskt gjorde ett vänligt och glatt intryck på de människor han träffade".

Människorna i texten känns mycket stereotypt ryska. De drunknar i sina starka känslor, ironiserar över livet, tar dagen som den kommer och lever bland molnen. Alla kärleksrelationer gestaltas som förtärande, alla parter tycks mer leva i fantasin än i verkligheten. För Annas del gäller detta sorgligt nog även sonen.

"Men precis som mannen framkallade sonen en känsla som liknade besvikelse hos Anna. Hon hade tänkt sig honom finare och sötare än han verkligen var. Hon blev tvungen att sänka sig ner till verkligheten för att njuta av honom sådan han var."