I stället för att åka hem på den lediga dagen träffar föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild sin hemliga älskare, den enda överlevande sonen i granngodset. Efter kärleksmötet ska Paul Sheringham åka för att träffa sin tilltänkta fru. Som enda kvarlevande son måste han tänka på släktens fortlevnad och acceptera ett arrangerat äktenskap. När han rest vandrar Jane omkring naken i huset. Kanske har både hon och läsaren redan förstått att något snart kommer att gå förlorat för alltid.
Handlingen utspelar sig till stor del under en enda dag och blandas med både tillbakablickar och inslag från framtiden där huvudpersonen Jane ser tillbaka på denna dag, den dag hennes liv förändrades. Stämningen i romanen är vemodig. Sorgen över förlorade liv och en förlorad värld blandas dock med hopp om förändringar och en ny värld. Jag tycker oerhört mycket om det långsamma tempot och de drömska, detaljerade miljöbeskrivningarna. Inledningsvis är romanen sensuell. Tyvärr tycker jag att författaren här delvis förstör stämningen genom att använda könsord som jag uppfattar som "fel" i sammanhanget. Inte blir det bättre när ord som hingst och fullblod används heller.
Sammantaget är Mödrarnas söndag en långsamt berättad sorglig historia om kärlek, förluster och förändringar. Trots vissa invändningar tycker jag att det här är en mycket fin berättelse, skriven på ett sätt jag verkligen uppskattar. Långsamheten, alla detaljerna och fokus på en enda dags händelser kan ses som en flört med klassiker av författare som Proust, Woolf och Joyce. I en kortroman som Swifts blir greppet mycket lyckat.
MÖDRARNAS SÖNDAG
Författare: Graham Swift
Översättare: Hans-Jacob Nilsson
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just här just nu, Anna, Bokmania
Jag tyckte så mycket om den. Först läste jag den snabbt i ett enda svep, sedan läste jag den en gång till, långsammare. Jag håller med dig om att ordvalet, särskilt i början av boken, blev för grovt. Dels gillar jag inte att läsa sådant språk, dels tyckte jag inte att det var trovärdigt att en ung kvinna skulle ha sådana funderingar och reflektera över sådana saker som författaren beskriver. Mina fördomar fick man att tänka att författaren nog är litet väl fixerad, till och med gubbsjuk. Men jag läste vidare och boken är ju så fin för övrigt.
SvaraRaderajag var inte jätteförtjust i boken
SvaraRaderaJag håller med om vissa ordval men boken tyckte jag om.
SvaraRaderaIntressant om ordvalen, som jag inte tänkte på. Jag blev inte alls golvad av boken, men så hade jag kanske lite väl upphaussade förväntningar. Och den var kanske lite väl fin och elegant för att verkligen göra avtryck?
SvaraRaderaJag gillade mer än jag trodde för jag hade inga förväntningar alls.
Radera