Novell #19 - Till rum nitton

Doris Lessing har aldrig blivit min favorit trots att jag läst flera av hennes romaner (Den femte sanningen, Det femte barnet, Ben, ute i världen). Men, när jag nu läst henne i ett kortare format blir jag faktiskt rätt tagen. Jag ska definitivt ge henne några chanser till, Gräset sjunger står ju oläst i min bokhylla. Eller kanske jag ska satsa på hennes noveller i stället?

Till rum nitton handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med maken Matthew och deras fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver i Susan, hon känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtat efter, där kan hon sitta i en stol och bara vara.

Vem är egentligen Susan? Vad är det som händer med henne då vardagen blir hela hennes liv? Många frågor hopar sig hos mig då jag blir alltmer indragen, kanske t o m insnärjd i Susans liv under läsningen. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande. Även i de stunder Susan agerar tämligen absurt har jag skrämmande nog lätt att förstå henne.

Lessing skildrar i Till rum nitton ett kvinnoöde som återkommer då och då i litteraturen. Associationerna går genast till Virginia Woolfs Ett eget rum och även till Hausfrau, som också handlar om en kvinnas leda i ett äktenskap utan närhet. Något i de här romanerna skrämmer och berör och jag har själv sett till att ha vrår i mitt hem som jag kallar mina.

TILL RUM NITTON
Författare: Doris Lessing
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Novellix (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket, Hannele

Till rum nitton har jag läst som en del i Ugglan & bokens läsutmaning Läs en novell II. Den här novellen uppfyller kriteriet att ha en siffra i titeln.